Rookie Blue

Tidigare i "Rookie Blue"...

Vi har en polis skjuten!

-Är hon okej? -Vi vet inte än. Stod ni varann nära?

Det kan man säga. Hon är min fru.

-Jag hatar inte det här. -Inte jag heller.

Vi ska vara öppna mot varandra.

-Collins! -Nej, Ford!

Jag älskar dig, Sam.

Vi hinner inte röntga. Vi måste stoppa blödningen först.

Det är en stor operation och han har förlorat mycket blod.

Vi har inte lyckats spåra hans närmast anhöriga.

-Vad vill du ha? -Vad som helst med blod på.

-Jag behåller min behå. -Det beslutet försvarar jag.

Chris tog det som fanns i ditt skåp.

Jag bryr mig inte. Det är okej.

I morse tänkte jag att mitt liv är ganska bra.

Du vet, trevlig pojkvän, inget drama. Livet tuffar på.

Som en promenad i parken. Bokstavligen.

Jag gick i parken med Chloe. Sen blinkade jag.

Vi går igenom det en gång till.

Du är Collins, du står jämte Cruz. Jag går till dörren. Du ser mig inte.

Jag är Kevin Ford. Jag säger...?

-"Collins". -"Collins".

Var befann sig Swarek?

-"Ford, stanna." -Jag snurrar runt. Ett skott, pang.

-Pang. -Jag faller bakåt mot glaset.

Ge mig en sekund. Assistent Peck.

Hej. Till bevisrummet, tack.

-Du ser hemsk ut. -Tack, kommissarien. Snygg slips.

Jag klädde på mig i mörkret för att inte väcka Jamie.

Kommissarie John Jarvis, detta är inspektör Traci Nash.

Trevligt att träffas, trots omständigheterna.

-Var ni här när det hände? -Nej.

Bra. Då hjälper ni oss.

-Var är Collins? -Han borde vara här när som helst.

-Bra, vi behöver en utsaga. -Okej.

-Jag undrar hur han mår. -Det var ett rent skott, John.

Jag menar med Swarek. Ballonger, en flaska whisky.

Vad ger man nån som tog en kula för en?

Chloe, det här är bra.

Operationen gick bättre än väntat.

Förutom att jag har en blodpropp som kan döda mig.

Vila bara. Läkaren säger att den kan försvinna av sig själv.

-Varför tog de inte ut den? -Då hade de fått operera igen.

-Nån var tvungen att välja. -Och du valde det?

Att lämna proppen i mig som en tidsinställd bomb?

Det var inte mitt beslut. Din man bestämde.

-Förlåt? -Ja. Wes är här.

Var är Dov?

Han är också här. De väntar utanför.

Bara så du vet, Chloe hatar rosor. De är för förutsägbara.

Jaså? Gillar hon nallar?

Billiga kinesiska nallar? "Krya på dig." Gillar hon sånt?

-Det fanns inte mycket att välja på. -Därav rosorna.

-Några nyheter? -Oliver sover. Sam opereras.

-Chloe, då? -Hon är vaken.

Får jag träffa henne?

Dov, hon har bett att få tillbringa lite tid med Wes.

Jag vet inte hur hon tänker. Jag älskar henne som en dotter-

-men jag förstår inte varför hon gifte sig med honom.

Citerar du mig får du innetjänst tills jag går i pension.

-Jag måste gå ut och få lite luft. -Ja. Gå och ät nåt, båda två.

-Jag är inte hungrig. -Det är en order.

Det ligger ett fik en bit bort. Vi ringer om något händer.

-Köp en macka och en Irish float. -Okej.

-Vad är ens en Irish float? -Låter äckligt.

-Men jag orkar inte välja själv. -Du får i alla fall välja.

-Jaså, hur så? -Hon är gift.

Min fantastiska, vackra, roliga flickvän blev skjuten och är gift.

Du måste höra vad hon har att säga. Hon har säkert en förklaring.

Och han hade köpt en töntig nalle.

Vilket hon säkert gillar. Chloe Price, öppen bok.

Gillar långa promenader på stranden, billiga leksaker-

och att gifta sig i smyg.

Vad får det lov att vara?

Två grillade ostmackor med pommes och två Irish floats. Tack.

Vi har varit vakna i 22 timmar.

Vi äter nåt och går tillbaka, så löser det sig.

Hej.

-Är du hungrig? -Jag vill bara ha alkohol.

Den står där uppe.

-Du kan väl äta nåt först? -Visst, om det är sprit i maten.

-Är du okej? -Ja, jag blev inte skjuten.

-Vi kanske borde ha stannat. -Det är 30 poliser där.

Jag behöver inte vara där. Ingen vill gråta ut hos mig.

Vi kan gå tillbaka som den stora "gay-distraktionen".

Vi ger folk nåt att prata om. Nu när min bror vet-

-sprids snart den saftiga nyheten som herpes.

Nu finns det ingen återvändo.

-Kan vi få de här i glas? -Nej.

-Undrens tid är inte förbi. -Är det whisky?

Irländsk whisky, vaniljglass. Märkligt nog en bra kombination.

-Tuff natt? -Inte lika tuff som vår.

-Inte för att jag jämför. -Du får jämföra.

Jag mår bra.

-Hörde du det? -Ja.

Pannkakor, pasta med ostbågar, ägg och ginger ale.

Hur hög måste man vara för att vilja äta det?

Släpp det nu. På riktigt. Jag orkar inte vara polis ikväll.

-Vet du när Collins kommer? -Jag får inte tag på honom.

Hitta honom. Det sista vi behöver är ett problem till.

Det är inget problem. Han kommer.

Han måste prata med SIU. Såna är reglerna.

Man skjuter inte nån, går och kommer inte tillbaka.

Om jag var din chef skulle jag säga att han ska vara här om halvtimme.

-Är du det? Min chef. -Det var en lustig fråga.

Vad mer har hon inte berättat?

Om jag var där hade hon kanske berättat om Wes.

Jag var med henne, Dov.

Hon sa bara att du inte skulle oroa dig.

Du var den enda hon nämnde.

Swarek, då? Du var väl med honom i ambulansen?

-Ja. -Sa du nåt?

Nej, inte direkt.

-Jag kan ha sagt ett par saker. -Som vadå?

-Tjejiga, sentimentala saker. -Som vadå?

Som: "jag älskar dig".

-Nick, då? Jag menar, är ni... -Det är bra mellan oss.

Jag är lycklig. Det är bara... Jag vet inte, Dov.

Jag sitter där och ser Sam blöda.

Och jag kastas tillbaka till hur jag brukade känna.

Jag sitter i ambulansen och tänker att om han dör, så dör jag med.

Så jag sa: "Jag älskar dig."

Kolla. De äter inte.

-De är höga som bananer. -Bananer?

Lägg av, jag är trött.

Kan jag få mer pannkakor och pommes?

-Ni har inte ätit nåt än. -Och?

Jag orkar inte med det här. Jag är inte polis ikväll, vi går nu.

Tänker han betala för det här?

Är du servitris? Kan han få mer pannkakor?

-Jag behöver inte det här. -Säger du emot?

-Kan jag hjälpa er? -Stå still, annars skjuter jag nån!

Stå still! Rör inte telefonen.

Sätt er ner och håll käften!

Plånbok, klockor, mobiler. Ge allt till Zach.

Tro inte att jag inte skjuter, för det gör jag.

-Skojar du? Bara 80 dollar? -Det har varit en lugn kväll.

Ni måste ha mer pengar nånstans.

Ta fram det ni har!

-Han vill ha plånböcker. -Han får inte se våra polisbrickor.

-Har du en pistol? -Nej.

Töm fickorna. Plånböcker, smycken, kom igen!

-Klockor, mobiler. -Jag har mobilen som klocka.

Håll käften. Ta av örhängena.

-Kom igen! -Du kan få dem, de är oäkta.

Är de? Du har alltid på dig dem.

-Ser man på! Vad heter du? -Lewis.

Lewis, jag är sårad, du gömde nåt för mig.

Zach, det finns ett kassaskåp. Öppna det!

-Jag kan inte. Det är tidsinställt. -Ge mig kombinationen då.

-Ge mig kombinationen! -Ge henne den.

-Det är bara pengar. -Vem frågade dig?

11-27-63.

Vad är det för fel på den?

Jag kan bara öppna den en gång, jag tar pengarna när jag går.

-När? -Kl. 05.00.

-Det är om en timme. -Vi väntar.

-Vi kan inte vänta. -Varför inte? Vi är här.

Ingen kommer in och ingen går ut förrän vi får det vi kom hit för!

Nick. Jag har ringt tre gånger. Pallra dig hit nu, jag är orolig...

-Trace! -Leo!

-Hej, mamma. -Vad gör du här?

-Var är Stella? -Barnvakten släppte av honom här.

-Du skulle hämta mig. -Klockan är fyra på morgonen.

-Jag vill sova i min säng. -Jag vet.

Okej, kom här. Vi lägger dig på soffan.

-Får jag spela på din mobil? -Ja.

Men bara en liten stund, för du behöver sova.

Jag skulle hämta honom vid midnatt och jag glömde.

-Det var en galen kväll. -Men ändå...

Kan du inte köra hem honom?

-När jag har pratat med alla vittnen. -Du vill inte ringa Dex?

Nej, det är inte hans kväll. Han klarar sig ett par timmar till.

Om Jarvis ser ett barn här...

-Vad ska göra, då? -Jag bara säger.

-Chris! Säg inget till honom. -Naturligtvis inte.

Ja.

Gail. Hur länge ska du vara där inne?

Bekräfta din existens.

Jag kommer in.

Vem bryr sig? Det är bara hår.

Vi gör så här, alltså.

Ja. Jag såg din sax och tänkte:

"Här är nåt jag kan spola tillbaka."

Ser du den här biten? Den är från akademin.

Den här biten är från det första halvåret på jobbet.

Det här är från när jag dejtade Chris.

Den är när Jerry dog.

Och ser du de sista centimetrarna? Det är rond två med Nicholas.

Okej.

-Men älskling... -Nej, nej. Titta.

Det finns inget dåligt kvar. Jag spolar tillbaka allt från början.

Och jag...

Herregud.

-Vad har jag gjort? -Du har klippt av dig håret.

Okej.

-Jag flippar ut lite, eller hur? -Ja.

Hon flyttade för fyra månader sen. Det var bra, hon var skitjobbig.

Har du hennes telefonnummer?