Chance

Herregud!

Vid min bedömning

hade Mariella Franko 19 månader tidigare varit i en trafikolycka

där hennes 68-åriga far dog. Han blev halshuggen.

Hjälp!

Se bifogade fotografier.

Jag ansåg att miss Franko led av posttraumatiskt stressyndrom

och depression och rekommenderade psykoterapi och antidepressiva.

...som krävde en annan undersökning som hon vägrade?

Ja, jag är medveten om det. Men...

Tyvärr fick hon inget av det...

Det står tydligt i villkoren...

...eftersom hennes invaliditetsersättning drogs in.

Patienten är en 53-årig, högerhänt man.

För fyra år sen fick han en stroke

och föll och slog huvudet i en bänk i badrummet.

Hans närstående säger att han är helt förändrad.

Patienten har sagt att han ska spela en betydelsefull roll

i ett slag mellan Satan, Jahve och Jesus.

Nyligen, för att rena sin kropp inför striden

drack han en blandning av rengöringsmedel

med blekmedel, ammoniak och propplösare.

Hans fru kan inte längre sköta honom i hemmet

så det enda alternativet verkar vara ett vårdhem.

M.J. är en 42-årig högerhänt kvinna

med flera års utbildning på college.

Hon minns bara delar av överfallet.

Hon har tillbringat det senaste året med att titta på tv eller vara full.

Man hittade ett gruppboende åt M.J

och läkemedelsbehandling rekommenderades.

Hon tog inte emot nåt av det och bor för närvarande på gatan.

Fan.

Jaclyn Blackstone är en 39-årig ambidexter kvinna i Berkeley.

Hon remitterades till mig på grund av återkommande minnesförlust

koncentrationssvårigheter, minnesluckor.

Mrs Blackstone. Jag heter Eldon Chance.

Tack.

Vad sa ni?

- San Diego, tillämpad matematik. - Lever era föräldrar?

- Nej. - Jag beklagar. Och ni är gift.

Ja. Med Raymond, sen tre år. Men vi har separerat.

Ursäkta, men jag har redan berättat allt det här.

Varför skickade de mig hit?

De kunde inte hitta en organisk förklaring till era symptom

så de bad mig att gå igenom deras resultat.

- De tror alltså att jag är galen. - Det betyder inte

att era symptom inte är verkliga, men ni och jag ska besluta

hur vi ska gå vidare.

- Med er? - Nej, jag är inte terapeut.

Jag är neuropsykiater. Patienter kommer till mig och jag bedömer dem

och remitterar dem vidare: Behandlingsplaner, specialister...

- Förstår ni? - Ja.

Det är några saker jag skulle vilja veta mer om.

Det står här att ni separerade från er make

efter att han slog er i ansiktet med en domkraftsvev.

Ni var medvetslös i minst 30 minuter

och efter det blev ni medveten om en andra personlighet: Jackie Black.

Är det möjligt

att hon fanns där tidigare, när ni var yngre?

Nej. Nej, det gjorde hon inte.

Hon gör saker

som jag inte vill göra.

Som vad?

Min man Raymond är mordutredare.

Vid Oakland-polisen. Och han är väldigt...

Han är inte...

- Jag var tvungen att komma bort. - Okej.

Och ända sen dess har jag perioder när jag inte minns nånting.

Och efteråt...

...är alltid Raymond där. Och...

Och jag vet att jag har varit med honom.

- Trots att jag inte vill det. - Sexuellt, menar ni?

Ja. Och jag vet aldrig när det ska hända.

Och jag vet inte hur jag får slut på det.

Tror ni att det är då Jackie tar över?

Jag avskyr namnet Jackie.

Jag avskyr namnet Jackie.

Det är bara han som kallar mig för det.

Okej. Jag såg i en av era journaler

att ni hade gått till en psykoterapeut.

- Myra. Dr Cohen. - Varför slutade ni gå dit?

Hon dog.

Det var tråkigt att höra.

Det här är Suzanne Simms i Berkeley.

Jag råkar tycka att hon är väldigt bra och skulle passa er.

Jag rekommenderar psykoterapi.

Dessutom rekommenderar jag en kvinnlig terapeut.

Tack.

Hej.

Mamma berättade om skolan.

Jag är ledsen, Nic. Jag vet att du gillar Havenwood.

- Om det gick att lösa... - Stanna.

Det är komplicerat. Men det finns andra bra skolor.

- Marina South suger. - Det är sant. Den suger.

- Det finns bra skolor i Berkeley. - Vi bor inte i Berkeley.

Inte nu, men jag har funderat på det.

- Om jag skaffade en lägenhet där... - Du skaffade nyss en här.

Det här är svårt för oss alla. Men jag vill att du ska veta

att jag alltid kommer att göra allt för dig.

Jag älskar dig väldigt mycket.

Jag vet.

Det kommer att bli bra.

- Du ska få se. - Livet suger.

Han säger att butiken betalar mindre för större yta

så han kommer att höja hyran.

Vi behöver prata om det.

Du är så förstående. Tack.

Du måste inte sluta med foto för att du saknar en studio.

Men om jag var bättre skulle jag sälja mer

och kunna betala hyran på egen hand, eller hur?

Jag får ändå betala två advokater. Vi får ändå sälja huset

och Nicole får ändå byta skola, vilket du tydligen har berättat.

- Om hon inte går på Marina South... - Det gör hon inte.

Vi behöver lösa det. Jag ville inte berätta det.

Men om jag väntade tills du sa nåt skulle jag få vänta för evigt.

Jag behöver inte vänta på att du bestämmer dig

i fråga om det eller nåt annat längre. Tack och lov.

- Det är bäst att jag går. - Tack för att du körde hem henne.

Sköt om dig, Eldon.

Det är inte bara belysningen, det är färgen också.

Det är inte ekonomiskt möjligt.

Vi kan inte skaffa nåt nytt just nu.

Det kan inte vara första gången en klient säljer i befintligt skick.

Om fotona måste tas om får du prata med Christina, hon tog dem.

Livet suger verkligen, älskling.

Nej, titta på mig. Ska du vara med honom nu?

Unge man. Hur står det till med Delange-kollektionen?

Bokhylla, skrivbord, två stolar. Men det saknades nånting.

Vilket minne. Ja. Delar av metalldetaljerna.

- Ni är läkare, vill jag minnas. - Psykiater. Eldon Chance.

Ett sånt namn glömmer man inte. Carl Allen.

Jag har fått in ett skåp som passar till era möbler.

Tyvärr. Jag funderar på att sälja dem.

- Skilsmässa. Huset är till salu. - Jag beklagar.

Jag har bilder.

Utan metalldetaljer. 50000, kanske 60000.

Och med metalldetaljerna? Bara för att plåga mig.

- Det dubbla. - Herregud! För en bit mässing?

Den här mässingsdetaljen är inte exakt som er

men den är inte helt olik.

Den är från samma tidsperiod och är lika utsökt.

Att döma av det du nyss sa är det för dyrt för mig.

- Även om jag skulle köpa... - Det är inte originalmässingen.

Det hade ingen när jag hittade det. Jag såg att det fanns möjligheter.

D, kom hit ett slag.

Det här är D.

D, det här är dr Chance.

Titta på det här.

Vad säger du?

Visst.

En fåordig man.

- Gjorde han det här? - På ert också.

Om ni vill det.

Ni kan sälja det med nya mässingsdetaljer...

- Går det inte att kontrollera? - Era möbler är väl signerade?

Det brukar räcka. Köpte ni dem från en handlare eller en privatperson?

- Ett dödsbo. - Privata säljare är bra.

- Jag kanske får sova på det. - Så många nätter som ni behöver.

Mrs Blackstone?

Eldon Chance. Vi träffades för några månader sen.

- Visst är det underbart här? - Ja.

- Vad har ni hittat? - Jag letar bara idéer.

Jag gör om gamla saker och ger dem ett nytt liv.

Och ni?

Er är finare än min. Men ni är ju läkare också.

Nej. Jag har bara några möbler som jag funderar på att sälja.

- Svårt att bestämma sig? - Ni anar inte.

- Tänk inte för länge. - Varför säger ni så?

Jag vet inte. Det kändes som ett bra, allmänt råd.

Man kan säga det om många saker.

Jag vill att ni ska veta att jag har gått till den där terapeuten.

Den som ni rekommenderade. Suzanne.

Det kanske låter dumt efter bara sex veckor...

...men det har förändrat allt.

- Härligt. Så ni mår bättre? - Bättre än på väldigt länge.

- Jag har börjat jobba igen. - Vad jobbar ni med?

- Främst privatundervisning. - Just det. Matematik.

Sen separationen.

- Jag är glad att jag stötte på er. - Jag med. Allt gott.

Hoppas att ni tycker om er möbelbok.

Och lycka till, vad ni än bestämmer er för.

Vad har deklarationsgranskningen med mig att göra, Dan?

Dina inkomster är inte styrkta och hennes inkomster är inte redovisade.

Jag har inget med Christinas företag att göra.

Ni deklarerar gemensamt. Eftertaxering och skattetillägg...

En kvarts miljon dollar? För helvete, Dan! Helvete!

- Doc Chance. - Hej, D.

- Ursäkta att jag stör. Är Carl här? - Hemma. Lite vissen.

Okej...

Men jag antar att det är dig jag ska prata med ändå.

Minns du möblerna vi tittade på för omkring en månad sen?

- Fransk art déco? - Tänker du göra det?

Det kan man väl säga. Jag behöver få veta vad det skulle kosta.

Och om jag ska betala direkt eller när möblerna är sålda.

Betalningen får du ta med Carl.

Ja. Men låt oss säga att jag är redo.

Jag kan ta hit sakerna och ta betalningen när Carl kommer.

- Jag behöver hjälp. - På en gång?

Nu? Visst. Jag behöver en lastbil.

Penske ligger tre kvarter bort. Market och 4th.