A Quiet Passion

Ni är nu framme vid slutet av er andra termin.

Vissa av er ska slutföra sin utbildning, andra går ut i världen.

Jag har för vana att ställa en fråga av yttersta vikt.

Den rör er andliga hälsa.

Önskar ni komma till Gud och bli frälsta?

De som vill bli kristna och frälsta ställer sig på min högra sida.

De av er som står kvar och hoppas bli frälsta-

ställer sig på min vänstra sida.

- Har ni bett era böner? - Ja.

- Men det rör nog inte Skaparen. - Förstår jag er rätt?

Tror ni att Skaparen är likgiltig inför era synder?

Att Han barmhärtigt ser på er slöhet?

Ni missförstår mig. Jag har inte kommit så långt.

Jag är inte ens väckt än. Hur kan jag då göra bot?

Det bekymrar mig, men mina känslor är vaga.

Frågan är snarare hur långt ni borde ha kommit...

- ...och vad ni borde känna. - Jag känner ingenting.

Jag förstår inte mina synder och hur skulle jag kunna det?

Jag önskar att jag kände som andra, men det är inte möjligt.

En syndare som sätter sig upp mot Gud-

- och som kan underkastas en brinnande, tröstlös evighet.

Men hon känner inget, blir inte orolig-

och kan inte undfly Guds vrede.

Så den avgörande frågan är...

...om ni kan få skydd i Arken?

Jag är rädd att jag inte kan det.

Ni är ensam i ert uppror, miss Dickinson.

Jag är rädd att det inte finns något hopp om er.

Ja, miss Lyon.

För vart ögonblick av extas får vi ge en ångest till tack

I sträng och skälvande proportion till hur djupt vi drack

Och för varje älskad timma noga betalas får

Med penningskrin fyllda av tårar och bittra torftiga år

Far! Austin! Vinnie!

Min lycka skulle vara fullkomlig om mor var med er.

Resan var för ansträngande för henne.

- Vi är här för att hämta dig. - Du skrev att du var sjuk.

Ja. Vad är det du lider av?

Ett akut fall av evangelisation.

- Ska jag verkligen få åka hem? - Ja.

Vi åker till Amherst via Boston-

- för ett kort besök hos faster Elizabeth.

- Far verkar inte gilla det. - Kvinnor ska inte stå på scenen.

- Men hon har en gåva. - Att man har en gåva är ingen ursäkt.

Vad skulle far vilja att hon gjorde? Sjöng ett kongressbeslut?

- Det beror på tonarten. - Resten är på respektabel tyska.

- Tyskarna gör underbar musik. - Ja.

Engelska språket passar tack och lov inte för sång.

- Men faster älskar psalmer. - Psalmer är en annan sak.

De har absolut ingenting med musik att göra.

- Djävulens musik... - Var inte fånig, Emily.

Åh, liv! Åh, mitt hem!

Ni är så underbara!

Emily.

Varför är du uppe så sent?

- Får jag prata med far? - Självklart.

Som far vet tycker jag om att skriva. Mest brev.

- Men ibland även poesi. - Ja.

Kan jag få skriva under nätterna för att få lugn och ro?

Jag ska inte störa de andra i huset. Jag lovar.

Ja, det får du.

- Det var omtänksamt att be om lov. - Det är fars hus.

Men det är vårt hem, Emily.

Jag... Jag har en sak till att be far om.

- Vad är det? - Jag tror att far är bekant...

...med dr Holland, redaktören för Springfield Republican.

Och Springfield Republican publicerar dikter.

Jag ska skriva till honom. Och om han säger ja, kan du skicka några dikter.

Kära, miss Dickinson. Jag publicerar "Sic transit gloria mundi"-

eftersom den är minst excentrisk.

De andra dikterna är ballader, barnsliga, som barnramsor.

Men alla språks stora klassiker är skrivna av män, inte kvinnor.

Kvinnor kan tyvärr inte skapa litterära storverk.

Var är Emily? - Emily.

Kom genast hit!

Faster Elizabeth har hyllat familjen Dickinson i 55 strofer.

Och de är urtrista allihop.

- Faster Elizabeth! - Äntligen. Emily.

Du lät mig nästan vänta.

- Vad tycker du om min dikt, Emily? - Den mäter sig med fasters talang.

Jag skulle kunna bli stött över din tvetydiga komplimang.

De bästa komplimangerna är tvetydiga. Det hör till charmen.

- Tyckte du om den, Austin? - Mycket.

Den ställer "Det förlorade paradiset" i skuggan.

Dina barn är för förslagna. En del av mig ogillar det.

Det är hårt sagt.

Om jag får välja mellan förslagna och fogliga barn-

- väljer jag det förra. Foglighet liknar slaveri för mycket.

- Du låter som en abolitionist. - Nej.

- Kristna kan inte förespråka slaveri. - Låt oss inte diskutera det.

- Det är opassande och tröttsamt. - Inte för dem som är förslavade.

- Vi har en Robespierre bland oss. - Nej, inte Robespierre.

- Charlotte Corday, kanske. - Edward.

De är lika hemska som du.

- Du har fått en dikt publicerad. - Ja.

I Springfield Republican.

- Den publicerades anonymt. - Det var excentriskt.

Men under omständigheterna kanske det var bra.

- Alla kan inte vara Milton. - Sura inte, Emily. Det missklär dig.

Poesi är min tröst i evigheten som omger oss alla.

Säg inte så. Det låter inte kristet. - Var är Vinnie?

Här, faster.

Hur står det till med dig?

Jag är som pilgrimen. Strävar efter bättring.

En pilgrim ska bara tänka på andras bättring. Annat är ren fåfänga.

Men faster, fåfänga är en så oförarglig last.

- Ytlig, som de som ägnar sig åt den. - Ingen last är oförarglig.

Tänk bara på Babylon.

- Du då, Austin? - Jag är ingen pilgrim.

- Och dina laster? - Laster är bara förklädda dygder.

Vad anser du om dina barns moraliska slapphet?

Jag föredrar att lyssna och vara tyst.

Då framstår inte fördomarna som åsikter.

Jag blev inte mycket klokare av det gåtfulla svaret.

Faster ska vårda sin okunnighet. Man vet aldrig när man behöver den.

Edward! Dina barn borde skickas upp på sina rum och få stryk.

Lugna dig, Elizabeth.

Ta ett glas vinbärsvin. Gör lasten till ett medicinskt nöje.

- För blodcirkulationen. - Det är inget fel på den.

Hjärtat ber om glädje först

Och sen att slippa sorg

Och sen om något att ta in som lindrar för en stund

Och sen att sova blott

Och så till slut det ber att domaren skall ge det lov

Att slippa vakna mer

Kan du spela någonting, Emily?

- En av de gamla psalmerna. - Naturligtvis.

När jag var mycket ung-

- var det en ung man som gick i vår kyrka.

Han brukade sjunga den.

Han hade en vacker röst.

Så ren.

Han var bara nitton när han dog.

Så.

Så.

- Må Gud hålla faster frisk. - När tiden är inne kallar Han på mig.

Jag hoppas faster lever i hundra år.

- Vilken motbjudande tanke. - Säg inte så, faster.

Jag är inte rädd för döden, Emily.

Det borde inte du heller vara.

Om våra själar är redo att möta Gud finns det ingen rädsla.

Han kommer att jämna vägen för oss.

Jag ska be för er alla.

Kom ihåg att hålla ateismen borta.

Och tänk på klockan som tickar fram för oss alla.

- Tick... - ...tack.

- Tick... - Ni är omöjliga allihop!

Jag ville tacka, men hon sov

I sängen, av en sten så trång

Där blommor i buketter låg från resande i fång

Som ville tacka men hon sov

Ja, vägen dit var kort för att få se henne vid liv

Men vägen hem var lång

- Skulle ni kunna le, mr Dickinson? - Det gör jag.

Emily! Emily!

Vi har en gäst.

- Det här är miss Vryling Buffam. - Det låter som ett anagram.

Här är ett liv fördärvat av dopet.

Ni har väl gjort era föräldrar medvetna om det?

- Ja. Men de blev arga. - De förlåter er säkert.

Men förlåter jag dem?

Gick inte ni i skola i Fort Sumter eller något liknande?

- Mount Holyoke. - Ja, något som lät militärt.

- Men det var åratal sen. - Var era studier lika disciplinerade?

Algebra, geometri, naturvetenskap.

Och för anständighetens skull - kyrkohistoria.

Kvinnor ska ha samma möjlighet till utbildning som män, men...

...kyrkohistoria? Det låter lika trist som paradiset.

- Vi hämtade hem henne. - Vantrivdes ni där?

- Hon blev trakasserad. - Det finns trakasserier och tvång.

- Vad utsattes ni för? - En unik blandning av båda.

- Det var förfärligt. - Ja, men... det gör själen stark.

Men vad har det för betydelse när vi alla dör till slut?

- Är ni rädd för döden? - Nej. Jag är rädd för himmelriket.

Jag är rädd för att det ska bli en antiklimax.

Det brukar bli så med fullkomlighet.

- Och helvetet? - Det är säkert ännu tristare.

Däri ligger plågan.

- Följer ni med oss till kyrkan? - Naturligtvis inte.

Det är som att åka till Boston. Man njuter inte förrän man kommer hem.

Vi ska be för att vår avlidna pastors själ ska få vila.

Beror inte det på vart den har tagit vägen?

- Vi ska bli goda vänner. - Självfallet.

Jag är oemotståndlig. Det säger alla.

Ni får visa vem nya pastorn är sen.

- Så att ni kan bli frälst? - Nej.

Så att jag vet vem jag ska undvika.

Njut inte för mycket av bönerna. Det kanske blir en vana.

- Kommer ni till Gud? - Ja.

- Kommer ni ödmjukt? - Jag kommer som mig själv.

Kommer ni till Kristus som advokat? Ni måste komma som syndare.

Gå ner på knä och låt mig be för er.

Sen kan ni be för er själva.

- Och ni, miss Dickinson? - Ja?

- Ska ni inte överlåta er till Gud? - Jag faller inte på knä.

Jag tror att Gud redan har överlåtit sig till mig.

- Tänker du på din själ, Emily? - Så gott jag kan.

- Och helvetet? - Det tänker jag undvika om möjligt.

- Annars får jag uthärda det. - Det var ogudaktigt sagt.

Då ber jag Gud att ursäkta min brist på vördnad.