School of Life (L'école buissonnière)

Paris, 1927

- Föreståndaren? - Ja. Visa in henne.

- Monsieur. - Slå er ner, madame... Borel?

Det stämmer.

- Bor ni i departementet Loiret? - Vi säger Sologne.

Tack för att ni tog er hit.

Jag skulle ändå besöka min bror i Courbevoie.

Som ni vet är det staten som betalar för de föräldralösa krigsbarnen-

- men det är ohållbart. Vi måste placera dem i familjehem.

- Det förstår ni nog. - Ja, föreståndaren.

Det bästa är om barnet har en länk till det nya hemmet.

I unge Paul Caradecs dossier hittade jag inte mycket, förutom ert namn.

- Ni kände hans pappa. - Nej, inte hans pappa.

- Jag kände hans mamma. - Hur kommer det sig?

Vi kom från samma plats, samma by.

- Kände ni även pojken? - Nej. Jag har aldrig sett honom.

Hans stackars mamma dog i barnsäng.

Jag ska gå rakt på sak. Kan ni tänka er att ta hand om pojken?

- Adoptera honom? - Nej, inte med en gång.

Det får bli en senare fråga.

Det... Det är omöjligt.

- Men ni brukar ju ta emot barn. - Ja, men...

Jag kan inte ta emot det barnet.

Jag ska inte framhärda.

Men nu när ni ändå är här, vill ni kanske träffa honom?

Nu räcker det!

Sluta!

Hämta Caradec.

Caradec!

En mamma är här för att hämta dig. Var inte en sån fegis!

Nu räcker det. Kom hit med dig!

Caradec, vill du tillbringa natten i hålet?

- Vad ska frun här tro om dig? - Det struntar jag i.

Gå och lägg dig igen.

Det är inte pojkens fel.

De blir sådana av att vara instängda här.

Det är därför det är så viktigt att hitta familjehem åt dem.

- Vill du ha choklad? - Nej, tack.

Vill du inte prata?

- Ursäkta? - Nej, madame. Jag vill inte prata.

Sluta med ditt "madame". Kalla mig Célestine. Mamma Célestine.

Jag kallar ingen för "mamma".

Han är här under lovet. Han är min kusins brorsbarn.

Jaha. Under tiden har Célestine jobb att utföra på godset.

- Vi slog sönder en lampa. - Ingen fara. Jag tar hand om det.

Hallå där! Rör inte!

Nu åker vi. De väntar oss i Paris innan kvällen.

Det där var inte greven, utan hans son. Hans egoistiska son.

- Varför sa ni att jag var... - Min kusins brorsbarn?

- Jag får inte inhysa vem som helst. - Det var alltså en lögn?

Som du gör bäst i att upprepa om någon frågar.

Och sluta nia mig. Jag är inte grevinna.

Här bor vi.

Jag går och byter om.

Den äter inte upp dig. Det är snarare tvärtom.

- Vad heter den? - Den heter... Jeannot.

- Räven som tog våra hönor. - Bra. Du fick den till slut.

- Så det här är din filur? - Filuren heter Paul.

Min man. Borel.

- Borel... - Det är väl inget straffläger!

- Vad är det? - Kanin.

Känner du inte igen den? Det är Jeannot.

Vad äckligt!

Jag förklarar sen.

Paul!

- Här bodde alla mina barn. - Era barn?

Sluta nia mig.

De var inte mina.

Gud ville inte att jag skulle få barn, så jag tog hand om andras.

De kallade mig mamma Célestine.

- Var de föräldralösa? - Nej.

- Men familjerna kunde inte ha dem. - Kunde inte fattigvården ta dem?

Fattigvården tar hand om barn som inte har någon familj.

Det är inte skamligt att vara föräldralös. Din pappa var också det.

Visste du inte det?

- Hur vet ni det? - Öh... Det var väl någon som sa det.

- Célestine! - Jag kommer!

- Han lägger sig med hönsen. - Hönsen?

Hopp i säng!

Det betyder att han lägger sig tidigt.

- Förutom när han gör sin skogsrunda. - På natten?

Det händer märkliga ting i skogen häromkring.

Sov gott.

Ska ni låsa dörren?

- Försök med: "Ska du låsa dörren?" - Ska du låsa den?

- Varför skulle jag göra det? - Så att jag inte rymmer.

För att rymma måste man vara fängslad. Det är du inte.

Och på natten stannar du inte länge i skogen.

Sov gott.

Kom igen! Spring!

Spring iväg! Vill ni förbli fängslade?

Snacka om korkade.

Pratar du med kaninerna nu? Stäng och följ med och mata hundarna.

Jag tycker inte om hundar.

- Då har du hamnat på fel ställe. - Jag blev tvingad hit.

Jaså? Nu är du här, så sätt fart.

- Betyder det att ni får gripa folk? - Svar ja!

- Jägmästaren är skogens polis. - Finns det tjuvar i skogen?

- Ena riktigt fula fiskar. - Fiskar?

Tjuvjägare. Parasiter.

De stjäl vilt, fisk, svamp, virke, allt.

Här finns en, Totoche. Värsta sorten.

- Vad har han gjort? - Vad har han inte gjort?

Jag ska allt ta honom. Då blir det kåken igen, om inte straffläger.

Ihop! Ihop! Ihop!

Ihop! Ihop! Ihop!

Vol-au-vent!

Kom in. De äter inte upp dig. Du är inget villebråd.

Odugling! Ut med dig!

Skynda dig, jag måste gå. Jag börjar snart på godset.

- Jag följer med er. - Nej. Greven tycker inte om barn.

Om han dyker upp här, så gömmer du dig.

- Vad ska jag göra? - Vad du vill. Men inga rackartyg.

- Kan jag ta en promenad? - Självklart.

- Vem är Totoche? - Vem har pratat om honom?

Din man. Borel. Han ville sätta honom i straffläger.

De där två... Som hund och katt.

Det är inget fel på Totoche. Han är bara... Hur ska jag säga?

Fri. Verkligen fri.

Tvärtemot Borel, som går rakt, rakt, rakt.

- Totoche är tydligen tjuvjägare. - Det är alla här i Sologne.

Man måste ju förbättra det som vår magra jord ger.

För att förklara Totoches frihet...

Det där är hans hus.

- Där finns inget hus. - Jo. Båten där vid träden.

- Där! - Ja.

SKRIET FRÅN VILDMARKEN

- Gossen! Gossen! - Hoppa i!

Jag kan inte simma!

Strömmen för henne mot grenarna!

För Guds skull!

Fånga!

Kom här...

Kom. Kom här...

Kom, flickan min, kom.

Flickan min...

Var lärde du dig simma?

På barnhemmet. De som inte gick i kyrkan gick till simhallen.

Varför heter er tik Gossen?

- Jag vill gärna lära mig att fiska. - Jag har annat att göra.

Jag kan lära er något i utbyte, som att simma till exempel.

Hör nu här. Det var snällt av dig att rädda Gossen-

- men några ungar har jag inte tid med, särskilt inte en parisare.

Gossen! Kom!

- Vart ska du? - Ställa mig på vakt vid ekarna.

Det är nordlig vind, så fasanerna är samlade i klasar.

Men jag är inte ensam om att veta det.

Det är fullmåne, så den där rackaren är säkert ute. Och då...

Jag ska ta honom på bar gärning och då blir det kåken igen för Totoche.

Varför hänger du ut den?

- För att den ska torka. - På natten?

Titta här. Jag har kläder åt dig.

Nu kan du styra ut dig.

Gick det bra?

- Tydligen inte. - Jag tar honom en annan gång.

- Det är bara några kaniner. - "Några kaniner"?

"Några kaniner"...

Ät nu.

Du nu igen! Har Borel bett dig att spionera på mig?

- Nej, jag svär... - Man ska aldrig svära!

Stick härifrån nu!

- Får jag följa med er? - Nej!

Gossen! Kom!

Borel vakade hela natten för att gripa er, men jag vet var ni var.

Om inte jag får följa med er...

Hör nu här. Jag skär hellre halsen av mig än hamnar på kåken igen.

Jag har också suttit i fängelse. Det kallas för barnhem.

Jag vill inte höra ett knyst.

Bra, Gossen min.

Nej!

- Är det tjuvjakt? - Tjuvjakt... Vad pratar du om?

Vilda djur tillhör ingen. De går från mark till mark.

Vad är det?

- Inte ett knyst, sa jag. - Jo, men...

Ser du de två små tårna bakom klorna?

De ger oss djurets vikt.

Tio kilo per centimeter. Här har vi tolv centimeter.

Det är en hane, 3-4 år, 120 kg.

- Vad för hane? - En gris.

Vildsvin, som stadsbor säger.

Hur vet ni att det är en hane?

Titta här...

- Tack. - Rör dig inte.

Sitt alldeles still.

Rör dig inte...

Den här inbringar 100 sou hos apotekaren. Ge mig säcken.

Kom! Fort!

Skynda dig!

Visa dig, Totoche! Jag vet att du är där!

Vilket oväsen ni för, Borel. Jag hade hoppats få se några hjortar.

Det är en av Totoches snaror.

- Ni måste anmäla honom. - För det krävs det bevis.

Vem säger att det är Totoche?

Och någon måste ju begränsa antalet kaniner.

- Då får ni sätta upp ståltråd. - Aldrig.

Skogen är inget fängelse.

Och sluta skrika som en galning i min skog.

Gå på torr mark. Lämna inga avtryck.

Gossen!

Kolla in mitt knep.