Star Trek: Discovery

Tidigare i Star Trek: Discovery:

Alla som är för fredliga insatser vid första kontakten,

räck upp handen.

De som är för en attack mot avvikelsen ska inte göra det.

Varför bryr du dig så om det här?

Kraftkällan som styr enheten...

Jag behöver den för att åka hem.

Vi har fått höra att MMA:n

nu bara är dagar från Ni'Var, Titan och jorden.

Vad händer nu?

Vi påskyndar uppdraget för första kontakt.

Vad vi än tror att vi vet om arter Tio-C,

har vi fel.

Hur vi än tror att första kontakten blir, så blir det inte så.

Så det är hyperfältet.

Det finns en planet två ljusår bort.

Vi borde kolla upp den när vi kommer närmare.

Vad tror du att vi hittar?

Jag har ingen aning.

Kaptenens loggbok, stjärndatum 865783,7.

Om mindre än 29 timmar kommer Förenade jorden och Ni'Var

att träffas av spillror från MMA:n.

Tjugonio timmar.

Miljardtals liv.

Tills jag listat ut hur vi får kontakt med Tio-C,

kan vi inte stoppa det här.

De lever i ett hyperfält,

och jag vet inte hur vi ska ta oss in,

vad vi hittar när vi gör det,

hur man kommunicerar med dem,

eller hur de ens ser ut.

Som xenoantropolog har jag aldrig haft mindre att jobba med.

Och som kapten

har jag aldrig varit mer rädd.

Vårt enda hopp är den döda planeten vi kretsar kring nu.

Det var en gasjätte tills en rad massiva asteroider slog ner

och förbrände gasen.

Dess stjärna omges av Dysonringar

gjorda av samma sällsynta material som MMA: ns kontrollenhet.

Min magkänslan säger att det måste finnas ett samband.

Den här planeten måste ha varit Tio-C:s hem vid något tillfälle.

Ruinerna kan berätta hur de levde, vad som är viktigt för dem.

Kulturellt sammanhang, ett sätt att börja kommunicera.

Om jag har fel

kan vi inte ta igen tiden vi ödslar där nere.

Och MMA:n kommer att vara mycket närmare våra hem.

Flyg bra.

Absolut.

Men om jag har rätt

och något vi hittar kan hjälpa oss att få kontakt med Tio-C,

så kanske vi har en chans att stoppa det här innan det är för sent.

Jag måste ha rätt.

Jag måste.

Läs av den igen.

Det måste finnas en väg in.

En ny avläsning säger inget som det senaste dussinet inte har.

Kan MMA:n möjligtvis drivas från en annan plats?

Nej.

Vi tar oss in,

hittar kraftkällan och stänger av den.

Alla vinner.

Vi måste bara ta oss in.

Om jag känner Michael kommer hon att ta sig in i hyperfältet före oss.

Sparkar du mig medan jag ligger?

Om vi håller oss kamouflerade

och håller oss nära Discovery, kanske vi smyga in bakom dem.

Jag har nåt bättre.

Vi liftar med Discovery.

Det finns ett djur på Kwejian...

Det fanns ett djur.

Kowolianskt nattbyte.

För att överleva byggde den bo på en jajtspat.

Vi fäster oss som en parasit.

- Det är en bra idé. - Nej, inte som en parasit.

Nattbytet tar inget, gör ingen skada.

Jajtspaten märker inte ens att den är där.

Det är en tonskillnad, ja, men man kan nog ändå anta att jajtspaten

inte hade en medveten superdator som övervakade alla dess gränser.

Du verkar inte orolig.

Det finns inget bättre än ett problem att lösa.

Okej.

Jag kan skapa en programfix.

Den bedövar sensorerna på en del av Discoverys skrov,

precis stort nog att fästa ditt skepp utan att Zora inser det.

Som en död vinkel?

Med Zoras nya medvetande kommer hon snappa upp det till slut,

men med lite tur tar vi oss in i hyperfältet innan det sker.

- Det finns bara en hake. - Det låter inte bra.

Du kommer inte att gilla det här heller.

Programfixen måste installeras manuellt.

Vill du gå ombord?

Nej, det är det sista jag vill.

Men åtkomstpunkten jag behöver finns i maskinrummet.

Jag följer med.

Jag är snabbare på egen hand.

- Du kan inte skeppet lika bra som jag. - Tänk om du ser Michael?

Ett felsteg och det är över för oss båda.

Vi gör det här tillsammans, okej?

Punkt slut.

Kapten?

När vi enades om att undersöka planeten

trodde jag inte att Discovery skulle förlora både sin kapten och försteofficer.

Nilsson har rodret, ni är i goda händer.

Det är vi säkert.

Och medan en xenoantropolog

förstås är det bästa valet för att leda uppdraget,

är kapten Sarus närvaro verkligen nödvändig?

Mr Saru talar över 100 språk,

och hans sinnesförmågor är betydligt mycket större än våra.

Han kanske ser nåt jag inte ser.

Varje minut vi tillbringar på den planeten

är MMA:n mycket närmare att döda miljardtals.

Jag måste ta vara på tiden.

Uppfattat.

De andra då?

Förstår de?

Mycket står på spel.

Fru president.

Generalen.

Doktorn.

Tack för att ni vinkar av oss.

Kapten.

Jag kan inte uttrycka ett större behov av brådska

än du redan måste känna.

Var försiktiga när ni reser.

Må ni i stor hast hitta svar, i vilken form de än tar sig.

Med andra ord, se till att resan räknas och klanta er inte.

Kapten Burnham.

Jag måste uttrycka min bestörtning över beslutet.

Vi lämnade kvar delegater för att vi hade ont om tid.

Å Förenade jordens invånares vägnar,

vars liv är i fara just nu,

ber jag er att tänka om

så att vi kan lägga den dyrbara tid de har kvar

till att faktiskt försöka kommunicera med Tio-C.

Vi har mycket att förmedla och vet inte hur lång tid det tar.

Jag förstår, general.

Det gör jag.

Både jorden och Ni'Var

är mina hem.

Men vad vi än kan hitta på den planeten,

kanske kommunikationstiden kan halveras.

Kan?

Kanske?

Det är ett vågspel för så mycket osäkerhet.

Jag är säker på att första kontakten inte kommer att gå bra

om vi närmar oss Tio-C utan att veta nåt om dem.

Jag ska hitta nåt där nere.

Jag lovar.

Är vi redo?

- Ja, kapten. - Ja, kapten.

Kapten Burnham?

Lycka till.

Disco 09 till Discovery.

Vi är på väg in i jonosfären.

Därefter förlorar vi radiokontakt.

Uppfattat, kommendör.

Lycka till.

Hoppas ni hittar vad ni söker.

Sköldar aktiverade.

Skönt att fysikens lagar ännu gäller utanför vår galax.

Vänta. Det lugnar snart ner sig.

Avläsningar visar flera kratrar,

troligen orsakade av asteroiderna.

Baserat på atmosfärens upplösning,

inträffade de här för ungefär 1 000 år sedan.

Ungefär när själva hyperfältet skapades.

Det låter rimligt.

De är så avancerade att de borde ha anat vad som väntade

och evakuerade i förväg.

Se på ruinerna.

Se hur byggnaderna har kollapsat.

Jag kan inte tänka mig nåt material

som kan stå emot det extrema trycket i en gasjättes kärna.

Det verkar omöjligt för biologiska väsen också.

Tio-C måste ha levt i gaslagren.

Men hur?

De måste vara olika alla andra arter vi har stött på.

Det måste finnas nåt där nere som hjälper oss kommunicera med dem.

En struktur ser ut att vara intakt.

Det kanske var förstärkt på nåt sätt?

Men varför?

Det ska vi ta reda på.

Några livstecken?

Inga alls.

En sak mindre att oroa sig för.

Förlåt, jag borde ha varit tydlig.

Jag ser inga livstecken alls,

inklusive våra.

Så vi kanske inte är ensamma.

Ställ in fasrarna på att bedöva.

Vi blir anfallna! Ta skydd!

Mr Saru! Det är okej.

Andas.

Är allt väl?

Jag mår bra.

Bara lite yr.

Är du säker?

Jag mår bra, sa jag.

Det måste ha varit svindel.