Stardust

En filosoffrågade en gång:

"Är vi människor för att vi serpå stjärnorna..."

"...eller ser vi på dem för att vi är människor?"

Meningslöst, egentligen.

Ser de tillbaka på oss?

Ja, det är frågan.

Men nu rusarjag iväg.

Vår berättelse börjar här...

...för 150 år sen på Kungliga Vetenskapsakademien...

...i London, England...

...dit ett brev med en ovanlig förfrågan kom.

Det var från en pojke från landet...

...och vetenskapsmannen som Iäste det...

...trodde att det var ett skämt av något slag.

Men han svarade i vederbörlig ordning...

...och förklarade artigt att frågan var nonsens.

Han skickade svaret till pojken som bodde i en by som hette Wall.

Den hade fått sitt namn, skrev pojken, av muren som byn Iåg vid.

En mur som enligt folktron dolde en otrolig hemlighet.

Jag har i uppdrag att vakta portalen till en annan värld...

...och du förväntar dig att jag ska släppa igenom dig?

Ja. För ärligt talat så är det ett fält.

Ser ni en annan värld därute?

Nej. Ni ser ett fält. Ser ni nåt som inte är mänskligt?

Nej. Och vet ni varför? För att det är ett fält!

I hundratals år har muren funnits här.

I hundratals år har öppningen varit bevakad dygnet runt.

Ett ord till...

...och jag drar dig inför byrådet!

Jaha... Det var ord och inga visor.

- Bäst att jag går hem då. - Just det. Godnatt, Dunstan.

Hälsa din far.

Stopp!

Stopp!

Du slösar bara med min tid.

Ta hand om ståndet.

Jag tar en öl på "Slaughtered Prince".

Något du gillar?

Absolut.

Jag menar... alltså... De här blåa.

Vad kostar de?

Färgen på ditt hår kanske.

Eller alla dina minnen innan du var tre år.

Jag kan se efter.

Du borde inte köpa blåklockorna. Köp den här istället.

En snödroppe.

Den ger tur.

Men vad kostar den?

Den här... kostar en kyss.

Har hon gått?

Kom med.

Jag är en prinsessa, lurad till att vara slav åt en häxa.

Kan du befria mig?

Det är en förtrollad kedja. Jag blir bara fri när hon dör.

Synd.

Om jag inte kan befria dig, vad vill du då mig?

Vetenskapsmannen hade fel.

Muren hade skött sittjobb...

...att dölja det magiska kungariket Stormhold.

Den unge mannen återvände till sitt hem i England...

...i hopp om att hans äventyr snart skulle vara glömt.

Men nio månader senare tog han emot en oväntad gåva.

Det här Iämnades vid muren till dig. Det står att han heter Tristan.

Tristan? Glöm inte blommorna.

Jag har dem. Tack far.

Arton år gick, och bebisen Tristan växte upp...

...utan att veta något om sitt ovanliga arv.

Men strunta i hur bebisen blev en pojke.

Det här är berättelsen om hur Tristan Thorne blir till man...

...en mycket större utmaning i sig.

För att Iyckas med det...

...måste han vinna hjärtat på den han älskar.

Det är han!

Humphrey?

Nej, Tristan.

Glömde jag nåt?

Nej, jag tänkte...

Tristan Thorne.

Bodbiträde om dagen, fönstertittare om natten.

Tar inte din charm slut nån gång?

Humphrey, sluta.

Var snäll mot den stackars pojken.

Var de åt Victoria?

Du har alltid varit dålig på att fäktas.

Jag minns faktiskt inte att det fanns något du var bra på.

Humphrey, det räcker.

Är du okej?

Visst.

- Frukost? - Nej.

- Mår du bra? - Ja, hurså?

Vet inte. Hur gick det igår kväll?

Väldigt bra. Väldigt, väldigt bra.

Hej, Tristan.

- Victoria. - Ett halvt kilo socker, tack.

Låt mig se, en påse mjöl, ett dussin ägg.

Jag är ledsen för igår. Humphrey var hemsk.

Kan jag få en säck potatis och lite choklad också.

Kan jag få träffa dig ikväll?

Nej, men du får följa mig hem.

Nu?

Ja, visst kan jag det.

Far, jag fick sparken.

Far, jag... jag fick sparken. Förlåt.

Du fick sparken.

Ja, jag vet.

Förlåt.

Mr. Monday har rätt, jag lurar mig själv.

- Jag är inte god nog åt Victoria. - Sa han det? Struntprat.

Vill du veta hur det gick igår?

Inte bra.

Kom igen, jag ödslar min tid.

Jag är inte som Humphrey.

Tristan, jag kan berätta för dig att alla som jag var avundsjuk på som pojke...

...har levt ett ointressant liv.

Så du passar inte riktigt in. Det tar jag som ett väldigt gott tecken.

- Tristan, jag sa ju... - Att jag inte skulle komma.

Jag har nåt åt dig. En överraskning.

Det är inte min födelsedag förrän nästa vecka.

- Jag har aldrig druckit champagne. - Inte jag heller.

Jösses! Det var jättegott!

Hur har ett affärsbiträde råd med sånt?

Jag är inget affärsbiträde.

Jag vet. Vad ska du göra nu?

Jag menar, jag är inget biträde, jag jobbade bara i en affär.

Men inte Iängre. Nu kan jag leva som jag vill.

Det här måste ha kostat alla dina sparpengar.

Och? Jag kan tjäna mer.

Jag har inte tänkt stanna här i Wall.

Det finns en stor värld därute.

Du Iåter som Humphrey. Han gillar att resa.

Han ska åka hela vägen till Ipswich för att köpa en ring åt mig.

Ipswich?

Victoria, jag pratar om London, Paris eller...

En ring? Varför? Vadå för ring?

Det sägs att han ska fria till mig.

Ska han...?

Och du svarar ja?

Jag kan ju inte säga nej när han åker hela vägen till Ipswich.

"Hela vägen till Ipswich?"

För din hand skulle jag segla över oceaner! Korsa kontinenter.

- Menar du det? - Ja.

Victoria, för att få din hand skulle jag...

...åka till San Franciscos guldfält...

...och föra hem din vikt i guld.

Jag skulle åka till Afrika och ta hem en diamant, stor som din knytnäve.

Eller till Nordpolen, slakta en isbjörn...

...och ta med huvudet till dig.

Huvudet?

Du är lustig du, Tristan.

Folk som du och folk som jag, vi passar inte...

Jag borde gå.

Vänta. Låt oss dricka upp champagnen.

Om Tristan hade vetat hur stjärnorna såg nerpåjorden...

...hade han ryst vid tanken...

...på att göra sig till åtlöje inför dem.

Men som tur var...

...så betraktade nästan alla stjärnorjust då...

...landet på andra sidan muren...

...där kungen av Stormhold Iåg på sin dödsbädd...

...vilket var ett sammanträffande...

...eftersom det var kungens sista handling...

...som skulle förändra Tristans öde för alltid.

Var är Secundus?

På väg, Far.

Då väntar vi.

Ledsen att jag är sen, Far. Jag kom så snabbt jag kunde.

Septimus.

Primus.

Tertius.

Angående tronföljden.

Av mina sju söner lever ni fyra än idag.

Det här bryter traditionen. Jag hade tolv bröder...

Du dödade alla...

...Iångt innan din far, kungen, blev skröplig.

Vi vet. Du är stark och tapper.

Och slug. Framförallt slug.

- Secundus. - Ja, Far?

Titta ut genom fönstret och berätta vad du ser.

Jag ser riket, Far.

Hela Stormhold.

- Och? - Mitt rike?

Kanske. Titta upp.

- Secundus! - Sextus. Quartus. Quintus.

Ni lever! Ni, uh...

Vi är fast så här tills den nye kungen kröns.

Jag var så nära.

Du ser i alla fall fräsch ut.

Du är väl inte sur för det där mordet, va?

Det var ju för tio år sedan!

Det var värt att ha ihjäl mig, va?

Nu är du ju kung av Stormhold.

Oj, vänta, nej. Du är död.

Una? Una?

Nej, Far. Det är jag, din son.

Tertius.

Var är din syster, Una?

Ledsen Far, ingen har sett Una på flera år.

Septimus?

Enligt tradition måste tronen gå till en manlig arvinge.

Just det, Far.