The Resident

FÖLJANDE AVSNITT ÄR UPPDIKTAT

OCH SKILDRAR INGA VERKLIGA PERSONER ELLER HÄNDELSER

I tidigare avsnitt:

Vissa måste göra det tre gånger i veckan, fyra timmar åt gången.

Vi undersöker om det går att åtgärda.

Mina njurar blir bra. Eller hur?

Nu ska vi vara optimistiska.

Det handlar inte om att vara rättvis. Det handlar om att vara ärlig.

Jag var ett projekt, nu är det färdigt.

Samma problem återkommer hela tiden.

Vi har fortfarande mycket att prata om.

I morgon. Hos mig?

Jag kommer förbi före jobbet.

Hej.

Det verkar visst bli av till slut.

Det ser så ut.

Du får börja.

Okej då.

Har du vaknat mitt i natten

och förstått nåt som du aldrig förstått förut?

Jag antar väl det. Inte ofta, men ja.

Jag är gjord för att fortsätta framåt.

Om det är ett berg, bestiger jag det.

Om det är ett lopp, springer jag det.

Men nåt som jag inte kan göra är att stanna på samma plats.

Och det tycker du att vi gör.

Jag tror...

...att jag vill nåt som inte du vill.

Röra oss mot vår framtid.

Jag skulle kunna gifta mig med dig, Nic.

Men jag friar inte, för du vill inte ens bo ihop.

Varför lägger du sån press på mig nu?

Varför är det så hemskt att binda dig till mig?

Jag är här för att hjälpa. Det borde kännas som en lättnad.

Jag har tagit hand om alla i min närhet sen jag var 13.

Jag har precis lärt mig att ta hand om mig själv.

Att bära världen på dina skuldror har blivit ditt kors.

Okej, om det här ska bli en klagovisa över det du tycker är fel med mig...

- Jag kan inte. - Nej.

Det är inte det det handlar om. Jag sätter gränser.

Jag kan inte fortsätta om vi inte är lika investerade.

Och det är vi inte.

Vet du vad det här känns som?

Känslomässig utpressning.

Jag vill inte flytta ihop, då lämnar du mig.

När jag säger vad jag vill?

- Ja, det är så det känns. - Då ser vi helt olika på det.

Ja, det tror jag att vi gör.

Om du inte vill fortsätta framåt,

är det dags att kliva tillbaka.

- Om det är det du vill. - Det är det inte.

När jag åker hem på kvällen, vad än som pågår i mitt liv,

vill jag ha dig där. Du känner inte så.

- Det är problemet. - Conrad.

Kom igen.

På jobbet är vi det vi alltid har varit. Vänner.

Kollegor.

Javisst. Det är givet.

Hjälp!

- Sir, är allt bra? - Jag är oskadd.

- Hjälp! Min fru, min son! - Ring larmcentralen!

Hjälp min fru, min son!

Snälla, min fru, min son!

- Gå till min son! - Hjälp!

Älskling! Danny! Det är ingen fara.

Älskling, tryck, snälla.

Med båda händerna. Snälla, hjälp mig.

Jag älskar dig, så försök hålla dig vaken.

- Danny, håll dig vaken! - Jag kommer.

- Mamma. - Älskling. - Danny!

Älskling, snälla... Du måste trycka.

Håll det... - Danny!

DÖDEN FÖRE VANÄRA

SKADA INTE

- Chastains samordnare. Varsågod. - Jag har två traumanivå 1.

Bilolycka med skador på passagerarsidan.

Lösgör en vuxen kvinna och en tonårspojke

med svåra skador, däribland ett skottsår.

Upp med dig. Traumanivå 1 på väg in.

Jag som hoppades att ingen med hål skulle komma in i dag.

Flytta till Japan, tio dödsskjutningar om året.

- Det har vi varje månad. - Och vi är bara ett sjukhus.

- I en stad. - I en delstat.

Det är fullständigt galet.

Tokyos sjukhus. Jag kan ge goda vitsord.

Ja tack, broder.

Hawkins, vänta!

Två traumanivå 1 på väg in.

AKUTENTRÉ

Trettiosjuårig kvinna. Hypotensiv, intuberad efter andnöd,

skottskada i bröstet.

Feldman och Okafor, följ med mig och den skottskadade till bås nio.

- Vad hände? - Jag såg det. Jag låg bakom dem.

Andra patienten, samma olycka, 14-årig man.

Satt i baksätet, öppen lårbensfraktur.

Hawkins, Pravesh och Voss med lårbensfrakturen i tian.

Om du bevittnade det vill de prata med dig.

A, B, C. Gå igenom dem.

Jag är dr Pravesh. Vad heter du, kompis?

Dan... Danny.

- Intakta luftvägar. - Bilaterala andningsljud.

Danny, vet du var du är?

På sjukhuset. Mamma!

Hon är i goda händer.

Pulsen är 130. Blodtrycket 100/60.

Vi ger två liter intravenöst.

- Och gör en korstestning. - Över till benet.

Undersöker pulsen.

Inget blodflöde till den nedre extremiteten.

Frakturen stryper blodtillförseln.

Vi måste reducera den här och sträckbehandla honom.

Danny, mellan ett och tio, hur ont har du?

Noll.

Om tre, två, ett...

Den är arteriell. Tourniquet.

Skaffa hit två enheter blod.

Frakturen måste ha stoppat blödningen.

Okej, nu ska vi ta reda på varför Danny inte känner smärta.

Okej. Leta efter andra skador.

Danny, vi ska vända på dig. Okej?

Ett, två, tre.

Han är också skjuten. Möjlig ryggradsskada.

Vi måste ta honom till CT omedelbart.

Fan. Trycket faller snabbt.

Kulan träffade hjärtat.

- Vi tar henne till operation. - Nej, hon är död innan vi är framme.

Akut torakotomi. Här och nu.

Okafor, nu hämtar vi det.

Okej, ge oss utrymme.

Öppnar hjärtsäcken, blottar hjärtat.

Där är hålet. Stick in fingret!

Skada i vänster förmak.

- Trycket är stabilt. - Bra.

Nu tar vi henne till operation omedelbart.

Mina, flytta inte fingret förrän vi kommer upp.

Det vet jag.

Jag beklagar att ni inte har förflyttats. Det har varit hektiskt.

Nu kollar vi till babyn. Hur mår ni, mrs Davies?

Det gör väldigt ont. Jag hade tänkt föda naturligt,

men en epidural börjar låta underbart.

Det kan ni få där uppe.

Vad är det?

Hjärtfrekvensen är inte riktigt som önskat.

- Vad betyder det? - Att vi ska åka upp nu.

Ta er väska.

Hundley, sök dr Stewart. Det kan behövas ett akut kejsarsnitt.

Det är ingen fara, älskling. Oroa dig inte.

Allt kommer att bli bra. Oroa dig inte.

Efter vetenskapsmässan kan vi åka till Naturhistoriska museet.

Jag åker hellre till akvariet.

Om jag förlorar vill jag inte göra nåt,

bara sitta på hotellrummet, äta pizza och tjura.

Vi kan slippa trafiken om vi svänger längre fram.

Vi får inte bli sena.

Lita på mig, hörni. Jag fixar det.

Okej.

Ser ni? Nu går det framåt.

Vad gör den där kvinnan?

Om jag bara hade stannat i trafiken.

Om jag bara hade väntat och svängt.

- Det är inte ditt fel. - Vems fel är det, då?

Vem sköt oss?

Polisen tror att skytten var ute efter nån annan,

så det handlade bara om fel plats vid fel tillfälle.

Jag känner mig bara så hjälplös.

Se på mig.

Jag sitter här, jag har knappt en skråma, men min...

Min fru och min son överlever kanske inte.

De är med våra allra bästa och mest erfarna kirurger.

Jag lovar att vi kommer att göra allt vi kan.

Lägg henne på bordet. Okafor, håll kvar fingret i hålet i hjärtat.

Förbered patienten.

Ett, två, tre.

Har du nånsin sett en tobakspungsutur, Okafor?

Självklart. Gör det fort. Jag kan inte hålla länge till.

Det är en av läkekonstens mest rudimentära,

och ändå livräddande ingrepp.

Mindre snack, mer verkstad.

Sug.

Okej. Nu tar du ett djupt andetag.

Håll andan och rör inte en muskel.

Okej, tre är den magiska siffran, Okafor.

Förstår du? Ett, två, tre.

Bravo. Muy, muy bravo, om jag får säga det själv.

Okej, då ska vi se. Finns det fler tydliga skador?

Nej. Det ser ut som att kulan gick ut...

- ...utan att skada andra organ. - Bra.

Det är nog den enda turen den här kvinnan hade i dag.

Du får sy igen. Vi gör en CT för att försäkra att vi inte missat nåt.

Dr Pravesh ska assistera mig.

Han bad om att delta. Vi har ont om folk i dag, så...

Jag hoppas att det går bra.

Självklart. Vilken tur att ni kom när ni gjorde.

Okej. Dr Pravesh, har du förlöst en baby förut?

- Nej. Det här blir den första. - Då väntar nåt speciellt.

Jag har förlöst tusentals, men alla är lika speciella som den första.

Så där, alldeles snart.

Hur länge har du bott i USA?

I hela livet. Jag är född i Jersey.

Kul för dig.