Outer Range

DETTA HAR HÄNT...

Käre Gud, snälla ta hem mamma.

Till saken. Roy, du är på min mark.

Du får 200 tunnland på min södra betesmark.

Jag led med er när min pappa gick efter er mark,

men nu bryr jag mig inte.

- Vi fixar det här. - Ska du inte ringa sheriffen?

Lyfter vi luren, hamnar ni båda i finkan.

Hörde ni det?

Är allt bra?

Ja.

Herregud, Royal. Har du rest genom tiden?

Jag har aldrig berättat varför jag rymde som liten.

- Jag ville försvinna. - Och när var det?

1886.

- Vi hittade det han letade efter. - Är det värdefullt?

Det är nog det mest värdefulla vi nånsin sett.

Mamma.

Var har du varit?

Amy!

Var är du, Amy?

Gud är borta!

Jag erkände.

Grabben. Nej!

Jag vill ha tillbaka min familj.

Jag vill bara ha vår familj tillbaka.

Vår familj är borta. Amy är borta.

Nej, det är hon inte.

Mörkret var nästan det värsta.

De hårda stenarna ven förbi mig.

Slet i mig,

när jag svaldes av en bottenlös avgrund.

En inandning av jorden, svalde mig,

och skulle skita ut mig.

En oändlig svärta.

Hoppades det skulle sluta med en duns.

Med min död,

ett slut på all smärta den skapade.

Men jag fortsatte,

slow motion,

fritt fall, tortyr.

När jag insåg att det var jag som var smärtan,

när jag insåg att jag hade skapat hålet inom mig,

slängde det ut mig som om det aldrig velat ha mig.

Nej!

Fan.

En kalv?

- Gumman. - Lugn, tjejen.

Hej.

Hon lider.

Sätt fart.

Det skadar pappa.

Att första graviditeten kommer ut så här, är ett dåligt omen.

Eller nåt.

Hon har ont.

Fan.

Lugn, mamsen.

Hejsan.

Ta det lugnt.

Du är okej.

Du är okej.

Hej, gumman.

Alltid förvånad att se dig så ömsint.

Det är bara med djuren.

Människorna har jag pli på.

Vår familj är borta.

Allt är borta.

Våra barn är borta.

Amy är borta.

Nej.

Det är hon inte.

Royal, om du vet var hon är, berätta nu.

Följ med mig till övervåningen.

Är hon där uppe?

Jag tror det.

- Det är nåt. Jag försöker förklara. - Royal, är Amy på övervåningen?

Vänta, Ceci.

Gå inte upp innan jag förklarar.

- Förklara då! Nej. - Ceci, vänta!

Kom igen.

- Amy. - Nej...

- Är det Amy? - Ja.

Vad gör du? Vad pratar du om?

Jag vet att det inte går ihop. Det är hon.

- Det här är Amy, jag är säker. - Royal.

Royal, var är jag?

Vad är det för fel på henne?

Hon har ont, Royal. Kör henne till sjukhuset.

Gör det rätta, kliv fram.

Var en man.

Ceci.

Kom igen, vänta.

- Låt mig prata med dig om det här. - Nej.

Royal.

Vad?

Varför tror du att jag är Amy?

Hur fick du ärret på huvudet?

Har Amy också ett?

Den natten jag släppte av dig i skogen,

pratade du om tid

och mineraler och andra saker och hur allt hänger ihop. Hur?

Hur hänger allt det här ihop?

Har Amy samma ärr som jag?

Vad är det du inte berättar?

Kom igen! Jag behöver svar.

Jag kör dig till sjukhuset.

Rör dig inte.

För några timmar sen försökte du döda mig.

Och nu är jag ditt barnbarn.

Du.

Somna inte.

Du har nog hjärnskakning.

Jag har för ont för att somna.

Bra.

Är det inte konstigt?

Jag sa till dig i din lada

att nåt större än du och jag höll på att hända.

Du sa också att nåt förde dig hit

och du växte upp i en sekt och gult var kraft.

Varför tror du att jag är Amy?

Kom igen. Royal.

Berätta nåt. Berätta nån liten detalj

om mig.

Ge mig ett lottnummer, ge mig nåt...

Sluta.

Din fru. Hon kommer att få det kämpigt med dig.

Håll Cecilia utanför detta.

Det gjorde inte du.

Ser du hur galen hon tyckte att du lät?

Det är annorlunda på den här sidan, va?

Du försöker övertyga folk att du inte är galen.

Du sa att du inte minns nåt från innan du var nio.

- Hur gammal var Amy? - Åtta.

Hon blir nio. Snart.

Jag förstår.

Royal, vad hände med Billy?

Jag vet inte.

Lämnade du honom där för att dö?

Ringde du inte ens 112?

Jag hade Amys telefon.

Jag kunde inte hitta den när jag blev beskjuten.

Efter det var jag inte på räddningshumör.

Du räddade mig ju, eller hur?

Tack vare ett ärr.

Kom igen, gör inte det här.

Det är okej.

Kom igen.

Ja. Såja. Okej.

Okej.

Var fan kom de ifrån?

Jag har aldrig sett så många i mitt liv.

Fan. Nu kör vi.

Rhett!

AMERIKA SÄGER ATT DET SOM ÄR VÄRT ATT VETA

ÄR DET SOM KAN VETAS. AMERIKA HAR FEL.

Vilket håll?

Om vi ska göra det här, måste vi göra det rätt.

- Ja. - Okej.

Vi kanske kan hitta nånstans att sova

och fatta det beslutet imorgon.

Ja.

Hörde du vad hon sa på rodeon?

"Gud är borta."

Det där med Trevor och Perry knäckte henne.

Det är ingen ursäkt, hon kan hamna i helvetet för sån hädelse.

Jess.

Skiftet är slut. Gå hem och vila. Du behövs utvilad.

Nej. Inte innan vi hittar sheriffen.

Du känner ju mig.

Matt.

Innan du säger nåt så jobbar vi på det.

Vi har efterlyst Amy i hela staten.

Och två radiobilar är i rodeotrakten

och frågar folk.

- Såg nån nåt? - Jag kan inte svara på det.

Nån kanske såg nåt, men sen blev det kalabalik.

Om vi hade ett foto på Amy,

- så hjälper det mycket. - Okej.

Har du ett på telefonen?

Jess.

Hallå!

Det här är en polisstation!

- Skicka till Lucy. - Okej.

Vi har fått många tips.

Jag måste gå ut dit igen, nu när Joy inte svarar.

Var är hon? Det var henne jag ville träffa.

Hon svarar inte i telefon.

Inget svar på rovern.

Spårningen på hennes radiobil-GPS placerar henne ute i Harlan.

Vet inte varför hon är där.

Håll det för dig själv.

Alla har nog att tänka på.

Vi ska hitta Amy, jag lovar.

SAKNAT BARN

Cecilia Abbott.

Galen kväll, eller hur?

Har aldrig sett så många bison i mitt liv.

När kom Rebecca tillbaka?

Jag blev chockad när jag såg henne.

Försökte säga hej.