Vikings

Prins Ingvar! Hur mås det i dag?

Ingvar?

Det mås mycket bra, Ivar Benlös. God dag.

Nu på mitt språk.

Allt är bara bra, min vän. Min krympling.

- Vi kan prata! - Ja, vi kan prata.

Nu kan vi diskutera allvarliga saker. Viktiga saker.

- Som vad då? - Som... Hur ser gudarna ut?

Det finns bara en gud och hans ser ut som Helge.

- Vet du vem du är? - Jag förstår inte.

Allt här - allt - tillhör dig.

- Här i rummet? - Nej.

I hela staden. I Kiev. Och även i Novgorod.

Allt i hela Rus.

Marken och himlen. Byarna, städerna och människorna.

Allt är ditt.

Du får mig att skratta. Jag vet att allt tillhör Helge.

Det är bra att vi kan prata, för nu kan jag förklara för dig.

Jag kan förklara hur du har blivit förrådd.

Ingenting tillhör Helge. Helge är ingen gud.

Helge är ingenting, men du...

Du är allt. Och allt här tillhör dig.

Kom ihåg det.

Vi är omringade. Låt oss skilja oss från uppgiften med heder.

Jag vill inte gå miste om Valhall.

Björn!

Vi hittade honom i lägret. Han säger att han vill tala med dig.

Vad är det? Har du inte förrått oss nog?

Jag har ett bud från kung Olof.

Han anfaller inte om du går med på att träffa honom.

Han sa också att ni kan glömma det om ni dräper mig.

Hälsa kung Olof att jag går med på det på ett villkor.

Jag vill själv se att kung Harald lever.

Valhall kan vänta.

Som ni vet finns det en grupp banditer som angriper byarna.

De kan angripa oss, så vi måste vara beredda.

Vissa av er har varit sköldmör. Man glömmer inte hur man slåss.

Vi slogs nog tillsammans vid Paris murar om ni ännu minns det.

Givetvis, Ladgerda.

Ni har säkert sköldar och vapen kvar någonstans.

Nu måste vi alla strida igen. Kvinnorna snarare än männen.

Ni pojkar får agera utkik. Berätta när banditerna kommer.

- Ni flickor får sköta om djuren. - Ja, Ladgerda.

Ni män är inte så gamla. Ni kan väl ännu göra nytta?

Ja, det kan vi.

Bygg bättre skydd för lagren. De är att betrakta som guld.

Vi kan inte leva utan dem, så vi försvarar dem med livet.

- Ja. - Det ska vi.

Jag vill att alla går ut i skogen och kapar stavar till pil och båge.

Men gör det snabbt. Tiden är knapp.

Det spelar ingen roll vad vi gör.

Vi rår inte på banditerna. Det vet du.

- Vi kommer alla att dö. - Ja, vi kommer alla att dö.

Men inte nödvändigtvis när banditerna angriper.

Nå, Björn Järnsida!

Kom och slå dig ner. Känn dig som hemma.

Vi tre sammanförs återigen på ett märkligt sätt.

Ödet är verkligen outgrundligt.

Nornorna väver det och vi tror på det.

Skål!

I natt drömde jag något. Att jag satt i ett rum -

- med kung Harald Hårfager och kung Björn Järnsida.

Kanske är alltihop en dröm -

- och vi är andar som en dag bara kommer att gå upp i rök.

Upp i rök.

Om du bryr dig så lite om verkligheten -

- kan du väl avsäga dig riket och ge dig av med dina krigare?

Tro mig, det finns inget sätt för dig -

- att göra dig själv till en populär regent här.

Inget!

Även om inget är verkligt måste vi bete oss som om det är det.

Men det märkliga är att nu -

är ni båda mina fångar.

Det är sant att du har en här, Björn Järnsida -

- men din här är nu inte stark nog att besegra mig.

Om våra härar drabbar samman igen blir du allvarligt försvagad.

Då blir det svårt att bevaka både det nya riket och det gamla.

Oavsett vad så vinner du inte.

Jag ska fundera mer på den saken -

- och på hur våra meningsskiljaktigheter kan lösas.

Jag börjar tröttna på det här gamla tankesättet.

Nu måste kung Harald dessvärre återvända till fångenskapen -

- och du till ditt läger där ni förblir omringade.

Men jag ska se till att ni förses med mat.

Kommer banditerna att angripa snart?

De kanske inte angriper oss alls.

Men hur som helst ska ni inte vara rädda.

Ni ska inte vara rädda av två anledningar.

För det första kommer vi alla att ta hand om er.

Och för det andra...

För att ni är vikingar. Son och dotter till stora krigare.

Jag är inte rädd! Om de angriper ska jag göra mor och far stolta.

Jag är stolt över dig.

Och dig.

Vitsärk...

Vitsärk!

Upp med dig! Snälla.

Ut... Ut!

Undan!

Hej, Vitsärk. Jag ville träffa dig. Jag har nyheter att berätta.

- Nyheter? Vad då? - Goda nyheter.

Jag vill ge dig ansvar. Vår familj har inte insett din talang.

- Jaså? - Ja, och det vet ju du.

Så... Jag vill att du ska leda en handelsdelegation österut.

Du kommer att resa längs sidenvägen -

- och sluta handelsavtal och skaffa kontakter.

Hoppas att du går med på det.

- Jag försöker hjälpa dig. - Jag vet.

Jag kommer att bli bättre.

Jag ska inte göra dig besviken. Tro mig.

Tack! Tack, min bror!

- Nu har vi tid, Ketil. - Tid?

Berätta vad som skedde på Island mellan Floke och nybyggarna.

Jag vill höra hela historien. Sanningen.

Du vet redan det mesta. Vi drabbades av många svårigheter.

Det fanns ingen mat. Skörden uteblev. Den fanns en ond man - Eyvind.

Han gav Floke skulden för allt som gick fel.

Vi andra byggde ett tempel till Tor.

Eyvind och hans familj brände ner det.

Sedan dräpte hans söner min son Thorgrim.

Och min havande dotter Thorunn.

- Hämnades ni deras död? - Nej.

Floke sa till oss att låta bli.

Han sa att bosättningen inte kunde överleva mer dödande.

Det är inte sant.

Till slut dräpte jag Eyvind och hela hans familj.

Jag är trots allt viking. Det var en fråga om heder.

Floke var en drömmare.

Han måste ha blivit förkrossad när du och Eyvind förstörde hans dröm.

Men jag kan ändå inte godta att Floke bara skulle ha gått sin väg.

Någon måste ha dödat honom.

- Det kanske var du, Ketil? - Nej, Björn.

Det kanske blev en konfrontation och du slog honom.

Nej!

Jag hade inget med hans försvinnande att göra. Jag svär på min armring.

Be till gudarna att Floke en dag återvänder och kan intyga det.

För fram till dess kommer du, en man som har slaktat en hel familj -

- att för alltid vara skyldig till mordet på honom i mina ögon.

Alla måste vi dö en dag.

Även du, Björn Järnsida. Även du.

Släpp ut mig!

Snälla... Snälla.

Var är Vitsärk?

Leta upp honom.

- Leta upp honom! - Ja, Ubbe.

Latmaskar!

Vad är det här?

- Varför, Vitsärk? - Jag...

Jag försökte ge dig en chans.

Han menade inte att göra dig besviken. Han kan inte rå för det.

Ni får ge er av utan honom. Utse en egen ledare.

Minns att det är ett viktigt uppdrag. Må gudarna ge er beskydd.

Var inte för hård mot honom, Ubbe.

Jag försökte, men jag kan inte. Förstår du inte det? Jag försökte.

Jag älskar dig, min bror. Det har jag alltid gjort.

Men du har just svikit mig för andra gången i livet.

Se på dig.

Res dig!

- Stå upp! - Förlåt, Ubbe.

- Förlåt. - Nej, det är för sent.

Jag vill inte se dig igen och jag har inget mer att säga dig.

Vitsärk!

Jag är här, broder! Min käre, rare Vitsärk!

Du övergav de andra. Inte för att du älskade mig-

- utan för att du ville komma nära nog att dräpa mig.

Du tror att det är ditt öde. Men jag känner ditt öde, broder.

Ditt öde är att bli dräpt av mig.

Lämna mig i fred!

Jag kommer aldrig att lämna dig i fred.

Du drömde.