Cloud Atlas

En sån ödslig natt...

Brackor som bölar, vind skär in i märg.

Vind som den här...

...full av röster.

Anfäderna som ylar.

Babblar berättelser.

Alla röster hopsnörda till en.

En röst skiljer sig.

En röst...

...som viskar där ute...

...spejar ur mörkret...

Den lömske djävulen!

Gamle Georgie själv.

Spetsa öronen nu...

...så ska jag förtälja om första gången vi möttes...

...öga mot öga.

Sålunda blev jag bekant med dr Henry Goose...

...som jag hoppades kunde bota mig.

Har ni tappat något?

1...

Vad för hemlighet i Sixsmiths rapport skulle vara värd att döda honom för?

Fråga 2:

Är det rimligt att anta de skulle döda igen för att bevara den hemligheten?

Om så är fallet: Fråga 3... Vad fan gör jag här?

Min långa erfarenhet som redaktör har fått mig att förakta -

- tillbakablickar och framåtblickar och andra litterära knep.

Jag tror, kära läsare, att om du ger dig till tåls en aning...

...ska du finna metod i denna galna skröna.

Älskade Sixsmith...

Jag sköt mig i munnen i morse med Vyvyan Ayers Luger.

Ett sant självmord är ett måttfullt, disciplinerat steg.

Folk docerar om självmord som en feg gärning.

Inget kunde vara oriktigare. Självmord kräver ett oerhört mod.

Tryck på knappen om problem uppstår.

För min ministärs och det framtida Enighetens räkning -

vill jag tacka för detta sista samtal.

STOPPA REAKTORN

- Presskort? - Väntar ni bråk?

Jag var Dermot Hoggins förläggare, inte hans psykdoktor eller astrolog.

Och jag hade ingen sabla aning om vad han tänkte hitta på den kvällen!

Den här stranden var en gång matsal för kannibaler.

De starka kalasade på de svaga. Men tänderna spottade de ut...

...som ni och jag en körsbärskärna.

Vet ni hur mycket ett hekto av de här betingar?

Det här är inte ett förhör eller en rättegång.

Det viktiga är din version av sanningen.

Det finns bara en sanning.

Dess versioner är osanningar.

Jag tog inte mitt liv för kärleks skull.

Jag hade affärer, men båda två vet vi -

- vem som är den stora kärleken i mitt korta, intensiva liv.

SÖDERHAVET 1849

Så där, mr Ewing.

Mer bindande kan ett avtal inte bli.

Utanför Skriftens domän.

Tack, pastor Horrox. Svärfar är glad för överenskommelsen.

Haskell Moore är en stor man.

Framtida generationer är beroende av män som han - sanningssägare.

Förvisso.

När jag först läste Haskell Moore -

- tycktes mig klarheten förmedlad av gudomlig insikt.

Doktorn och jag har ägnat mången kväll åt mr Moores traktat.

Han för övertygande i bevis skälet till att vi sitter här och äter ett utsökt lamm...

...medan Kupaka står där, fullt belåten med att servera.

Riktigt så. - Kupaka...

Du trivs med livet här hos oss, eller hur?

Ja, pastorn. Kupaka trivs bra.

Se där Moores "civilisationens stege"! Det hela är naturens ordning.

Håll mun, Giles!

Jag har lyssnat på det här i veckor. Men vad har hans svärson att säga?

Låt mig se... Det är en studie i Guds vilja och mannens natur.

Vad säger han då om kvinnans natur?

Det är dessvärre ett ämne han förbigår med tystnad.

Han är inte den förste.

Fortsätt, mr Ewing.

Den fråga han ställer är:

Om Gud skapade världen -

- hur vet vi då vad vi kan förändra och vad som är heligt och okränkbart?

Pastor Horrox är bestämd vad gäller driften av plantagen.

Som i Georgia, säger han.

Värmen är olidlig. Hur står de ut?

Pastor Horrox säger att slavar är som kameler: avlade för öknen.

Han säger att de inte känner värmen som civiliserade människor.

Ni ska inte vistas i solen.

Vad är det... vad är det som låter?

- Så där, ja. - Vad hände?

Som jag trodde: Gusano coco cervello.

Polynesisk mask.

Jag såg en hjärna som blivit angripen - maskäten blomkål.

Men frukta icke, den här rackarn känner jag väl.

Så ja, så ja.

Jag vet inte vad jag skulle ha gjort om inte våra vägar korsats.

För det första hade ni dött!

- Jag ska återgälda er. - Det är inte nödvändigt.

Jag är läkare, Adam. Ränderna går aldrig ur.

Sixsmith, jag hoppas att du kan förmå dig själv till att förlåta mig.

Mr Frobisher?

Robert Frobisher?

Direktionen vill tala med er.

Mr Frobisher, var god och öppna!

Vi vet att ni är där inne. Ge er till känna.

Ett brev kommer att ställas till er far.

Mr Frobisher!

Tråkigt att skiljas så där, inte som jag hade tänkt mig.

När du läser det här är jag på väg till Edinburgh.

På väg mot rikedom och berömmelse. Han är okänd för dig, men tro mig:

Vyvyan Ayrs är en av musikkonstens stora, Sixsmith.

Men på grund av sjukdom har han inte komponerat på flera år.

Min plan går ut på att övertala honom att anlita mig som amanuens...

...hjälpa honom med ett mästerverk, bli ett musikaliskt stjärnskott -

- och få far att erkänna att den son han gjort arvlös -

- är ingen mindre än Robert Frobisher sin tids största brittiska tonsättare.

Nu stönar du och skakar på huvudet, men du ler också. Därför älskar jag dig.

P.S...

Tack för västen. Jag behövde något från dig.

Sankt Göran och draken.

Att komponera är ett korståg.

Ibland dräper man draken...

...ibland blir man själv dräpt.

Nåväl... Var det Frobisher?

Jag hoppas att Mackerras har lärt dig ett och annat.

Jag har haft en melodi för viola i skallen i månader. Låt se om du kan notera.

Prydnadsnot före tredje.

Mjukt och enkelt.

Nu blir det intressant.

Bra! Spela upp det.

Gärna, sir.

- Vilken tonart? - Vilken tonart? G-moll, förstås!

Och taktarten?

Herregud, lyssnade du inte?

- Jag behöver lite mer tid. - Du behöver...?

- Vem arbetar åt vem här? - Ursäkta.

Är du amanuens eller apologet?

3/4 som blir 4/4 i fjärde takten och tillbaka till 3/4 i takt fem.

Fjärdedels G, paus på åttondel, upprepa åttondels G, ess på betonad.

Och så vidare.

Låt mig få höra det nu.

Sluta! Du gör mig illa!

Du hörde fel. Jag sa melodi, inte maladie!

Vyvyan?

Jocasta, rädda mig!

- Vad pågår här? - En övning i futilitet.

Blir jag presenterad?

Ingen idé. Pojken är lika brukbar som dryparn.

Men lyckligtvis lättare att bli av med. Ber du Henry visa pojken ut?

Naturligtvis, käraste.

Så vackert.

Ja...

Det är den. - Det är min melodi!

Kom igen, Luisa! Vi hör ju ihop!

Luisa, hör vad jag säger. Du får inte lämna mig.

Det är nåt med våra tidigare liv eller framtida liv, men vi hör ihop!

Den senaste timmen har jag bara haft lust att knuffa ner dig från balkongen.

Vem fan tror du att du är?!

Du skriver en skitkrönika för nån jävla blaska.

Vänta!

Tack.

Skönt att ridderligheten inte är utdöd.

Hur gick det?

Inga brutna ben.

Nej, sitt kvar. Jag ska se efter.

Härligt... Strömavbrott.

Ett perfekt slut på en perfekt dag.

Fortfarande glad åt ridderligheten?

Jag är trots allt hellre här än där uppe.

Mr Capon faller inte alla i smaken.

Killar som han är en yrkesfara.

- Ni intervjuade honom? - Ja, för Spyglass Magazine.

- Luisa Rey. - Rufus Sixsmith.

Rey?

Ni råkar inte vara släkt med journalisten Lester Rey?

- Jo, han var min far. - Menar ni det?

Han måste ha varit mycket stolt över att ni gick i hans fotspår.

Det är min brorsdotter Megan.

Jättesöt.

Född till fysiker och långt bättre i matematik än jag någonsin varit.

Hon doktorerade i Cambridge. En kvinna på Caius!

Det skänker hopp.

Det är varmt.

Och vi är kvar här.

Besynnerligt födelsemärke.

Ja...

Min lilla komet.

Mamma trodde det var cancer och ville att jag skulle ta bort det.

Men jag är rätt förtjust i det.

Jag kände en person med ett födelsemärke som såg ut så där.

Jaså? Vem var det?

Någon jag tyckte mycket om.

Han... En hypotetisk fråga till er, miss Rey:

Som journalist...

Hur långt skulle ni gå för att skydda en källa?

- Hur långt som helst. - Fängelse?

Om det krävdes, ja.

Skulle ni vara beredd att äventyra er säkerhet?

Min far trotsade minerade träsk...

...och generalers vrede i sitt arbete.

Vad skulle jag vara för dotter om jag backar när det hettar till?

Räddade.

Taxi!

- Behöver ni inte en taxi? - Nej, jag har bilen här.