Stalker (Сталкер)

Mosfilm

Den andra Skapande Föreningen

ALISA FREINDLICH

ALEXANDER KAJDANOVSKIJ

ANATOLIJJ SOLONITSYN

NIKOLAJ GRINKO

i filmen

STALKER

Manus av Arkadij STRUGATSKIJ och Boris STRUGATSKIJ

efter novellen "Picknick vid vägkanten".

Regi: Andrej TARKOVSKIJ

Foto: Alexander KNJAZJINSKIJ

Scenografi: Andrej TARKOVSKIJ

Musik: Edvard ARTJOMJEV

Regissör: L. TARKOVSKAJA

Dikter: Fjodor TJUTJEV, Arsenij TARKOVSKIJ

Ljud: V. SJARUN Dirigent: E. CHATJATURJAN

Svensk text: M. Larsson

STALKER

"Vad var det? En meteorit från rymden?

Ett besök av avlägsna utomjordingar?

Hur som helst, i vårt lilla land skapades ett

miraklernas mirakel- Zonen.

Trupper skickades omedelbart dit.

De återvände aldrig.

Då omringades zonen av poliskedjor...

Antagligen var det riktigt. Förresten, jag vet inte..."

Från intervjun med nobelpristagaren professor Walles.

Varför tog du min klocka?

Vart är du på väg?

Du gav ditt ord på det, och jag trodde dig.

Du tänker inte på dig själv. Men oss?

Tänk bara på ditt eget barn!

Hon har inte vant sig vid dig än, men du drar upp det gamla igen?

Jag har blivit en käring. Du har gjort slut på mig.

Tyst, du väcker lillan.

Jag kan inte vänta på dig hela tiden! Jag dör!

Du skulle ju börja arbeta!

Du var lovad ett riktigt arbete!

Jag kommer snart tillbaka.

Du återvänder till fängelset!

Men den här gången får du inte fem, utan tio år!

Under dessa tio år har du inte Zonen, ingenting!

Men jag dör under dessa tio år!

Herre Gud, för mig är allt ett enda fängelse!

- Låt mig gå! - Jag låter dig inte gå någonstans!

Låt mig gå, säger jag!

Stick! Hoppas du ruttnar där!

Förbannad vare den dag då jag mötte dig, ditt as!

Gud själv fördömde dig!

Och mig på grund av dig!

Min kära, världen är outhärdligt tråkig.

Därför kan varken telepati,

synvillor eller UFO:n existera.

Världen styrs av orubbliga lagar och det är olidligt tråkigt.

Dessa lagar är beständiga.

De kan inte förändras.

Tro inte på flygande tefat, det vore alltför intressant.

Men Bermuda-triangeln? Ni vill väl inte påstå...

Jo. Det finns ingen Bermuda-triangel.

Det finns en triangel ABC, ekvivalent med triangeln A'B'C'.

Ni känner inte vilken tristess som är knutet till detta påstående.

Det skulle vara intressant på medeltiden.

I varje hus fanns en hustomte, och i varje kyrka fanns Gud.

Människor var unga! Nu är var fjärde en gamling.

Vad tråkigt, min ängel.

Men ni sa att Zonen är

skapat av övercivilisationen...

Också, förmodligen, tristess, några lagar, trianglar,

och inga hustomtar, och absolut ingen Gud.

För om Gud är precis den där triangeln...

...då vet jag varken in eller ut.

Förtjusande!

Farväl, min vän.

Denna dam gick vänligt med på att ta sig till Zonen i vårt sällskap.

Hon är en modig kvinna. Hon heter...

Förlåt, ni heter...

Så ni är verkligen stalker?

Strax...jag ska förklara allt.

Gå...

Missfoster.

Stupfulla i alla fall.

Jag? Hur menar ni då?

Jag tog en sup, precis som hälften av befolkningen.

Den andra hälften super. Inklusive kvinnor och barn.

Men jag tog bara en sup.

Helvete, någon har spillt här.

Drick. Det är för tidigt ännu.

Vi kanske tar oss ett glas före avresan?

Vad anser ni?

Ta bort det.

Jag förstår. Spritförbud. Alkoholism är ett samhällets gissel.

Nå, då får vi dricka öl.

Vad ska detta föreställa?

Lugn, han nyktrar till. Han behöver också komma dit.

Är ni verkligen professor?

Om det passar.

Tillåt mig då presentera mig. Mitt namn är...

Ni heter Författaren.

Ja, men vad heter jag?

Ni heter Professorn.

Jag förstår, jag är Författaren,

och folk kallar mig förstås för Författaren.

- Vad skriver ni om? - Om läsare.

Självklart, det är inte värt att skriva om något annat.

Det är över huvudtaget inte värt att skriva om något.

Men ni...är ni kemist?

Snarare fysiker.

Tristess det med, antagligen. Sökandet av sanningen.

Den gömmer sig, men ni söker den överallt.

Om ni gräver på ett ställe, aha - kärnan består av protoner.

På ett annat ställe - perfekt:

triangeln ABC är ekvivalent med A'B'C'.

Men jag sysslar med andra saker.

Jag gräver fram sanningen, men det händer något med den,

så när jag grävde efter sanningen

fann jag en hög med... ja, jag säger inte med vad.

Det passar er bra!

Tänk er en antik kruka som står på ett museum.

Förr om tiden kastades matrester i den.

Numera är folk hänförda

över det lakoniska mönstret och den enastående formen.

Alla tycker den är så bra...

Men sedan visar det sig att den alls inte är antik,

utan ett verk av en

skämtare för skojs skull.

Genast förloras intresset. Kännare tar till orda...

Tänker ni på detta hela tiden?

Gud förbarme!

Jag tänker inte ofta alls. Det är farligt för mig.

Det är omöjligt att skriva och tänka på framgång eller motgång.

Natürlich! Men om mina verk inte läses om 100 år, varför ska

jag över huvudtaget skriva då?

Säg mig, professor, varför är ni inblandad i denna historia?

Vad vill ni med Zonen?

Jag är i en sorts mening forskare.

Men varför?

En författare på modet.

Flickorna hänger säkert i klasar.

Inspirationen är förlorad. Jag ska gå och tigga ny.

Så ni har tagit slut som författare?

Vad? Ja, i någon mening.

Hör ni? Det är vårt tåg.

- Har ni monterat ner biltaket? - Jag tog ner det.

Lüger, om jag inte återvänder, titta in till frugan.

Attans, jag glömde köpa cigaretter.

Gå inte tillbaka.

- Vad? - Det är förbjudet.

- Ni är likadana allihop. - Hur då?

Ni tror på en massa strunt.

Vi får spara det till svåra tider.

Är ni verkligen forskare?

Lägg er ner!

Rör er inte!

Titta, är det någon där?

Fortare!

Ingen där.

Gå mot den utgången.

Men vad menar ni, Författare?

- Ni glömde väl inte dunken? - Här, den är full.

Jag sa det till er förut...

Det är lögn alltihop. Jag struntade i inspirationen.

Hur kunde jag veta hur det kallas, det som jag vill?

Hur kunde jag veta att jag egentligen inte vill det som jag vill?

Eller, det att jag verkligen inte vill det som jag inte vill?

Det är ogripbara saker:

det räcker med att nämna dem, och meningen försvinner,

smälter, löses upp, likt en manet i solen.

Mitt medvetande kämpar för vegetarianernas seger i världen.

Men mitt undermedvetande längtar efter en saftig köttbit.

Men vad vill jag?

Världsherravälde.

Tysta!

Vad ska vi med ett lok till i Zonen?

Han vaktar gränsposteringen. Han går inte längre.

De tycker inte om att gå längre.

På era platser! Är alla på sina platser?

Vakterna är här. Låt dem sätta på TV:n.

Fortare!

Gå och titta, står det en dressin på rälsen?

Vad för dressin?

Gå tillbaka, jag tittar själv.

Dunken!

Hitåt!

Lämna er ryggsäck här, den är för Otymplig.

Ni går visst utan packning, ni ser det som en promenad.

Om någon blir träffad, skrik inte, spring inte omkring.

Om de får syn på oss dödar de.

När allt tystnar kryper ni tillbaka till gränsposten.

I gryningen hämtar de er.

Hinner de inte ikapp oss?

De skyr den som eld skyr vatten.

Vem?

Då så...då är vi hemma.

Så tyst det är!

Den tystaste platsen på jorden. Ni kommer själva att se det.

Här är det så vackert. Ty här finns ingen.

Vi finns ju här.

Tre människor kan inte smutsa ned här på en dag.

Varför då? De kan det.