Wild Bill Hickok: Swift Justice

Nej, ner med huvudet!

Skjut skarpskytten. -Du stannar här, förstått?

Bill!

Snälla Bill, lämna mig inte. Jag vill inte dö.

För i helvete, grabben.

Nej, snälla Bill.

Snälla...

Bill! Bill, gå inte.

SJU ÅR SENARE

Vakna, Bill.

Kom igen, vakna!

-Snälla Luther, skjut honom inte. -Ingen ska skjuta.

-Vi ska bara föra Bill till fängelset. -Till fängelset?

Sakta i backarna. Jag har inte gjort nåt.

-Du sålde en häst och vagn till Sam. -Lite handel är väl aldrig fel.

-Ägde du hästen och vagnen? -Hade jag haft lite tur så.

Stig upp och klä på dig. Försök ingenting.

Jag har din revolver.

Låt henne gå. Hon är en härlig kvinna. Mycket talangfull.

-Du får gärna citera mig, raring. -Tack. Jag kommer och besöker dig.

Sätt fart.

Satan!

Måste jag påminna er om att jag nästan aldrig missar.

Ditt vapen och mitt, tack.

-Tror du att du kommer undan? -Sam, öppna garderoben.

-Gå in. -Jag klarar inte slutna utrymmen.

Sam! Garderoben, eller kulan?

-Du också, sheriffen. Ledsen. -Det här kommer jag inte glömma.

Det gör du nog inte.

In med er.

Jag kommer efter dig, Billy.

Alla som går på tåget måste ha biljett.

Jag måste få se biljetten, ma'am.

Sir!

Ledsen, biljetten, eller pengar att köpa en för.

Hickok!

-Känner jag dig? -Korpral Fred Finley.

-Rebelluniformer, bakom fiendens linje. -Ja, självklart.

Ur vägen, tack. Sir?

-Förlåt, men jag är desperat. -Biljetterna, tack. Vad pågår här?

-Min vän har förlagt sin plånbok. -Det händer hela tiden.

Jag behöver ändå en biljett.

Oroa dig inte. Jag tar hand om det.

-Whiskyförsäljare? -Jajamen.

Bourbon, rågwhisky, brandy. Från Mellanvästern till Omaha.

Det passar dig som handsken...Ted.

-Du minns mig inte, eller hur? -Min favoritkorpral, skojar du?

Minns du Mattie, min kusin? Jag presenterade er för varandra.

Mattie, jösses.

-Fred Finley. -Bill Hickok.

-Whisky. -50 cent.

Okej.

-Har du nånsin smakat Kentucky bourbon? -Sir...

Bill Poe, jag äger inrättningen.

Bill. Bill Hickok.

-Vilde Bill Hickok? -Jag lär visst gå under det namnet.

Ge, mr Hickok en flaska från mitt privata lager.

-Är du intresserad av att spela? -Tack, men jag...

Inga men...

Jag kan motstå allt, förutom frestelser.

Känn dig som hemma, mr Hickok. Njut av din bourbon.

-Och spelet. -Tackar så mycket.

-Så det är Vilde Bill? -Han ser inte direkt rumsren ut.

Jag verkar ha förlagt plånboken, mina herrar.

Om det inte spelar nån roll för er, så är min signatur min heder.

Husets regler. "UTAN PENGAR, INGET SPEL"

-Synar du? -Jag höjer. 20 till.

Vänta, du är en satans fuskare.

-Du har vunnit varenda giv. -Vänta, grabben. Sånt händer i poker.

Även en blind höna kan finna ett kort.

Och vem fan är du?

Det där behövs inte. Lägg bort vapnet. Du har en massa att lära dig om poker.

Jag kan gärna lära dig. Skjut honom inte, Sam. Han är bara grabben.

Idioter.

God kväll, mina herrar.

-Hej, hej, hej. Vilken är din häst? -Den där.

Tack så hjärtligt.

Närmare elden så jag kan se dig, tack.

-Vad vill du, gamling? -Börja med att lägga bort vapnet.

Jag heter George Knox. Jag är borgmästare här.

Jag tänkte vi skulle gå nånstans och prata.

BORGMÄSTARE

Det brukade vara lugnt här.

Ett ställe att uppfostra barn utan risk för flygande bly.

Det är inte så lugnt längre.

Vi skulle behöva nån som du för att återställa ordningen.

Skulle du vilja vara Abilenes marshal?

Varför skulle jag vilja nåt så dumt?

Av samma orsak som du nyss avbröt ett bråk-

-och placerade dig själv mellan honom och en kula.

Ibland krävs det en bra karl för att stoppa dåligt folk.

Jag är ingen bra karl.

Vi har alla våra demoner.

-Hur mycket ger jobbet? -100 dollar i månaden.

Det är inte tillräckligt.

150 och 10 dollar extra för varje man du griper.

-För varje jag skjuter, då? -Det är inte blodspengar.

10 dollar för varje man du griper, inte dödar. Är vi överens?

Ja.

Ursäkta att jag frågar, men vad hände med er förra marshal?

-Han sa upp sig. -Du menar att han dödades?

Det kostar lite extra.

-Nånstans att bo och lite nya kläder. -Det kan vi nog greja.

Marshal...okej då.

Låt mig veta om ni vill ha nåt mer, mina herrar.

Tack, ma'am.

Om en vecka är Abilene en ö i ett hav av texasboskap och kofösare.

Med all respekt, borgmästare. Det här är en god och gudfruktig stad.

Sluta hyckla, Jenkins.

Vi vet båda att Abilene kan lära Sodom och Gomorra ett och annat.

-Men är en revolverman rätt väg? -Det kan du ge dig på.

-Du är verkligen stilig. -Det vore fan annars.

Jag kan inte förstå varför jag sitter här och du är där.

Stal du inte min häst?

Jag ska ge dig lite råd, grabben.

Du sitter vid ett spelbord och inser inte att det är du som är idioten.

Jag räddade ditt liv genom att bura in dig. Du borde vara tacksam.

-Vad var det du slog mig med? -En gammal hederlig flaska.

Whisky. Synd på whiskyn.

Pang, du är död.

Vad sysslar du med? Förföljer du mig med den här?

-Jag vill bli lagman när jag blir stor. -Jaså, du?

-Varför är du inte i skolan? -Du vet visst ingenting.

-Det är ju lördag. -Lördag?

-Kom igen. Stick i väg. -Jag vill ha min revolver.

Nej, jag behåller den. Jag gillar den.

Ge mig min revolver, ditt svin!

Upp med händerna, din jävel!

Jag såg vad du gjorde med grabben.

Där försvann turen. Från och med nu är varje andetag du tar en ynnest.

Du skulle väl inte mörda nån utan att ge honom en hederlig chans, eller hur?

Jag ska lära dig en läxa. Kan du dansa?

Du är väldigt stilig i den där sviden.

Lugna ner dig, så ger jag dig mina revolvrar.

-Det gillar du, va? -Ja.

Din satans skitstövel.

-Kan nån hjälpa mig? -Jag tar över nu.

-Prosten... -Jag är också stans dödgrävare.

-Det låter praktiskt. -Vi är en gudfruktig stad, marshal.

Som det står skrivet: "Den som spar, han har."

Ledsen att behöva göra dig besviken. -Lyft upp honom.

Han är din.

Det står också att "den som väntar på något gott, väntar aldrig för länge."

Ni borde inte skjuta folk, mr marshal. Sullivan var en bra kund.

-Din kund försökte precis skjuta mig. -Sully är harmlös.

Ingen är harmlös med en revolver och en mage full i whisky.

Från och med nu serverar du inte den som är överförfriskad.

Jag tar bara beställningar.

Det enda som krävs är att de kan betala, säger mr Poe.

Välkommen. Jag antar att man borde gratulera.

Ben, ge honom ett glas av den fina whiskyn.

Det behövs inte, Ben. Vi tar den här flaskan.

Vad är det? Whisky som whisky, eller hur?

-Jag föredrar mitt eget märke. -Det är ditt märke.

Allt här är dina märken, om du inte hällt dålig whisky i en fin flaska.

Hur mycket får du i månaden? 150? Det är inte mycket.

Saker kommer att behöva förändras här. Det första blir den här whiskyn.

Jag har en plikt mot medborgarna.

-Skulle 50 i månaden kunna ändra dig? -Nej.

Det andra som ska förändras är de här korten.

Jag misstänkte att det inte var rent spel.

Du är en bra man, Bill. Det märkte jag direkt.

Vad sägs om 100 i månaden?

Vad skulle jag vara för lagman, om jag inte följde lagen?

Jag antar att 25 % i etablissemanget låter bra, eller hur?

Erbjudandet är inte förhandlingsbart.

Du är pragmatisk, Bill. Den egenskapen värdesätter jag hos en man.

Lyckan är en dam och den här bjuder vi på.

Lyckan är en kvinna men det här är ingen dam.

När ljuset släcks får du avgöra det.

-Hur många är de? -Tre.

Det var inte meningen att störa. Vi ska bara eskortera er till mr Poe.

-Jag kommer när jag är klar. -Visst, sir.

Stäng dörren.

-Gillar du mitt nya hotell? -Det är fint.

-Pang! -Du igen, din lilla rackarunge.

-Joey. -Fin grabb du har här.

Stick härifrån, Joey. Den busen tar efter sin mor.

Hon skämmer bort grabben. Låt mig presentera dig.

Det är vår nye marshal, mr Bill Hickok.

Jag hoppas vi kan fortsätta vår diskussion.

Det är nog bättre där borta.

Ursäkta, får jag presentera vår nye lagman.

Den här uppenbarelsen är min trolovade-miss Mattie Lyles.

Mina damer, jag är mycket hedrad av att träffa er.

Jag hoppas ni kommer att se mig som en beskyddare och än.

Ni kan be om mina tjänster när som helst.

Ursäkta mig.

Hej, älskling.

Jag kan inte förneka att jag förtjänade det.

Jag har väntat 10 år på att få göra det.

Du är en skitstövel. Du stack och kom aldrig tillbaka.

-Du kunde ha skrivit i alla fall. -Jag gick ut i krig, Mattie.

Vad hade du väntat dig? Jag var upptagen med att undvika kulor.

Jag visste inte var jag skulle sova från en dag till en annan.

Varför är jag inte överraskad?

Det var trevligt att träffas.

-Hur mycket? -Ursäkta?

Jag känner dig. 200 dollar och du glömmer att vi nånsin träffats.

Jag får inte ut nåt av att berätta för mr Poe.