Lady Chatterley's Lover

Spring!

Såja, min flicka.

Upp!

Upp!

Håll ut, Harry!

Ted?

Det är Oliver Mellors.

Vi för dig till sjukhuset, Harry. - Sätt fart!

Ted Bolton är i uselt skick och Harry Dales ben är inte vackert.

Ted...

Vakna, min gosse.

Lägg dig inte i, Mellors. Det här sköter jag.

LADY CHATTERLEYS ÄLSKARE

Din dummer. Vad ska jag nu ta mig till?

Din dummer.

-Kom och dansa, Connie! -Connie?

Champagne?

Trivs ni i kväll?

Folk vill så förtvivlat gärna verka glada att endast förtvivlan märks.

-Är ni alltid lika frimodig? -Alltid. Är det opassande?

Tvärtom. Det är uppfriskande.

-Jag har inte sett er på Wragby förr. -Det är första gången.

Jag är här med min syster och vår vän.

Trivs ni själv i kväll?

Ja, nu.

-Fast detta larm borde åtgärdas. -Vad skulle Chatterleys tycka?

Clifford Chatterley.

Constance Reid.

Beklagar, Duncan.

Inför Gud, Fadern, Sonen och den Helige Ande...

...ska vi få bevittna vigseln mellan Clifford och Constance...

...be om Guds välsignelse med dem...

...dela deras glädje och fira deras kärlek.

Jag, Clifford Herbert Chatterley...

...tager dig, Constance Frieda Stewart Reid...

...till min lagvigda hustru att från och med denna dag hålla fast vid-

-i nöd och lust, att dela glädje och sorg med i ljusa och mörka dagar-

-att älska och vara trogen tills döden skiljer oss åt.

Jag, Constance Frieda Stewart Reid-

-tager dig, Clifford Herbert Chatterley, till min lagvigde man...

...att hålla fast vid i nöd och lust, att dela glädje och sorg med...

...i ljusa och mörka dagar.

Att älska, vara trogen och åtlyda tills döden skiljer oss åt...

...i enlighet med Guds bud, och det lovar jag dig.

Framåt!

Framåt!

Framåt!

FÄLTLÄKARKÅREN

-Välkommen hem, älskling. -Tack, älskling.

Välkommen, sir Clifford!

Hjälp till, gossar.

Sådär.

Så fint ni har ansträngt er.

Tack.

Vi anlitar landets bäste läkare.

-På Harley Street finns en ypperlig. -Opererar han?

Han har hand om obotliga.

Clifford...

Men du ser ju så kry ut.

Jag är mycket trött.

Be mrs Betts göra i ordning min säng. Vi får tala senare.

Naturligtvis.

Ge sir Clifford lite tid, hennes nåd.

Jag befriar dig från alla plikter gentemot mig.

Fort, hjälp!

-Hämta hjälp. -Lämna oss!

Min stackars älskling.

Mig kan du alltid räkna med. Alltid.

-Av medömkan. -Av kärlek.

Älskade Bertha...

Jag är outsägligt glad att jag ska få återse dig.

Tack och lov att regnet höll upp.

Sir Clifford tar emot nu.

Var har ni varit skogvaktare tidigare?

Vid Shipley Hall, innan jag flyttade till Tevershall.

Varför flyttade ni?

Jag gifte mig och behövde mer pengar.

-Jag hade högt anseende vid Shipley. -Fick ni skriftligt intyg?

Vid vilket regemente var ni stationerad?

1/7:e.

-Var ni stationerad under mig? -En av er.

Så många kom och gick.

-Vi står i stor skuld till dem. -Må de vila i frid.

Ni blir Wragbys skogvaktare.

Betts möter er vid grindstugan i morgon bitti.

Tack, sir.

Den nye skogvaktaren var stationerad vid mitt regemente.

Minns du honom?

Nej.

Det är 25 procents gas, Betts.

Det är 50 procent, Betts.

-Försiktigt, Clifford! -Vilken makalös manick, inte sant?

Försiktigt med gasen, sir Clifford!

Ibland är du som en gammal tant, Betts!

75 procents gas, Betts, och det bara ökar.

Nu kör vi!

-Vad vackert det är. -Jag har inte varit här på länge.

Här tillbragte jag mina lyckligaste pojkår. Nu ska det återställas.

Mellors!

-God morgon, sir. -Så ni håller på att utrota ohyra.

Vi höll på att vinna kriget och allt.

Vår nye skogvaktare, menige Mellors från 1/7:e.

-God morgon, hennes nåd. -God morgon, Mellors.

Bössan, Mellors.

Ni kan komma med om maskinen skulle krångla.

Hon går bättre här än i ingenmansland.

Tack och lov för det.

Bössan.

Hon verkar ha fin fart.

Jobba på, Mellors!

Ramningsfart, sir.

Hennes nåd.

-Var det allt? -Ta undan de gamla tidningarna.

God morgon, sir Clifford.

Hjälp!

Herregud! Sir Clifford.

Gör ingen stor sak av det. Constance?

-Är allt väl, sir? -Ingen fara.

Constance?

-Vila sig, hennes nåd. -Jag måste ordna med Cliffords bad.

Det är redan ordnat.

Man hör ju talas om upproriskhet i skrämmande skala.

Är bolsjevismen utbredd?

Vi får inte bolsjevism när pojkarna bara vill ha pengar att roa sig för-

-och flickorna är likadana med sina fina kläder.

Vi hann inte diskutera. Mrs Bolton var ju tillgänglig.

-Hon är för intim. -Löjligt.

Hon är tjänarinna. Hon är inte direkt en person.

Tycker du om att hon sörjer för dina behov?

-Helst hade jag stått på egna ben. -Du vet vad jag menar.

Jag känner mindre...blygsel när hon hjälper mig med de simplaste sysslor.

-Jag betraktar dem inte som simpla. -För dig ska jag vara viril.

Jag ämnar besöka kolgruvan i dag.

Jag har försummat min plikt länge nog.

Jag ska vara vid din sida.

Det är du också, i allt, men en dam platsar inte i kolgruvan.

Ursäkta. Mr Mellors bråkar om nyckel till stugan.

Mr Betts är ute med sir Clifford...

-Mr Mellors kan vänta till morgonen. -Utmärkt, hennes nåd.

Fast jag behöver frisk luft. Jag tar min promenad. Det är inte stor omväg.

Utmärkt, hennes nåd.

Lugn i stormen!

-Lady Chatterley. -Jag stör väl inte?

Förlåt att jag inte har rocken på. Jag visste inte vem som knackade.

-Vad misstänksam hon verkar. -Hon spelar frun i huset bara.

-Hundar är fina. -För slappa och efterhängsna.

Är ni alltid på så dåligt humör?

Jag har svårt att smälta gallan.

Ni har begärt att få nyckel till stugan...

Jag kan väl ändå få nyckel till min egen stuga?

Alla andra var upptagna, så jag kommer själv med en dubblett.

Det var inte nödvändigt.

Det var visst onödigt göra sig det besväret.

Jag menade inget illa.

Det var inte så viktigt att ni själv behövde göra det.

-Jag är mycket tacksam. -Det hade räckt med ett ord om det.

Utrustningen måste fungera fullt ut. Produktionen måste öka.

Jag hämtar någon som klättrar upp åt er.

Dumheter. Jag ska titta efter själv.

Försiktigt.

Här ska jag alstra kraften att driva en nation!

Ursäkta, hennes nåd.

-Från mr Mellors, hennes nåd. -Tack, Field.

Utmärkt, hennes nåd.

Beklagar att jag väckte anstöt. Er tillgivne Oliver Mellors

Beklagar, hennes nåd.

Knip igen, dumma hynda! - Jag vet inte varför hon är så ohyfsad.

Det är verkligen en gåta...

-Jag undrade på hamrandet. -Jag gör i ordning kycklingburar.

Jag som ville ha lugn och ro.

Angående brevet gick ni långt för att säga så lite.

Ju mindre man talar om det, dess bättre.

Tänk om min man hade sett det.

Ni skulle inte meddela hans nåd. Jag vill ha kvar jobbet.

Tror ni verkligen att jag skulle låta avskeda er för en bagatell?

Folk har lidit värre öden för samma sak.

Er fräckhet förefaller så allmän att man inte tar den personligt.

Så vackert här är. Här vill jag gärna måla.

Jag kan nog föda upp fasaner nån annanstans.

-Jag flyttar allt på ett par dar. -Nej.

Jag ville endast måla här. Jag sitter utmärkt på stubben här.

Javisst, men hennes nåd vill väl inte att jag går och stökar här då.

-Varför inte? -Jag är till besvär.

Det är det väl jag som är.

Är jag till besvär?

Nu ska jag nog se till fällorna.

Jag ska inte störa. Ni är min mans skogvaktare.

Inte fler missförstånd nu.

Det här stället tillhört hennes nåd också. Det var bara det att...

Hennes nåd kanske ville vara för sig själv och inte ha mig skräpande här.

Varför skulle jag bry mig om ifall ni är här?

Som om ni skulle betyda så mycket, ni och er idiotiska närvaro.

-Finns något skydd i närheten? -Bara stugan.

Skynda på då.

Värm er vid brasan.

-Ni måste också värma er. -Jag är nöjd som jag är.

Varför så förlägen? Mellors...

Blev det här känt, så skulle jag förlora mer än jobbet.

Det är nog uppehåll nu.

Tack för skyddet.