Untouchable

Jag reste utan plan, agent och med väldigt lite pengar.

Jag reste på mitt hopp och min dröm från småstads-Quebec till Hollywood.

När man är ung skådis hör man jämt historier om folk-

-som satsade allt, tog chansen, åkte till Hollywood och gjorde succé.

Alla kan historien om Lana Turner som jobbade på apotek-

-och Ava Gardner från Södern. De upptäcktes och blev stjärnor.

Om man är Harvey, en fet kille från Queens, som plötsligt har makt-

-kan man se Lana Turner och Ava Gardner och tänka-

att man kanske kan ha sex med dem.

Med sin makt utnyttjade han kvinnors drömmar. Och det är förkrossande.

När denna potentat kom in i mitt liv trodde jag han var en stjärnskapare.

Jag tänkte att det kanske var min stora chans, min väg in.

Man hör sånt hända, va? Så jag trodde det skulle hända mig.

Harvey Weinstein skapade film- klassiker och ber nu om ursäkt.

New York Times beskriver anklagelser om brott under 30 år.

Han ska ha sextrakasserat personal och högprofilerade filmstjärnor.

Gwyneth Paltrow, Angelina Jolie... Listan med anklagare blir längre.

En chockerande nyhet i Harvey Weinstein-historien.

Tre kvinnor till anklagar Weinstein för våldtäkt.

Närapå 80 kvinnor beskyller Weinstein för övergrepp.

25 MAJ 2018

Som ni ser här så slipper Harvey Weinstein inte undan rampljuset-

-när han överlämnar sig rätt nära sitt mediaimperiums kontor i Tribeca.

Brotten är från hela hans karriär. Hur slapp han undan så länge?

- Varför tog det sån tid att komma? - Detta måste vara väldigt pinsamt.

Sån paparazzi är Harvey Weinstein ovan vid. Han förnekar anklagelserna.

Mr Weinstein tänker förklara sig oskyldig.

Vi tänker mycket snabbt få dessa anklagelser avvisade.

Vi anser att de är författningsstridiga.

Vi tror att de inte har stöd i bevismaterialet-

-och vi tror att till slut så kommer mr Weinstein att rentvås.

Vidhåller han att allt skedde i samförstånd?

Mr Weinstein har hela tiden sagt att allt sex idkades med samtycke.

Tack ska ni ha.

Han tror det är sant när han säger att de inte hade sex mot deras vilja.

Om han får det han vill ha-

-vad det än är och vad som än krävs så spelar det ingen roll.

"Om jag får vad jag vill så var det med samtycke." Han tror det.

Jag gick på University of Buffalo och läste psykologi och filosofi.

En collegevän ringde och frågade-

-om jag ville jobba backstage på Fleetwood Mac-konserten i stan.

Buffalo var en viktig konsertstad. Harvey var stans största promotor.

Om man hade släppt en platta så skulle man jobba med Harvey.

Jag träffade honom på universitetet. Jag var skoltidningens fotoredaktör.

När jag började ta bilder åt dem-

-insåg jag att de var framgångsrika och skulle gå långt.

Harvey hade talangen och Corky hade affärssinne.

Harvey ville vara känd av alla, ha kontrollen och bli berömd.

Det låg i hans natur att aldrig godta ett nej.

Och han var verkligen så. Han godtog aldrig ett nej.

Jag träffade Harvey första gången backstage på konserten.

Alla hade fullt upp med olika saker-

-och jag minns att han såg på mig och jag log säkert mot honom.

Han var väldigt charmig och såg med uppriktighet på en när man pratade.

Han var ingen som jag hade tyckt var fysiskt attraktiv-

-men han var väldigt attraktiv genom sin charm.

Han frågade vad jag gillade att göra och jag sa att jag älskade film.

Han sa att hans bror Bob och han var på väg in i filmbranschen-

-och jag kunde få ett intressant jobb.

Han berättade om Miramax och sa att de skulle starta ett bolag-

-uppkallat efter föräldrarna Miriam och Max Weinstein-

och det var det han ville göra.

Hans intresse var genuint och hans kunnande var genuint.

Jag älskar när jag träffar människor som älskar sitt jobb.

Och att få betalt för nåt som man är intresserad av.

Harvey drev alltid på.

Man visste att hans längtan efter framgångar-

-för filmerna han ville göra inte skulle hålla kvar honom i Buffalo.

Han skulle i New York prata med nån om en film de försökte distribuera.

Han frågade om jag ville följa med och jag sa ja direkt.

Vi bodde på ett hotell vid Central Park.

Jag stod i lobbyn och vaktade väskorna när han checkade in oss.

Han sa att det hade blivit nåt fel och att de bara hade ett rum.

Och jag bara tittade på honom och sa: "Då får du sova i fåtöljen."

Det kändes som en riktig invit från honom-

-men värst vore om han efteråt sa att vi haft sex när vi inte hade det.

Jag kunde leva med det.

Jag tog på en t-shirt och shorts och så gick jag och la mig.

Plötsligt kryper Harvey ner naken i sängen intill mig.

Jag sa "Harvey!" och knuffade bort honom.

Först försökte han övertala mig.

"Vill du verkligen göra mig till en fiende för fem minuter av din tid?"

Han bara... Han bara pressade och pressade.

Och han är ju jättestor.

Jag väger runt 45 kilo. Jag vägde kanske 50 kilo då.

Jag vet inte hur jag ska förklara det.

Jag bara tänkte att om jag höll tyst...

...så skulle det vara över på några minuter.

Jag ville inte ha nåt av honom.

Jag slog honom inte. Jag försökte inte klösa ut hans ögon.

Men jag sa nej och knuffade bort honom.

Mer än en gång. Och sen slutade jag bara.

Jag var livrädd.

Jag åkte hem till Buffalo och sa inget till nån jag kände.

Han sa jämt att han ägde poliserna i Buffalo-

-för de extraknäckte som vakter på konserterna.

Han hade inflytande och han hade massa pengar.

Han annonserade mycket i pressen. Ingen hade trott på det jag sa.

Det är sidoskadorna som är värst.

Hur det påverkar relationer med vänner och dem man älskar.

Och de vet inte varför.

Det är... du vet...

Man känner sig bestulen på nåt.

Jag gillade aldrig musikbranschen eller att arrangera konserter och så.

Men jag har alltid pratat om film.

I början av min karriär sa folk att jag skulle överge min dröm.

"Gör det inte, det blir aldrig nåt, det är omöjligt."

Man måste tro på sig själv, vara ihärdig och ha en övertygelse.

När jag mötte honom tänkte jag att han inte var på riktigt.

Han är en karikatyr-

-av en Hollywoodmogul som inte har funnits på många år.

Jag läste om moguler som Harry Cohen och Louis B. Meyer och tänkte-

-att det vore fantastiskt att jobba för en sån-

och jag kom att jobba för en sån.

Jag åkte till Miramax för jobbintervjun som ekonomichef.

Efter en halvtimme med Bob kom Harvey in och sa: "Vem är det här?"

Bob sa: "Schmidt vill bli ekonomichef."

Han såg på mig och sa: "Du får jobbet."

Jag gillade att man kunde gå in till Bob och Harvey med en idé.

Om nån av dem tyckte idén var bra så fick man göra det.

Man fick lösa och fixa det. Det var roligt.

SEX, LÖGNER OCH VIDEOBAND

Om Miramax ska finansiera eller köpa en film bestämmer jag och min bror.

Vi har köpt och finansierat många filmer bara på vårt godkännande.

Vi behövde inte vänta tre veckor på styrelsemötet. Det gillar vi.

På Miramax har vi ingen press på oss att växa varje år.

Så vi kan göra det som vi gillar och om vår vinst är mindre nästa år-

-så gör det inget om vi gjorde ett bra arbete.

Hans känsla för marknadsföring och publicitet är fenomenal.

Han kunde göra saker som ingen annan kunde-

-för han jobbade med fantastiska människor på fantastiska projekt.

Han var genial.

Filmerna och förutsättningarna för att göra dem var fantastiska-

-och Miramax var då ett av väldigt få bolag som jobbade så.

De ändrade synen på independentfilm. Vilka filmer man kunde göra-

-och hur många man kunde nå. Det var otroligt att vara med om.

Vi var fanimej de bästa då. Ursäkta språket.

Det var vi. Och det var fantastiskt.

En kväll sa en av Harveys assistenter:

"När du kommer till jobbet i morgon, kom in i visningsrummet."

Ljuset dämpades.

Det var "Cinema Paradiso".

I slutet av filmen när pojken blir den gamla mannen-

-och han sitter i biografen ensam och ser alla gamla svartvita filmer.

Vi blev alla väldigt rörda.

När lamporna tändes var inte ett öga torrt.

Harvey och Bob kom ner i varsin gång, såg på oss och frågade vad vi tyckte.

"Vad då, tycker? Se på våra miner. Ni måste köpa den där filmen."

Och de köpte den. En enorm vändpunkt.

Det var samtidigt med "Sex, lögner och videoband" och "Min vänstra fot".

Det var de tre filmerna som förändrade allt för oss.

Alla tre filmer visar fräckheten, kaxigheten och risktagandet-

-som kännetecknade Miramax och Harvey och Bob i början.

Jag och min personal kunde i sömnen göra det som andra bolag gjorde.

Miramax ville skapa nåt nytt och annorlunda.

Som i Star Trek skulle de "dristigt fara dit ingen annan varit."

Miramax hemlighet är inte PR och bra företagande, utan det skrivna ordet.

Det känns lite som ett udda par, men Disney har köpt Miramax.

Det är ingen tvekan om att Miramax har varit oerhört framgångsrikt.

Vi får göra vår typ av filmer med deras typ av resurser.

MAJ 1993

Framgångarna fick Disney att köpa Miramax.

Disney var i stort sett osynligt.

Harvey och Bob hade fria händer.

De kunde göra saker Disney inte kunde och därför fick de det.

Harvey och Bob kunde ta risker med andras pengar och det var de bra på.

Harvey som bäst var charmig, rolig och makalöst skicklig.

Harvey som sämst var ett monster som man inte skulle gå i vägen för.

Han var som en tyrann som med vidriga metoder ingöt fruktan.

Vi har alla haft hårda chefer, men med tiden blev det värre än så.

Han var hårdare mot männen.

Jag har duckat för askfat. Ett marmoraskfat på två kilo.

Om man stod i hans väg så skällde han ut en vem man än var.

Miramax och Harvey knäckte många.

Så var det bara. Antingen hanterade man det, eller så slutade man.

Miramax byggdes på sin energi och på sitt regelbrytande.

Det är okej när man gör det proffsigt och med respekt-

-när man bryter mot reglerna och rör om i en bransch.

Men det är inte okej när det är trakasserier-

och trakasserier var vardagsmat.

Vi typ visste att Harvey bedrog sin fru.

Men vi trodde att det var allt som pågick tills det hade gått lite tid.

Jag kände en ung kvinna som jag hade tipsat om på jobbet.

Hon var jättesmart och kunnig och fick jobbet trots hård konkurrens.

En dag slutade den assistenten komma och jag visste inte varför.

Jag pratade med dem som jag delade henne med på en annan avdelning-

-och de typ gav mig en väldigt viskad historia-

om vad som kanske kunde ha hänt.

Hon hade lämnat ett manus till Harvey i hans lägenhet i New York-

och det blev en...

...en väldigt otäck incident.

En av många saker jag gjorde åt Bob var att öppna hans post.

Det var inte ovanligt att få brev från advokatbyråer. Det fick vi jämt.

Men det här brevet var inte ett sånt brev.

I brevet stod det-

-att de skulle stämma Harvey för våldtäkt.

Jag satt där och läste om hela brevet tre, fyra gånger-

tills jag blev riktigt arg.

Jag hade ett val att göra. Antingen sväljer man det, ignorerar det...

Jag kan inte göra det.