The Marvelous Mrs. Maisel

En ängel mindre i himlen, baby!

Två whisky, tack.

Killen vid bord sex drog fram kuken igen.

Bord sex drog fram kuken!

Fan också!

Trixie, hur gick det? Hör du mig?

Det var den rara, helgonlika Philomena.

-Himmelsk, eller hur? -Fan, mitt huvud!

Och det var hennes vän Philadelphia, som är ful i mun.

Av med kläderna!

Rar tanke, men jag behåller dem nog på.

Av med kläderna!

Klä av dig!

Lyssna på mig nu.

När jag fått av mig den medeltida

utstyrsel av rayon och gummi som är min höfthållare,

är ni hemma igen hos frun

och klagar över att jobba sent.

Du sa inte att du skulle kasta en oljig dollarsedel på mig.

Nu åker de av.

Midge!

Har inte tid.

Men håll i era Store Gatsby,

för här kommer vår hyllning till det glada 20-talet!

Men först, Sapphira, Lonely Harem Girl!

-Vad tusan? -Jag visste inte.

Ingen vet ett piss här. Tre, fyra.

Boise, vad hände med det glada 20-talet?

-Trixie fick en bom i huvudet. -Jag såg. Jag hörde.

-Så det blev Harem Girl. -Men du sa inget.

Du stod på scen.

Och tände publiken i väntan på nästa dansflicka.

Bara nån flicka skakar pattarna, skiter de i vem det är.

Jag håller inte med. De vill ha heta, mystiska strippor,

inte hejsan, svejsan-strippor.

Ingen är förvirrad, för ingen lyssnar på dig.

-Jag tar illa upp. -Det gör ni alla.

-Du kan bättre än så! -Fråga Clifford. Han skriver checkarna.

Excusez-moi.

Hej, allihop.

Boise är inte så bra på presentationer, så jag presenterar mig själv.

Hej, jag heter Midge.

Mrs Maisel.

Jag är den nya konferencieren här.

Så om ni vill lägga till lite humor till numren,

kan ni komma till mig.

Okej, förlåt att jag störde.

Förlåt.

Slå en sexa nu!

-Kom igen! -Du håvar in.

Ja.

Clifford.

En kopp kaffe. Jag vet att du vill ha det så här dags.

-Luktar gott. -Det är meningen.

Jag skulle vilja föreslå några små förbättringar

som kan göra klubben till allt den kan vara.

Bättre påannonseringar, och sätt att undvika onödiga skador.

Kanske ett möte om säkerheten?

I Catskills blev jag ofta vald till säkerhetssamordnare.

Vattensport, fotvandringar.

Vi var på hajk. Rabbinen trodde han blivit ormbiten.

Jag sög på honom tills han nästan svimmade.

På hans fotled, alltså.

Det visade sig vara ett myggbett, men folk skrattade.

Hur som helst, tänk över det och...

Ännu en säkerhetsrisk.

-Jävla ängel. -Får jag bomma en cigg?

Hörde du? Strippan slog i huvudet.

-Hörde svordomar. Det lät mysko. -Inte mysko. Slarvigt.

-Stället måste förbättras. -Det är en strippklubb.

Så länge flickorna skakar tutte, spelar det ingen roll.

-Maisel, Sapphira är snart klar! -Vi ses imorgon.

Vi ses imorgon. Vem står på tur?

-Annie Oakley. -Tack.

Eller fågelflickan Brenda.

Hallå där! Har ni saknat mig?

-Ja, av med kläderna! -Av med dem!

Chester, du lämnade dörren öppen igen.

Hur många gånger måste jag...

-Har det hänt nåt? -Du måste vara Susie.

-Ja. -Jag är Nancy. Jackies syster.

-Tja, han är... -Död. Han är död.

-Ursäkta? -Han fick en stroke i eftermiddags.

En stroke?

Jag var där vid sängkanten då han gick bort.

Han pratade på.

Ja, han gillar att prata.

-Hans sista ord var faktiskt till dig. -Till mig?

Jag skrev ner dem för att inte glömma.

"Susie, killarna kommer och slipar golvet vid middagstid.

Var där och släpp in dem.

De är hispiga, så fan vet om de kommer.

Kom ihåg att måndag är helgdag,

så ställ inte ut soporna på söndag kväll,

vi har redan fått böter en gång.

Om du ska göra spaghettisås,

dra undan gardinerna, för du skvätter mycket

och det tyget är svårt att tvätta.

Det är för ömtåligt."

Plast, det moderna miraklet.

Dessa är några av de bästa produkterna på marknaden.

Det är de verkligen.

Det finns så mycket att välja på, många storlekar, färger,

och ni lär vilja ha allt.

Detta är Wonderlier.

Jag älskar det namnet.

Och för stora middagar.

Den stora Wonderlier.

Jag måste ha två av allt. Det är bara så bra.

Skriv upp mig!

Skicka runt dem, mina damer, jag är strax tillbaka.

Jag har nåt att berätta.

Jag vet en flicka...

Om du inte bara lagar för en.

-Kan vi ordna en lunch? -Mamma, Jean missar nåt.

Gå tillbaka till gruppen, vet jag.

-Jag försöker hålla en försäljning här. -Jag också, gå din väg.

Hon lagar middag och in kommer en inbrottstjuv med pistol.

Hon skriker, han skjuter,

och Tupperwaren hon håller i stoppar kulan!

Det nämns inte i litteraturen.

Imogene.

Dämpa dig lite.

-Vill du sälja eller inte? -Ja.

Att bara pressa luften ur locken ger inget,

du är här för att sälja. Så sälj!

Dags att ta fram beställningsformulären. När det är gjort,

korar jag vinnaren med den fånigaste Tupperware-hatten.

Herregud.

Vad är det? Mår du bra?

Ursäkta mig, snälla ni.

-Imogene? -Jag fixar det.

Nu slutar vi larva oss, mina damer, och gör affärer.

Du måste äta.

-Värmeplattan är inget att ha. -Allt får nog inte plats.

-Hur var smörgåsen? -Jättegod.

Varm här, kall här.

-Vi har inte plats för mer. -Va? Nej.

-Puddingen måste in. -Tror inte det.

Vi kan frysa in kycklingen. Var är frysen?

-Där uppe. -Vad är det här för ställe? Gulag?

Jag gjorde Zelda arg. Jag visste inte att det gick.

Vi byter.

I tidningarna står att man ska frosta av ofta.

-Detta är galet! -Gott kaffe.

-Ni har myror här! -Du borde ha ringt mig.

-Det gjorde jag. -När du fick veta det, menar jag.

Du borde inte sitta ensam och dricka en sån här stund.

-Jag är här. -Nu är du också arg, som Zelda.

Jag är inte arg.

-Jackie är död. -Jag vet, raring.

Allvarligt?

Han var här helt ensam, och pang.

Gamle Gianni där uppe sa att han hörde en duns och ringde polisen.

De lastade bilen och tog honom till Bellevue,

vid niotiden var det slut. Han var död.

Han var inte sjuk, han led inte. Tack och lov för det.

Det var chilikorvarna.

Jag varnade honom för dem.

Han levde fan på chilikorvar.

Isen vinner. Vi måste äta upp allt nu.

-När är begravningen? -Vet inte.

-Hur kan jag nå hans syster? -Vet inte.

-Har hon lämnat ett kort? -Nej.

-Hon kanske skrev ner nåt? -Har du en gaffel?

Hon skrev inget! Jag vet inte var begravningen hålls!

Jag vet inte var systern är eller vem hon är.

Igår kväll när jag inte var här,

dog den jobbiga jäveln knall och fall i min lägenhet!

Gafflar!

-Jag är ledsen. -Jag är också ledsen.

Jag vill inte bo i den här lägenheten, nån dog här, det är läskigt.

Det är inte första gången.

-Det har varit många dödsfall här. -Vad?

Jag kollade i kommunens arkiv innan jag flyttade in.

-Varför? -För att det är det första man gör.

-Nej, det är det inte. -Det var en halshuggning.

En kvinna blev uppäten levande av larver.

Enäggstvillingar sprättades upp till musik.

Ett rör exploderade och dränkte en hel familj,

-och så flera döda spädbarn. -Chester! Ät dina ägg.

Fyra kvävdes i det här hörnet.

Så jaga inte upp mig.

Hoppas att det räcker. Mr Moishe gillar squash.

Inte nog med squash.

Jag hoppar över den, så finns det åt honom.

Trevligt att vi alla är tillsammans igen.

Zelda, nej. Du har gråtit i två dagar.

Jag antog att bara Moishe kände honom.

Du måste ha stött på honom nån gång.

-Vi känner familjen från Catskills. -Föräldrarna.

Såg farfarn i duschen efter racketball. Skrynkligaste russin jag sett.

Och han har sett många.

-Kära nån. -Pratar vi om bar mitzvah-pojken?

Moishe ombads läsa en aliyah och

sa att han aldrig mött honom.

Det är inte många att välja mellan.

Man borde väl välja nån som känner en.

Det är trevligt att vara efterfrågad av nån. Vem som helst.

Vårt hus är så tomt nu.