The Halcyon

Du är inte som jag trodde.

Flickan med mjuka händer från det tjusiga hotellet...

Jag trodde du skulle stå ut ett par nätter.

OKTOBER 1940

Tack och lov!

-Vad är det? -Du bor ju i närheten av Paddington.

Där träffade en bomb ett skyddsrum och alla dog.

Men det är ingen fara med mig.

-Var du så orolig för mig? -Tyst med dig... Du anar inte.

HOTELL HALCYON

God morgon, miss Garland. Ännu en natt i eldlinjen?

Det här är personalingången, mr O'Hara.

-Har inte volontärkåren grön uniform? -Jag ska skaffa en när jag fått lön.

Er far kan väl ge er förskott. Han är säkert stolt över er insats.

-Vad vill ni, mr O'Hara? -Bara prata.

Var han emot att ni gick med?

-Ni gör ett reportage om mig. -Nej, om kvinnliga volontärkåren.

Hittar ni inga uppslag utanför hotellet?

Och svaret är nej!

Ni får inte prata om mig i ert program, inte om pappa heller.

Mr Garland, god morgon. - Emma.

Du skulle varit tillbaka för en timme sen.

Inga ursäkter, tack. Vi var ju överens.

-Det får inte påverka ditt arbete. -Det har det inte gjort heller.

Gå upp och sov. Du får börja kl. 12. Restaurangen klarar sig utan dig.

Har någon klagat på mig? Nej, jag tänkte väl det.

Varje kväll när hon går ut-

-tror jag att det är sista gången jag ser henne.

-Hur bär du dig åt? -Med Billy? Ingen aning.

Jag ber en bön. Jag pjoskar. Kramar honom lite hårdare varje gång vi ses.

Sen vårt hus bombades låter han mig göra det.

När jag inte ville låta honom ta värvning-

-trodde han jag tyckte att han inte dög.

Emma är inte sån. Hon förstår att jag är stolt över henne.

-Jag skulle inte ha farit ut så där. -Om de vore lite mindre orädda...

Om de vore mer som sina föräldrar - då kunde vi kanske hålla kvar dem.

Tackar, miss Taylor. Hur är det med storebror? Mår han bra?

-Vad gör bror din hela dagarna? -Skjuter med den stora kanonen.

Och när det inte finns några tyska plan att skjuta ner då?

-Då städar han toaletter i kasernen. -Nej!

Till och med i krig måste toaletterna vara rena.

Särskilt i krig! Kom, pyret. Jag har en uppgift åt dig.

Visst är han stilig i uniform!

Det hjälper ju om man redan ser bra ut.

Fråga Peggy om Freddie har ringt ni-vet-vem sen han gjorde slut.

Om lord Hamilton ringer dig, Lillian, säger nog Peggy till.

-Dora, vad du skräms! -Kom!

-Vad är det? -Gå in dit.

Du skrämmer slag på mig, Billy Taylor!

Förlåt, jag ville bara träffa dig.

Jag vill inte att du ska råka illa ut.

Går det bra?

Här... Jag har en sak till dig.

Blunda.

Räck fram händerna.

Men Billy... Var har du fått tag i den?

Jag bytte grejer med rätt kille.

Inte ens Feldman får tag i apelsiner!

Ska du inte smaka på den?

Vi delar på den. I morgon, innan jag börjar.

Fast du kan väl inte komma ifrån.

Jo då, det kan jag. Det ska jag.

Jag måste nog...

Tack.

Det var som fan...

LUFTENS HJÄLTAR

Badet är upptappat.

Du skämmer bort mig, älskling.

Priscilla... Du behöver inte gömma undan den där.

Jag vet inte riktigt vad jag betyder för dig-

och det är helt i sin ordning.

Om det här bara är något övergående-

så förblir jag din trogne tjänare.

Men om du vill tala om Freddie, om vad som helst...

Om jag kan bli något mer för dig...

...så skulle jag gärna vilja det också.

Flygvapnet var min idé.

Pappa var i flottan, precis som Lawrence.

Men jag har alltid älskat att flyga.

Så när Freddie visade intresse...

När han var liten pratade vi knappt om annat.

Även om du inte hade uppmuntrat honom-

-skulle han ändå befinna sig där ute någonstans, i flyget eller flottan.

Jag vet var han är nu. Och han är där på grund av mig.

Ångrar du att du frågade nu?

Nej.

Nej...

Hotell Halcyon, god morgon. Jag kopplar.

Växeln, god morgon. Jag kopplar.

-Tack ska du ha. -Vet Hennes nåd att du bor här nu?

Mr Garland visade henne fotot av huset.

Hon är med på att jag bor här tillfälligt.

Miss Baker hjälper till att passa pyret.

Hur lyckades du med det?

Jag ska snickra på hennes skyddsrum.

-Jag måste inte gå dit! -Jo, det måste du.

Växeln, god morgon. Jag kopplar.

Jo, det där i morse...

Jag ber inte om ursäkt för att jag är med i volontärkåren.

Men förlåt om jag var kort i tonen. Jag förstår dig...

Fräckt att de låter er stå för den själva.

Om jobbet blir lidande får vi ha ett nytt samtal.

Ta väl hand om det här nu, inga hjältefasoner, tack.

Det var inte billigt.

Jag lovar.

Jag kan säga att en städerska la klockan på mitt rum av misstag...

-Vilken befängd lögn! -Andas lugnt nu. In och ut.

Bra.

Han tar en drink i baren varje kväll.

Du går dit och säger att allt var mitt fel.

Att jag har besvärat dig.

Oavsett vad, så kommer jag att få sparken. Du måste skydda dig.

Toby...

Jag tänker inte låta dig få...

Han såg oss. Han vet att det inte bara är du.

Ja visst, men han godtar säkert en lögn.

Du är den du är och jag är...det jag är.

Du ska få se. Han blir säkert lättad om du tar upp det.

De kommer sent. Jag borde kanske skriva till deras mammor.

Varsågoda.

-Mr O'Hara! -Grönt klär er.

Jag sa nej till ert reportage! Får jag be er respektera det.

Tjänstgör ni och era kolleger med samma brandkår varje kväll?

Nej...

Det finns 400 brandstationer i London.

Om jag hade försökt få tag i er hade jag allt fått anstränga mig.

Ni har inga höga tankar om mig, va? Visst, jag är yrkesmässigt odräglig.

Ni gör rätt i att vara misstänksam.

Ursäkta, jag måste återgå till intervjun.

Mr D'Aberville, får jag...?

Varsågod.

Jag ville försäkra mig om-

-att ni inte missförstod det ni såg förut.

En städerska hade lagt klockan i mitt rum...

Nej, nej, Toby...

Får jag säga Toby?

Jag har inte för avsikt att berätta för någon vad jag såg.

Så ni...tänker inte säga något till mamma?

Nej, det tänker jag inte.

Enligt min erfarenhet väljer man inte vem man blir kär i.

Men... Var försiktigare.

Din vän åtnjuter inte din ställning. Om ni blev upptäckta...

Jag vet, jag vet.

-Tack så mycket, Lucian... -Äsch, det var så lite.

-Jag hoppas att vi är goda vänner. -Ja visst. Självklart.

Utmärkt. Goda vänner.

Jag vet, jag kommer för sent igen!

Vad var det nu? Trasig vattenledning?

Värre än så. Jag ska bara göra mig klar så får du höra alltihop sen.

Hade du tänkt berätta det nån gång?

Eller skulle vi få komma på det själva?

-Sonny... -Ljug inte mer!

Jag tänkte berätta det, men jag hade några repetitioner kvar med dem...

Klart jag hade tänkt berätta! Bli inte arg nu.

Du ersätter mig på ett litet kick.

-Vantrivs du så? -Inte alls.

-I så fall - varför?! -Jag vet inte!

För att få lite omväxling! Ta inte så hårt på det.

Lätt fången, lätt förgången - sån är jag.

På den punkten har jag aldrig ljugit.

Sonny!

Mina damer och herrar, följ efter mig till skyddsrummet.

Är du så sur på mig att du tänker låta dig bombas?

Snälla Sonny, var inte sån.

Ännu en kväll med flyglarm.

Gatorna är tomma, sånär som på stadens väktare:

Brandmän, ambulansförare och flickorna i volontärkåren.

För dem finns inget skydd i natt.

Då bomber faller och eldsvådor bryter ut stannar dessa kvinnor på sin post-

och håller staden...

Det var nära!

Tänker du spela nåt jag kan sjunga till, mr Jazzman?

Vad är det verkliga skälet till att du...

Sluta.

Jag är ju här nu, eller hur?

Kan vi inte ha lite skoj? Roa oss?

Du borde gå ner.

Nej. Jag vill stanna här.

Med dig.

Vill inte upp i norr, det är så jäkla kallt

Vill inte ner till Bournemouth, det är jäkligt salt

Åt öster, bortom Stepney, så finns inget att se

Men vårt West End är det bästa jag vet

Hallå där, Piccadilly Hallå, Leicester Square

Vi har sandsäckar på gatan för det faller bomber här

Folk säger man bör lämna stan, att man ska akta sig

Men här i West End ska jag stanna

Så du ska stanna här i West End?

Ja, för vårt West End är det bästa

jag vet

-Mr O'Hara! -Ja!

Vatten, fort!

Vi kan inte rädda det! Åk härifrån nu!

-Vi åker! -Kom!