The Big Door Prize

- Hej, läget? - Helt okej.

Lång körning, du vet, men ja... Och själv?

Bra. Vad önskas?

Få se nu. Vad har du på fat?

Du ser de här kranarna med ölmärken på dem?

Det är vad vi har...

- Det är vad ni har på fat. Okej. - Ja.

Vet du vad,

säg vilken som är din favorit.

Jag kan inte välja en favorit.

Jag är väldigt förtjust i alla dessa ölsorter.

Kanske en lager?

- En lager låter bra. Coolt. - Okej, ska bli.

Bara du visar mig din legitimation.

- Du smickrar mig. - Eller hur?

För du är väl snarare för gammal för att dricka.

Helt okej. Jag gillar att få frågan. Påminner mig om collegetiden.

Säkert.

Pang.

KÖRKORT KOVAC BEAU

Flytta på tummen, tack.

Du är 40. Wow.

Du ser bra ut för din ålder, "Beau Kovac". Vad är hemligheten?

Hårtransplantation. Och botox. Och lite kryobehandling.

Vad heter du egentligen?

Kolton. Kovac. Ja, det är min pappa.

Vet din pappa att du har det här, Kolton Kovac?

Han vet inte ens att jag har hans bil.

Bilstöld, snyggt.

- Jag ska lämna tillbaka den. Troligen. - Troligen?

Jag vet inte. Jag är så trött på min hemstad.

Meningslösa människor som gör meningslösa saker.

Tja, så är det överallt.

Men trist att du redan har förstått det.

Visst? Så det minsta du kan göra är att ge mig en öl.

Okej, det här är en ale.

- Skål. - Skål.

Ginger ale.

- Ja, den bästa av alla. - Ja. Den var fin.

Du förstår att jag måste behålla det här?

- Får jag låna toan? - Visst.

Tack.

UPPTÄCK DIN LIVSPOTENTIAL

- Jag ska väl åka. - Självklart.

Så du inte är sen hem till fru och barn. Du får inte göra frugan ledsen.

Jag är glad att jag träffade dig.

Kör försiktigt.

Jäklar. En prick till.

Helvete.

VÄLKOMMEN TILL DEERFIELD STADSGRÄNS

Hej, Beau Kovac.

Ja, det är min pappa.

Jag vet. Hur går det med hårtransplantationerna?

Förlåt, jag måste... se till några saker.

- Vän till Jacob? - Va?

Nej, jag...

Har han en bror eller nåt?

Han hade. Du måste vara ny i stan.

Ja.

Jag hoppas att du stannar ett tag.

Lyssna, jag måste till banken.

Jag behöver jacka, hjälm och handskar.

Såna där utan fingrar, tror jag, men det går bra vilket som.

Men vad skaffar man först? Jackan eller hojen?

Vad tycker du, bartender?

Ursäkta, vad är det?

Jag bara följer min potential.

Var fick du det där?

Vad väntar du på? Pröva!

Mr Johnson.

Vad står det?

"Är du redo för nästa steg?"

Så har den aldrig gjort förut.

Va?

Vad menar du med: "Så har den aldrig gjort förut."

- Det där som den gör. Vad har ni gjort? - Vi har inte gjort nåt.

Den avger ett blått ljus.

Vi följde det, och nu frågar den om vi är redo för nästa steg.

Hör ni, det står: "Är du redo för nästa steg?"

- Jag sa ju det. - Giorgio, du lyckades.

Jag tryckte på gröna knappen, men inget hände.

Varför trycker du på knappar? Vi borde rösta om det här.

Du bestämmer inte här.

Det var du som försökte vända hela stan mot maskinen.

Jag inledde en dialog och återuppväckte intresset.

Hände nåt med MORPHO?

Jag måste stoppa dig.

Beklagar, gott folk, det här är en helt normal situation.

- Jösses, Hana, din rygg! - Vad är det där?

Okej.

Inget ovanligt eller mystiskt att se här.

Så jag ber er att gå hem allihop.

Okej, jag tryckte på alla knappar. Inget hände.

Vi borde koppla ur den och koppla in den igen.

- Nej. Koppla inte ur den. - Blås på den.

- Slå på den som en ketchupflaska! - Bra idé.

Ja. Hallå! MORPHO, vi är redo för nästa steg!

Eller så borde vi fråga Hana.

Hur kommer vi till nästa steg?

Ingen aning. Men jag ska säga vad jag vet.

Okej.

MORPHO fanns redan där när jag började jobba där,

men den var inget särskilt.

Ibland använde folk den, fick sin potential och gick vidare.

Men jag visste aldrig vad som hände dem sen.

Förlåt, Hana, jag är inte mycket för whisky.

- Har du typ en torr chardonnay? - Gärna en dry martini.

Jag är inte i tjänst nu.

Jag kan ta din whisky.

- Inte alls. - Vänta lite.

Folk i den här andra stan,

blev inte deras liv helt förändrade på grund av ett kort från en maskin?

Jag vet inte vad de gjorde, och det var ingen stad.

Det var en bar långt ute på vissjan.

En sorglig plats för ledsna människor. Fader Reuben har varit där.

Vänta, har du sett MORPHO förut?

Nej, jag gick till baren en enda gång. Jag såg inte ens maskinen.

Men här började alla visa korten för varandra,

och stöttade deras knäppa förhoppningar och drömmar.

Jag har aldrig sett nån göra så,

och jag har aldrig sett maskinen gå till nästa steg förut.

- Jag har massor av frågor. - Samma här.

- Jag vill ställa frågor för Digest. - Vet ni vad?

En fråga var. Mer orkar jag inte med just nu.

Ja, Giorgio?

Är "Superstjärna" den bästa MORPHO-potentialen nån har fått?

Nej.

Ja. Jo, Hana.

Är "Superstjärna" bland de tre bästa potentialerna?

Jag har en fråga. Vad är det här egentligen?

- Vad menar du? - Fråga till gruppen.

Vet alla om att jag räddade Izzys liv?

Låt oss hålla oss till saken.

Jag vill veta vad som ledde Hana hit av alla ställen.

Jag valde en slumpartad plats på kartan, bara.

Men när MORPHO dök upp här kändes det som...

Ett tecken?

Det kändes som om saker hängde ihop.

Som de där jävla prickarna. MORPHO-prickar.

Du har dem på ryggen, och jag har dem också på kroppen.

Vad betyder det?

Har du prickar? Blå prickar?

Ja, blå MORPHO-prickar.

Bara Hana och jag har såna,

så vi måste vara speciella på nåt sätt.

- Jag har prickar. - Va?

Har du?

Jag har prickar på fotsulan.

Jag sa inget, för jag kände mig för självmedveten.

Ser ni inte varann nakna?

Vi ser varandra nakna framifrån hela tiden.

Härligt.

Jag har en stor jäkla prick på bröstet.

Det är ett födelsemärke.

Okej, men har nån annan ett födelsemärke på bröstet?

- Mm. Inte samma sak. - Okej, hör på.

Jag vet inget om prickarna.

Jag började få mina för flera år sen men vet inte orsaken...

- Hur kommer man till nästa steg? - Vet inte. Det är just det.

Att jag fanns på en plats där MORPHO existerade

betyder inte att jag...

Det är så mycket jag fortfarande inte förstår.

- Ljuset är tillbaka. - Bra iakttagelse.

Okej, baren är stängd.

Ni får ställa fler frågor jag inte har svar på imorgon,

men till dess måste alla gå härifrån.

Jag kan hjälpa dig, Izzy.

Mitt knä är okej nu. Jag behöver ingen hjälp.

Det var inte dåligt för en första dejt.

- Vi ska ha fler. - Hur många prickar?

Några stycken.

Jag visar mina om du visar dina.

Vänta tills jag får tag i dina fötter.

Jag är väl knappast din favoritperson just nu.

Varför säger du så?

Jag har inte varit helt uppriktig mot dig.

Nej, jag tänker bara att du har rätt.

Vi känner inte varandra alls.

Och din fråga?

Vill du inte ställa en fråga?

Vi kan nog ställa in inkvisitionen för ikväll.

Fan också.

Fin kväll.

Den är perfekt.

Alltså, jag vet att det har regnat mycket, men jag gillar regn.

Jag gillar även när det slutar regna.

Samma här.

Bra.

Var ställde du bilen?

Jag körde inte hit. Jag följde bara efter dig.

Lägg av! Helt galet.

- Jag följde ju efter dig. - Jösses. Verkligen?

Ja. Jag bara...

Inte konstigt att vi gick så sakta.

Jag körde inte heller hit.

- Att hitta parkering vid Deerfest är... - Helt galet.

- Deerfest var galet. - Ja.

Minns du att vi räddade stan och du lovade vara styv-Giorgio

till min dotter och vi kysstes och alla jublade?

Jag minns.