The Chaperone

1922 reste Louise Brooks från Wichita, Kansas till New York City

med en duenna.

Inom fem år skulle hon bli

en av världens mest kända filmstjärnor.

Inspirerad av verkliga händelser.

Louise, är du där inne?

Kan du öppna dörren?

Det är Norma Carlisle.

Jag vet att du aldrig gjorde gjort nåt jag bad om för 20 år sen,

men jag vill att du öppnar dörren.

TJUGO ÅR TIDIGARE

En danskväll för att hjälpa Wichitas barnhem

De har ansträngt sig.

Där är Lois och Jack.

Hej, Norma, Alan.

Lois.

Vad gör vi här?

Det är en god sak.

Min korsett dödar mig.

Var är Louise?

Gör sig redo. Hon är först ut. Jag borde gå.

När åker hon till New York?

Tisdag, om hon åker alls.

Jag trodde det var klart.

Jag med, men Leonard säger att hon inte kan åka utan duenna,

hon kan väl inte det,

men vi har inte kunnat hitta nån.

Varför åker inte du?

För att jag ska hålla tal i stan nästa vecka

och en konsert efter det i Kansas City. Hur kan jag?

Det är synd att hon missar chansen när hon är så talangfull.

Du måste vara stolt.

Jag är stolt över henne, och hon över mig.

Leonard stirrar på mig. Kom igen, Martin.

-Kan jag se på härifrån, mamma? -Nej. Du följer med mig.

-Måste jag det? -Ja.

"Jag är stolt över henne och hon över mig".

Kan jag gå hem nu?

Damer och herrar, om ett ögonblick, börjar programmet.

Vänligen ta era platser.

Berättade jag att Jack och jag ska gå med i Klanen?

-Vilken klan? -Ku Klux Klan.

-Du kan inte mena allvar. -Varför inte?

Du måste ha märkt det som pågått sen kriget.

Vad menar du?

Lagar, sedvänjor, moral... Allt faller samman.

En anständig kvinna kan knappt gå på gatan

-mitt på ljusa dagen nu för tiden. -Men Klanen?

Förfölja negrer med trollkarlar och bålar

och huvor med läskiga ögonhål?

De står i alla fall upp för renhet.

Vi låter det vara tills vidare, älskling.

Hej, Alan, Norma.

-Hej, Raymond. -Minns du ms Burton?

Jag minns ms Burton.

Hej, mrs Carlisle.

Det är bra att du stöttar detta.

Det är bra för dig.

Damer och herrar, ikväll har vi en speciell överraskning.

Ni har hört talas om Myra Brooks, den kända Wichita-pianisten.

Denna kväll har vi dubbel dos talang

då hon generöst gått med på att

spela med sin dotter Louise,

som nyligen blivit antagen för att studera dans i New York.

Liksom tusentals andra.

-Redo? -Ja.

-Ja. Gott att se dig igen. -Ja, mrs Carlisle.

Jag ödslade ingen tid.

Ja, mor. Som du vill.

Ett ögonblick.

Mor, jag vill inte göra detta just nu.

Jag ville säga bra jobbat.

Jag tyckte att ditt framträdande var väldigt spännande.

Spännande?

Jag antar att du inte är från Wichita.

Jo. Det är jag.

En kvinna från Wichita som tror på modern dans?

Jag kan behöva en stol, mrs...

Carlisle.

Detta är min make, mr Carlisle.

Det är han.

Jag undrade vad du sa tidigare

om att hitta en duenna

för att sällskapa din dotter till New York.

-Ja? -Jag vill föreslå mig själv.

-Älskling, tycker du inte att... -Jag vill följa med.

-Norma, älskling. -Här är mitt kort.

Kom och träffa oss imorgon.

Snälla, kom.

Tack gode Gud.

Tycker du inte att vi borde ha pratat om det först?

Varför?

Jag vill åka.

Vill du verkligen åka till New York City?

Nej. Det andra New York.

Och pojkarna då?

-Den är inte vana vid att du är borta. -De har nog inget emot det.

De är för upptagna för att bry sig om det vi gör.

Jag hoppas att du inte börjar snoka

när du kommer dit.

Jag gör som jag vill.

Jag har väl rätten?

Förresten, vad gjorde ms Burton med Raymond Walker?

Hur ska jag kunna veta?

Jag tänkte att du kanske visste.

Vi tyckte ni var fantastiska igår,

båda ni.

Pianot hör hemma i lönnkrog.

Ursäkta röran.

Vår städerska kom inte av nån anledning

och jag har varit på övervåningen och skrivit hela dagen.

Du hade säkert haft det städat själv.

Jag antar att du är ganska upptagen.

Jag är upp över öronen!

Jag ska hålla tal på Wagner nästa vecka.

Så intressant.

Barn lämnar saker överallt.

Du vill alltså åka till New York med Louise.

Bara om det passar er.

Det passar mig. Oroa dig inte för det.

Jag räknar faktiskt med dig.

Det var svårt nog att få Leonard att gå med på att låta henne åka

och sen kunde vi inte hitta nån att sällskapa henne...

-Det hade varit sånt slöseri. -Jag håller med.

Hon är en konstnär. Alla kan se det.

Och för Denishawn anta henne när hon är bara 16,

det är bevis.

Denishawn?

Den grundades av Ruth St. Denis och Ted Shawn,

vår tids mest innovativare dansare.

Såg du inte dem när de åkte igenom här förra juni?

-Nej. -Du missade nåt.

Shawn och Martha Graham hade huvudrollerna.

-De var sensationella. -Lägg ner den där!

Jag sa till dig! Mor!

Borde vi inte kolla?

Behövs inte. Hon kommer till oss.

Mor! Martin slog mig!

Det blev ett blåmärke. Jag kan inte tolerera

mer av hans fräckhet och våld!

Din brors fräckhet och våld blir inte ditt problem länge till.

Mrs Carlisle är här för att prata om din resa till New York.

Självklart. Hej, mrs Carlisle.

Beklagar din arm. Den ser öm ut.

Hon har aldrig hört talas om Denishawn.

Glöm det.

Vad hoppas du göra när du kommer till New York?

Jag vet inte.

Jag tycker om teater.

Det är nåt.

Jag tror att vi kommer ha kul.

Då är det väl avgjort?

Jag antar det.

Då så.

Självklart har jag inget emot det. Varför skulle jag? Det är underbart.

Din far var orolig.

Du vill inte lyssna på pappa.

Det är 1922. Har du inte hört? Saker har förändrats.

Kvinnor röstar nu. De gör som de vill.

Inklusive att ta en resa till New York.

Hälsa Lucy. Hur mår hon?

Mycket bra

och det är allt jag har att säga om frågan.

Howard, du berättade aldrig vad dr Winslow sa

när han hörde att du kom in på läkarlinjen.

Han tog det väl.

Han var säkert hänförd!

Jag ville bli sjuksköterska när jag var ung.

-Inte doktor? -Inte på den tiden.

Jag sökte till en massa kurser.

-Med du gick inte vidare med det? -Jag behövdes på farmen.

Tack, Della.

Jag litar på att du ser efter mina pojkar.

Alla tre.

Det är bäst att vi åker.

Oroa dig inte, mamma. Vi klarar oss.

Alla ombord!

Boston-tåget till Chicago. Sista utropet!

Kom ihåg att du är en tursam flicka.

-Talangfull, men tursam. -Jag vet.

Jag hade aldrig en sån chans.

Det säger du hela tiden.

Ifall du undrade, ifall mrs Carlisle vill åka hem,

-åker du hem med henne. -Men, pappa...

Du ska inte bo själv i New York, det kan du glömma nu.

Jag vet att vi kommer ha kul.

Hörde du, Louise?

Bäst att se till att mrs Carlisle har kul,

annars åker du hem.

-Jag uppskattar det. -Tack.

Jag kollade båda resväskorna.

De borde levereras samma kväll som ni anländer.

Säg till om de inte gör det.

Du borde besöka galleriorna.

Kanske.

Ödsla inte din tid på det andra, snälla.

Jag borde gå ombord.

Jag älskar dig.

Verkligen.

Det är snällt.