Dragonslayer

DRAKDÖDAREN

- Är det här... - Ja, det är Kragenmoor.

Och ja, det är Ulrichs hus och nej, han vill inte träffa er.

Jag vet att ni kommit långväga och att ert ärende är viktigt.

- Jag ber dig. - Det hjälper inte.

Gå hem!

Vad gör vi nu, pojk?

Du som vet så mycket. Svara på det.

Hör mig, ni som bor i Kragenmoor.

Ulrich, vi stannar här tills du lyssnat på oss.

- Vad är det? - Vi har besök.

Jag vet.

- Jag ska träffa dem. - Verkligen?

Ja, jag måste uträtta något.

Jag har bevittnat något.

Något som har betydelse för dig.

- För mig? - Ja.

Min egen död.

Jag visste det. Tjuvar.

Den injagar skräck, eller hur?

Mästare?

Nej, då framstår jag som bräcklig.

Belisarius bar den här innan han dog.

Jag såg honom förvandla bly till guld.

Jag lyckades aldrig göra det. Tyvärr.

För då hade du ärvt en förmögenhet.

Prata inte så där, magistern.

- Du ska inte dö. - Jag ser fram emot det.

All denna magi, vad har den uträttat?

Hur går dina studier?

Bra. De går bra.

- Vill du fortfarande bli trollkarl? - Ja, mer än något annat.

Då så, adeptus minor.

Ge mig en handfull svavelaska.

Välkommen till Kragenmoor. Jag är Ulrich.

Vem av er är Valerian?

- Vårt ärende... - Jag vet ert ärende.

Ni är en delegation från Urland, bortom Dalvatia.

Få se artefakterna.

Fjäll.

- Hur kom ni över dem? - Jag hittade dem vid hålans öppning.

Vad mer?

- En klo. - Det är ingen klo, utan en tand.

Ska jag strida mot det där?

- Vem ska annars göra det? - Har ni frågat systrarna Meredydd?

Eller Rinbod? Han lär ha dödat en drake en gång.

De är alla döda. Du är den enda som är kvar.

Det är långt till Urland.

Två gånger om året, vid vår- och höstdagjämningen,

väljer kungen ut ett nytt offer - en jungfru.

Ett lotteri.

Barbariskt.

Och i gengäld bränner inte draken era byar och skördar.

Er kung har ingått en pakt med ett monster.

- Mästare, anser du inte... - Tystnad.

Är du rädd för drakar?

Nej. Vore det inte för trollkarlar, skulle det inte finnas några drakar.

En gång var himlen full av dem.

Praktfulla ryggar med horn, lädervingar som svävar.

Och deras sprutande eld.

Jag känner igen varelsen.

Titta på fjällen, på vecken.

När en drake blir så här gammal, känner den bara smärta, evig smärta.

Den blir orkeslös och skröplig.

Ömklig.

Ondskefull.

Hjälper du oss?

Så där ja. Bra.

Låt mig gå nu.

Inte det minsta tungt.

Jag ska erövra det högsta berget.

Vad säger du, Galen?

Tala ut, pojk.

- Hodge? - Vad du än säger, sir.

När jag är borta, sitt med näsan i böckerna.

Låt bli mina reagenser.

Hur långt kan ni gå? En mil eller två?

Färden bekymrar mig inte.

Tyrian.

God morgon.

Vad vill du?

Nej, unge Valerian.

Frågan är, vad gör du så långt hemifrån?

- Vi räds inte dig. Bered väg. - Vägen är er, ända till Urland.

Lång färd, inte sant?

Men söker man en trollkarl, är väl inget avstånd för stort.

Säg ingenting.

Och här har vi honom i egen hög person.

Håll avstånd och uppför er.

Om han ämnar döda en drake, behöver han inte frukta mig.

Jag ömmar inte mer för varelsen än ni, inte kungen heller.

Men innan ni väcker ont blod,

ska ni inte ta reda på om ni har rätt man för jobbet?

Vill du ha bevis? Vi har inget att bevisa.

Det har ni säkert inte.

Ni bevisar inget, men uträttar inte mycket heller.

Samtal med de döda, någon enstaka kärleksdryck.

I övrigt är det fel dag, planeterna ligger inte i linje,

inälvorna är fel. "Vi har inget att bevisa."

Vi har inga tvivel. Vi behöver inga bevis.

- Så du får inga. - Nu räcker det.

Lägg den här i verkstan.

Gå till järnskrinet och ta fram dolken.

Dolken. Skynda dig.

Du ska få bevis.

Var är du, pojk? Jag väntar.

- Det är väl inte den här? - Jo, det är det.

Kasta ner den.

- Gör det. - Stoppa honom!

Var inte orolig. Du kan inte skada mig.

Magiska krafter, pyttsan. Se på dig nu - magiskt stoft.

Hodge!

Den vänligaste herre man kunde önska sig.

Nu är han borta. Gudars skymning...

Han kunde inte ens trolla fram ett kokt ägg.

Gamle Hodge fick koka ägg.

Upp fem varje morgon, städa burar, tömma pottor.

Aldrig ett tack eller en klapp på axeln.

- Jag kommer att sakna honom. - Jag gör det redan.

Nej. Du tänker bara på dina trick och knep.

Men du slår inga blå dunster i ögonen på mig.

Du har en lång väg att vandra innan du fyller hans skor.

Vad är det, Hodge? Är packningen för tung?

Nej, sluta! Jag behöver det.

Ge tillbaka det. Hitåt...

Du är för varm.

Sluta! Utav respekt för din mästare.

Jag har lika stor respekt för vår mästare som alla andra.

Men jag är mästare nu.

Jag lämnade min gård, men för vad?

För en kremering.

Bara för att någon sa: "Finn en trollkarl."

Ingen från trakten, utan en främling flera hundra mil bort.

En allsmäktig andebesvärjare.

Vilken andebesvärjare sen.

Håll mun, Greil. Ät!

Jag äter inte. Jag är inte hungrig.

Han har rätt. Vi kom förgäves.

Vad är det? Vem där?

God morgon. Frid vare med er.

Vad vill du?

Min herre Ulrich finns inte längre bland oss.

Allt som ni begärde av honom, kan ni nu vänta er av mig.

Farorna han mötte, ska jag nu överkomma.

Plikterna han åtog sig, ska jag nu uppfylla.

Jag är Galen Bradwardyn, arvinge av Ulrichs kunskaper.

Och jag är trollkarlen som ni söker.

Det räcker..

Kom hit med henne.

Hela kungariket ska veta att denna jungfru,

som lagenligt blivit utvald av ödet,

härmed ska överlämna sitt liv för att skona vårt rike.

Denna handling stillar de underjordiska krafterna

och andarna som vakar över dem.

Som tack för uppoffringen förklaras familjen Plowman

fri från plikter under högst fem år.

Handlingen är utförd.

- Vad har du där? - Det angår inte dig.

Guld? Ska jag förvandla det till bly?

Gyckla med någon annan. Jag har inget till övers för bedragare.

Jag är ingen bedragare.

Dåre, då. Bracka... Vad som än behagar dig.

Ingen tvingade dig att följa med.

Nej, jag kom av egen fri vilja.

Vi lyder alla mästaren på vårt eget sätt.

Vad gör du? Hoppa inte i.

Hur är vattnet?

Det är kallt.

Jag föredrar att simma ensam.

Håll dig borta!

- Är det inte... - Ja, trotjänaren från Kragenmoor.

- Vad gör han här? - Han gör väl sin herres jobb.

Tänker ni tillåta det, sir?

Hämta min båge.

Nej, jag tänker inte säga något.

Jag klandrar dig inte. Jag var oförsiktig.

Dumma kvinna...

Jag visste det från första stund. Jag har alltid vetat det.

Det visste du inte alls. Ingen har vetat det.

Inte sedan jag föddes.

Lotteriet.

- Döttrar väljs, inte söner. - Just det.

Om du inte råkar vara kungens dotter.

Vad menar du?

Om man är rik nog, slipper man undan.

Min far är fattig.

Det är de flesta fäder.

- Galen, hör du mig? - Jag hör dig.

Någon sköt mig, men jag kan fortfarande tala.

- Något måste göras. - Jag vet.

Nej, inte draken. Mästarens stoft.

Här.

Du måste dra loss den.

- Brinnande vatten. - Vad?

Hitta sjön. Kasta i stoftet.

Vad gör du med den här?

Brinnande vatten.

Hodge, dö inte.

Hör på mig, du ska inte dö.

Urland.