The Honeymoon

Hur ser jag ut?

Bra.

Känner mig knäpp. Ser jag knäpp ut?

- Har du tvättat den här? - Den är i italiensk stil.

- Är den? - Ja.

- Okej. - Jaha,

- så du säger... - Nej, du ser bra ut.

Nej, jag mår inte bra. Jag mår illa.

- Tänk om jag spyr under ceremonin? - Det gör du inte.

Det vet du inte.

Jo, visst gör jag det.

- Du klarar dig. Det går bra. - Adam...

Jag tror inte jag klarar det.

Du kommer väl ihåg att det är jag som gifter mig?

- Ja. - Det är inte ditt bröllop. Det är mitt.

Jag vet, men det är jag som har ansvaret.

- Jag vet. - Jag är bestman.

Jag måste fixa ringarna, talet, allt.

- Det kommer att gå bra. - Okej.

Är du säker på att det är en bra idé att gifta sig?

- Ja. - Är du säker?

Ja, jag är säker.

- Adam, se på mig. - Ja?

Om prästen frågar om nån har några invändningar mot äktenskapet,

tala nu eller tig för alltid, om du ångrar dig, vill jag att du blinkar,

och då vet jag.

Nej, för jag måste blinka nån gång. Så...

Du kan inte äkta Sarah.

- Varför inte? - Hon är bulgariska.

- Jag är inte... - Jag älskar det.

Minns den bulgariska strippan som krossade mitt hjärta?

Bavnesh Patel, du är min bästa vän. Jag behöver dig idag. Okej?

- Kan du finnas där? - Absolut.

- Okej? - Förlåt.

- Jag är bara nervös. - Jag vet.

- Hon är riktigt härlig. - Kul att höra det.

Du ser bra ut.

Bra jobbat.

- Jag lämnar den öppen. Det är finare. - Ja.

Nu går vi. Efter dig.

Har bestman ringen?

Bestman? Ringen?

Fan, det är jag, inte sant? Ursäkta.

Jag tar fram den. Den är i fickan.

Du har väl den?

Ja, jag är ingen idiot, Adam.

Jag lämnade den inte hemma eller nåt.

Har du tappat den?

Den kostade 3 000 pund.

Tog du den?

Han tog inte den.

Har du den, fader?

- Nej. - Du har den inte.

Jag ville inte ha ansvaret.

Ska jag hämta den?

- Nej. Vi är mitt i ceremonin. - Okej.

Vänta. Jag har den. Vad var ni oroliga för?

Paniken är över. Ursäkta. Så där.

Fan.

Herregud.

Är ringen viktig?

- Fråga. - Ja.

- Vad är det med dig och Bav? - Vad menar du?

Har han några pinsamma bilder på dig naken

- eller utpressar han dig med dem? - Du vet hur det är.

- Vissa är som familj. - Verkligen?

Innan jag åkte till USA, var vi knappt ifrån varandra en dag.

Vi är som bröder.

Jag vet åtminstone att jag har gift mig med en tolerant person.

Det är sant. Jag tolererar dig.

Japp, och du gick med på det för resten av ditt liv.

Så... Synd för dig.

Okej.

Hej. Jag heter Bav.

Adam och jag har varit vänner sen vi var barn.

När vi var fem år gamla kallade vi oss för de oskiljbara.

Vi lovade och svor att ingenting eller ingen nånsin skulle komma mellan oss.

Trots att Adam flyttade till USA och lämnade mig ensam.

Även under det förblev vi fortfarande väldigt nära vänner.

Alltid bästisar och det är vi än.

Det var en tidpunkt

då Dan Simmons dök upp och trodde att han var Adams bästa vän.

Men Adam insåg snart vilken komplett idiot han var, och han gjorde sig av med honom.

Daniel Simmons, var är han nu?

Han dog.

- Han dog. - Han dog, eller hur? Jag glömde.

Okej, hörni,

jag kom precis ihåg att han faktiskt dog.

Så ledsen för det.

Det är rätt sorgligt. Vi kanske ska ha en tyst minut för honom.

Alla böjer sina huvuden.

Det räcker. Det brukar aldrig vara en minut.

Och han... Det är sorgligt, men han var en idiot.

Han var en idiot.

Han hade en konstig vibb.

På tal om döden,

min mamma dog faktiskt för inte så länge sen.

Det var traumatiserande och sorgligt för mig.

Mot slutet var hon en riktig röra.

Hon var tvungen att ha en vuxenblöja.

Vet ni? Och Adam är en så bra vän till mig,

han brukade komma och hjälpa mig att tvätta henne,

alla hennes privata delar också.

Och det var inte gulligt där nere. Det var ganska hemskt.

Det var en skräckfilm där nere.

Han skrubbade ordentligt.

Bra vän. Bra kompis.

- Har du passen? - Ja.

Har du bokat taxin?

Ja, den kommer kl. 14.00.

Dessutom hade jag en tanke.

- Vi ska väl besöka San Rocco-galleriet? - Ja.

Vi kanske kan träffa intendenten där

och se om de kan fixa en utställning i London till dig.

- Seriöst? - Ja.

- Ja. - Det var bra att vi gifte oss.

- Det var vad jag sa. - Jag struntar i vad de säger.

Det var ett skämt, eller hur?

- Ja, i stort sett. - I stort sett? Jaha.

Vad menar du exakt med "i stort sett"?

- Vad gör du här? - Slappna av.

Vi gifte oss,

inte sant?

Ja, jag antar det.

Sarah, vänta lite.

- Det är Bav. - Så klart.

Han klarar sig inte utan dig.

Jag borde ta det,

för han har arbetsöversyn idag och jag är nervös för det.

Han älskar verkligen sitt jobb.

- Så jag ska... - Svara.

- Ja? Är du säker? - Ja.

Vi får åtminstone två veckor utan honom.

Hallå?

- Bav? - De avskedade mig.

De avskedade mig.

Kompis, vad?

Okej, kanske...

- Okej. Tja... - Hallå.

- Du. - Vänta.

Förlåt. Jag vet inte...

Vänta lite. Jag måste gå. 15 minuter. Förlåt.

Snälla. Jag kommer strax.

Så du kom till trädet?

Fingerträdet. Klassisk plats.

Kommer du ihåg 2004, när jag fingrade fyra tjejer här?

Jag minns inte.

Jag gjorde ju det.

Jag gjorde det så mycket att jag fick artrit.

- Jag fattar. - Detta.

Ja. Så berätta, vad hände? Vad gjorde du?

Varför antar du att jag gjorde nåt? Det är att skylla på offret.

Vad gjorde du?

De frågade mig vad några av mina svagheter är.

Jag sa att vissa tycker att min penis är för stor.

Herregud. Varför sa du det på arbetsöversynen?

Jag trodde inte att hon skulle bli förolämpad.

"Hon"? Man hänvisar aldrig till sin penis i en arbetsöversyn.

Det är första regeln. Speciellt för en kvinna.

Okej. Det var en chansning som gick snett. Jag fattar.

Nu kallar de mig kvinnohatare. Mig?

Jag älskar kvinnor.

- Jag skulle ha sex med alla kvinnor. - Det är sant.

Jag borde ringa och berätta.

- Det hjälper nog inte. - Jag är en sån idiot.

Jag är inte bra på livsgrejer.

Det kanske vore bättre om jag inte var här.

Va?

När du kommer tillbaka från din smekmånad,

om jag inte är här längre, bli inte ledsen, okej?

- Va? - Du har Sarah nu,

du klarar dig utan mig.

Men gör mig bara en tjänst.

När jag inte är här längre,

kom tillbaka hit till fingerträdet och tänk på mig.

Tänk på de goda stunderna.

VENEDIG

Adam, var fan är du?

Bilen kommer snart.

Sarah, vi har ett problem. Jag har en lösning,

men du måste stålsätta dig.

VENEDIG, ITALIEN

Venedig!

Venedig! Venedig! Venedig!

Gondol.

Intressant t-shirt, Bav.

Tack. Ja, det är "Ses måndag kanske."

Det betyder faktiskt...

Vi vet vad det betyder.

Den passar verkligen dig.

Tack.

Vilken tur att det fanns en extra flygbiljett till mig.

Verkligen tur.

- Visst? - Sån tur.

- Så, vad tycker du? - Det är underbart.

- Gillar du det? - Älskar det.

- Jag går och gör mig i ordning. - Okej.

Ja. Okej, jag kommer.

- Jag måste använda er toalett. - Varför? Vad är det för fel på din?

Det är stopp i min. Du vill inte veta.