Final Analysis

FARLIGT SPEL

Jag drömde drömmen igen.

Jag arrangerar blommor mitt på ett stort bord.

Jag klär blommorna med fint papper.

Det känns som sammet.

Det är tre olika sorters blommor.

Det är liljor och det är...

- Fick ni tag i min syster? - Låt oss återgå till drömmen.

- Berätta mer om blommorna. - Det finns inget mer att berätta.

- Tiden är väl ändå ute snart? - Vi har några minuter kvar.

Du kom för sent idag.

- Jag är jämt sen nuförtiden. - Vad beror det på?

När jag ska gå hemifrån måste jag kolla att gasspisen är avstängd.

Och när jag har gjort det -

- måste jag kolla att autolågan inte slocknade när jag stängde ugnsluckan.

Idag vände jag tillbaka åtta gånger. Jag kom inte till jobbet förrän tio.

- Vad händer när du är sen? - Ingenting.

Jag råkar inte illa ut för det. Min chef är intresserad av mig.

- Är du intresserad? - Av er?

Jag menar av honom... Jag vet inte.

Det kan vara så att du ser till att komma för sent...

för att undvika honom eller att göra honom arg.

Menar ni att jag är passivt aggressiv?

Ni borde faktiskt prata med henne.

- Vem? - Min syster.

Hon säger att hon vet saker om mamma och pappa.

Det kanske hjälper.

Det kanske är bättre att vi kommer fram till det i vårt arbete här.

Ni borde prata med henne. Ni skulle inte ångra er.

Hon är fascinerande.

- Du är sen! Det ser inte bra ut. - Jag fastnade med en patient.

- Ni kan fortsätta. - Dr Barr...

Ni har privatpraktik -

- och ni leder den rättspsykiatriska avdelningen på sjukhuset.

I den funktionen värderar ni väl hundratals sådana här fall?

Alla känner till dr Barrs meriter. Låt oss gå vidare.

Det är ju det vi gör.

Min klient har erkänt att han har mördat sin styvfar.

Åklagaren har intagit följande ståndpunkt:

"Pepe Carrero är en farlig schizofren som borde låsas in för gott."

Jag byggde mitt uttalande på att mr Carrero är professionell ficktjuv...

Mr Carrero har redan erkänt att han är skyldig.

Frågan är vad vi ska göra med honom.

Mycket vältaligt, mr O'Brien.

Dr Barr, har ni själv undersökt Pepe Carrero?

Vi träffades två timmar om dan i fem dar.

- Vad kom ni fram till? - Pepe Carrero är inte schizofren.

Hans styvfar misshandlade honom dagligen i nio års tid.

Pepe tappade kontrollen när yttre våld hotade att ta livet av honom.

Med andra ord - han var tillfälligt sinnesförvirrad.

Otroligt...

Vad föreslår ni som expert att vi ska göra med Pepe Carrero?

Våra stora mentalsjukhus är inget annat än lagerlokaler för människor.

Man erbjuder inte terapi, enbart mediciner.

Det skulle inte hjälpa Pepe.

Pepe behöver psykoterapi.

Är det er mening att staten ska betala för behandlingen?

Om staten accepterar min diagnos -

- behandlar jag honom gärna utan betalning.

Får man fråga om motiven till denna generösa gest?

Det är ingen gest.

Om Pepe blir frisk, så går vi säkra allihop.

Vi träffas på min mottagning två gånger i veckan.

Tack än en gång.

Håll dig i skinnet nu.

- En enda stor familj! - Är assistenten missnöjd?

Varför skulle jag vara missnöjd?

Vi poliser älskar när folk går fria p.g.a. sinnesförvirring.

- Vi vet att han inte är farlig. - Jag har hört den förr.

Det är så att man kan bli tokig. Ni har förstört månaders arbete.

Ni är märkbart aggressiv. Ni borde komma till mig och prata om det.

Jag ska säga dig en sak...

Jag håller mig borta från dig, och du ska hålla dig borta från mig.

Jag tror att han gillar dig, Isaac.

Vid sextiden kryllar här av tillgängliga kvinnor.

Fast jag försöker sluta...

- Är det inte...? - Jo.

Hon ser bra ut.

Hur länge måste man vänta -

- innan man bjuder ut bästa vännens f.d. flickvän?

Tio, elva år.

- Du vet ju vad de säger... - Säger du nåt om fler tåg, går jag.

Jag tänkte säga: "Lusten vilar aldrig."

- Jag lever på dina erövringar. - Du borde träffa lite mer folk.

- Jag träffar folk. - Nej, du träffar patienter.

- Du jobbar för mycket. - Jag rår inte för det.

Det är som med min farbror. Han sålde skor.

Hälsade man på honom tittade han genast på fötterna.

"Vilka fina vrister ni har! Har ni storlek 40?"

Det är samma sak för mig, men jag tittar på folks tankar.

Jag funderar ut vad de egentligen menar.

Efter ett tag slutar folk att överraska en.

Jag vill bli överraskad, Mike.

Dr Barr...?

Heather Evans - Dianas syster.

Hon berättade väl att jag skulle komma?

Hon sa att ni kanske skulle titta in.

- Hon ville att vi skulle träffas. - Ni vet en del om hennes barndom.

- Kanske. - Slå er ner.

- Hur ofta händer det här? - Vadå?

- Att en patients syster kommer hit. - Inte särskilt ofta.

- Det händer aldrig. - Aldrig...?

Vad försöker ni hjälpa Diana med?

Jag gör väl vad alla terapeuter gör.

Som Freud sa, försöker jag hjälpa henne till ett vanligt olyckligt liv.

- Så att hon blir som vi andra. - Hon är inte som vi andra...

Vad menar ni?

Vår far...

Mamma lämnade oss när vi var små.

Pappa och Diana...

Pappa...

Han hade en del problem.

- Våldtog han Diana? - Ja...

- Tror ni att ni kan hjälpa oss? - Ja, det tror jag.

Jag hoppas det.

Är hon inte vacker, dr Barr?

- Hon sa att ni hade träffats. - Det stämmer.

Jämfört med Heather har jag alltid känt mig som en larv.

Larver blir till fjärilar.

Heather är fjärilen. Det är väl uppenbart?

Jag har drömt drömmen igen. Jag arrangerar blommor på ett bord.

Liljor, nejlikor...

Vilken är den tredje sorten?

- Minns du vad vi sa om spisritualen? - Jag har slutat med den.

Jag kollar pistolen nu.

Jag kollar att den är säkrad och laddad tio gånger varje morgon.

- Varför har du skaffat dig en pistol? - Det har jag inte.

Heather sa att jag skulle ha den.

Hur känns det när du kollar pistolen om mornarna?

Den är min penis, men jag är ambivalent rörande min falliskhet.

Kulorna är sädesvätska.

Har du tänkt på riskerna med att ha ett laddat vapen hemma?

Hela tiden...

Om du inte har nåt emot det, så be din syster att ringa mig.

- Diana sa att ni ville träffa mig. - Ja.

- Har ni väntat länge? - Nej.

- Jag ville inte störa er på kontoret. - Jag jobbade över. Vill ni komma in?

Visst.

Stig på...

Ta av er kappan. Ni är ju genomblöt.

Vill ni ha kaffe? Kaffet är slut... En drink?

Jag dricker inte alkohol.

- Ett glas vatten? - Det blir bra.

- Här är verkligen fint. - Tack så mycket.

- "Att åberopa sinnesförvirring..." - Nej, läs inte det.

Det är bara en artikel.

- Ska ni föreläsa? - Om juridik och psykiatri.

Det är om några månader.

Diana berättade om pistolen.

- Vilken pistol? - Hon sa att hon fick den av er.

Jag är orolig för Diana. Jag skulle aldrig ge henne en pistol.

Tro mig - det finns ingen pistol.

Jag är ändå bekymrad.

Den typen av konstruktioner är fantasier...

och fantasier är önsketänkande.

Trodde ni verkligen att jag skulle ge Diana en pistol?

- Men ni ville ändå träffa mig? - Ja, det ville jag.

Det har slutat regna.

- Ska vi åka och ta en kopp kaffe? - Visst.

Jag skulle aldrig kunna prata med folk om deras problem hela dagarna.

Vad säger ni?

Man upprepar bara de sista orden som en fråga.

"Din mamma...?"

Isaac, jag är gift.

Det borde jag ha förstått.

Sen tre år tillbaka.

- Ingen vigselring. - Vi delar bara lägenhet.

Varför stannar du hos honom?

Man skiljer sig inte från en grekisk-ortodox gangster.

Går han i kritstrecksrandig kostym och bär på en fiollåda...?

- Han bygger bostäder åt de fattiga. - En gangster...

Korruptare kan man knappast bli.

Här skiljs alltså våra vägar.

Om sanningen ska fram, så vet jag inte om jag vill det.

Det handlar inte bara om din man...

Du är syster till en patient. Det känns inte rätt.

Jag förstår...

Adjö, då.

- Vad gör du? - Jag måste åka.

Stanna. Klockan är inte så mycket.

Jag ska berätta en sak om Diana innan jag åker.

Jag tror att jag vet.

När pappa hade våldtagit henne...

övergav mamma oss.

Jag försökte skydda henne, men det hjälpte inte.

- Det är inte ditt fel. - Du vet inte allt.

Huset brann ner...

och pappa dog i branden.

Polisen trodde att Diana hade nåt med saken att göra.

Men jag gjorde klart att så inte var fallet.

Hon har trängt bort det, men jag vet inte om det är bra eller dåligt.

Det är varken eller.

Det är vanligt. Det kommer att ordna sig.

Nu måste jag åka.

Jimmy...?

Älskling... klockan är över elva.

- Var har du varit? - Jag trodde att du...

Vi slutade tidigt och jag åkte hem, men du var inte hemma.

Jag saknade dig.

Jag var tvungen att göra en sak för Diana.