Buster

Fan.

Taxi!

...med hopp om uppståndelse-

genom Herren, Jesus Kristus.

Han upphöjer oss så att vi kan närma oss hans glans.

Sådan är hans skaparkraft som han kan forma världen med.

Amen.

God morgon, mr Mitchell.

- Vad gör han här? - Visar respekt. Det borde du med.

- Jag spelade. Ursäkta. - Hade du turen med dig?

- Ja. Jag köpte en ny kostym. - Oj då.

- God morgon. - Mr Mitchell. Tänk att ni är här.

Det här missar jag inte. Jag har fångat honom många gånger.

Jag gillar såna här sociala sammankomster.

Det stämmer att folk kommer om man ger dem det de vill ha.

Ingen fara, Biggsy. Vi kommer när du dör också.

Hur mår June, Buster? Går det bra med barnet nu?

- Bra, tack. - Vill ni ha skjuts till stationen?

- Nej, tack. Jag har en polisbil. - Följer du med, Buster?

Nej, taxin väntar. Jag vill åka hem i stil.

Om du har spelat, behöver frugan en present.

- Jag kan hantera June. - Självklart.

- Ett pund och tio pence. - Bara från Peckham?

Du fuskar med taxametern.

- Du vann! Tack och lov. - Inte direkt.

Gillar du blommorna?

Vadå "inte direkt"?

Jag förlorade ett par pund. Kan du betala taxin?

- Du förlorade alltså. Allt? - Nej.

På sätt och vis.

Hyran ska betalas idag. Vad ska jag göra nu?

Vi kommer på något. Det gör vi alltid.

- Var kommer kostymen ifrån? - Jag förklarar senare.

Taxametern tickar.

- Så här kan vi inte fortsätta. - Han går snart.

Kom hit, Nicky.

Hejsan, vännen. Har du mamma och pappa där?

- Vi är inte här. - Nej.

De är bakom soffan.

Varför kan vi inte det?

- Vad? - Varför kan vi inte köpa huset?

Det pratade vi om för två timmar sen. Innan "Rawhide" började.

- Förklara för mig. - Låt mig se på tv nu.

Du har alltid pengar så det räcker. När jag har, åtminstone.

Det hör inte hit. Vi är en familj nu.

Vi behöver ett eget hus, med Nicky och det nya barnet.

- Har Nicky gått miste om något? - Nej, men hyresindrivaren.

Vi betalar hyra. Varför kan vi inte betala för ett hus?

- Vad kostar huset? - 3 000.

- Det här? - Tre pund i veckan.

Det är därför. Låt mig titta på cowboyerna.

Vi kan ta ett huslån.

- Va? - Låna av en bank.

Jag lånar från banker. Det är mitt jobb.

- Med deras tillåtelse. - Då behöver man referenser.

I min står: "Harry Stenford, arbetare och förbrytare."

Vi kan fråga fängelseföreståndaren.

Jag vill att vi har ett säkerhetsnät som familj.

Jag är en tjuv med tur. Du behöver inget hus.

- Ge mig en kram. - När du inte är här då?

Var kommer barnkläderna ifrån när jag har två barn?

Jag skaffar det du vill ha till barnet.

Ingen kan säga att jag inte försörjer er.

Okej, om det är så du vill ha det...

För sjutton.

Nu missade jag det.

En sån har jag haft.

Det var det.

Gummibyxor, blöjor, puder, säkerhetsnålar, steriliseringsvätska.

Vad ska hon ha det till?

Den kan vara bra att ha.

Vad fan? Vem är det?

- Vad är klockan, Buster? - Det är jultid.

"6-12 månader." Den måste bytas. Har du ett kvitto?

Nej, det har jag inte.

Kom hit.

- Jag älskar dig, vännen. - Det vet jag.

Jag ligger på något.

Jag har ett tips, Harry.

Minns du advokaten?

Jag och Bruce träffade honom.

- Jag minns förra gången. - Då hade vi otur.

Vi hade inte otur. Jag hade otur.

Jag satt inne medan du såg på Charlton Athletic.

De förlorade med 4-0. Vi hade otur båda två.

Förlåt. Förbannade hundar!

Det här är ett stort jobb.

Är det 5 000 pund som ska delas på tio personer?

Jag fick åka tunnelbana hem sist.

Stjäl du fortfarande blöjor?

Hur låter en miljon pund?

Det är sant, jag lovar.

- Är det Elizabeth Taylors smycken? - Nej, din idiot.

Det är posttåget. De har en miljon på helgdagar.

Vi stjäl dem. En miljon pund.

- Vad säger Bruce om det? - Han är med på det.

Vad fan!

Åh nej.

Akta, en vattenpöl.

Taxi!

Jag är genomblöt! Försiktigt.

Nu är vi framme.

- Vem tror du att du är? - Akaba.

Mot kanonerna!

El-Orens, min hjälte.

Vi har törstat i tio dagar.

Vi har kämpat oss genom öknen för att komma med detta budskap.

Min tjänarinna har det på sig.

Här är det, Orens.

Det står: "Två torsk och pommes frites med massor av vinäger."

Ingen har rånat ett tåg på det sättet förut.

Jag vet.

- Ska vi prova en gång? - Ja, men inte på huvudlinjen.

Vi undviker posttåget och tar det först efter helgdagarna.

Under tiden övar vi på något annat.

- Öva? - Ja, vi ska träna.

Som under OS.

När vi är klara, kan vi stjäla vad som helst från alla tåg.

- Fantastiskt. Vad är planen? - Vi behöver lite hjälp.

- Vad då för hjälp? - Experthjälp.

- Ingen av oss har stoppat ett tåg. - Man kapar bara en ledning.

Nej, det tar för lång tid för dem att bromsa.

Man vet aldrig var tåget stannar.

- Jag vill ha med Georges folk. - Nej. Han är ett svin.

Nej, han är bara självgod.

Han vet hur man gör, och vi kan inte bara improvisera.

Vi måste veta precis var tåget stannar.

- Vänta på mig! - Kom igen, Nicky.

- Knuffa på. - Knuffa!

Inte för fort.

Det ger otur att samarbeta.

Vi kommer att gräla. Vi ser om testrundan funkar först.

Annars ringer jag till George.

Jag tycker ändå att han är ett svin.

Då så, mina herrar. Nu är vi samlade.

Som fiaskot i fredags visade, måste vi jobba lite mer.

Jag har bett George och hans gäng att visa hur man gör.

Ni har försökt råna ett tåg förut.

- Det funkade väl inte? - Kom till saken.

Så här gör man. Jag står på signalbryggan.

När Bruce säger till, täcker jag över den gröna lampan.

Sen ansluter jag batteriet till den röda lampan.

Så där.

Hur ni får tåget vidare från signalbryggan är ert problem.

- Vi knuffar det om vi måste. - Det behövs inte, Harry.

Allt har ordnats.

Vi har två militärjeepar och en lastbil parkerade i närheten.

Vägarna där är helt öde.

Men för säkerhets skull-

är vi klädda i militäruniformer.

Vi står i en kedja och skickar ner påsarna så att de kan lastas...

...på lastbilen.

Problemet är det George påpekade.

Hur får vi tåget från stoppljuset till bron?

Ronnie har hittat den perfekta mannen för det.

Walter var lokförare i 40 år.

Vad har han gjort nu?

Det säger han ju aldrig.

- Du brukar inte vara så här. - Det är nog något stort.

Han pratar hela tiden om att vi ska bli rika.

- Jag förstår det inte. - Är han ute efter kronjuvelerna?

Jag är rädd, mamma. Han kommer att åka fast nu.

Han är en tursam tjuv. Han har bara suttit inne i två veckor.

Han är försiktig och har bara arbetat i London.

Vem vet var han är nu.

Det är Bruces fel. Han har påverkat honom.

- Du måste prata med honom. - Jag har försökt.

Han vill bara se på tv, eller så blir han arg och går till puben.

Han säger att det är för min skull.

- Det nya barnet då? - Han skaffar det som behövs.

Han har snott saker från varenda butik.

- Jag menar, vill han ha barnet? - Det måste han, det kan inte bytas.

Vad är det, June?

- Jag är osäker på gamlingen. - Lägg av nu, Buster.

Han var lokförare i 40 år och har bara sin pension.

Han kan köra rymdraket för 10 000.

Jösses, han tror att han ska på semester.

Hej då.

Jag ringde ambulansen.

- Går det bra? - Jag önskar att Buster var här.

Andas bara och försök att inte tänka på honom.

- Går det bra? - Ja.

- Såja, lilla vännen. Du är duktig. - Herregud!

Såja, vännen.

Herregud.

Såja. Duktig flicka.

Mamma... Buster skulle vara orolig om han var här.

Var är skitstöveln? Han borde vara hos sin fru.

Du är i femte månaden. Vad som helst kan hända.

- Han jobbar och tjänar pengar. - Ja, han är en bra försörjare.

- Nu börjar det igen. - Det ordnar sig, June.

Vi klarar oss själva. Det gjorde vi förra gången.

Då hade det gått åtta veckor.

Duktig flicka.

Lugn nu.

Herregud! Jag förlorar barnet, mamma.

- Var är dina handskar? - I fickan.

Handskar.

Det blir regnigt och dimmigt. Senare mulet och ostadigt.

Inget skjutande.