Jana - Marked For Life (Jana - Märkta för livet)

-Jag är strax där. -Sover du, eller?

Nej, verkligen inte.

Kan du skynda dig? Det är värsta gubbfesten här.

Jag är på väg till bilen.

-Vi sitter på GIN nu. Kom efter kl.22.00. -Yes, absolut.

-Coolt. Vi ses. -Ja.

-Jojo? Är det du som är där? -Ja.

-Har du pratat med Jana? -Hon är på väg.

-Gästerna har redan kommit. -Ja!

Skynda dig på nu.

-Var är Jana? -Hon är strax här.

-Typiskt att komma i sista stund. -Jojo pratade precis med henne.

-Älskling, glöm inte att andas. -Nej, det vore ju dumt.

Jana?

Förlåt, det var inte meningen att skrämma dig.

-Ska du fira Karl? -Nej, jag tänkte att du kanske var här.

Jag har försökt få kontakt med dig.

-Har du bytt nummer? Jag har mejlat. -Jag vill inte prata med dig.

Jag lovar, den här gången är det nåt du verkligen behöver se.

Dina löften betyder ingenting för mig.

Jag förstår att du kan känna så, men det är en...

-Det är en flicka du borde träffa... -Vad händer här?

Hej, Karl. Det var en sak jag behövde visa Jana.

Det är jättebra att du har ett sånt engagemang i utsatta barn.

Men jag går i pension idag. Jag vill fira det med min familj och mina vänner.

-Så om du ursäktar. -Jana, snälla...

Det räcker nu! Vi är inte intresserade.

Varför är du så sen? Du är sist.

Beck-Friis har lämnat återbud, de hade nån magsjuka.

-Jojo! Hej, älskling! -Det var nåt från Bali.

Äta sallad i Asien är inte så intelligent.

-Vart tog du vägen? -Hans Juhlén var utanför.

-Hans Juhlén? -Ja.

Den mannens engagemang i trasiga unga kvinnor känns inte helt sund.

-Trasiga unga kvinnor? -Sluta, Jana.

-Ska det här förpesta hela kvällen? -Vi ska ju fira pappa.

-Vita liljor? -Gratulerar. Eller ska jag beklaga?

-Det är begravningsblommor. -Snälla, snälla.

Upp med humöret och mungiporna. Och så säger du nåt.

Jag har redan hälsat alla välkomna.

Kan du skjutsa mig till stan ikväll?

Härligt att ni kom tillbaka! Vi trodde att hela familjen Berzelius hade flytt.

Mitt fokus nu är att konfrontera Jonas och Miriam

med sanningen om deras ekonomi som de har blundat för så länge.

Jag tror inte att de har en susning om hur illa det är.

Vad i helvete...?

Du måste stänga fönstret efter dig därnere.

-Va? -Arbetsrummet.

Jag har inte öppnat det.

-Tinade du några kantareller? -Nej.

-Då blir det pizza. -Va?

Nej, vi skulle ju ha risotto.

-Jag åker och köper. -Nej! Risotto!

Det blir pizza.

Det har varit en stor ära att få arbeta under Sveriges bästa chefsåklagare.

Den oslagbara statistiken talar sitt tydliga språk.

-Med smicker kommer man långt. -Javisst.

Men nu är det annat som gäller, Karl. Nämligen vila.

-Du känner inte till det ordet. -Nej, jag vet.

Det betyder: "Att en person eller föremål

behåller samma position i förhållande till annat."

Det vill säga, det händer inte ett jota, Karl!

Det jag vill säga är tack, Karl och lycka till.

-Skål och njut av friheten. -Skål!

Tackar, tackar. Skål.

Nu tror ni att jag är klar, men det är jag inte.

Det är så att buset är väldigt glada att du slutar.

Men de ska inte ropa hej än, vi har en sak till att annonsera ikväll.

-En liten överraskning. -Jag tycker inte om överraskningar.

Den här kommer du att tycka om.

Det första jag har gjort som din efterträdare, Karl

är nämligen att jag har rekryterat Jana som åklagaraspirant.

Vi klarar oss inte utan en Berzelius i huset!

Jag tycker att vi ska ta för oss nu av lite mat.

Välkomna till bords.

Hur kunde ni, inför alla människor, utan att informera mig?

-Jag hade tänkt berätta det själv. -Du har redan ett jobb som väntar.

-På Stockholms bästa byrå. -Det här passar mig bättre.

Det finns tusen områden du skulle...

Stör jag? Jag tänkte presentera dig för en blivande kollega.

Kom. Ni ses ju på måndag, men jag tänkte att det är bra om...

-Peer Bruckner, Jana Berzelius. -Hej.

-Hej! -Ni kanske känner varann redan?

-Ja, vi gör ju det. -Vi satt ting samtidigt.

Ja, så var det.

-Tord, kan jag få ett ord? -Ja, visst. Vi ses sen.

-Längesen. -Mm.

Hur går det med löpningen?

-Kör du lika stenhårt? -Jag springer tills jag spyr.

Det låter intensivt.

Jag kör för fullt med BJJ.

Brasiliansk jiujitsu. Blått bälte nu. Det är en slags brottning.

Närgånget, det är mycket kroppskontakt.

Men det är tufft. Det är en ganska hård sport.

Du tänker att det inte är nåt för mig?

Jo, men verkligen. Du får gärna haka på.

-Om du vill. -Jag håller mig till löpningen.

Jag ska ut imorgon bitti. Kl. 06.30 vid Järnvägsbron.

-Ska du följa med? -Absolut.

Det här är helt jävla absurt.

Jag gör inget annat än försöker hjälpa dig. Vad i helvete?

Du snackar med honom nu.

-Jag ska försöka. -Inte försöka, du snackar med honom.

Fattar du?

Du, du, du...

Det här är viktigt, okej?

Vi löser det. Men snacka med honom.

Släpp det, Jana. Det går över.

Jag trodde att han skulle bli stolt.

Han är stolt. Jag är också stolt. Vi är stolta båda två.

Men du vet själv vilket hårt yrke det är.

Hur mår du? Hur har du det med sömnen?

-Bra. -Skönt.

Du kommer att bli en fantastisk åklagare, jag vet det.

Du skulle skjutsa mig, festen är slut. Kom.

Nej, inte ska ni åka? Vi skulle ju fira för oss själva nu.

-Va? -Vi skulle fira din födelsedag.

-Vi har firat Karls pension. -Det vet jag väl.

-Vi kan fira Jojo litegrann. -Jag fyller om en vecka, mamma.

Ja... Men Gud. Nu, iväg med er!

-Nu gör jag det här. -Jag hjälper dig.

Det behöver du inte. Iväg med er nu. Åk och ha kul. Tack för att ni kom.

-Puss, puss, puss. Hej då. -Hej då. Puss, puss.

Du? Vad fint du hade fixat.

Vad hände med mamma?

-Vadå? -Hon känns bara jättekonstig.

-Hon har mycket att göra, hon är stressad. -Det är inte bara stress.

Hon har varit virrig, det kändes som nåt helt annat nu.

Det kändes helt sjukt, liksom.

Och pappa, då?

Vad fan var det med honom? Varför var han så sur?

För att jag inte tog jobbet som han hade ordnat.

Vad fan, Jana. Skit i honom.

Jag tycker att det är skitkul, jag är jättestolt över dig.

Tack.

Han är bara rädd att du ska överglänsa honom.

-Ha så kul nu. -Tack.

-Vänta. Vad är det där? -Va?

Det vita på telefonen.

Jag har bakat kanapéer hela dagen. Det är mjöl.

-Vem ska du till? -Varför låter du som mamma? Lägg av.

-Tack för skjutsen. -Du...

Hallå?

Kerstin?

Kerstin?

Kerstin?

Kerstin!

Kerstin!

Vakna!

Kan inte svara. Säg nåt! Puss.

Kom igen, drick då!

-Kom igen! -Shot, shot, shot!

Kom igen, jag vill se! Nej, nej, nej!

-Jojo? Jojo! -Va?

-Herregud. Kom, vi ska hem. -Bra.

-Vänta. Aj! -Går det bra?

Vänta, vänta. Så.

-Jana, nu måste du lova mig. -Vadå?

Jag måste få bo hos dig, jag orkar inte med mamma och pappa.

-Snälla, får jag bo hos dig? -Ett par veckor. Om du sköter dig.

-Ja. Tack. -Så.

Sover du?

-Jag trodde att du gillade att träna. -Ja, men vi brukar inte springa så mycket.

Vi fajtas, liksom.

Okej, är du 12 år, eller?

-Nej, man säger så. -Om man är ett barn.

Det är inte så lätt som det ser ut. Du får hänga på nån gång.

Då får vi se vem som flinar, eller ligger på rygg och ber om nåd.

Är det vad du vill? Att man ska be dig om nåd?

Nej. Nej.

Lite kanske.

Vad går du igång på?

-Det ringer. -Oj.

Ja, Bruckner?

Jaha.

När då?

Jag kommer.

Chefen på migrationsverket hittades död.

-Mördad hemma. -Hans Juhlén?

-Ja. -Jag träffade honom igår.

Igår?

Han var på festen.

-Var han där? -Han kom inte in, han...

Han stannade för att säga grattis bara till Karl.

-Jag måste dit nu. -Får jag följa med?

Visst.

Peer. Bra att du kunde komma så fort.

-Det här är Jana Berzelius. -Hej.

-Amin. -Hon ska börja som assisterande åklagare.

-Har ni en hypotes? -Nej.

Men en chef för migrationsverket kan såklart ha en del fiender.

Lindgren är däruppe, ta allt med henne.

Jana, kommer du?

-Har du sett en mördad person förut? -Nej.

Man vänjer sig aldrig.

Avskuren pulsåder i armhålan.

-Då förblöder man snabbt, antar jag. -Det har förekommit strypning också.

-Har vi nåt mordvapen eller tillhygge? -Inte i nuläget.

-Vet vi nåt om gärningsmannen? -Nej.

-Var han ensam hemma? -Nej, hans fru var här.