The Suspect

Man kan övervinna både rationell och irrationell rädsla.

Ibland behöver vi hjälp med att göra det.

Det är därför jag är här.

Jag stöttar dig. Stadigt. Du kommer att vara trygg.

-Det funkar bäst med bältet på. -Ja.

Jag känner mig larvig.

Föreställ dig att du är där.

Gå ut på bron.

Ta lugna, djupa andetag.

-Nej, jag kan inte. -För att?

Bron kommer att rasa och jag kommer att ramla ner i vattnet.

-Varför skulle bron rasa? -För att den gör det.

-Vad är bron gjord av? -Ja.

Stål... Blindnitar... Och betong.

Dr O'Loughlin, du måste komma nu!

Ta reda på vem som äger fordonet.

-Hej. -Dr O'Loughlin?

Inspektör Amanda Fisher. Tack för att du kom.

Som du ser har vi en situation.

Det står en pojke på avsatsen. Vi tror att han tänker hoppa.

Vår förhandlare är på väg, men han har fastnat i trafiken.

Han är snart här, men vi måste ingripa nu.

Vad menar du?

Dramatiska scener från City of Westminster Hospital.

En ung patient står på avsatsen-

-på sjunde våningen i huvudbyggnaden.

-Joe, är allt bra? -Ja.

Oroa dig inte. Det här är selen till grabben.

Fokusera på mig. Selen är förankrad vid huset-

-och kommer att vara fastspänd på dig.

Hans ben ska i först. Sätt på selen över honom.

Radion är kopplad till polisen. Micken är på.

Säg till om du behöver nåt.

Vi kan se. Förhandlaren är på avsatsen på sjunde våningen.

Joe, det här är inspektör Fisher. Han heter Malcolm och är 17 år.

Han har skrivit en lapp till sina föräldrar. Det står "förlåt".

Oj! Vilken utsikt.

Du heter Malcolm, va?

Malcolm, jag heter Joe.

-Kom inte hit! Stick! -Okej.

-Nej, kom inte hit! -Jag ska ta ett steg till...

-Håll dig borta! -Jag ska...

Jag ska inte komma nära. Jag ska bara ta ett steg till.

Bara hit.

Såja.

Joe, han har en tumör vid hjärnstammen.

Han är inne på andra behandlingen med cellgifter.

Han är döende.

Folk brukar ju säga att allt ordnar sig.

Att allt ordnar sig. Jag köper inte det.

Jag tror att folk bara säger så-

för att de inte kommer på nåt annat.

Få honom att prata. Han är smart.

Hans föräldrar säger att han har blivit antagen till Oxford.

Undvik att prata om hans sjukdom. Bara...

Jag vill inte fortsätta med cellgifter. Det räcker.

Jag säger till dem att jag inte är rädd för att dö.

Det är jag inte.

Du är gammal nog att bestämma sånt själv.

Försök säga det till dem.

Folk tror att det är lätt att vara cynisk och pessimistisk.

Men det är faktiskt ansträngande.

Det är lättare att vara hoppfull, ärlig och optimistisk.

Optimistisk? Det är en hjärntumör! De kan inte operera!

Ja, jag vet.

Jag förstår.

Och det kommer nog att ta död på dig.

Så är det.

Herregud. Nej, nej, nej, han borde inte...

-Han får inte vara därute. -Varför det?

Det är en av mina patienter.

Han... Han har precis diagnostiserats med Parkinsons.

-Varför ska jag gå in? -För att det är jävligt kallt.

Jag har sett vad som händer med folk-

-när de ramlar från så här höga hus. Det är inte bra.

Gör inte det.

Varför kom du ut? Jag klarar mig.

Jag vet att du klarar dig.

Men om du tänker hoppa...

...så borde du säga hej då till din mamma och pappa först.

Även om du inte hittar orden.

Låt dem få hålla om dig.

Malcolm, de älskar dig så mycket...

Ge dem det.

Det är kallt och jag tycker att vi borde gå in.

Jag ska sträcka mig ner efter selen.

Du ska ta den här. Jag ska visa dig hur du ska sätta på dig den.

Han tappade selen. Över.

Okej. Det är lugnt. Håll dig lugn.

Allt är bra. Plan B.

Jag tar av mig den här och sätter den på dig.

-Okej? -Ja.

Stanna där du är.

Varför... Det ser inte ut som en bra idé.

-Joe, snälla. Snälla! -Malcolm, stå stilla!

Håll dig lugn! Titta på mig!

-Joe, snälla. -Titta på mig. Det är bra.

Du kommer inte att ramla. Jag håller i dig.

Stål, blindnitar...

Brandpersonalen, gå ner till våningen under.

-Malcolm, håll i dig. -Jag... Jag glider ner!

-Joe! Jag kastar en lina till dig! -Du ramlar inte!

Ni måste gunga hitåt.

-Jag ramlar! -Ta tag i linan.

-Ni måste gunga! -Vi drar in er nu!

En gång till! Kom igen!

Min son! Var är han?

-Min son! -Mår du bra?

Ledsen, men vi måste få ut honom i...

-Du är så dum! -Jag vet, jag vet.

-Din dumma alfahanne... -Jag vet.

-Idiot! -Okej, jag... Det är...

-Jag har inte vant mig ännu. -Glömde du att du har Parkinsons?

Ja, jag ville göra det för ett ögonblick!

-Kom hit. -Jag förstår det.

Jag fattar, men...

Du är dum nog att göra nåt som är livsfarligt...

...utan en tanke på Charlie och mig.

Hej!

Varför gjorde du så?

-Nu kan jag prata om dig i skolan. -Kunde du inte det innan?

Mamma sa att du jobbar med att ta dig in i folks hjärnor.

-Alla hade tyckt att det var läskigt. -Ja.

När du uttrycker det så...

Du! Charlie.

Du är en hjälte, pappa. Du är överallt.

...Westminster Hospital...

-...står på en avsats... -Oj.

...i huvudbyggnaden på sjunde våningen.

-Okej. Har du duschat? -Det finns inget varmvatten.

-Det här är inte logiskt. -Du förstår dig inte på värmepannor.

Hur gick det med flytvästen?

Bra. Hon tog sig halvvägs över bron.

Hon har aldrig tagit sig så långt förut.

-Oj! -Sen blev vi...avbrutna.

Du...

-Du hade rätt. Det var dumt. -Ja.

-Jag var dum. Förlåt. -Jag vill inte att du ska ge upp-

-men du vinner inte över Parkinsons på det sättet.

Och du är den värsta rörmokaren jag har legat med.

Hur många rörmokare har du legat med?

Tillräckligt många.

Jag vet inte vad jag tycker om det.

-Stäng av den! -Ja, ja, ja.

Herregud!

Du måste gå upp och ta av dig kläderna.

-Du planerade det där. -Ja, ja, ja.

Din galning!

Trevligt att träffas, sir.

Inspektör Devi.

Kvinna, oidentifierad. Det var en hundrastare som anmälde det.

Jag gillar inte lik som dumpas på en kyrkogård.

Det är dubbla brott.

Hundrastaren gav oss inget namn.

Hur länge har hon legat här? Inte mer än några dagar.

En trädgårdsmästare såg nåt och började avtäcka henne.

Det är en grund grav. Den är inte så välgömd.

De hade bråttom eller så ville de att vi skulle hitta henne snabbt.

Titta på gräset.

Jordklumparna och jorden har vänts upp och ner med en spade.

Det är prydligt och skickligt gjort, så det är inte gjort i all hast.

Samla ihop alla spadarna. Varenda en.

Hennes kropp togs in av ett fordon.

Grindarna är låsta på natten.

Kroppen låg gömd i närheten.

Graven grävdes på natten.

Jag kollar efter registreringsnummer på övervakningsfilmen.

Hur många mord har du jobbat med?

Det här är mitt fjärde.

Det blir inte lättare.

Att dyka upp på platsen där ytterligare en kvinna har mördats.

Och att veta att det kommer att ske ett till och ett till. Jag bara...

Jag saknar ord. Det gör jag.

-När kommer kriminalteknikerna? -Om två timmar säger de.

Vi går och köper kaffe.

Skicka nån av snubbarna.

-Hej. -God morgon.

Jag har blivit ombedd att berätta om-

-Joe, super-psykologhjälten. -Jaså?

Vad ville du bevisa och för vem?

De bad mig göra det. Jag tänkte inte.

Uppenbarligen inte.

Hur går det med bröllopsplanerna?

De är pågående, irriterande och dyra.

Har du många bokningar?

-Ja, efter varann. -Hur orkar du med det hela dagen?

Allt prat? Du borde skicka dem till mig.

Jag har ett piller till alla för allt.

-Ledsen att jag är sen. Bobby, hej. -Hej!

Du kan gå in. Jag kommer strax.

Absolut. Dröj inte för länge.

-Dr O'Loughlin? -Ja?

Sättet han viskar för sig själv skrämmer mig.

Varför träffar du honom inte på sjukhuset?

Du behandlar honom som en av dina privata patienter.

Han gillar inte sjukhus. De är för högljudda.

Jag har fått ner dem till tre.

-Tre. -Min ersättare.

-Ja. -Ledsen, men jag ska sluta.

Ja. Jag tar det sen. Men tack.