The first 200 lines.
I TIDIGARE AVSNITT
Det är en inspelning från Sanctuary.
Vad är det?
En bön.
Backa!
Var är Cobalt-teamet?
"Jag kommer med välsignelser till Reach."
- John-117 är entledigad. - Va...?
Du stannar på förläggningen i väntan på psykiatrisk utredning.
De har ändrat den!
"Jag kommer till er utan nåd."
Är du orolig för Johns mentala tillstånd?
Alla simuleringar ger samma resultat oavsett vilka åtgärder som vidtas.
Så det finns inget att göra.
"Utan nåd."
Covenanter slog ut Cobalt-teamet. Deras flotta är inte långt borta.
- Ska vi inte strida? - Jo, men vi kommer inte att vinna.
Viktiga tillgångar transporteras från planeten i detta nu.
Kan jag räkna med dig?
"Jag är instrumentet för er utrotning."
Jag måste prata med korpral Perez.
"Jag erbjuder den här planeten som en bränd offergåva."
"På detta altare lägger jag demonens huvud."
Du sa att det finns andra sätt att leva.
- Det stämmer. - Hur då?
"Helgad vare mitt folks stora resa."
"Vet att jag är Var 'Gatanai."
"Vet att jag är döden."
De är redan här, eller hur?
Jag har lite kvällsmat åt er.
Hej, Benny.
Och Jenny.
Hej, Lenny.
Keith.
Lugna ner er. Vad är det med er? Det räcker till alla.
Gå in!
- Den här vägen. - Jag måste hem!
Perez!
- Jag måste till min familj. - Nej, kom.
Jag måste till min familj!
Korpral! De är borta.
Släpp mig. Jag måste till min familj!
Kom igen! Den här vägen.
Säg inte att du inte kände det.
Något händer där ute.
Vet du om att det är krig?
I de yttre kolonierna.
Det är grejen med krig. Det stannar aldrig på en plats.
Det är fint att se dig, Soren. Att veta att du lever.
Jag vet inte vad jag ska säga.
- Det är olikt dig. - Hur vet du det?
Jag har gått igenom det här i huvudet tusen gånger.
Vad jag skulle säga.
Hur jag skulle säga det.
Vad jag skulle göra om jag var i samma rum som du igen.
Ja?
Du är mindre än jag minns det som.
Det var en bonus.
Kraftfältet kan vara igång ändå. Det dödar dig. Soren!
Vi ses.
- Vi måste berätta för folk! - Vi hinner inte.
Fokusera på uppdraget. Var på din vakt. Gör ditt jobb.
De var inte marinsoldater! Okej?
De var min familj, mina vänner.
Man kan inte öva för det här.
Fattar du?
Gör du?
Jag måste tillbaka till FLEETCOM.
Hämta min utrustning och ansluta till försvarsstyrkan.
Du behöver inte följa med.
På grund av en nödsituation ställs maglevtåget in.
Fortsätt framåt.
Vi måste härifrån.
De kommer. Gå.
Ni måste ta er härifrån!
Ni måste sticka! Kom igen!
- Ni måste härifrån. - Perez!
FLEETCOM! Nu.
- De måste få veta. - Nej.
De måste...
Chief!
Den här vägen. Kom igen!
Om du vill ut är det den här vägen.
Jag känner till det här stället. Lita på mig.
Det kommer inte att hända.
Skyll dig själv.
Fan!
Kom igen! In här.
Kommer de?
Slappna av.
Slappna av själv.
Jag såg dig.
All plasma som flög runt.
All död omkring dig.
Du blir aldrig...
När jag var liten fanns det en kvinna.
Hon singlade slant.
Hon utmanade mig att välja, och det gjorde jag.
Krona.
Elva gånger i rad.
- En slump. - Kanske.
Men jag gissade inte.
Jag visste.
Det har alltid varit så.
Varje gång jag går ut i strid vet jag att jag kan förlora nån.
Men jag vet att det inte blir jag.
Det måste vara skönt.
Inte direkt.
Fan...!
Var försiktig med den där.
Frun?
Den där yxan är över 600 år gammal.
Nån högg ner träd med den på jorden. Och använde veden som bränsle.
Du, bjässen. Den där skrivmaskinen är för tung för mig.
Staden är under attack, frun.
Det menar du inte. Gör lite nytta. Skrivmaskinen ska upp.
Ni måste fly härifrån.
Det här är min affär.
Jag har haft den i 40 år, mer eller mindre.
Översta hyllan, tack.
Korpralen har rätt, frun.
Platsen är inte säker.
Vi är på väg till FLEETCOM. Vi kan ta er med.
Vem ska ta hand om alla mina saker?
Frun... Allt det här är oviktigt.
Det där är en Underwood Standard Portable.
Från 1900-talet. Hartford, Connecticut.
Vi talar om Jorden, raring.
Den har sett sex krig.
Kämpat mot kommunism, fascism och alla andra ismer.
Och överlevt.
Om det inte är viktigt...
Covenanterna är på väg, frun.
Folk pratar som om inget spelar nån roll.
Vilka är vi?
Om inget spelar nån roll, då spelar vi ingen roll.
De kommer att glasa planeten. Inget kommer att bli kvar.
Ni kommer inte att överleva. Förstår ni det?
Förstår ni det?
- Förstår ni det, frun? - Hon förstår.
Kom.
Vad är det här? Din hemliga fängelsehåla?
Inlåsningen är sekundär.
Det är huvudsakligen en plats för experiment och förhör.
Endast ONI har åtkomst.
En fängelsehåla, alltså.
De närmar sig.
Berätta. Hur är Kessler?
Han måste vara nio-tio år nu. Han avgudar dig säkert.
Sluta.
När du var i den åldern försökte du alltid smita.
- Du klättrade och grävde tunnlar. - Jag vill inte prata om min son.
Det är vad föräldrar pratar om, har jag hört.
Du fick ett barn.
Jag är nyfiken på hur mycket av dig som har hittat in i honom.
- Mitt intresse är rent vetenskapligt. - Skitsnack.
- Vet du ens vart vi är på väg? - Ja, självklart.
Jag minns att du hade störst drivkraft.
- De andra måste rekryteras. - Kidnappas.
Men du ville det redan första gången jag såg dig.
Du ville bli en spartan.
- Jag var sex år. - Ja, det var du.
Och du visste redan ditt syfte.
Det gjorde jag också.
Du var född till krigare.
- Även efter din olycka... - Min vad?
Din arm.
- Det var svårt att släppa dig. - Släppa mig?
Jag flydde från dig. Jag överlevde dig.
Jag skapade mig ett liv!
Trots dig.
Det är en version så god som någon.
- Plasma. - Plasma?
De är här.
Ta den här och försök att inte skjuta mig i ryggen.
Jag lovar inget.
Håll dig lågt!
Kom igen!
Herregud.
De evakuerar folk via FLEETCOM.
Här kan vi inte stanna.
Sätt fart!
Riz?
Vi började utan dig.
- Jag behöver ett vapen. - Där.
- Är du okej? - Nu är jag det.
Vi sprang på 20 elite-soldater på vår väg mot FLEETCOM.
De bara fortsätter komma.
- Har ni kontakt med andra enheter? - Nej, de slog ut kommunikationen.
Jag hör dig!
Fortsätt göra det ljudet. Jag ska hitta dig.
Vi måste röra på oss!
Hur ska vi ska ta oss runt covenanternas position?
Vi går inte runt.
Okej. Ge mig fem marinsoldater.
Resten av er ger täckeld medan vi tar oss till brohuvudet.
Ja, ma'am.
När vi är inne kan ni retirera.
- Vart då, sir? - Vart som helst men inte här.
Ja, sir!
No comments yet. Be the first to leave one.