Volkov Origin

Den mänskliga hjärnan är kapabel till vad som helst

Coop!

Stå still, för helvete!

Du rör dig ju.

Upp med händerna.

Upp med händerna! De jävlarna lyssnar ju inte nu för tiden.

Snabba på.

Snabbare kan du.

Tiden går, din jävel. Kom igen!

Är du klar?

Välkommen till Horton House.

Vi hoppas att din vistelse ska bli trivsam.

Det blir den alltid, Coop.

Du, grabben? Gör dig själv en tjänst och håll dig för dig själv.

Den första natten är alltid värst.

Hela det här stället kommer att försöka knäcka dig, men låt det inte göra det.

Okej?

- Hallå? - Angela? Ursäkta, dr Perkins.

Bill Nash, läkare på Hortons kriminal- vårdanstalt. Ledsen att jag ringer sent.

- Jag har något som kan passa er. - Klockan är över midnatt.

Jag vet, jag ber återigen om ursäkt.

Säger namnet Andre Volkov er nånting?

Nej, tyvärr. Andrej Volkov? Nej.

Jag har aldrig hört talas om honom.

Han dömdes till ungdomsvård för mord för några år sen.

Han var 14 vid tillfället. Han är nu 18 år och har flyttats till Horton House.

Jag har gått igenom hans journal, och jag ser att han behöver extra tillsyn.

Enligt mig är han en psykiatrisk guldgruva, och därför ringer jag er.

Om han inte får vård kommer han att slukas upp av systemet, för gott.

Ärligt talat, mitt jobb är att sy ihop sår efter slagsmål.

- Jag gör inga psykiatriska utlåtanden. - Jag kan väl titta på det.

En snabb fråga, dr Nash. När kan jag träffa honom?

Han kom dit i morse och behöver en anpassningsperiod.

- Vi kan säga 60 dagar. - Tack, dr Nash.

Skulle ni kunna faxa över pappren i morgon bitti?

Jag lovar att gå igenom dokumenten under de kommande veckorna.

Jag tar reda på allt jag behöver veta. Då ses vi alltså om ett par månader?

Det låter utmärkt. Ha en trevlig kväll, dr Perkins.

Tack. God natt.

Två månader senare

Tiden utanför förflyter annorlunda från tiden här inne.

När man är inspärrad står tiden stilla. Särskilt om man är barn.

Den här dagen är början, starten på din största utmaning hittills.

Jag ser tillbaka på det och inser att vi var så unga.

Du förstod aldrig att jag skulle bli din största bedrift.

Här är det. Vi kommer med honom om en liten stund.

Bra, då hinner jag förbereda mig.

- Och tack för rundvandringen. - Ingen orsak. Jag är strax tillbaka.

Stanna. Händerna på bordet. Sitt.

Sköt dig nu, grabben. Isoleringen är inget för nån i din ålder.

Vi precis utanför om ni behöver oss. Dessutom övervakar vi er.

God morgon, Andre.

Jag är dr Perkins och vi kommer att tillbringa en hel del tid tillsammans.

Jag ska försöka förstå varför och hur du hamnade här.

Jag har gått igenom din journal, och du har upplevt en del kaos i livet.

Har du något emot att vi diskuterar några händelser?

Jag märker att det är mycket som bekymrar dig.

Jag menar, vad för slags far häller kokande vatten över sin son?

Ett sjukt, vidrigt monster.

Ursäkta.

Andre, jag vill verkligen förstå, särskilt från ditt perspektiv.

Såna här rapporter kan bli väldigt ensidiga.

Den enda sidan jag är intresserad av är din.

Vill du prata med mig, Andre?

Lyssnar du på mig?

Du har gått igenom så mycket.

Jag kan inte ens föreställa mig hur rädd och arg du måste ha varit.

Du bevittnade din far mörda din älskade mor.

Och den här pojken, han som står nämnd i journalen, blev utåtagerande-

-mitt under en oerhört traumatisk händelse.

Och han anses utgöra fara, när han i själva fallet är offret.

Hur känns det?

Du måste verkligen öppna upp, Andre.

Jag har en känsla av att folk inte står i kö för att hjälpa dig.

Vi pratar inte mer om det. Vi går vidare.

- Jag är nyfiken på ditt förhållande... - Sluta!

Andre... Det är okej.

Det är okej. Jag ska ge dig nåt för ögonen.

- Får jag hjälpa dig? - Jag kan göra det själv.

Här.

Varför inte?

Ta god tid på dig. Det är okej.

- Andre, är du redo? - Ja.

Bra. Ska vi ta det från allra första början?

Det kändes som om jag hade gått i flera dagar.

Den hårda asfalten under mina fötter, doften av vilda blommor-

-och syrsornas sång fick mig att glömma det hemska jag precis upplevt.

Jag känner fortfarande din whiskydränkta andedräkt.

Jag hör ursinnet i din röst.

Jag hade ingenstans att ta vägen.

Förlåt, mamma.

Jag önskar att jag hade gjort mer för att skydda dig.

Ondskan visar sig i många skepnader. Den dagen var ondskan min far.

Hon var så omhändertagande. Hon var hela mitt liv.

Du tog allt ifrån mig!

Du förstörde fönstren till min själ.

På grund av dig lever jag i en mörk värld.

Luften runtom mig var fylld av ilska, rädsla och panik.

Mina händer blev såriga och smutsiga av jord.

Du tvingade mig att begrava min egen mor!

Min enda vän, mina ögon mot världen.

Genom mina händer kommer du att känna smärta.

Om...

och om och om igen.

Nu vet jag hur ilska känns.

Nu vet jag vad döden innebär.

Ty jag har sett ondska.

Unge man, är du okej? Vad gör du här ute ensam?

Jag känner igen dig. Var är dina föräldrar?

Hör här, min bror och jag driver ett barnhem här i närheten.

Vi kan se till att du får vatten, mat och lite vila.

Du kan återförenas med din familj där.

På barnhemmet kan du känna dig säker.

Din frälsning är närstående.

Fader O'Malley pratade under hela resan. Han ville väl bryta tystnaden.

Jag lyssnade inte på honom. Vad fanns det att säga?

När andra barn sparkade boll på gatan-

hade jag redan mördat min far.

Fader Seamus, barn! Kom ner hit.

Declan har med sig ett barn.

Har du med dig ännu ett herrelöst barn?

Så talar man inte om Guds barn.

Jag hittade honom vandrandes ensam, frånskild från sin flock.

Ska jag tro på att just det här lammet hittades av en slump?

Slumpen, Guds vilja, karma. Kalla det vad du vill.

Pojken behöver vår hjälp, som du kan se.

När har vi nekat ett barn i nöd?

Det här blir bra för er båda att du ser efter honom.

Snygga till pojken, och ta honom till de andra barnen för bön och middag.

Och leta sedan upp hans föräldrar.

Ge näring till både kropp och själ. Perfekt. Du borde göra detsamma, bror.

Kom till mitt kontor så fort pojkarna har fått mat.

- Hälsa, pojkar. - Hej.

Nu sätter vi fart! Se till att han får rena kläder, Declan.

Syster Margaret, menar du att pojkarna redan har avslutat bibelstudierna?

Läxor och hushållssysslor? Sätt fart nu, jobba!

- Nu går vi, pojkar. - Ha en trevlig förmiddag, syster.

För guds skull!

Har polisen några spår?

Nej, pojken är hos oss nu.

Han verkar traumatiserad.

Vi plockade upp honom på vägen.

Nej, det är inte nödvändigt. Jag...

Nej, pojken har det bra här hos oss.

Det förstår jag. Sheriffen...

Vi kan försvara oss själva.

Tack. Då så.

God middag.

- De är döda. - Vilka?

Föräldrarna. Pappan...

- Mamman. - Gode gud!

Brottsplatsen var våldsam och blodig. Det är ett under att pojken kom undan.

Är du nöjd nu?

- Skämtar du? - Jag är dödsallvarlig.

- Du och ditt blödiga hjärta. - Pojken är ditt ansvar nu.

Alla dessa barn är mitt ansvar. Jag har inte sonat tillräckligt redan?

Nu lever vi alla i syndarens skugga.

Endast Gud avgör när din botgörelse är klar. Inte du, inte jag.

Endast Gud.

Vill du bikta dig, Seamus?

Dra åt helvete, Declan.

Jag är redan där, broder. Jag är redan där.

Hej, Andre.

Syster Margaret säger att du inte har sagt nåt än.

Eller ätit nåt.

I stället för att äta i matsalen tänkte jag komma med lite mat åt dig.

Andre.

Jag har länge känt till dig.

Hela din familj.

Det är en liten by.

Din mor...

Din mor var...

känd bland kyrkans folk.

Hon var väldigt hängiven.

Den vackraste själen jag nånsin träffat.

Jag beklagar verkligen sorgen, pojk.

Och jag är fruktansvärt ledsen för alla hemskheter som du har råkat...

Nej, det är ingen fara.

Jag förstår. Nej, nej, jag förstår.

Det är svårt att lita på nån nu.

Men du ska veta en sak, Andre.

Från och med nu är det här ditt hem.

Kanske inte precis det här rummet, men hela barnhemmet.

Okej?

Och i morgon börjar vi din läkningsprocess.

Du kommer att sova med de andra barnen. Du äter middag i matsalen med allihop.

Du kommer att få nya vänner, arbete.

Ett liv.

Hur svårt det än är att förstå just nu, så går livet vidare.

Gud ansåg det lämpligt att föra oss samman, vare sig vi är redo eller ej.

Det är upp till oss att besluta om vi tänker tillåta oss själva-

-att uppslukas av ondskan, eller om vi ska kämpa emot den.

Du har levt i mörker alldeles för länge.

I morgon... I morgon letar vi efter ljuset.

Din mor var ljuset, kära barn.

Låt det inte dö ut med henne.

Hammaren representerade min själ.

Det är lunch, Andre!

Jag visste att jag var tvungen att gömma min själ fort.

Hej, jag heter Jimmy. Vad heter du?