The Blacklist

Hej! Jag vet...

Har ni kvar kontaktstift L14-20? Jag såg ett förra veckan.

Till vänster, vid kuggremmen.

- Har generatorn gett sig igen? - Jag blir uttråkad om nåt fungerar.

- Storm på ingång. Såg du vädret? - De pratar om is.

Det är lite tidigt för is. Träden har löven kvar, men det är vad de säger.

- Har du fått igång VHF-radion? - Det står på att göra-listan.

- Håll dig varm. - Håll dig varm, Grace.

Fokusera. Ansträng dig.

Det känns som glas under huden.

- Jag kan inte. - Du har legat i koma i tio månader.

Den är instabil. Lita på mig - smärta är positivt.

- Jag vill bara slippa ur stolen. - Vi ska nå dit, men det tar ett tag.

En överraskningsleverans. Övergivet på postkontoret.

Det har legat där minst en vecka. Du kanske har glömt det.

- Du behövde inte köra ända hit. - Det är kallt som ett uthus i Alaska.

- Förlåt, Colin. Kom in. - Tack.

- Är du på väg till stationen? - Ja, chefen ville ha nån på plats.

Det ska bli is ikväll. Jag var inte här under stormen -03...

- ...men de var strömlösa i nio dagar. - Du ska få lite kaffe.

Om du vill följa med nån gång ger jag dig gärna en visning.

Det låter trevligt.

- Kanske när vädret blir bättre. - Absolut. Det var det jag menade.

- När ska du packa upp? - Jag får väl börja förr eller senare.

- Jag hjälper gärna till. - Då säger jag till.

- Var försiktig där ute. - Okej.

Hej då, Kate.

Hallå där...

Jag klarar mig inte så bra...

Jag lovade mig själv att inte säga det till dig.

Det är väl det sista du behöver höra?

Jag funderar på att åka bort.

Det är minus sex grader...

Sänder i blindo. Hallå?

Kan nån höra mig? Är det nån som hör det här? Hallå?

Kom igen...

Och Karakurt hoppade ut från kofferten. Tom kom med honom.

Jag borde ha varit rasande, men han var - det här är inofficiellt...

Han var ganska charmerande.

- Minns ni stugan? - Stugan...

Matias Solomon. Efter några tusen skott fick jag tillbaka hörseln.

- Keen var bra i fält. - Skål för Tom.

Skål för Tom.

Det här är KAKF Alaska med väder- varningar för följande distrikt...

Colin?

Två till fyra tum isanhopningar har rapporterats-

- och det är strömavbrott i sydöstra Fairbanks.

- Jag vill att du lovar mig en sak. - Naturligtvis.

Svarta listan. Lova mig att du jobbar vidare med den med insatsstyrkan.

- Det går inte utan dig. - Det måste det.

- Vi har gjort tillräckligt. - Det du har gjort...

Det du har möjliggjort för insatsstyrkan...

Jag har aldrig tackat dig för det.

Dina bevekelsegrunder spelar ingen roll.

Lova mig att du fortsätter med det.

- Jag lovar. - Tack.

Jag måste be dig om en tjänst till.

Det blir inte lätt för dig.

- Det är viktigt för mig. - Okej.

Jag vill inte att du följer efter mig. Du ska släppa taget.

Kan du göra det?

Och hur blir det med Agnes?

Vad fan är det som pågår?

Ta det lugnt, damen.

Vad fan är ni för några?

Förlåt om vi skrämde dig, men vi hade inte klarat länge till.

- Du sa att ditt plan störtade? - Inte mitt plan. Chartrat.

Ellis läste om fiskeresorna från Lake Hood.

Det lät som en bra idé just då. Så är det alltid.

Sjöflygplan, lägereldar, stora skyar.

- Vi drabbades av vädret. - Av isen.

Jag såg att det var is på vingarna.

Ganska snart började det lossna.

Det lät som en hammare mot planet.

Ja, nåt måste ha gått sönder, för piloten sa att en motor var trasig.

- Var störtade ni? - Nån kilometer härifrån.

- Jag hörde inget. - Det var längre bort.

Det måste ha varit en mil, en och en halv. Jag vet inte med vädret...

- Och ni kunde alla gå därifrån? - Vi hade tur.

- Piloten... - Är det han där inne?

Nej. Piloten överlevde inte. Vi tvingades lämna honom.

Mike, killen i sovrummet, blev ganska tilltygad på vägen ner.

Han blödde, men ville inte vänta på hjälp, så han började gå.

- Vi kunde inte övertala honom. - Det blev kallare...

- Vi trodde att vi skulle dö där ute. - Vi började gå.

Vi hittade inte Mike, men vi såg röken från skorstenen.

Inga lampor, inga lås. Vi trodde att det var tomt.

Han var medvetslös när jag hittade honom. Han hittade mig.

- Kommer han att repa sig? - Inte utan vård.

Jag fixade såren, men han har inre blödningar.

Det hörs på andningen. Han har blod i luftvägarna. Han har några timmar.

- Och vägarna? - Lycka till. Det är en isrink.

Motorblocket är frusen. Telefonledningarna är utslagna.

Vi måste få er vän härifrån fort, men jag vet inte hur.

Vi hade de här för att hålla kontakten under resan.

- Vi kanske kan... - De har för kort räckvidd.

Vi kan prata med varandra, men inte anropa hjälp.

- Jag frågade inte om ditt namn. - Grace.

- Det är Grace. - Grace. Det är fint.

Du blöder.

Vad är din bakgrund? Du är här uppe, alldeles ensam...

Du kan historien. En flicka i en stuga med en pistol och en hund.

Den har jag nog inte hört.

Jag kan berätta den när du inte har en nål i armen.

- Den är inte särskilt intressant. - Det tvivlar jag på.

Jag vet inte många männ... människor som-

- kan diagnosticera inre blödningar genom andningen.

- Är du läkare eller nåt? - Vänd dig om.

Kom igen. Det måste finnas en hyfsad historia.

Ingen mystisk man?

Där ute, på väg hem just nu?

Det fanns det en gång. Det fungerade inte.

Jag vet inte vilka som dödade Tom eller varför.

Men jag såg dem.

De kanske försöker döda mig. Om nåt skulle hända Agnes...

- Du behöver inte förklara för mig. - Det är det svåraste jag har gjort.

Jag är bara så... arg, och hon märker det.

Jag kan inte släppa det. - Agnes klarar sig.

Och själv?

Smärtan du känner, ilskan... Kan du skydda henne från det?

Jag har ägnat trettio år åt att sörja förlusten av Tom.

Jag upplevde det här dagen han försvann på stranden som pojke.

Ja, jag är ledsen och arg.

När Tom kom tillbaka till mig efter alla år... Det var en gåva.

Han älskade dig väldigt mycket.

Det kan inte ha varit lätt för honom.

Att vittna för mig mot sin far, men han tvekade inte.

Pojken som jag trodde var död kom tillbaka och räddade mig.

Och att ge mig hans vackra dotter, som jag tänker skämma bort...

Han älskar Cheerios och "Thomas och vännerna" på morgonen.

Hon blir gnällig och om hon är varm på natten räcker det med en filt.

Liz...

- Hon kommer att få det bra. - Okej.

Jag ska ta väl hand om henne. Hon kommer att vara frisk och lycklig.

När du är det, vilket du ska bli, får du ta tillbaka henne.

Grace?

- Jag frågade om diagnosen. - Jag tror att du överlever.

- Jag måste kolla radion. - Finns det en radio?

En gammal i ladan, som används för väderrapporter.

Den har inte funkat på åratal, men om jag får igång den...

- Jag kan hjälpa dig. - Jag är en stor flicka.

Om nån hör mig, bekräfta sändningen. Uppfattat?

Någon? Hallå?

Du... Vad tror du om de här killarna?

Jag köper det inte heller.

Där är du ju. Jag fick din lapp.

- Kavalleriet dök upp. - De sa att det var en olycka.

- Jag vet... - Varifrån flög ni? - Lake Hood. Fiskeresa.

- Vi hade tur som överlevde. - Vår vän Mike måste till sjukhuset.

Vägarna är omöjliga. Det blir bara värre.

- Det finns en radio på planet. - Den fungerade inte.

Om vi får igång den eller positioneraren-

- så kan räddningsteamet hämta er vän.

Jag kan hjälpa till. Jag har bra lokalsinne.

Jag kan leda oss till vraket.

- Är du okej här? - Nej, jag är inte okej.

En främling förblöder i min säng. Ni behöver mig.

Vem ska se efter Mike om du går? Jag kan inte göra det.

Jag vill inte berätta för hans fru att han dog när jag vakade.

Jag har en fråga. De här killarna och deras historia - är det inte skumt?