The Trust: A Game of Greed

Tänk om en grupp främlingar erbjöds en kvarts miljon dollar att dela?

Skulle de bara ta emot dem eller rösta ut varandra

för att behålla mer åt sig själva?

Pengar är en drivkraft för mig.

Jag vill ha nåt som säger: "Jag är bättre än du."

I den här tävlingen, behöver ingen elimineras.

Vi kan göra ett försök att dela på den här livsomvälvande summan.

De kommer att testas…

Ställ upp dem från den mest till den minst lojala.

Tror du att hon är mer lojal än jag?

…och frestas.

"Ni får 10 000 dollar i var om nån åker hem."

Det är svårt att tacka nej.

Skickar de hem varandra?

Jag röstar inte och fortsätter dela pengarna.

Det ringer varningsklockor, så han måste bort.

Att han blir bortröstad betyder att vi andra får en större andel.

Antingen dör man eller dödas.

Jag är mer stressad i paradiset än om jag hade undervisat 150 barn.

Alla börjar som vinnare,

och alla kan åka hem som vinnare…

…om de väljer att dela med sig.

Jag tror att alla är goda i grunden och man måste välja att vara ond.

Varifrån kommer det här egot?

Jag har en massa information och har skyddat er alla.

Jag ser inget lag längre, bara mig själv.

Min integritet är inte till salu.

Jag kanske börjar bli en bättre man.

Hela upplevelsen här handlar om att välja antingen sig själv

eller att dela med andra.

Raring, det här är väl enkelt?

Jag är upprymd, nervös, helt aningslös om vad som komma skall.

Jag vet inte, men har hört

att det finns en möjlighet att tävla om stora penningsummor, så jag lyssnar.

Pengar motiverar alla.

Det mesta i världen motiveras av pengar.

Pengar kan ta hand om mig.

Pengar ger mig en trygghetskänsla.

Det kan ge glädje och lycka eller en massa stress.

Pengar är makt.

Alla vill bli rikare, ha mer pengar. Är du med?

Men pengar gör inte en människa.

När folk inte har pengar, kommer desperationen.

Det är inte bra.

Att vilja ha mer är en del av att vara människa.

Och jag vill ha så mycket jag kan få.

Hallå?

Välkomna, allihop. Vad kul att träffa er.

Det första jag märkte var

att det är individer från alla samhällsskikt här.

Killen har bara en knapp.

Det är knappar hela vägen, men bara den nedersta är knäppt. Ett maktdrag.

Jag har tant bredvid mig.

"Mår du bra? Det är varmt i solen. Behöver du sitta?"

Jag ser hur alla är klädda och undrar:

"Kommer jag att platsa bland dem?"

Men jag tänker inte älta det.

Jag är ute på det här havet och hoppas att det finns några jävla valar.

Jag har ett dokument i handen.

Det är ett löfte.

Det lovar var och en av er en lika stor andel…

Vänta bara.

…av en kvarts miljon dollar.

-Wow! -Det är helt okej.

En del av oss kan behöva det.

Pengar överallt. Det kan förändra mitt liv.

Befinner jag mig där jag vill vara i livet just nu? Nej.

Kan jag tjäna mycket mer pengar? Ja!

Vad är haken?

Det finns ingen hake.

Så är det. Ni är här. Ni är redan vinnare.

Men frågan är om ni tänker fortsätta så.

Under er tid här,

kommer ni var och en, individuellt, komma hit till klippkanten,

och göra ett val.

Vill du dela pengarna lika

eller rösta bort nån ur gruppen för att behålla mer pengar själv?

-Jag ser dig. -Jag är ärlig.

-Ser ni det här? -Här klipper vi redan band.

Tänk efter. Det är enkel matematik. Att välja bort folk ökar er egen andel.

En kvarts miljon dollar är mycket pengar för mig, ja.

Men när man delar det på elva, är det inte mycket pengar för mig.

Det är det ultimata förtroendetestet.

För även om bara en av er röstar och övriga väljer att avstå,

får den som fick en röst åka hem tomhänt.

Så du säger

att allt som krävs är en röst för att skicka hem nån?

Jag känner dem inte. Ska jag lita på dem?

Raring, jag litar inte på nån.

Kom ihåg att majoriteten vinner.

Om det är oavgjort,

finns ingen majoritet och alla är säkra.

Men ni måste inte eliminera nån.

Ni måste inte rösta.

Det är intressant.

Om vi inte måste skicka hem nån, kanske vi inte gör det.

Första gången ni fattar det beslutet

är här och nu.

Jösses.

Herregud.

Va?

Så om nån vill utesluta nån ur gruppen,

vänligen kliv fram.

Ska jag rösta bort nån innan

de kan rösta bort mig?

Förhoppningsvis är ingen så grym, men vet du vad, om de gör det,

blir de själva en måltavla, för alla ser det, så…

Visa dig om du vill.

När allt kommer omkring, är jag här för nummer ett.

Nummer ett är Tolú.

Hon antyder att hon ska utesluta folk.

Du kapar inte bort mig dag ett.

Okej, ingen har klivit fram, så idag blir ingen utesluten.

Säkra för tillfället.

Nästa gång ni står inför det här valet, väljer ni på egen hand.

Det är bara ni och jag imorgon kväll på första Förtroendeceremonin.

Välkomna, så länge. Vi ses vid solnedgången för första testet.

Wow! Jävlar.

Oj.

Tjing för att vara först i naken i poolen.

Jag älskar det!

Jag kan vänja mig vid det här.

Så vackert!

De får släpa mig härifrån.

-Det är så fint. -Wow! Titta på utsikten.

Var är maten?

-Vi har inte träffats. Gaspare. -Gaspare?

-Som spöket Casper med ett G. -Underbart. Brian.

-Angenämt. Du är självfallet från Texas. -Ja, sir, och New York.

Jag är ranchägare på heltid och dessvärre

är vi inte så stora ännu att jag kan anlita en cowboy,

så jag är boskapsuppfödare, cowboy, boskapstransportör och bonde.

-Armén? -Ja, förr. Flygare.

-Marinsoldat. -Härligt. Jag har även marinens skjorta.

Grymt!

Redo att köra.

Det är spännande att lämna ranchen. Det kommer att testa en som person.

Och om jag säger att jag ska göra nåt, gör jag det. Jag är pålitlig.

Jag såg S:et på tatueringen! Herregud!

Ditt halsband!

Jag visste att hon var min frände. Sen såg jag Afrikatatueringen.

Jag vet inte om ni har sett…

Min kultur och min bakgrund är en väldigt stark

del av min identitet.

De tog hit min syster.

Att flytta från Nigeria vid så ung ålder och som först i familjen att göra det…

Mina föräldrar kom hit utan nånting.

Jag ska göra allt i min makt för att få så mycket pengar som möjligt,

så jag kan återgälda mina föräldrar

och betala tillbaka tiofalt för uppoffringarna de har gjort för mig.

-Fantastiskt! -Tack.

-Du är? -Får jag vara med?

-Du är med tjejerna! -Det är hon.

-Jag heter Julie. -Winnie.

-Det här är flickornas område. -Kul att träffas.

Jag menar, kom igen!

Winnie visar genast alfaenergi.

Tolú har alfaenergi. Jag har alfaenergi.

Antingen sliter vi varann i stycken eller blir vi bästa vänner.

Jag tänker att det är bättre om vi blir bästa vänner här.

Jag vet att om jag klarar det, blir jag kvar länge.

Får vi välja rum? Ska vi välja?

Att vi tar rummet med tre sängar är en bra strategi.

-Toppen. -Vad menar du?

-Vi är tjejer. -Vi är i majoritet nu.

Hur markerar jag mitt revir?

-Vi kan ta av oss skorna. -Åh, skorna!

Om mina skor är där, rör ingen den.

-Jag gillar dig. -Så smart!

Ja, vi ville vara fina. Nu har vi ont i fötterna.

Jag är ensambarn. Jag gillar inte att dela med mig.

Men samtidigt är det här en sifferlek.

Det här är inte på riktigt!

Jag, Winnie och Julie,

vi har en bra rapport oss emellan.

Om vi börjar sänka folk,

börjar vårt bankkonto växa. Är du med?

Har du gått runt i huset än? Det är så fint.

-Jösses, det är så fint. -Galet.

Travertinen på golvet och väggarna…

-Jösses. -Otroligt.

-Just det, du är ju mäklare. Jösses. -Jag flippar ur.

"Det vattnas i munnen! Jag vill visa det här huset."

Alltså! Jag orkar inte.

Min mamma är veteran i fastighetsbranschen och jag är tredje generationens mäklare.

Jag älskar mitt jobb och att säga till klienterna att de är miljonärer.

Det här är galet.

Jag älskar all arkitektonisk design.

Jag älskar de höga järnräckena.

Herregud, så vackert.

Kristallkronan är bäst.

-Är du gift? -Nej.

-Inte? -Nej.

Frånskild? Sen länge?

-Jag är inne på mitt tredje äktenskap. -Jaha.

Jag vet hur det är.

-Har du berättat om ditt jobb? -Jag jobbar inte.

Inte? Är du en rik frånskild?

Nej, inte alls.

Just nu har jag inget jobb.