Scary Stories to Tell in the Dark

Historier helar. Historier sårar.

Om vi upprepar dem ofta nog blir de verkliga.

De gör oss till dem vi är. De har den kraften.

Det lärde jag mig under vår barndoms allra sista höst.

Det är dags för er att gräva er ut ur era gravar, Mill Valley.

Det är halloween. Men akta er.

För när solen går ner börjar "The Season of the Witch".

- Jag fixade det! - Du ska till Vietnam!

Låt oss skrämma lite småglin i kväll.

...låt människor överallt förstå att ett starkt Amerika...

Tack.

- Ska du ut med dina vänner i kväll? - Jag stannar hellre hemma.

...och stå redo i kväll att försvara en ädel sak.

DET VISSLANDE RUMMET av Stella Nicholls

Stella, svara.

- Stella! - Jag vill inte köra bus eller godis.

Det handlar inte om godis, utan om hämnd.

Ta alla ägg och allt toapapper du kan och möt oss vid sju.

Stella, snälla. Det kan bli vår sista halloween tillsammans.

Har ni det jobbigt? Jag fick fiska upp en skithög ur toan.

Du är äcklig, Chuck.

Hey! Vet du vart du ska, grabben?

Jag följer skördetiden.

Bara i kväll!

- Mamma, det är okej. - Nej, det är det inte.

Den är fortfarande lite lös i skrevet. Ett till.

Nu drar vi, tjejer.

Ge hit.

Ät skit, Harold.

Sänk farten!

- Vad fan gör du? - Lite privatliv, tack!

Jag sa Spindelmannen. Inte en spindel... man.

Var glad för Guds gåva.

Mamma!

Mamma, kan jag få andas?

- Var snäll. - Kan du sluta krama mig så där?

Är du inte lite för gammal för bus eller godis?

Är du inte för ful för att gå på en dejt?

- Din lille skit! - Auggie är här, måste dra!

- Jag vill inte höra. - Skulle inte du vara Spindelmannen?

Jo, men vänj dig vid det. Jag har grejerna, så nu drar vi.

Sluta glo på min syster, ditt pervo.

- Kan du låta bli? - Antennerna är inte ens realistiska.

Och en spindelman ska ha åtta armar, inte fyra.

Jag är åtminstone ingen clown.

Jag är en Pierrot.

Det är en 1600-talsfigur från commedia dell'arte.

Clown.

Vet du vad det är i dem? Gift som ger Hodgkins lymfom och sur bröstmjölk.

- Och du åt allihop. - Är det därför de är så goda?

Ur vägen, clown!

- Han kommer inte. - Jo, han kommer.

Milner gör det varenda år. Och detta år blir hans sista.

Var är du, Tommy?

Skoltidningen vill ha in bidrag igen. Du borde ge dem dina historier.

- Kom och sno vårt godis, Tommy! - Aldrig.

Jag vet hur vår skola är. De hade lemlästat mig.

Pontiac Catalina. Det är han!

Okej, låtsas som ingenting.

Du sa att vi skulle ut och äta. Du och jag.

Vad sägs om lite dessert? - Var beredd.

Vad är det som luktar? Gubbkalsingar!

Vi fick dem!

Okej, nu kör vi. Nu gör vi det här. - Mobba det här, ditt jävla as!

Töntar!

För helvete! De små skitarna!

Och nu dags för bajskuppen...

Ät bajs, skithög!

- Tommy, det är skit! - Bilen!

- Vad gör Ruth här? - Din lilla skitunge!

Jag visste att hon skulle på dejt, men inte med honom.

Jag ska mörda dem! -Kom tillbaka!

Spring!

Jag ska ta er!

- Ni är dödens! - August, spring!

- Där borta! Ta dem! - Töntar klockan 9!

- Är det upptaget här? - Jag... Antagligen inte.

- Hey! Ut ur min bil. - Snälla, snälla.

Vi ska strax gå.

- Vad gör ni? - Vi räddar vårt eget skinn.

Förlåt.

Vi är okej. Tror jag i alla fall.

Tack. Vi är skyldiga dig en tjänst.

Jag är en Pierrot.

- Bor du i bilen? - Hey! Låt bli mina grejer.

Okej.

Vad gör du ensam på en drive-in-biograf?

- Varför är ni kvar i min bil? - Du är inte härifrån, va?

- Var är du ifrån? - Förlåt min vän.

- Han fick för lite syre i livmodern. - Mer än dig, clown!

- Kan ni sluta? - Det var han, inte jag.

- Ja, vi slutar. - Din vän är lite nyfiken.

"Night of the Living Dead".

- Bra film. - Har du sett den?

"Okej, Vince. Skjut honom i huvudet, mitt mellan ögonen."

- Det är årets bästa film. - Ja, ja. Det är det.

- Ramón. - Stella.

- Chuck. - Auggie.

Ut ur bilen.

Ut ur bilen.

Jag tror inte att ni hörde mig.

Alla måste kliva ut. Nu.

Du också...

...mexarn.

Du ska väl inte försöka sticka som din mamma, va, Stella?

Du luktar skit.

Stick åt helvete från min bil.

Vi ser inte för dig!

- Vi ser inte filmen! - Kliv in i din bil igen eller stick!

- Det här är inte över. - Kom igen!

- Sätt fart, din idiot! - Kom igen.

Sätt dig i bilen igen. Kom igen.

- Vart ska vi? - Däråt.

Då går vi tillsammans.

Är du okej?

Ursäkta mig ett ögonblick.

- Sa jag nåt? - Nej, det svinet Tommy gjorde det.

Hennes mamma stack när hon var liten. Bara så där.

Fast folk slutade inte prata om det. Vi bor i en liten stad.

Skvallret blev riktigt elakt.

Men det stör henne fortfarande. Jag antar att sånt följer en.

Och vi är typ hennes enda vänner nu.

- Hon är definitivt inte din typ. - Det är Stella. Hon är ingens typ.

Jag håller inte med om det.

- Du gillar alla tjejer. - Inte alla tjejer.

Säg att du åtminstone har en stilett.

- Kan jag få se din stilett? - Sa jag att jag hade en stilett?

Nej, du sa nog inte att du hade en... Han har en stilett.

Ja, det är ju halloween, så... Vill du se ett spökhus?

- Du skämtade inte. - Jag sa att man inte blir besviken.

På halloween borde det krylla av folk här.

Så var det ett tag. Sen försvann nån unge, så de spikade igen det.

Jag tror att det ska rivas för ett köpcentrum eller nåt.

Hörni!

- Clownerna först. - Verkligen?

Okej, vi har sett det. Kan vi gå nu?

Vem tog med fegisen?

För att jag inte vill stanna en natt i huset där en barnamördare bodde?

Har nån blivit mördad i huset? Det är rätt hemskt.

- Vilka bodde här? - Bellows.

En av de första familjerna som kom hit i slutet av 1800-talet.

De byggde pappersbruket som satte stan på kartan.

Vi kunde åtminstone leta efter en trappa.

Jepp. Precis som jag trodde. De bommade igen huset rätt rejält.

Har nån en penna?

Hälsa på Lola. Hon är galet kär i mig.

I din hand kanske.

- Fin. - Lola!

Han är grymt mycket snyggare än du.

Bellows hade en hemlighet. En dotter de aldrig lät lämna huset.

Myten säger att det var nåt skumt med henne.

En läskig grej är att hennes familj tog bort henne från alla porträtt.

Än i dag har ingen nånsin hittat en bild på Sarah.

De ville inte kännas vid henne.

Bäst du springer, clown!

Du kan inte ta mig!

Chuck, om du hoppar på mig så slår jag dig på käften.

Vad hände med henne då?

Barn kom från alla håll i hopp om att få en skymt av Skumma Sarah.

Även om de aldrig såg henne så hörde de henne.

Genom väggen.

Sarah berättade historier för dem. Skräckhistorier.

Några barn kom aldrig hem igen. Barn runt om i stan dog.

Förgiftade, sa de. Alla visste att det var Sarah.

Men innan mobben fick tag på henne hade hon redan hängt sig. Här nere.

Och enligt legenden, om du kommer till Bellows hus när det är mörkt-

och ber Sarah berätta en historia-

- så blir det den sista historia som du nånsin hör!

Vad är det här?

Tryck åt andra hållet. Tryck.

Lägg av.

Jaha, det var det.

Det är Sarahs rum.

Du kan inte skrämma mig!

Chuck?

Chuck?

Vad i...?

Var är den gamla tanten?

- Och hunden? - Vilken gamla tant?

Vi måste gå ut härifrån.

Stella! Stella! Vi måste ut härifrån! Stella, kom nu!

Hörni, ni måste se det här! Kom hit!

- Vem tog med fegisen? - Tyst.

Här höll familjen henne, inlåst och skild från världen.

Helt ensam som nåt slags missfoster.

Hon måste ha suttit precis här-

- och berättat sina historier för barnen genom den här väggen.

Hur kan vi inte ha sett detta förut?

Jag tror inte att nån ville att vi skulle se det.

Kan vi gå ut härifrån nu?

Vad är det där?

Helt otroligt. Det är hennes bok med skräckhistorier.

- Hade hon en bok? - Inte i den mytversion jag har hört.

Boken är med i alla versioner.

Och... att den var skriven med barnblod.

Barn dog av att höra historierna! Vi lägger tillbaka den och går ut.

- Åh, jävlar! - Jag fixar det. Tysta nu.

Det är den gamla tanten och hunden!

- Sluta, okej? Bara släpp ut dem. - Ruth, är det du?

Skämtet är slut. Om du inte öppnar-