Moonfleet

För två hundra år sedan löpte Dorsetshires stora hed ut i havet.

Här, bland grottor och ensliga byar, förrättade smugglarband sina värv.

Och här, en oktoberkväll 1757-

- sökte en liten pojke efter en man som han trodde var hans vän.

MOONFLEET 5 km

"Moonfleet."

Var kommer du ifrån, pojk?

Hör du inte? Vi ställde en fråga.

Rör inte det, det är min mors brev!

Om ni så medger, unge man...

"John, min käre son. Jag skriver detta medan jag är stark nog."

"Ta dig till Moonfleet och sök upp en herre vid namn Jeremy Fox"-

- "som sägs ha återvänt från kolonierna"-

- "till det hus som tidigare var mitt hem."

"Jag vet inte hur han har blivit med åren..."

"...men jag vet att han kommer att vara din vän för min skull."

"Gud välsigne och bevare er båda."

Det är alltid ett nöje att se så många vänliga ansikten.

Sätt dig vid brasan, min kära. Mitt ärende är snabbt avhandlat.

Greening.

I går kväll åt jag middag med lord Ashwood.

Den smakade ypperligt, men spritdryckerna räckte inte.

Anmärkningsvärt, då jag nyss sänt fyra fat fransk konjak till Hans nåd.

- Faten levererades. - Till vem, och för hur mycket?

Det vill jag kanske inte avslöja, och inte de andra heller.

Jag hoppas att du fick bra betalt. Det var din sista leverans på länge.

Apropå leveranser, herr Fox... Det här brevet kom nyss.

John Mohune. Olivias son.

Vill värdshusvärden ta hand om min gäster?

Har du något emot att jag begär bevis?

Inte alls, sir. Det är förståeligt.

- Vad är det där? - Min morfars ring - Mohunes vapen.

Jag har inte mycket till övers för det släktnamn du bär.

Det har ingen här omkring. Moonfleet har fått mer än nog av Mohunesläkten.

Mohunes rättvisa, Mohunes förtryck, Mohunes stolthet...

Här, vi ska inte behöva bli ovänner redan efter en så kort bekantskap.

Drick ur, John Mohune.

Slå dig ned.

Hur gick det för din mor när familjens förmögenhet gick om intet?

Hon blev lärarinna efter min fars död.

Jag gjorde rent spisar och var springpojke.

- Tyckte du om det? - Att få röra på sig gjorde gott.

- Varför skickade hon dig till mig? - Det fanns ingen annan, sir.

Ska jag göra dig till den samhällets stöttepelare som jag själv är?

Tack, sir. Det är skönt att ha en vän.

En vän? Gör dig kvitt de grillerna.

Din mor var för godtrogen, vilket vi fick ångra. Det såg Mohunes till.

De gifte bort henne med första bästa kusin och sände mig till helvetet.

Djävulen och jag blev goda vänner. Det känner man till här i Moonfleet.

Lägg honom till sängs där uppe.

Tog de hand om dig medan jag var borta?

"När stormen kommer är det ute med den ogudaktige."

Ordspråksboken 10:25.

- Skynda dig innan det blir mörkt. - Skjutsar ni mig till herr Fox?

Är det där herr Fox vagn? - Visst skjutsar ni mig till honom?

- Bekymra dig inte om det. Hoppa in. - Jag vill åka till herr Fox!

Det är mycket man vill... Så där ja.

Släpp ut mig! Hjälp! Släpp ut mig!

Hallå? Vem är du?

- Jag söker herr Fox? - Han bor på slottet.

- Jag visar vägen. Vi är grannar. - Tack.

Du glömde din hatt.

- Vem är det? - En smugglare.

- Vad smugglade han? - Konjak, siden och tobak.

- Varför tar ingen ned honom? - Herr Maskew tillåter inte det.

- Vem är herr Maskew? - Fredsdomaren.

- Han vill visa hur smugglare ska tas. - Vilken usling!

Det är min farbror, men det kan inte jag göra någonting åt. Följ med mig.

Där inne ligger Mohunes slott.

- Hur länge ska du stanna här, John? - För alltid.

Stanna.

Grace? Vem är det du har med dig?

- John Mohune. Han är herr Fox vän. - Herr Fox, minsann?

Herr Fox har synnerligen intressanta vänner. Hälsa honom.

Från herr Maskew. Jag har länge velat lära känna min granne lite närmare.

- Och hans vänner. - Kör vidare.

Bravo!

En gång till!

Da capo!

Jag vill tala med herr Fox. Han vet att jag kommer.

- Herr Fox? - Snälla, släpp in mig.

Vad är du för en karl, egentligen? Jag erbjuder dig ditt livs chans-

- och så hittar jag dig försjunken i... andra saker.

Du borde veta, Ashwood, att var sak har sin tid - affärer och... annat.

Jeremy. Du har besök.

- Det är jag, sir. - Vad i helsike...?

Ursäkta, jag visste inte att det fanns damer här.

- Ska jag dra mig tillbaka, sir? - Inte förrän du förklarar dig.

- Jag blev kidnappad. - Det menar du inte!

Vad gjorde du med min kusk? Övermannade du honom?

Det var jag som beordrade att du skulle skickas i väg-

- till en skola längre norrut där du skulle svältas-

- bli hunsad och slagen tills du var en äkta engelsk gentleman.

Är det ert beslut, sir? Och ni vill inte diskutera det?

- Har du synpunkter på det? - Ja. Jag stannar hellre här.

- Pojken har rätt. - Han gillar glatt sällskap.

- Ta ett glas, pojk. - Vill du hellre dansa med damen där?

- Nej tack, jag kan inte dansa. - Kan du sjunga, då?

- Vi kanske ber Fox låta dig stanna. - Nå, John, kan du någon visa?

- Jag kan en. - Sjung den, då.

Det satt två fåglar på en sten

En flög i väg, så var det en

Den andra följde efter, ingen var kvar

Den stackars stenen ensam var

- Bravo! - Får jag stanna nu, sir?

- Vem ska åta sig att uppfostra dig? - Ni, sir.

Var inte självisk nu. Om pojken vill lära sig allt om lymmelaktighet...

- ...finns ingen lämpligare lärare. - Jag protesterar!

- Vad sa du? - Ni förstod vad jag sa.

- Din lille vilde! - John! Be lord Ashwood om ursäkt.

Nej, sir. Han förolämpade er. Det gjorde de allihop.

Du är en envis, ouppfostrad pojkvasker.

Tooley! Pojken ska gå och lägga sig.

Skicka honom till en skola. Där ser de till att han lär sig veta hut.

Jag har ändrat mig, Ashwood. Han är bra som han är.

- Hur länge ska han stanna här? - Så länge han roar mig.

Vad tänker du göra med honom? Ska du fördärva och förgöra honom också?

Det är större risk att han förgör mig.

Från Olivia Mohune, på min 16-årsdag, 5 mars 1742.

Nej!

Hjälp, de dödar mig!

- Vakna! - De sliter...

Vakna!

- Det är ju ni, sir. - Räddade jag dig i sista stund?

De slet i mig, hela hundkopplet. I lusthuset.

- Vad pratar du om? - Min dröm, det var som något...

- Vad då? - Som något som min mor berättade.

- Vad berättade hon? - Om en vän hon träffade i lusthuset.

De bussade hundarna på honom. De slet honom nästan i stycken.

Din mor hade livlig fantasi. Hon tutade i dig en massa strunt.

Jeremy...

Varför ljuger du för pojken?

Vem var din mor? Varför skickade hon dig till honom?

- Varför? Svara! Kan du inte tala? - De bussade hundarna på honom!

- Vilka då? - Familjen Mohune.

Jeremy...

- Varför berättade du inget? - Hon är död, Anne.

Inte för dig. Det var därför som vi måste lämna öarna, eller hur?

Och återvända hit till det förbannade huset - hennes hus!

- Du skulle ha berättat det. - Så att du kunde visa medlidande?

Nej, men då hade jag åtminstone vetat vad som väntade mig.

Jag skulle inte ha varit svartsjuk på de andra kvinnorna-

som du fyller ditt tomma liv med.

Du har rätt. Du borde inte ha delat det liv som du upplever som tomt.

Jag ordnar det så att du kan resa tillbaka till öarna.

Jag har inget att återvända till. Jag gav upp allt för din skull.

Du seglar med Bonaventure. Hon lägger till här inom en vecka.

Herr Fox!

John!

- Jag har väntat i flera timmar. - Hur kom du in?

Jag ska visa dig, men om du berättar det för någon kan jag inte komma hit.

Det finns ett hål i muren.

Du vill väl att jag ska komma och hälsa på? Vi sätter oss i lusthuset.

Vad är det?

Vad är du rädd för?

Du säger visst inte mycket. Har du inte mål i mun?

Jag kan inte stanna länge. Det är snart gudstjänst.

Vinden blåste in tidvattnet över kyrkogården i går kväll.

Det spolade bort några gravstenar.

- Har du hört talas om Rödskägg? - Rödskägg?

Han har besökt kyrkogården igen, och tagit en man till. Herr Greening.

De sägs att det var Rödskägg som tog honom.

Tror du på spöken?

Man ska inte vara på kyrkogården när Rödskägg letar efter sin diamant.

Om jag visste var den var skulle jag inte vara rädd.

Jag skulle sälja diamanten och låta återställa slottet.

När min mor bodde här hade slottet ett hundra rum-

- och stall som rymde ett hundra hästar.

Och fontäner med fiskar i guld och silver som simmade omkring.

Men det är inte ditt. Det tillhör herr Fox nu.

Vi ska bo här tillsammans. Han är min vän.

Kyrkklockorna ringer. Min farbror väntar. Följer du med?

"Du skall inga andra gudar hava jämte mig." Så säger Skriften.

Ändå tillber ni vidskepelsens och villfarelsens mörka gudar som vildar!

Ni viskar om en man som är död sedan länge - en man ni kallar Rödskägg.

Ni tillskriver honom övernaturliga krafter - makten över liv och död.

Sir John Mohune var en man i kronans tjänst som svek sitt uppdrag-

- förtalade kungen och sålde sin heder för en dyrbar diamant.

Han dog i Hollisbrooke, besatt av sin orättfångade skatt.

Och nu när han är död är det svårt att tro-

- att en sådan man skulle kunna trotsa den gudomliga lagen-

- och vanhedra de platser där våra kristna döda vilar.

Amen, kyrkoherden. Men om det inte var Rödskägg-

- vem var det då som dödade Cracky Jones förra vintern?

Och vem tog Nat Greening?

Tyst med er! - Ratsey, du borde veta bättre.

När jag uppmanade er att söka efter Nathaniel Greening efter två dagar-

- sa man att det var lönlöst, och att han sist sågs på kyrkogården-

- och därmed måste ha gått sitt öde till mötes genom Rödskäggs försorg.

Detta är inget annat än hädelse.

Och om ni håller fast vid dessa hedniska föreställningar-

- trotsar ni Gud i hans eget hus, och för detta skall ni aldrig förlåtas.

Varken här eller i livet efter detta.

- Vem där? - Det är jag, sir. John Mohune.

Olivia Mohunes son?

Jag tyckte mycket om din mor. Väldigt mycket.

Det är en tröst att se dig i kyrkan i dag på denna vredens dag.

Vad hände med diamanten, kyrkoherden?

Diamanten han sålde sin heder för.

Den hemligheten tog sir John med sig i graven.