I am William (Jeg er William)

Jag är William.

Mamma är sjuk och bor på sjukhuset.

Mamma är en knäppgök.

Pappa är död.

Han dog förra sommaren i en trafikolycka.

Morbror Nils är normal. Som tur är.

Nu säger jag som det är. Din pappa är död.

Din pappa är död och din mamma är en knäppgök.

Gissa vem som finns kvar.

Jag.

Jag tar hand om dig, William Gregersen.

Du hade otur med din pappa och otur med din mamma.

Tur att morbror Nils har ett hjärta av guld.

Jag fick flytta från Roskilde och bo hos min morbror Nils.

Vi bor i en villa med krypgrund.

Morbror Nils är förtidspensionär. Han lånar Tjocke-Bents moppe-

-när han ska ner till kommunen och berätta om sin dåliga rygg.

Lyckligtvis är det ofta bättre med ryggen.

Han kan i alla fall bära tunga kartonger när det kommer nya varor.

Morbror Nils jobbar med att köpa och sälja saker.

Kaffefilter, dammsugare, vin, plattskärmar... Sånt folk vill ha.

Ibland är det fullt i mitt rum, och ibland inte.

Morbror Nils köper varorna-

-av några som heter Svend och Bertil Bröstkorg.

Sen säljer han dem vidare till andra människor, för ett bra pris.

Det går rätt bra. Vi lever av det.

Fru Fortuna är nog på bra humör nu.

Plus förtidspensionen.

Hon verkar gilla morbror Nils.

Om din idiotlärarinna undrar vad morbror gör säger du import/export.

Import/export.

Morbror Nils tycker att det finns många idioter.

Polisen är idioter, alla på kommunen, politikerna-

-de på teve, Hamid som har kiosken vid stationen är en idiot.

Jäklar vad mycket pengar.

Läkarna som inte kan göra min mamma frisk är idioter.

Kör nu då! -Vilken idiot.

Morbror Nils tycker också att de andra bilisterna är idioter.

Fartkameror, parkeringsvakter och säkerhetsbälten är homo.

Kolla på idioterna som spelar golf. Att spela golf är homo.

Det finns många idioter och mycket som är homo.

Vi åker till Roskilde och besöker min mamma varje söndag.

Det är bestämt.

Mamma är psykiskt sjuk.

Att vara psykiskt sjuk betyder att man har felaktiga tankar-

-eller konstiga tankar, eller för många tankar.

Det är morbror Nils som kallar dem knäppgökar.

Min mamma och alla andra som är psykiskt sjuka.

Morbror Nils tycker de är lustiga. Knäppgökarna.

Särskilt de som säger roliga saker.

-Kyss mig i arslet. -Vilken jäkla knäppgök.

Kyss mig i arslet.

Vi har alltid med oss choklad till henne. Hon älskar det.

Säg nåt, grabben. Det är din mamma för fan.

Du ska inte bara sitta där och glo.

Mamma ler mycket. Hon ler på sitt eget sätt.

Lite inuti.

På nåt sätt verkar hon se mig-

-och på nåt sätt verkar hon se mig och andra saker.

Hon kanske ser oss båda.

Det är som om hon ser in i en annan värld.

Kluck, kluck.

Kluck, kluck, kluck...

Kluck, kluck, kluck, kluck, kluck...

Vad är det här?

-Ett ägg. -Ett ägg?

Nej. Det är inget ägg. Det är ett genidrag.

Naturens eget. Det är energi, protein, näringsämnen, vitaminer-

portionsförpackat i sitt eget skal.

En näringsrik måltid med lång hållbarhet för en billig peng.

Det kommer ut ur en hönas bak, det säger en hel del.

Vad säger det en hel del om?

Att världen är en galen plats.

Vi äter mycket mat med ägg. Jag och morbror Nils.

Kan vi inte äta nåt annat snart?

-Varför det? -Som omväxling.

-Vad skulle det vara? -Pasta.

Pasta är homo.

När fru Fortuna är med oss får vi bacon och korv på äggkakan.

När fru Fortuna är sur får vi ingenting på.

Det blir kortspel i kväll.

Fru Fortuna är med när morbror Nils spelar kort.

Han tycker verkligen om att spela kort.

När det är spelkväll kommer en massa män.

Svend och Bertil Bröstkorg och de andra.

De röker cigg, dricker vodka och spelar kort om pengar hela natten.

Jag får en påse vingummi och ska stanna på mitt rum-

-så jag inte stör de vuxna när de spelar kort.

Jag gillar inte vingummi, men det har jag inte riktigt talat om.

Nu är det på nåt sätt för sent.

När morbror Nils har haft tur är han på väldigt bra humör nästa dag.

Då kallar han mig Skeppare Löksås.

Ät nu, Skeppare Löksås.

När morbror Nils inte har haft tur, kallar han mig inget.

Fru förbannade skit-Fortuna.

Jaha, men jag går till skolan. Hej då.

Man har tur och man har otur. Jag har nog mest otur.

Jag tyckte om att bo i Roskilde och jag tyckte om min gamla skola.

Jag känner ingen på min nya skola.

-Hej, William. -Bara Martin, Miller och Arnold.

-Är du okej, William? -Martin har fräknar. Han är populär.

Vill du ha stryk?

-Vad säger du, Roskilde-killen? -Kom igen. Ja eller nej?

-Ja eller nej, frågade han. -Nej tack.

Vi ses i skolan, William.

William?

Viola. Jag känner Viola också. Hon bor i höghusen.

Du kommer för sent.

Hej, Viola.

-Varför ligger du där? -Det...

Det är för att jag har tappat lite saker överallt.

-V-I för "vi". -Du har klippt dig.

-O för "o". -Mamma orkar inte luskamma mig.

L-A för "la". Viola.

-Det är modernt att vara korthårig. -Du är fin i det.

Nu ska du inte få för dig nåt, William. Kom.

Få för mig nåt? Du är inte min typ.

-Okej. Du är väl en tönt? -Jo...

Jag gillar tuffa killar bättre.

Såna är vi tjejer. Vi gillar tuffa killar. Trots att de lämnar oss-

-lurar oss och hamnar i fängelse för mord och bankrån.

Okej.

Varsågod, tönt.

Hallå? Du.

Lise är okej för att vara en idiotlärarinna.

Förutom det finns det inte mycket att berätta.

Det är som det är. De vanliga sakerna händer ett tag.

Import/export, äggkaka, Viola, spelkvällar, Martin, tur och otur.

Vill du ha? Kom.

Men sen är det som om det händer massor av saker.

-Jag tror vi sticker. Kom. -Mer i alla fall.

3 saker

Nummer 1.

Hon är som hon brukar. Kuckeliku.

Gå ut med hunden.

-Vad fipplar du med? -Inget.

"Inget".

Nej, nej.

Kolla den gamla kärringen.

Gamla tanter som kör bil. Det är hemskt.

Det var konstigt med lappen. Mest eftersom vi inte har nån hund.

Vi har aldrig haft nån.

Jag måste gå ganska långt för att komma till skolan.

Morbror Nils säger att det är bra med motion-

-och det är homo att slösa pengar på bussen.

Först går jag bakom vår villa, förbi centrum-

och tvärs över fotbollsplanerna.

Sen springer jag längs järnvägen ett bra tag.

Jag kan en genväg förbi höghusen för att komma till gångbron.

Idag var det där de väntade på mig. Martin och de andra.

Hej, William.

Hej.

-Nu ska du hosta upp. -Hosta?

Du ska betala för att vi ska vara snälla mot dig.

Jag har inga pengar. Morbror Nils säger att det är homo med fickpengar.

-Jag skiter i din morbror. -Ja.

Imorgon ska du komma hit med 100 kronor till oss.

Annars blir vi ovänner. Du vill inte vara ovän med oss.

-Eller hur? -Nej.

Det var den andra saken som hände. Jag skulle skaffa 100 kronor.

Den tredje saken hände samma kväll.

Eller natt.

Det började med att morbror Nils skulle på spelkväll på stan.

Ska jag vara ensam hemma?

Du är väl inte rädd för att vara ensam hemma?

Jag tycker bättre om när du är hemma.

Tar du på dig parfym?

Du säger ju att parfym är homo.

Det är deodorant. Deodorant är manligt.

Det är en stor kväll. Jag får inte svettas och ha dåliga nerver.

Ikväll ska jag spela mot de stora killarna.

De riktigt stora killarna.

Då kanske jag kan låna 100 kronor?

Vi får se vad fru Fortuna säger senare.

Det ligger en påse vingummi på bordet.

Du får se på teve till kl. 23.

Vi ses, Champ.

Vi ses, Champ.

Morbror Nils?

Morbror Nils?

Jag hann tänka att jag har mest otur i hela världen.

Först är mamma en knäppgök, sen är min pappa död...

...och nu är min morbror Nils också död.

Morbror Nils! Är du död?!

Du lever!

Morbror Nils är död.

Men du lever ju.

Gå och lägg dig.

Vi är slut.

Vi är döda.

Finito.

Varför?

Jag förstår inte vad "vi är döda" betyder.

Det är vi ju inte. Vi har bara problem.

Mitt problem är att Martin och de andra vill ha 100 kronor av mig.

Jag har inte 100 kronor. Och nu kommer jag för sent också.

Vikingarna trodde att allt var förutbestämt.

Allt och allas öden var redan bestämda.

Man hade en livstråd som hade den längd den hade.

Äntligen!