Julia

OSLO, NORGE 1961

Paul, älskling, dränk inte våra gäster i vin-

och kom hit en stund.

Hur blev det tomt så fort?

Jag kommer strax.

- Det ser gott ut. - Ja, jag kan säga detsamma om dig.

- Voilà! - Det är perfekt.

Sluta dra ut på det och gå ut och läs den för dem.

- Allvarligt, Paul. - Vad?

- Det verkar skrytsamt. - Skyll inte på mig.

Jag berättar för en person på ambassaden, och det sprider sig som gonorré.

Vi ska fira dig ikväll, min älskling.

- Det är därför de är här. - Ja, jag vet.

Men vi behöver ändå inte göra en måltid av det.

- Fisken ser underbar ut. - Smaklig måltid.

Jag älskar kaprisen.

Underbar sås.

När får vi höra det berömda brevet?

Paul pratar om det hela tiden.

Jag vet att han är din chef, Heidi, men ta allt han säger-

med en gnutta fleur de sel.

Gravlaxen är bättre än min mormors, och om hon inte redan vore död-

skulle hon dö om hon visste att den var gjord av en amerikanska.

Från Pasadena, dessutom.

- Julia, läs det för oss. - Ja.

Vi är så stolta över dig.

Ja.

Okej.

- Mer Riesling, Anders? - Varför inte?

Den är fruktigare, men har stake och den är underbar till fisken.

Den är perfekt.

"Kära mrs Child..."

"Vi har tittat igenom din fantastiska franska kokbok i månader.

Studerat den, lagat mat ur den.

Och vi har kommit fram till att den är..."

"...en unik bok som vi skulle..." Trumvirvel, tack.

"...vara stolt att ha på Knopf."

Är det "K-nopf" eller "Nopf"?

- Ingen "k-vet". - "K-nopf."

Ja, det visade sig att min tid i Frankrike nyttjades väl.

Paul jobbade som en hund och spred amerikansk välvilja medan jag åt.

Jag öppnar. Fortsätt läsa.

Jag är så stolt över dig.

"Jag har fått tillstånd..."

- Hallå? - Nu kör vi.

"Vi anser den som den bästa och enda fungerande franska kokboken hittills...

"...som kommer att göra för fransk matlagning här i USA-

det Rombauers 'The Joy of Cooking' en gång gjorde för vanlig matlagning."

"Och vi ska sälja den så."

När kommer den till Norge?

"Den är sannerligen ett vackert organiserat, tydligt skrivet-

underbart instruktionsgivande manus.

Du har redan revolutionerat min..."

Är allt som det ska, älskling?

Det var DC som kallade mig till ett möte.

Tror du...? Paul, menar du...?

Vi kan vara tillbaka i Paris om en månad.

- Vi kommer att sakna er. - Ja.

Tillbaka till Paris!

Paris.

ETT ÅR SENARE

God morgon.

Lagen stiftades på avstånd

Juli och augusti

Får inte vara för varma

I Camelot

Jäklar.

Din lilla djävul.

Kaffet är underbart.

Tack, kära du.

- Vad fin du är idag. - Jag hoppas det.

- Jag är inte redo för kameran. - Struntprat.

- Vad ska du prata om? - Boken, antar jag.

Det är väl därför jag är där? För att marknadsföra boken.

Innan alla glömmer den helt.

- Han är en sån pratkvarn. - WGBH är en fin institution.

- Det är ändå TV. - Allmännyttig TV.

- Det är TV. - Alla håller inte med dig.

- Avis älskar sin TV. - Hon är änka. Hon behöver sällskap.

Jag kanske berättar historien om sjötunga meunière och mjölkar-

när jag grät för att den var så god och du inte visste vad som var fel.

- Besudla den inte. - Kom igen.

Jag har berättat historien tusen gånger. Det har blivit min signatur.

Det är nästan som om du tog min oskuld två gånger.

Först knullar du mig och sen matar du mig.

Det är lite deprimerande att ta nåt så betydelsefullt för dig, för oss-

och göra det till en TV-anekdot åt prins Albert och hans hemska program.

Men du tänker titta?

Det här missar jag aldrig.

Det var jättegott, älskling. Önska mig lycka till.

En tom duk väntar på det långsamma tåget mot döden som är påtvingad pension.

Ja, för oss båda.

Har det bara gått ett år?

Hej. Jag heter Julia Child.

Ja, mrs Child.

Greenroom ligger längre bort i korridoren.

- Tack. - Jag ser fram emot att titta.

Vad snällt av dig. Vad fint.

Jag har gjort ett dussin av dina recept hittills.

Jag har aldrig varit i Frankrike. Nu säger min man att vi inte måste åka.

Säg till din man att Julia Child säger att han måste ta dig till Frankrike.

Ja, det är en order.

Kom in.

Mrs Child?

Jag ville bara säga hej.

Det var min lilla idé att ha med dig i programmet.

Vad fint.

Vad heter du?

Jag heter Alice Naman, medproducent.

Säg till om jag kan göra nåt för dig.

Lustigt att du säger det. Du råkar inte ha en kokplatta?

Förlåt.

Kom in.

Har vi en kokplatta? Julia Child ber om en kokplatta.

Så klart hon gör.

BBC gör dokumentärfilmer om forskare medan vi säljer kokböcker.

- Så vi har ingen kokplatta? - Jag har en kokplatta.

Jag kokar tevatten på den.

Okej.

Okej.

Din vanliga kam.

Vi sänder direkt om fem, fyra, tre...

I'VE BEEN READING MED ER VÄRD P ALBERT DUHAMEL

Hej. Välkomna till "I've Been Reading".

Lektionen har börjat.

Albert Duhamel, konstprofessor på Boston College.

I dag ska vi göra nåt lite annorlunda.

Istället för Steinbeck, Capote, Heller, eller till och med Rand-

skriver dagens gäst kokböcker.

Ja, ni hörde rätt. Kokböcker.

Ärligt talat vore det oärligt-

av mig att säga att jag läst den-

för jag har aldrig läst en kokbok.

Vi kanske ska döpa om vårt program till-

"Vad min fru har läst."

Men allvarligt talat, välkomna min gäst.

Cambridges egen mrs Julia Child.

- Duke, vilken fin introduktion. - "Duke"?

Ja, är det inte vad dina elever kallar dig på universitetet?

Det är très charmant.

Jag vill inte kapa samtalet-

men vet du var eluttaget är?

- Uttaget? - Ja, för att koppla in en sak.

Jag förstår inte. Koppla in vad?

Den här kokplattan, Duke.

Där är den.

Vad gör hon?

Det är bara att göra det.

Så jag tänkte göra en klassisk fransk omelett.

- Är du okej där nere? - Ett ögonblick.

Jag vet inte om sladden är lång nog... Oj! Himmel!

Bra. Var var vi?

- Omeletter? - Omeletter. Ja.

Självklart.

Den här måste bara bli tillräckligt varm.

En het teflonpanna är nödvändig.

För att laga en omelett?

Ja, självklart. Häng med, Duke.

Gillar du en god omelett?

Visst. Varför inte?

Ja, jag älskar dem.

Inget mer än lätt koagulerade ägg.

En perfekt måltid och en härlig lunch.

Varför är hon så andfådd?

Vad åt du till lunch?

- En tonfiskmacka. - Kära nån.

Jag kommer i rättan tid.

De är möra och mjuka-

och tar knappt en halv minut.

Vi gör tre åt dig.

Du ser ut som en man som behöver tre ägg.

Och sen...

...lite salt.

Färskmalen peppar.

Var inte blyg. Vispa ordentligt.

Vill du prova?

Ursäkta?

Jag ska lära dig att vispa som jag fick lära mig på Le Cordon Bleu.

- Så här? - Använd armbågen ordentligt nu.

Ja. Exakt så. Du är en naturbegåvning.

Jag är fransk-kanadensare.

Ja, det märks.

En god omelett behöver mycket smör.

En hel matsked. Och snåla inte.

Jag använder gärna en billig teflonpanna.

- Låt er inte luras. - Pojkar! Ni måste se det här!

Faster Julia är på TV!

Smöret ska täcka hela ytan.

Precis innan smöret börjar brynas tillsätter vi äggen.

Fantastiskt.

Dra pannan mot dig gradvis.

Voilà.

Så viker vi över henne.

En omelett baveuse.

Den dreglar praktiskt taget, precis som du, Duke.

Ska vi smaka?

- Den är ganska god. - Tillagad på några sekunder.

Jag tänker faktiskt njuta av den, om jag får säga det själv.

Jag föreslår att ni sätter igång och gör detsamma.

Toppen.