Russell Howard: Recalibrate

EN ORIGINAL-KOMEDISPECIAL FRÅN NETFLIX

Damer och herrar…

…välkommen upp på scenen,

mr Russell Howard.

Tack ska ni ha.

Det är skönt att vara glad.

Världen är ju hemsk nu, eller hur?

Hur deprimerande är världen? Titta på politikerna i landet.

Höger och vänster är bara för mycket så.

Ingen av dem talar för oss. Löjligt.

”Brexit är Brexit. Jag vill ha tillbaka mitt land.”

Och här borta är det lika illa.

”Vad ska vi kalla kvinnliga fiskare?”

Det är ju inte ert land.

Vagi-sportfiskare. Kan vi inte…

…diskutera något som är viktigt?

När fan blev Piers Morgan socialt relevant?

När hände det?

Varje dag ska den giftiga jäveln berätta vad han tycker.

Han säger såhär.

”Jag säger bara vad mannen på gatan tänker.”

Så fan heller.

Mannen på gatan tänker detta:

”Hon är okej. Vad blir det för mat? Jag vill vara en Jedi.”

Det tänker mannen på gatan.

Piers Morgan talar inte för mig, eller er.

Ingen vet vad som glädjer oss.

Vet ni vad som gör mig riktigt glad?

Jag gillar att passa min lilla systerson.

Det är kul när vi umgås.

För man kan lära dem saker utan att nån får veta att det var du.

En gåva från mig till er. Jag lärde min systerson att säga såhär:

”Ja.

Det skulle du nog vilja, va?”

Det gör allt obehagligt. Det är det fina.

Det kunde inte ha funkat bättre. Syrran kom.

Hon sa: ”Wes. Mamma är hemma. Vill du bada?”

”Ja, det skulle du nog vilja, va?”

”Vad har du gjort med mitt barn?”

”Jag förbättrade honom. Se på honom.”

Min bror lärde honom raggningsrepliker. Herregud, så kul vi hade.

Vi var i parken och en tjej sa: ”Herregud, så söt.”

”Är du en strömbrytare? För att du tänder mig.”

”Få honom att sluta.” ”Ja, det skulle du nog vilja, va?”

Människor är underbara.

Ibland dyker de upp, och muntrar upp en.

Jag var i en hiss i New York. Två damer började skratta.

Riktigt djupt ner…

Jag började skratta bara för att de skrattade.

Sa: ”Vad fnissar vi åt?”

Kvinnan såg på mig och sa: ”Gullet, har någon någonsin sagt till dig…

…att du liknar Ellen?”

Herregud.

Ni har…

Ni har inte hört såna skratt.

Jag kollade. ”Jag är fan Ellen. Jag liknar Ellen.”

Det var inte knäppast.

En av dem började klämma på väninnans bröst.

Femtio år gamla, och de tafsade på varandra.

Jag har inte blivit britt så snabbt förr.

Jag sa verkligen så, högt:

”Vad händer här, då?”

Som om en monokel föll och jag störtade av en ponny.

Lyssna på hennes svar. Hon klämde på bröstet än.

Hon sa: ”Det är hennes födelsedag.”

Vilken värld!

Ingen man använder den ursäkten. Tänk dig, kompis.

Nere på puben och du kittlar polarens… ”Det är hans födelsedag.

Darren, kom hit och kittla Daves kulor.”

För han är ju en schyst kille

Jag skulle gärna vara kvinna, ni vet?

Som barn lekte jag och min bror dambrottning.

Vi slutade när vi var sju, då pappa sa:

”Ni två hamnar i fängelse.”

Vet ni vad vi gjorde?

Vi stoppade våra snoppar mellan benen och brottades. Det var allt.

Bara så här…

Förloraren var den första som blev så kittlig att snoppen trillade ut

och inte längre liknade en tjej.

Jag kan fortfarande se min fars förvirrade ansikte framför mig.

”Vad är det för oväsen?” ”Jag sköter detta…

För helvete!”

”God morgon.”

”Få kuken ur röven och gör er redo för skolan nu!”

”Ja, det skulle du allt vilja, va?”

Ja!

Men jag vill ju det.

Jag vill vara kvinna, för er snällhet.

Även fulla är ni snälla mot varann.

Jag var i tunnelbanan nyligen. En massa fulla tjejer.

En av tjejerna fastnade i tågdörren.

Ingen av hennes vänner skrattade. Ingen.

”Sarah!”

De räddade henne, strök hennes hår.

”Jag var rädd, tjejer. Jag var rädd.”

Vore det en man, hade han varit där nere än.

”Killar, seriöst. Tåget rör sig ju.”

”Säg hej till Facebook, din feta fan.

Du kommer att dö!

Kittla hans kulor. Kittla dem.”

Det hade ju hänt, va?

Om en vän däckar ser man inte efter honom.

Den knäppaste vännen går till honom,

och lägger sina kulor på killens skalle eller i munnen.

Ringer man polisen? Nej. Man tar foto efter foto.

Kvinnor gör inte så. Därför är ni bättre än vi.

Ni har inte sagt till nån:

”Hej då, Steve. Det vanliga händer nu.

Sarah har däckat och Linda gnider musen i hennes ansikte.

Snapchat ska få detta. Ta ett bra foto, Miriam. Ta ett bra foto.

Hashtag 'muffling'.”

Precis.

Jag har uppfunnit ett ord…

…för nåt som inte kommer att hända.

Det är viktigt att skratta. Att skratta åt sig själv.

Jag skelar. Jag vet att det ser dumt ut. Folk påpekar ofta detta.

En kvinna sa nyligen: ”Ursäkta.

När du kommer, ser dina ögon normala ut då?”

Vet ej. Jag har aldrig onanerat framför spegeln.

Tänk er det, med min flickvän. ”Se hit. Är jag en riktig pojke?”

Det är bra att skratta åt sig själv. Det hände nyligen.

Jag väntade på tåget, i Bristol.

För att jag är på TV jämt,

kom folk fram till mig, och de tog foton.

Men de frågade inte, det var konstigt. Jag stod där. Fem personer.

”Men kolla där, då.”

Fem personer, och jag bara stod kvar där och skämdes.

Två småungar sa: ”Ja, vi fotar honom också.”

Jag skäms så för vad jag sa. Detta är sant. Jag sa: ”Hörni!

Sluta fotografera mig!

Kom och prata lite istället!”

Jag framstod såklart som en idiot. Jag sa såhär:

”Jag må vara berömd…

…men är fortfarande människa.”

Men livet är underbart, för en grabb såg på mig och sa:

”Hördu, du stod ju bredvid en Pokémon.”

Jag nästan…

Fan!

Man måste…

Man får ta saker med jämnmod.

Det är ju viktigt att skratta?

Och man vet aldrig när skratten är på väg i ens liv.

Jag känner USA:s smärta. Trump valdes…

Min morfar dog samma dag som Trump blev vald.

Som om han sa: ”Den skiten vill jag inte uppleva.

Nattinatti, alla!”

Sant är att när jag hörde att han dött

och han betydde allt, då semestrade jag i Mexiko.

Mamma ringde. Hon grät.

”Russell, morfar är död.” Jag började också gråta.

Men, exakt i samma stund som jag fick höra att han var död

stod en mexikansk man fem meter ifrån mig

och han lät…

Jag bara måste skratta.

Det var som morfars själ tittat ner.

”Russell ser lite upprörd ut. Dansa, skäggiga man.”

Begravningen var ännu bättre.

Jag har aldrig… Det var så vackert. Min pappa höll tal.

Det som pappa sa… Orden blev till minnen.

De flög ur hans mun. Svävade in i våra hjärtan.

Fick oss att gråta glada tårar.

Kunde det bli bättre? Ja, vänner.

Eftersom mormor började häckla honom istället.

Ingenting förbereder en på såna saker.

Hon fick mig att skratta på en annan begravning. Hon var så rolig.

Vi begravde en hund, okej? Vår hund.

Vi begravde familjens hund, och mamma sa: ”Vem vill ta farväl?”

Och min mormor…

Ni vet känslan när ni inte får skratta?

Skallen säger ”nej” men magen säger ”ja”.

Jag var på ett humanistbröllop. Jag är ju ingen skurk.

Min vän gifte sig. Hon gick nerför gången

till temat från Jurassic Park.

Min bror hade ett glas vatten bredvid mig och…

Det är min bror. Jag älskar honom. Man vet aldrig vad han ska göra.

Vi var i New York tidigare i år.

Det finns en skylt mitt på Times Square med:

”Det värsta ni kan göra om ni tror att ni känner en gasläcka är ingenting.”

Jag sa: ”Det är väl inte sant? Man kan ju tända en sticka.”

Så tänkte jag.

Men lillebrorsan såg skylten och sa:

”Det är väl skitsnack, Russ? Man kunde ju knulla en hund.

Bara att säga det är nog det värsta man kan göra i den situationen.

'Luktar det gas?' Sätt på någons Labradoodle.

Jävla amerikaner.”

Man vet aldrig vad han ska säga. Vi träffade en tjej med nio fingrar där.

”Vad hände?” Hon sa:

”En varg bet av mitt lillfinger när jag var fyra.”

De flesta skulle smyga iväg från det där sedan.

Inte min bror. Han sa:

”Jävlar. Du går nog inte på så många rockkonserter.”

Och du vet när de säger: ”Vi ska alla dö.”

Hon började skratta. De hade sex senare.

Men ibland går han för långt.

Det var en incident mellan brorsan och syrran.

Jag säger inte att detta var rätt,

bara att det var roligt.

Hennes man blev påkörd av en bil.

Javisst.

Vi kan enas om att det var jättetråkigt.