Confess, Fletch

The Red Sox spelar mot Yankees på Fenway Park.

Fem stjärnor.

Boston-polisen.

Hej, det här är I. M. Fletcher. Jag ringer från 5 Union Park.

- Ja? -Det finns en mördad kvinna en trappa ner.

- En vadå kvinna? -Mördad.

Det här är det vanliga stationsnumret, för att boka möten och liknande.

Det är bara ett artighetssamtal.

Artighetssamtal? Ni borde ringa nödnumret för mord.

Det är ingen nödsituation längre.

Det här är inte mordroteln.

Kan ni inte meddela mordroteln? Det är 5 Union Park.

De gillar mord. De är nog intresserade.

Ojdå.

-Är ni Fletcher? -Ja.

Jag är kommissarie Monroe.

Kommissarie? Som på Scotland Yard?

-Det här är Griz. -Hej, mr Fletcher.

Min mamma kallar mig mr Fletcher.

-Ni kan säga Fletch. -Åt ni en frukt?

Ett päron. Hur visste ni det?

Det saknas helt klart en frukt.

Griz, kolla dörren.

Okej.

-Ert fullständiga namn? -I. M. Fletcher.

Jag heter Monroe. Ert fullständiga namn, tack.

Irwin Maurice Fletcher.

De fotade mig mitt i en gäspning. Jag fick inte ta om det. Kan ni tänka er?

-Vad slog ni henne med? -Jag slog henne inte med något.

-Är det ditt hem? -Jag hyr det i ett par veckor.

-Ägaren heter Owen Tasserly. -Rätt överdådigt för en person.

Ni kanske tror att jag är någon rik jävel, men det är jag inte.

Min tjej har pengar. Hon ordnade det här.

-Var är hon? -I Rom.

Jag har just kommit därifrån.

Jag kollade huvudentrén.

Det finns ett nyckellås och ett skjutregellås.

Inga fotavtryck och inga tecken på inbrott.

Bra jobbat, Griz. Ta en paus.

Vad heter er flickvän?

Andy. Angela.

Andy Angela. Skriv ner det, Griz.

-Angela de Grassi. -Har ni dödat henne också?

Jag vill påminna er om att jag anmälde mordet och väntade här på er.

-Har ni druckit länge? -Jag drack min första öl när jag var 12.

Varsågod, Griz.

Jag är ingen servitris.

Nej, men jag tänkte att ni ville ha mina fingeravtryck.

Ser ni? Jag samarbetar.

Förlåt, jag vet inte vad du heter. Bevis.

Behöver ni en filt?

Vet du vad, Griz? Ställ några frågor till mr Fletcher.

-Ska polisaspiranten förhöra mig? -Sätt igång, Griz.

-Sätt igång, Griz. -Okej.

Mr Fletcher, kände ni offret, Laurel Goodwin?

-Vi nämner aldrig offrets namn. -Det är Griz tur.

Aldrig träffat henne. Inte vid liv, i alla fall.

-Vilket flyg kom ni med? -Alitalia.

Jag landade 20:46.

Men ni ringde inte polisen förrän 23:09.

Jag åt middag på Warren Tavern.

-Kan ni bevisa det? Något kvitto? -Jag betalade kontant.

-Vad jobbar ni med? -Jag är frilansjournalist.

Jag har rest i Europa i två år och skrivit om konst.

-Mr Tasserly har en fin konstsamling. -Ja.

Paul Klee där. En häst av Degas.

Jag såg en Warhol vid akvariet.

Det här är min teori:

Jag tror att offret störde en konststöld.

Tjuven fick panik, slog henne i huvudet och stack.

Inga amatörförsök, tack.

Jag hade gott rykte som undersökande journalist.

Jag kan vara till stor hjälp.

Jag spelade trumpet i skolan. Jag har aldrig gett Miles Davis råd.

-Håll tyst och svara. -En förvirrande uppmaning.

-Mr Fletcher, vad gör ni i Boston? -Jag gör research för en bok.

-En biografi över Edgar Arthur Tharp Jr. -Cowboymålaren.

-Ni känner till honom. -Jag föredrar Remington.

Det kan jag tro.

-Fortsätt, Griz. -Okej. Var var jag?

Förlåt. Mr Fletchers fötter distraherar mig.

Kom igen, Griz. Fötter vill vara fria.

Ni är hjärntvättade av sko-lobbyisterna.

Okej, hör på, mr Fletcher.

Om ni dödade den unga kvinnan skulle jag uppskatta ett erkännande.

Jag har en bebis därhemma. Har ni det?

Jag skulle behöva sova.

Ni vet väl att det finns pappaledighet?

Så ni är journalist och reser i Europa?

-Lever ni på det? -Ja, jag tjänar hyfsat.

Inga andra inkomster från mer tvivelaktiga aktiviteter?

Artiklar för ombordtidningar är nog så illa det kan bli.

Har ni någonstans att bo? Vi behöver ett dygn för att söka igenom allt.

Jag vet inte. Jag stannar gärna här.

Ni döljer väl inget för mig, mr Fletcher?

Kom igen. Jag är som en öppen bok.

EN MÅNAD TIDIGARE

ROM

-Mr Fletcher? -Ja.

Tack för att ni tar emot mig, miss de Grassi.

Vad får det lov att vara, sir?

Betalar ni?

En negroni, tack.

-Madame, en till? -Nej tack.

Hur mår greve Clementi Arbogastes de Grassi?

Min far mår bra.

Jag förstår inte varför han anlitade er för att hitta de stulna målningarna.

-Vem är ni? -Jag är frilansjournalist.

Er far gillade en artikel jag skrev om en konststöld i Bryssel.

Min artikel hjälpte polisen att lösa fallet.

Men ni är ingen detektiv.

Nej, men jag var undersökande journalist.

-Jag gör inte så mycket längre. -Varför?

Det är ett yrke som fått sämre rykte av den digitala eran, precis som president.

Jag var inte i min fars villa när målningarna stals,

så jag har ingen ny information.

Men det har jag.

Har ni?

Berätta.

Det finns en konsthandlare i Boston vid namn Ronald Horan.

Han har redan sålt två av er fars målningar.

-En Bellini och en Perugino. -Allvarligt?

Hur kan han ha dem?

Jag har ingen aning.

Han vet kanske inte att de är stulna.

Kan han ha fler målningar? Alla nio som stals?

Det kan han mycket väl.

Picasso-tavlan är värderad till 20 miljoner dollar.

Knappast värd att stjäla.

Grazie.

Jag har ändrat mig. Jag tar en till.

- Si, signora. - Grazie.

Vad tänker ni göra nu?

Jag tänkte besöka mr Horan i Boston

och se om han har länkar till Rom eller svarthandel med konst.

Hur kan jag hjälpa er, mr Fletcher?

Ni behöver inte vara så formell.

Vad ska jag kalla er?

Mina vänner kallar mig…

Fletch!

Jag vill simma i dina ögon…

Som…

…piss.

Som piss?

Nej, som pisciata, som en pöl.

Min italienska är väldigt bra.

Nej. Nej. Nej.

Vad vet du om Ronald Horan?

Enligt hans Facebook-sida undervisar han i konsthistoria på Harvard.

Han är medlem i Mayflower båtklubb och han gillar EDM, elektronisk dansmusik.

Det var inbrott i hans galleri 2015.

Några impressionist-målningar stals.

Jag hittar inget komprometterande.

Ibland undrar jag om min fars nya fru,

grevinnan de Grassi, som hon kallar sig själv,

är inblandad på något vis.

Jag litar inte på henne och jag vet att hon gifte sig med pappa för pengar.

Det låter rätt cyniskt.

Hon kanske gifte sig av kärlek…

till pengar.

Hur hamnade du i Europa? På grund av någon kvinna?

Två, faktiskt. Mina exfruar ville ha mer utrymme,

så jag tänkte att 1 000 mil är lagom.

Hur kommer det sig att du varit gift två gånger?

Jag är lätt att bli kär i.

Jag är bra på att bli kär. Men inte så bra på att välja.

Varför inte?

Jag har förälskat mig i gifta män,

patologiska lögnare, två knarkhandlare och en pyroman.

Jag är bara en eller två av de sakerna.

Din hunger orsakar trafikstockningar.

Snälla, ingen mer italienska.

Strunta i det.

Okej.

Vi behöver prata med signorina Angela de Grassi.

-Har något hänt min far? -Jag är rädd för det.

Han har blivit kidnappad. Allt vi vet är att det var tre beväpnade män.

-De tog din far och körde iväg. -Satte de prästen i maskinen?

-Gjorde de illa honom? -Vi tror inte det.

Ni behöver inte tala engelska. Min italienska är väldigt bra.

Vi har tystat ner det hittills.

-Var grevinnan de Grassi där? -Nej, hon besöker sin bror i Milano.

De har redan begärt en lösen.

-Jag betalar vad de vill. -De vill inte ha pengar.

De vill ha en målning som er far äger.

En Picasso.

Väldigt italienskt.

NUTID

Fletch, jag kan inte sova.

- Jag saknar dig. -Jag saknar dig också.

Hör jag folk prata?

Hör på, Andy, kan du kontakta sajten där du hittade Tasserlys hus?

-Är det något fel på det? -På sätt och vis.

Jag hittade en död kvinna här.

Va?

Vem var hon? Vem dödade henne?

Hon heter tydligen Laurel Goodwin.

Jag vet inte vem som dödade henne, men det är en polis här

som gillar tanken på att det skulle vara jag.

Hur kan han tro det?