Dead Men Don't Wear Plaid

DÖDA MÄN KLÄR INTE I RUTIGT

John Hay Forrest omkommen Känd forskare och filantrop

Även osttillverkare och trebarnspappa

Det var en lugn dag på Rigby Reardon detektivbyrå.

Jag var bakis, och affärerna gick så dåligt att jag läste om gamla tidningar.

Jag tänkte slå igen kontoret några dar

då helt plötsligt...

- Mr Reardon? - Det stämmer.

Jag...

Jag heter...

Under alla mina år i branschen hade jag aldrig sett nån som henne.

Var hon verklig? Det fanns bara ett sätt att ta reda på det.

Men jag mindes Marlowes ord.

Bli aldrig kär I EN KLIENT

Men vad tusan vet Marlowe?

Visst var hon verklig.

Vad gör ni?

Justerar era bröst.

Ni svimmade och de hamnade ur led.

- Sådär. - Tack.

Ingen orsak.

Tack. Beklagar min dramatiska entré.

Men jag råkade se tidningsrubriken...

Dodgers förlorar igen

- Ni måste heja på Dodgers. - Nej, jag såg första sidan.

- Vad heter ni, Dollface? - Juliet Forrest.

Forrest...

Ostkungens dotter. Du skulle må bra av en kopp av min kända java.

Ost var pappas hobby. Han var forskare.

- Något av en olycka han hade. - Det är därför jag är här.

Ni tror inte det var en olycka. Ni tror han mördades.

Hur visste ni det?

Det är mitt jobb att veta sånt, Miss Forrest. Slå er ner.

Varför tror ni inte det var en olycka?

Just innan det hände,

uppförde han sig märkligt, skrev listor med namn, dussintals.

På läskpapper och i kladdblock, vad som än fanns till hands.

Här är en av hans listor, eller en del av en.

Den är från en dollarsedel.

Jag har en känsla av att han var ett offer för en större konspiration.

Du kom fram till mord och konspiration genom den här?

Ni anser mig för impulsiv, inte sant, Mr Reardon?

Kanske.

Kanske inte.

Jag utreder er fars död för 10 dollar om dagen.

Plus omkostnader.

Räcker ett förskott på 200 dollar, Mr Reardon?

- För 200 skulle jag skjuta farmor. - Det blir inte nödvändigt.

Man vet aldrig. Sist var jag tvungen att kasta ut brorsan från ett flygplan.

Var förvarade er far sin korrespondens?

Han hade ett litet privat kontor i stan. Här är nyckeln.

Tack, Mr Reardon. Jag är mycket tacksam.

- Miss Forrest? - Ja?

Ni skulle spara mina skosulor om ni gav mig adressen dit nyckeln går.

429 Firehouse Row.

En sjaskig del av stan för en känd forskare.

Det enda stället där han kunde göra ostexperiment

utan att lukten störde grannarna.

Jag ska se vad jag kan gräva fram.

Adjö, Mr Reardon.

På väg till Firehouse Row, försökte jag låta bli att tänka på Juliet.

Jag hade inte sett en sån kropp

sen jag löste fallet med den mördade flickan med de stora tuttarna.

Jag hade inga problem att hitta Dr Forrests ostlabb.

Det luktade som numret på dörren.

Väl inne fann jag nåt intressant.

"Till John Forrest, en kär man som, precis som sina ostar, blir starkare med åren."

"Kram, Kitty."

Så den kände forskaren hade lite vid sidan om.

"Carlottas fiender."

"Carlottas vänner."

"Kitty Collins"?

Låter som om jag har besök.

Insektsutrotaren.

Ett ögonblick.

Kom in.

Slå er ner.

Det finns kakor på bordet.

Ta en.

Goda, eller hur?

En riktigt bra utrotare måste väl tycka om att döda saker.

Ja.

- Ja? - Jag vill träffa Miss Forrest.

- Vem ska jag säga är här? - Mr Reardon. Säg att jag blivit skjuten.

Mycket bra, sir.

- Kan jag säga av vem? - Nej. Jag vet inte själv.

Är allt väl? Ni ser ut som om ni kommer att svimma.

Svimma?

Inte alls.

- Fånga mig. - Jag är ledsen.

Jag är butler, ingen fångare.

Dollface.

Vad gör du?

Du bör må bättre nu.

- Var lärde du dig det? - På läger.

- Lärde du dig det på flickläger? - Det är mot ormbett,

men det verkar hjälpa mot det mesta.

Du mumlade nåt om att Kitty Collins och Swede Anderson fanns på en lista.

- "Carlottas vänner"? - Det stämmer. Känner du dem?

Kitty var

nån som pappa prasslade med efter att mamma tappat lusten.

Och Swede var Kittys pojkvän.

Var är de nu?

Sist jag hörde, var de i Santa Barbara.

Han var boxare en gång. Nu jobbar han på bensinmack,

och hon sjunger på en privat klubb.

Detta kanske intresserar dig. Jag hittade det på pappas kontor.

"Tack för checken. Lfall jag är indisponibel,

finns dollarn ni bad mig förvara i locket på sockerskålen."

- "Shh." - Varför?

Nej. Det här.

Nej, det är inte "Shh." Det är S-H-H. Samuel H Hastings.

Min svåger. Eller åtminstone var han det.

Han och min syster Leona är skilda. Han är ett obotligt fyllo.

- Var är han nu? - Jag vet inte.

Ring upp er syster Leona åt mig.

Som du vill.

Tyvärr kommer hon inte vara till mycket hjälp.

- Hon är väldigt förvirrad. - Hur förvirrad?

Diagnosen är paranoid hypokondriker.

- Läkarna tror hon bluffar. - Jag kommer veta efter ett ord.

- Hallå? - Hon bluffar.

Mrs Hastings? Jag heter Reardon. Jag beklagar er fars bortgång.

Nej. Han kommer hem på söndag.

Söndag? Ni förstår inte, Mrs Hastings.

Jag utreder er fars död.

Min far ringde från Chicago ikväll. Han sa inget om det.

Kanske han glömde det.

Seså, er far är död, Mrs Hastings.

Er syster Juliet anser att hans död inte var en olycka.

Vad pratar ni om?

Jag hade ett långt samtal med honom alldeles nyss.

- Han sa hemska saker om er. - Hör på, din galna knäppgök.

Ledsen att jag kallade er det. Men jag har inte tid att lyssna på...

Så lyssna inte. Vem bryr sig?

Din syster behöver lära sig lite telefonvett.

Någon aning om hur jag kan hitta Sam?

Fråga i barerna längs 5:e gatan.

Jag ringer om jag hittar nåt.

Om jag inte är hemma, meddela butlern eller städerskan.

Städerskan.

Städerskan.

Städerskan.

Städerskan.

Städerskan.

Städerskan.

Förlåt.

Varför gjorde du så?

När jag var sju år,

rymde min far med städ...

Min mor dog av brustet hjärta.

Så varje gång nån säger städ...

går jag bärsärkagång.

Din stackare.

Jag förstår att du ville strypa mig.

Jag ska aldrig säga det igen.

Tack.

Hej så länge, Dollface.

Jag gick längs 5:e gatan och letade efter Samuel H Hastings.

En gata full av frustration och krossade drömmar.

Allt var billigt. Även de prostituerade hade rea.

Det var inte svårt att hitta Hastings. Han var skyldig varje bartender pengar.

Han bodde på Hotel Ward på 5:e gatan. Det brukade ligga på 8:e gatan,

men de hade tagit så många gummi- checkar att de studsat tvärs över stan.

Jag knackade på hans dörr.

- Hastings? Sam Hastings? - Vem är det?

Jag heter Reardon. Jag har ett affärsförslag.

Inte idag. Måste det vara idag?

- Ja. - Kom på måndag.

- Jag har era pengar. - Vilka pengar?

Det finns en dollarsedel gömd i er sockerskål.

Jag ger er fem dollar för den.

- Ni skulle kunna köpa en massa sprit. - Ett ögonblick.

Titta i locket.

Den passar perfekt. De flesta namnen är oläsliga,

men jag kan tyda Kitty Collins och Swede Anderson.

Men vad betyder "CV"?

Det är säkert slang. Det blir toalett baklänges...

Nej, det står här. C-V.

Såvida jag inte misstar mig, står det för "Carlottas vänner".

- Jag är imponerad. - Du tycker det är imponerande...

Där stod jag, likt en fjortis som impade med dumma tricks,

och jag körde flera mils omväg bara för att få se henne.

Varför?

Vad tänker ni på, Mr Reardon?

Hej så länge, Dollface. Jag är i Santa Barbara om du vill nå mig.

Jag fann ut att Kitty Collins jobbade på Brentwood Room.

Brentwood Room.

Dit rika kvinnor går för att träffa rika män så att de kan ha rika barn.

Miss Collins?

Kitty skulle inte berätta nåt om hon visste jag var privatdeckare...

Ursäkta mig.

...så jag utgav mig för att vara en stor filmproducent.

- Jag heter Reardon. Jag gör filmer. - Så underbart.

- Gillar ni boxningsfilmer? - Jag har aldrig sett nån.

Jag rollbesätter en stor boxningsfilm. Jag söker en sångerska. Intresserad?

Tanken av två män som mosar varandra gör mig illamående.

Nåväl, jag gör också en religiös film,

Historian om Sankta Betty.

Ni vet, nunnan som lärde de leprasjuka att sjunga.