Elvira Madigan

Vad är det, Sixten?

Ett bi! Mitt i skinkan!

Jag kan aldrig sitta mer! Aldrig i hela mitt liv!

Kom!

Kom, ska jag blåsa! Kom!

Aj! Nej...!

Å, nu...!

Ryttmästare, första tropp enligt order!

Ryttmästare, andra tropp enligt order!

Var är löjtnant Sparre?

Är du lycklig?

Är du lycklig?

Jag är så lycklig, Sixten.

Det är jag, det är jag...

Tänk att jag vågade rymma!

På linan var jag modig, men på jorden var jag så feg...

Var är Elvira? Utan henne vill de ha pengarna tillbaka!

Snart känner jag inte igen mig själv. Nu kan de leta!

Så!

Nej, låt bli det där nu.

Håll nu spegeln där.

- Elvira... -Kalla mig Hedvig.

Det är mitt riktiga namn.

Kära lilla Hedvig...

- Ser du björnen? -Det är ingen björn, det är en kanin.

Jo, visst är det en björn. Ser du inte?

Kanin! Kanin!

- Vad är det? -Känn efter.

Jo, det skulle vara snyggt! "Efterlyst löjtnant Sixten Sparre."

"Signalement ett halvt skägg."

"Har aldrig setts sittande och kommer aldrig att sitta mer."

- Älskar du mig? -Mmm.

Det är ju du som har gett mig mitt gamla namn tillbaka.

Förut var jag både Hedvig och Elvira.

Nu vet jag vem jag är.

Vi måste köpa civila knappar till din kavaj. Hur mycket har vi?

Det är ingen fara. Det klarar sig.

- Hur mycket har vi? -Arton miljoner. Och elva öre.

Här ska du få av mig. Du behöver dem bättre än jag.

- Så flott! -Jag har gått över i civil tjänst.

Tack ska du ha!

Ser det inte för dyrt ut? Har vi råd?

Har du sett, ett sånt vackert par! Ska de bo här på hotellet, tro?

Jag trodde att jag såg dem i skogen.

Men det kan inte vara de, för mannen hade skägg och guldknappar.

Tycker du om det?

Kan inte sova med den i rummet. Vad gör vi?

Har du sett den här, Sixten?

- Vem har gjort den? -Han var krympling.

Han tecknade av mig i Paris.

Käre...

- Har ni möjligtvis nål och tråd? -Ska den vara svart?

Tack!

- Lagar ni mat här? -Ja, jag både lagar mat och städar.

Det blir väl mycket på en dag?

Ja, det duger inte att ligga på latsidan.

- Får jag försöka? -Ja.

Såhär ska ni göra...

Sådär...

Ja.

Nej, här ska ni få se.

Här är ett annat nystan. Lägg upp masker och försök själv.

Det är faktiskt första gången jag syr i en knapp.

Du kan försörja oss som skräddare.

Faller man, så faller man. En gång föll jag, men jag hade tur.

Det var i Venedig. Jag dansade på lina över kanalen.

Det låg en flotte i lagunen. Där satt ett kapell och spelade.

Facklorna brann... Å, vad jag älskar Italien!

Om jag är lycklig? Du frågar om jag är lycklig.

Har jag rätt att vara såhär lycklig? Man kanske inte kan leva vårt liv än.

Men det kommer en tid då man får välja mer än en gång. Mer än ett liv.

Då människan vågar erkänna att hon förändras.

Kriget. Kriget... Har du sett kriget, Sixten?

Du är soldat, men vet inget om ditt arbete.

Kriget är ju soldatens arbete, inte sant?

I Paris träffades vårt cirkustält av en granat.

Jag var två år då. Det måste ha varit -71.

Alla djuren blev innebrända. Jag minns lukten.

Krig är inte parader, Sixten. Det är lukten av bränt kött.

Ingenting håller man för heligt nuförtiden. Ingenting.

Sporrong, Stockholm...

- Var fick du tag i dem? -I skogen.

"Johan började låna pengar till ett rum på Ladugårdslandet."

"Han valde denna stadsdel av den orsak"-

-"att barndomens promenader alltid gått dit."

- Har du sett tvättlinan? -Nej.

"Vi syftar med dessa rader på Cirkus..."

"...Madigans vackra primadonna, Elvira Madigan."

"Sällskapet anlände till Sundsvall för någon tid sedan."

"Fröken Elvira blev allas favorit. Afton efter afton växte sympatierna."

"Men nöjet blev kort, ty plötsligt var hon spårlöst försvunnen."

"Ingen visste i början vart, ty föräldrarnas ledsnad..."

"...gjorde att man sökte dölja hennes flykt i det längsta."

Får jag se.

"Ett kunde däremot envar ana vid åsynen av flickan:'

"Att hon var av ett fantastiskt och överspänt temperament."

"Med det silkesgula håret vajande kring huvud och axlar"-

-"liknade hon mer en andesyn än en verklig uppenbarelse."

"l ögat glimmade en flammande, sällsam eld"-

-"och på de fina läpparna svävade ett leende"-

-"som oftast var isande kyligt mitt under åskådarnas entusiasm."

Ursäkta mig.

Elvira? Jag kände knappt igen er! Jag såg er på Tivoli för länge sen!

Gästerna blir nog häpna över att Elvira Madigan bor här!

Larsen bjuder på tårta. Jag går in och...

Nej, det får ni inte! Om nån får veta att vi är här...

- Har du sett vem som är efterlyst? -Vad menar du?

Fågelskrämman, knapparna...

Det måste vara Sparre och Madigan. Jag tänker anmäla dem.

- Vad tänker de göra med honom? -Desertör... Det blir fängelse.

Vissla nu!

Jag kan inte vissla, Sixten.

Fröken Elvira! Ni är igenkända! Jag har varit nere hos Madsen.

Han har en häst åt er. Gå genast och packa!

Skynda dig, Sixten!

Hallå! Fröken glömde... Unga frun glömde stickningen.

Tröjan blir skön att ha till hösten.

Napp! Vi har fisk, Hedvig! Mat! Mat!!

- Så! Lägg den... -Stilla, stilla!

Å, Sixten...!

Var är fisken? Tappade vi fisken?

Hedvig... Var är fisken, Hedvig?

- Där är fisken! -Vi har mat, Hedvig!

Vilken stor fisk! Nu har vi mat, Hedvig! Å, mat!

Vi har mat, vi har mat!

Du ser ut en eldstad, så samlar jag kvistar.

Men jag måste rensa fi...

Tänk att jag hittade dig till slut. Det tog en vecka.

Jag har letat i en vecka.

Ingen vet att jag är här.

- Inte ens...? -Inte ens Henrietta.

Hur mår barnen?

Christian har haft kikhostan och Lisa har tappat en tand.

- Var satt den? -Var den satt? Här.

Hon är stolt. Hon kan spotta med munnen stängd.

Hon var så avundsjuk på Christian för det.

Pang!

Pang!

- Pang! -Pang!

- Nu känner jag igen dig. -Nej.

Det är inte jag. Jag har gått över till kvinnornas sida.

- Jag nystar garn, leker i gräset... -Jag har då också legat i gräset.

Ett strå alldeles intill ögonen ser man tydligt, men ingenting annat.

Resten av världen blir suddig. Man måste ju välja, Sixten.

Men jag tror att ett grässtrå kan vara världen.

Jag tror att världen inte är nånting utan gräs.

Man måste ju börja nånstans, med nåt som är verkligt för en.

Det är så många ord som har förlorat sin mening för mig på sista tiden...

...men så många ting som fått liv i gengäld.

När vi gör våra parader för kungen...

Hovarna som klapprar, trummorna...

Bajonetterna som blänker och gör solkatter...

Vet du hur många lager bajonetten ska passera-

-innan den tränger in bland inälvorna?

Jag slog upp det i en läkarbok.

Hornhuden, läderhuden, underhuden.

Sen ett tunt fettlager och fascian. Vet du vad fascian är för nånting?

Det är en hud som liksom ligger över muskulaturen och skyddar den.

Muskulaturen ska du igenom och sen är du inne.