D-Railed

Mord-Mysterie-Expressen avgår om fem minuter från spår 5.

Glad Halloween!

-Hej! -Bus eller godis?

-Snygg klänning, Marilyn. -Tack, det här är ett dårhus.

-Varsågod. -Många privata fester på partytågen.

-Nån gång ska jag prova ett partytåg. -Det är kul. Folk går in för det.

-Men du måste boka i tid. -Jag ser det.

-Satan, vad häftigt. Kolla in! -Jag vet.

Det står att det byggdes 1900.

-Jag skulle vilja gå på ett tågparty. -Det är svindyrt.

Alla klär sig i gammalmodiga kläder och spelar nåt mysteriespel.

Ohhh, det låter kul.

En kväll fylld av mord, munterhet och massaker.

Förrätt, varmrätt och drinkar ingår.

Drinkar? Har de sprit? Det är det jag menar.

En liten tågtripp, lite stil. Ge mannen en drink!

-Ge mannen en drink? -Ja, precis. Ge mannen en drink.

Snygg svid. Ska du med tåget?

Glad Halloween!

Det var fan.

-Hej, Liza! -Kommer.

-Jag gillar din klänning. -Åh, tack.

-Den är jättefin. -Vad gullig du är. Det är din också.

-Har du sytt den? -Ja, faktiskt. Du har ett bra öga.

Ursäkta. Hon ställer alltid en massa frågor.

-Hur länge ska vi behöva vänta? -Jag vet inte.

10, 15, 20? Det känns som för evigt.

-De går på och sen går vi på. -Personalen går alltid ombord först.

-Jo, men det känns som... -Det dröjer inte länge.

God kväll, mina damer och herrar och välkomna.

Det är nu påstigning på Mord och Mysterie-expressen.

-Äntligen. -Varsågod, damen. Akta trappsteget.

Trevligt att ni är med. Ni ser underbara ut.

God kväll, sir.

-Luther! -Ja!

Hur ser det ut? Tiden går. Hade ni tänkt ta en lur innan?

-Allt är tänt. -Vi väntar på er.

Okej, elda på. Vi ger oss av om fem.

Välkomna ombord. Kom in och hitta nånstans att sitta.

Vi ger oss strax av. Känn er som hemma.

Så trevligt att ha er här.

-Vad vackert! -Riktigt fint.

-God kväll. -God kväll.

Vilken fantastisk rouge ni har. Mitt bolag säljer den hela tiden.

-Verkligen? -Det matchar inte helt er färgskala.

Men jag ser vart ni vill komma. Jag har ett gratisprov...

Namnet är Eugene, förresten.

-Har du rest med ett sånt här förut? -Med tåg, ja.

-Ja, men det här är ett mordtåg. -Kalla det inte så, snälla.

Antonia gillar inte att jag kallar det så. Hon ville inte följa med.

-Inte? -Nej.

Mina föräldrar kunde inte följa med, så vi frågade henne istället.

-Har du det? -Rest med ett mordtåg? Nej.

-Men min vän är med i produktionen. -Vem av dem är det?

-Den mörkåriga längst fram? -Ja, det är hon. Hur visste du...

-Mycket rouge och eyeliner... Eugene. -Evelyn.

-Vem spelar hon? -Jag vet inte, bara att hon heter Daisy.

Hon ville att det skulle vara en hemlighet.

Undrar om det är hon?

-Jag vet inte. -Det roliga är att lösa pusslet.

-Jag antar att du varit med förut. -Ja, på 14. Dey här är 15.e gången.

Jag listar ut vem mördaren är på fem minuter. Jag har sällan fel.

-Blir du aldrig trött på showerna? -Nej, jag har sålt smink här i fem år.

Jag har sett alla föreställningar härifrån till Maine och de är alla olika.

Mitt bolag jobbar med de stora teatrarna. Det här ingår i jobbet.

Vi får gratisplåtar hela tiden och jag är helt såld.

Mord-Mysterie-Expressen.

Ursäkta, vill ni samlas för ett fotografi, tack.

-Får jag...? -Absolut.

-Titta på kameran. -Är den riktig?

Okej, det ser bra ut. Tre, två ett.

-Hur ser det ut? -Helt okej. Luther har gett klartecken.

Aktörer, besättning och passagerare är ombord.

Vi är redo för avgång. Trevlig resa. Vi ses på andra sidan.

Hon är din, Luther.

Alla ombord!

Alla ombord!

-Är platsen upptagen? -Nej.

-Får jag? -Självklart.

-Hur står det till? -Bra, tack.

-Ni verkar lite nervös. -Lite grann. Det är första gången.

Ni kan nog känna er säker. Jag tror inte det är på riktigt.

Jag hoppas inte. Jag har betalat för det.

-Thomas Hall. -Evelyne Hyde.

-Trevligt att träffas. -Ja, detsamma.

-Det här är Antonia och Abigail. -Hejsan.

Jag råkade höra att ni har en vän i ensemblen.

Men ni har inte sett nån föreställning?

Nej, men när min vän erbjöd en biljett kunde jag inte säga nej.

-Och ni? -Min bror åkte förra året.

-Så jag tänkte prova i år. -Din bror, då?

-Din bror? -Han kunde tyvärr inte åka i år...

-...så jag kom själv. -Jag beklagar.

Ingen fara. Sånt händer. Man går vidare.

Gör vi?

-Ser du nåt du gillar? -Beror på vad som är till salu.

-Cigaretter, cigarrer, karameller. -Jag gillar karameller.

Kan man inte få nåt utöver menyn?

Det du hörde är det som finns.

-En apelsinkyckling till er. -Entrecote, mellanstekt.

-Ser gott ut. -Bättre än förväntat.

Det är den bästa maten jag fått på en sån här resa.

-Är allt som det ska? -Ja. Nej, förlåt. Jag trodde jag...

-Det var inget. -Är ni säker?

-Jag tyckte jag såg en kackerlacka. -Den är defintivt inte på menyn.

-Ta min. -Nej. Jag pratar med servitrisen.

-Ursäkta mig! -Är allt bra?

-Jag såg ett kryp på tallriken. -Förlåt, jag hämtar en ny.

James? Hämta en ny tallrik till ms Hyde.

Tack så mycket.

-Evelyn? -Ingen fara. Jag mår bra.

Jag blev bara lite skrämd.

-Är det säkert att du mår bra? -Ja, ingen fara.

Sinnet är oförlåteligt

för själen kan inte tala.

Mina damer och herrar.

Jag hälsar er välkomna till M-tåget.

Mordtåget.

Mysteriet som måste lösas... och kommer att lösas...

För när vi har sammanfattat kvällen kommer någon att dö.

Kanske mer än en. Vem vet?

Jag erbjuder er denna presentation så att ni är förberedda på fortsättningen.

En känd sångerska, en stor aktris är med oss i kväll.

Miss Kathryn Danby.

Hon reser med sin levnadstecknare.

Simon Redfield.

Marcus Daniel, en uppfinnare - i övrigt okänd, men inte länge till...

...med tanke på vad han har att erbjuda världen.

Daisy E lane, ytterligare en drömmare

som ska ta sig till storstaden i jakten på lycka och framgång.

Vad tror ni hon finner där?

Om hon tar sig dit?

Asher Loeb, en slug och skoningslös industrialist

som gjort sig en förmögenhet på dem som varit villiga att slita hårt.

En tvivelaktig figur man inte bör leka med.

Vad säger ni, min gode man?

-Vem, jag? -Eugene Carlson.

Ättlingen till Grace Carlsons Kosmetika. En man som vill gå sin egen väg

för att bygga storhet,

skapa kejsardömen, kasta ut sina när och fånga ocenaen.

Ambitiös, på min ära.

Vad kommer att bli hans öde, denna heliga natt.

Antonia Guitierrez.

Tala inte me mig, onde man. Jag vill inte ha med er att göra.

Frukta inte, señora. Mörkret kommer endast till dem som behåller det.

Unga Abigail...

Dotter till Eleanor och Franklin.

Hur hittade du hit i kväll?

Tänk dig allt du hade kunnat uppnå men som kanske aldrig slår in.

Är det verkligen ditt öde att äventyra din framtid i detta gemena sällskap?

Vad är det ni menar med det?

Miss Evelyn Hyde.

Ett namn har sällan varit mer passande till en själ.

-Är ni här för att träffa en vän? -Ja, det är jag.

-Är ni säker på det? -Varför skulle jag annars vara här?

Förvisso, alla hemligheter ligger i människans hjärta.

Då lär jag inte ha nåt att oroa mig för.

Vi får väl se, miss Hyde. Vi får väl se.

Håller ni inte med, mr Hall?

Tystnad är guld, eller hur? Ett gott råd.

Allt kommer att av slöjas under natten.

Ingen kommer att lämna oss oförändrade.

Det finns många möjliga upplösningar.

Men finalen avgörs av er.

Omständigheterna kring kvällens händelser kan tyckas ovanliga.

Det kommer stunder av markant obehag.

Följ det, omfamna det. Det blir mycket enklare så.

Se det som att allt är en del av planen.

Om det nu är det?

När jag går vill jag förtydliga. Skulle nån av er behöva stöd

under denna mentala resa, kommer jg inte att hjälpa er.

Jag kan inte hjälpa er. Ni får alla lösa mysteriet själva.

Vilket osökt för mig till er, mr Jessup.

Ni hade säkert hoppats blivit glömd.

-Är du säker på att du vill göra det här? -Allt kommer att uppenbaras.

Min damer och herrar, låt oss skåla för en kväll som blir svår att glömma.

Må var och en hitta er väg till sanningen.

Mina damer och herrar, låt oss börja med det vi alla kom hit för...

Till sist börjar... spelet!

Herregud!

Vad helvete är det som händer?

Jag har aldrig sett dem döda värden?

-Han är död! -Nej, det är han inte.

Jag är rädd att han är det.

-Vad är det här? -Han är knivhuggen.

Det ser jag, men vem gjorde det?

Nåväl, den enda som stod bakom honom

i dörröppningen, innan han föll, var du.

-Såg nån annan nånting? -Kanske, men det var mörkt.

Var snälla och behåll era platser.

-Vad är det ni gör, sir? -Vi har en läkare i vagnen intill.

-Hur vet vi att vi kan lita på er? -Jag är den enda som inte var här.

Kan jag få lite hjälp. Vi måste få ut honom.

Ta tag!

-Jag tror vi är med i showen. -Det här är inget bra tåg.

Vad förväntas vi göra nu?

Jag skulle kunna hjälpa till.

Kan jag få er uppmärksamhet.

Jag är rädd att det är all tid vi har för showen i kväll.

Om ni riktar er uppmärksamhet mot mannen med vapnet-