Elisa & Marcela (Elisa y Marcela)

EN ORIGINALFILM FRÅN NETFLIX

Så långt tillbaka jag kan minnas hade jag en lycklig barndom.

Men jag blev äldre...

och frågorna började dyka upp.

Och med frågorna... kom smärtan.

Vem är jag?

Varifrån kommer jag?

Vad är min historia?

Vilka var kvinnorna vars namn alltid uttalades tyst...

när de trodde att jag inte lyssnade?

Vilka var de?

Vilka var de?

INSPIRERAD AV EN SANN HISTORIA

PROVINSEN CHUBUT, ARGENTINA

Får jag känna på ditt ansikte?

Jag antar att det finns saker du vill veta.

Saker?

Allt.

Det är omöjligt.

- Går du första året? - Ja...

Jag var sjuk och kunde inte komma de första dagarna.

Blir du inte torr blir du sjuk igen. Kom.

Kom!

FÅFÄNGAN ÄR DIN SVAGHET

Tror du att de tar hänsyn till de dagar jag har missat?

Oroa dig inte. Jag pratar med dem.

Det är mitt tredje år och jag jobbar här. Rektorn är min moster.

Jag ska hjälpa dig.

Tack.

- Gör det ont? - Nej.

Nu, då?

Nej.

- Och nu? - Nej.

Jag heter Elisa.

Marcela.

Fint födelsemärke.

Den här veckan ska vi prata om pronomen.

Kom in.

- God morgon. - God morgon.

Ursäkta mig, syster, hon är ny och gick vilse.

Hon var sjuk de första dagarna.

Men hon är arbetsam och ivrig att komma ikapp.

- Kan hon sätta sig? - Ja. Tack, Elisa.

Varsågod.

- Ert namn? - Marcela Gracia Ibeas.

Bra. Sitt ner där, tack.

Vi fortsätter med lektionen.

Människor och saker

benämns inte bara med sina namn,

utan också med ord som kan ersätta namnet.

Så när vi säger:

"Bernardo var mycket lycklig med sin hustru Elvira

och de levde lyckliga tillsammans, hon med honom, han med henne",

ersätter "han" Bernardo, och "hon" ersätter Elvira.

- Du skrämde mig. - Jaså? Förlåt.

Jag väntade på dig.

Jag bor där uppe med min moster och de andra nunnorna. Sa jag inte det?

- I skolan? - Ja.

- Jag ville tacka dig. - Det behövs inte.

Hur är det att bo med nunnorna?

Vad tror du?

Jag vet inte.

Det är ett helvete.

För att vara Guds fruar är de en skock gamla haggor.

De bråkar jämt, kritiserar varandra, och är inte lyckliga.

Det är som att bo i ett harem

där alla kvinnor slåss om att vara sultanens favorit.

Men sultanen dyker aldrig upp.

Aldrig?

Jag har aldrig sett honom.

Tror du inte...

på Gud?

Jag tror inte på nunnor. Jag tror inte på präster.

Och särskilt inte på Jungfru Maria eller Den helige ande.

Och... Jag tror inte på Gud.

Och du?

Jag vet inte.

Jag tror bara på saker som rör sig.

Jag tror på hästar. Jag skulle gärna ha en egen.

Möss, då? Och katter och hundar? Tror du på dem?

På duvor och på sniglar,

och på myror - på allt.

Du ska väl hem.

- Och du tillbaka till nunnorna. - Ja.

Vi ses imorgon, då.

Vi ses imorgon.

God kväll.

- Glöm inte paraply imorgon. - Nej.

Vem var det som följde med dig?

Hon är från skolan.

Elisa.

Hon hjälpte mig hitta klassrummet.

Rektorn är hennes moster.

Det är skal i soppan.

Jag silade den tre gånger.

Silade du den?

I den här skolan ska du lära dig, visst, men bara tillräckligt.

Inte för mycket, bara tillräckligt.

Hej, Elisa. Hej, Elisa.

God morgon, Elisa. God morgon, Elisa.

Hur är det, Elisa?

Hej, Elisa. Hur är det?

Elisa... Elisa...

Elisa, Elisa, Elisa, Elisa, Elisa...

Du lyssnade inte på mig.

Nej.

Jag glömde.

Den här kristna segern vid grottorna i Covadonga

är resultatet av den kristna tron

som närde de kristna soldaterna

så de kunde besegra den moriska truppen, som jag skulle säga var barbarer.

Isabel och Fernando

Var utmärkta monarker

- De förvisade från Spanien - Vill du se mitt sovrum?

- De mörka morerna - Nu?

Nu?

När annars?

Elisa...

Vem är du med?

Marcela. Hon är ny i skolan, syster Clara.

Och hur är hon?

Hon är...

rödhårig.

Som en morot, faktiskt.

Hon har många fräknar.

Och hon är mycket tjock!

- Är du säker? - Och lytt.

Om jag inte kände dig skulle jag säga att du ljuger, Elisa. Om jag inte kände dig...

Det är här jag läser och ritar.

Här får jag vara ifred.

Vill du att jag går?

Nej, jag menade inte dig.

Jag menade nunnorna och moster.

- Vet du vad de brukar säga till mig? - Nej.

Att jag borde hitta en man och gifta mig snart.

Annars måste jag bo här med dem i evighet.

Hela dagarna, varje dag.

Pappa sa att jag inte ska slösa för mycket tid på skolan.

Att lärare har dåligt rykte.

Och att jag borde gifta mig nu, innan jag blir gravid.

Vad säger du till honom?

Vad säger du till dem?

Jag frågade först.

Jag säger till dem...

Jag säger det de vill höra.

Jag också.

Men istället för att gifta mig med en man gör jag hellre nåt annat, vad som helst.

Jag vet inte om jag vill gifta mig.

Kära nån!

Det är mycket du är osäker på.

Om du tror på Gud, om du vill gifta dig...

Finns det nåt du är säker på?

Jag vet att jag var på barnhem tills jag var tio.

Jag sov med 40 andra flickor i potatissäckar.

Råttorna kröp runt som de ville.

Vi åt utspädd soppa full av döda spindlar.

Det var bara elände... och smuts.

Och mässor.

Plötsligt, en morgon...

kom en kvinna som sa att hon var min mamma.

Min riktiga mamma.

Hon tog med mig till en man som sa att han var min pappa.

De har aldrig kramat mig...

eller berättat varför jag i tio år fick tro att de var döda.

Jag vet inte om de är mina föräldrar.

Om jag inte ens vet det...

hur ska jag då veta om jag tror på Gud? Eller äktenskap? Eller nånting?

Förlåt, Marcela...

Jag visste inte.

- Jag har lektion. - Förlåt.

Förlåt mig.

Jag är Elisa, Marcelas klasskamrat. Hon lånade mig en bok imorse och...

Jag tänkte återlämna den. Får jag...?

- Jag ger henne den. - Här.

- God natt. - God natt.

Från din klasskamrat.

Hon glömde ge dig den.

Vissa böcker är inte bra för oss.

"Kära Marcela.

Jag skulle aldrig såra dig med vilja. Det svär jag.

Tro mig.

Tro mig och förlåt mig. Din Elisa."

"Din Elisa."

Marcela...

Din far har fel.

Böcker...

Vad?

- Vad är det med böcker? - Jag läser i hemlighet när han inte ser.

Det är inte sant.

Emilia Pardo Bazán.

BRÄNNANDE FRÅGAN

- Jag drömde... - Jag drömde...

- Du först. - Nej, du.

Jag drömde om dig.

Du skojar. Jag drömde om dig.

Är det sant?

Ja.

Vill du inte berätta om drömmen?

Nej. Aldrig.

Och du?