Pentagram

Du kommer inte fatta vad som händer sen. Max, jag lovar att allt är sant.

Vill ni ha något till kaffet? Vår berömda pekanpaj kostar bara 1,99.

- Det är bra, tack. - Lite pekanpaj vore inte dumt ändå.

Killen tror att det är över, men han har aldrig framkallat bilden.

När han gör det kommer spöket att sitta bredvid henne. Det fanns där hela tiden.

- Skitsnack. - Det är sant.

Min kusins granne kände killen det hände. Jag svär.

Jag måste på toa. Behöver du den här?

Har ni toalett?

Där nere till vänster.

- Du skrämmer Holly med dina sagor. - De är inga sagor. Sånt händer hela tiden.

Det kommer bara inte ut. Spöke, demoner, besatthet.

- Varför är det bara du som pratar om det? - Regeringen tystar ner det.

Din syrra har värre saker att vara rädd för.

- Om du vetat hur uppfuckad hon var... - Vad?

Hon höll på dö igår kväll. Vi är inte utrustade för det.

Hon blir bra bara vi kommer till LA. Det är det som är planen, eller hur?

Syrran och pojkvännen flyttade dit förra året. De har all behandling där.

Man behöver inte registrera sig eller uppge sitt namn.

De delar ut det som godis i Kalifornien.

Vi är snabbare framme om slutar stanna på alla knäppa ställen.

De här ställena kommer betala vår sommar, Luke.

Några fel ställen och vi grejar det till september.

Kom igen! Solen i Kalifornien istället för att frysa arslet av sig på ostkusten.

Vad är det för fel med det?

Okej, är vi klara att åka?

Samma som förra gången. Luke tar dörren. Ingen går in eller ut innan vi är klara.

Lauren tar kassan. Holly, du är bara med.

Okej?

Lugna och fina, det är ett rån!

Ingen gör nåt. Det är över innan ni hinner säga 'gör Amerika stort igen'.

- Öppna kassan. - Kom igen!

- Jag är klar. - Vi drar.

- Tänk inte ens på att ringa polisen. - Det gör vi inte.

Det är inte så vi sköter saker här, gubben.

Kom igen!

Jösses, kom igen!

- Är du okej, Holly! - Kör för fan!

- Var det ett skott? - Kör!

Vad glor du på?

Jag sa ju att det var ett skott. Rakt in i kylaren.

- Okej, kan du fixa det? - På vägkanten?

Det tog farsan ett år att hitta reservdelar. Det är en klassiker.

Vad ska du göra? Jag tänker inte vänta på att bonnläpparna skjuter mig.

Har vi vatten kan jag fylla kylaren.

Det kommer läcka, men vi kommer en bit innan den är tom.

Sen fyller vi på igen. Sen kommer en bit till.

- Vi kommer till nästa stad i alla fall. - Vilken plan,

Vi har inget vatten och vi är mitt ute i ingenstans.

Du kan åka tillbaka till vägkrogen och fråga dem om vatten.

Jag såg ett hus där borta.

Här ute? Är du säker.

- Jag har inte sett nåt hus. - Jag såg det genom träden.

Ser hon i syne? Jag tänker inte leta i skogen efter ett hus hon drömt om.

Jag såg det också.

- Hur långt bort? - Inte långt bort. Några minuter.

Okej, vi rör på oss.

- Halseys hus? - Pappa? Du kommer inte tro det här.

Jösses, kallar du det här hus?

- Ni har nog haft det värre än jag trott. - Vi behöver bara en vattenkran.

Det vore ett mirakel. Det ser ut att falla ihop när som helst.

- Lauren, gå och knacka på. - Varför ska jag?

Om det är nån farmor där kommer hon inte öppna för mig.

- Tror du verkligen det är nån där? - Hur fan ska jag veta det?

Vi behöver nåt att ha vattnet i. Flaskor, burkar. Allt ni kan hitta.

Jag låter er veta om jag ser nåt.

Hallå?

Okej, nu gör vi det.

Är du okej?

Inget dåligt gömställe, eller hur?

- Jag trodde vi hade bråttom till LA. - Planer kan ändras.

- Jag gillar faktiskt stället. - Vill du få arslet bortskjutet?

Vi kan försvara stället, som i filmerna.

Det ingen fara.

Nu börjas det igen. Vi går till köket och hittar lite vatten.

- Jag stannar hos Holly. - Ja, det hade jag räknat ut.

- Jag hittade en kran. - Öppna den.

Tekannor, tekoppar... mer tekoppar.

Man skulle tro att det bor britter här.

- Hur mår du? - Mina armar värker.

Och benen värker. Det gör ont i hela kroppen.

Det brukade kännas bra, när jag injicerade. Riktigt jävla bra.

Det fick mig att glömma allt... Allt skit vi går igenom.

Nu måste jag må skit för att bli normal.

- Det blir bra när vi kommer till LA. - Det är en fin dröm.

Det är ingen dröm... Vi grejar det.

Jag litar inte på Max. Det borde inte du göra heller.

- Lauren, då? - Hon är okej.

Hon gillar dig.

- Vad menar du? - Det jag sa. Sånt känner en tjej.

Gillar du henne?

Jag vet inte. Jag har träffat henne tidigare.

- Jag trodde hon var med Max. - Nej. Han har liten kuk, sa hon.

Det är väl därför han är arg hela tiden.

Rock and roll.

- Vi är ett bra team, eller hur? - Jag antar det.

Vi kan vara de nya Bonnie och Clyde.

- Vilka är de? - Har du inte hört tala om dem?

- Har du inte sett filmen? - Jag måste missat den.

Det vore ganska coolt. Vi skulle kvinna dra vart vi vill.

Hur många mackar och vägkrogar tror du det finns på vägen till LA?

Vi två klarar själva att råna ett av de ställena.

- Vad är det du syftar på? - Det känns som vi har för mycket bagage.

- Det är Lukes bil. - Nej, det är hans farsas.

Jo, men vi kan inte göra en stöldturné utan bil.

Vi kan köpa två bilar för pengarna, om vi slapp dela på fyra.

På fyra? Delar du med Holly också?

Luke skulle hängt på annars, om vi inte svamlat om det där rehabcentret.

Det är inte svammel. Min systers kille blev av mitt sitt heroinmissbruk där.

- Han har varit ren i sex månader. - Ja, ja.

- Jag behöver verkligen lite, Luke. - Okej, då.

- Det är inte mycket kvar sen igår kväll. - Det är okej. Jag försöker skära ner.

- Vart ska du? - Jag ska hitta en lugn plats.

- Jag hänger på. - Nej, jag är inget barn längre.

Jag vet. Jag tänkte hänga på om något skulle hända.

Det är inte tillräckligt för en överdos, om det är det du menar.

Jag vet att du vill ta hand om mig. Du behöver inte känna dig ansvarig.

- Det som hände var inte ditt fel. - Det är säkrare om jag följer med.

- Vi vet inte vad det är för ett hus. - Jag vill inte ha dig med, fatta!

Jag vill inte injicera framför dig.

- Varför då? - Jag skäms för det.

- Jämfört med dig är jag så misslyckad. - Vadå, jämfört med mig?

Jag har inte gått igenom det du gått igenom.

Jo, det har du och det har skadat dig också.

Du hanterar det bättre än jag.

Kanske.

Vi är olika där, antar jag.

Jag vill inte mista dig. Jag har inte någon annan.

Du kommer aldrig mista mig.

Jag måste hitta ett lugnt ställe.

Hej!

- Ser du mig? - Visst. Vad händer?

Har du rökt något?

Ursäkta?

- Vad gör du här? - Jag såg att du hade ljus.

Får jag använda ett?

Du gärna använda ett.

Men du får inte rubba dem. De måste stå i varje hörn av pentagrammet.

Det skyddar platsens helighet.

- Du är verkligen inne på det där, va? - Det kan man nog säga.

Är det säkert att du inte är påtänd? Du låter lite märkligt.

- Menar du min accent? - Det kanske är det.

- Jag är engelsman. - Jag trodde du var hög.

Vad heter du?

Holly.

Jag heter Oliver. Väldigt trevligt att träffa dig.

Holly?

- Vad gör du? - Kämpa inte emot.

Holly?

Jag är ledsen, men du är fördömd nu, liksom jag.

Symbolen på armen är en påminnelse... om priset för att beträda pentagrammet.

Men snart är du fri från smärta.

Asmodeus, förtvivlans herre, mörkrets furste, hör min bön.

Jag offrar den här gåvan till dig med fullt medveten om dess pris

som jag bär i mitt hjärta och sinne från denna dag.

- Bort från henne. - Det är tyvärr omöjligt.

Holly och jag måste stanna exakt där vi är.

- Vad är det här? - En simpel rit.

Lite ord och lite blodutgjutelse i ett pentagram.

- Gör du henne illa är du död. - Där har du fel.

Jag har skadat henne och jag lever.

Du har tio sekunder på dig att släppa kniven... och backa bort från henne.

- Jag antar att du är chefen. - I det här rummet är jag det.

Jag gillar stilen, men du har fel sätt att bemöta det här.

Men det vet du nog.

En sån här tjej kan man köpa på vilken gata som helst.

- Vad pratar du om? - Jag talar om värde.

För dig är hon inte värd något.

En tjackhora... men för mig är hon ovärderlig.

- Jag kan dela värdet med dig. - Lyssna inte på honom.

- Han pratar bara nonsens. - Inte för dem som vill lyssna.

Inte för dem som vet vad de vill och vågar ta reda på det.

Har jag rätt?!

- Vad menar du med värde? - Ganska enkelt.

En rit har börjat. En rit som kräver ett offer.

Vad får man i gengäld?

- Du förstår alltså konceptet? - Ja, jag har hört om sånt här skit.

Man offrar någon och får något i gengäld. Vad får man?

Makt - den största makt du kan föreställa dig.

Och allt finns här.

Orden, riterna, belöningarna.

Får jag se.

Vad är det här? Varför har alla det?

Det är priset ni betalt för att gå in i pentagrammet.

Ni skulle ha lyssnat på mig. Ni bär alla på en förbannelse nu.

- Vadå för en förbannelse? - En ritual har precis börjat.

En ritual som kräver ett offer.

Asmodeus, förtvivlans herre, mörkrets furste, hör min bön.

Jag erbjuder dig detta offer fullt medveten om dess pris

som jag bär i mitt hjärta och sinne från denna dag.

I utbyte söker jag enbart insikt

och styrkan att fortsätta ditt värv på Jorden.

Ge mig makt, enastående makt, att bruka i ditt namn.

Asmodeus, förtvivlans herre, mörkrets furste, hör min bön.

- Vad sysslar du med? - Gå inte ut från pentagrammet!

- Vad fan är det här? - Herregud, vad har jag gjort?

Du har förbannat oss båda.

Kom tillbaka. Det är den enda säkra platsen.

- Fuck dig, Oliver. - Kom tillbaka!

Inne i pentagrammet kan den inte se er.