Adam Sandler: Love You

Backa!

Vil, vad hände? Jag trodde att ni skulle fixa det här.

Jag fick köra med huvudet ut genom fönstret.

Vi fixar det tills du är klar med showen.

Jag gör det efter showen. Jag tror att jag är sen.

Jag gör det efteråt. Läget?

Hur ligger vi till tidsmässigt? Bra? Hur leker livet, då?

- Fråga honom nu. - Hej, unge man. Hur är det?

Vad gör du ute så här sent med alla galningar?

Vad har du? Vad är det här? Är det jag i mitt hem?

Vi köpte dem i en affär på Manhattan.

- Jaså? Känner du honom? - Han är min son!

Din son? När fyller han år?

- Berätta när du fyller år. - Nej, du ska berätta det.

- Jag hade covid, jag glömde det. - Din mormor är en sjuk kvinna.

Kom igen, du skulle ju signera dem.

- Den här vägen. - Jag måste göra showen.

Vi ses sen.

Jag gör det efteråt, vi måste vidare nu.

- Varför spärrade de inte av gränden? - De har ont om personal.

- Vill du inte ha lite kinamat? - Vad? Nej, ingen mat.

- Ska jag kasta den? - Jag måste byta tröja.

- Omklädningsrum... - Är det här scenen?

Att ha nackspärr är i alla fall bättre än det här.

- Hur går det för honom? - Bra.

En person med nackspärr ser ett tennisproffs slå ett serveess.

- Ess kommer inte tillbaka. - Vem bokade stället?

Inte jag.

- Adam! - Bergie, herregud.

Mitt livs värsta ögonblick. Hur är det?

- Hej. Jag jobbar åt Bergie. - Du får 1 000 dollar om du mördar honom.

Det där var inte roligt. Vi måste få det här gjort.

- Jag har kaffe över hela tröjan. - Vill du ha en av de här?

- Jag behöver en huvtröja. - Vill du ha den här? Det är XL.

Jag vet inte om vi är i samma viktklass, men okej.

Ta på dig skiten. Eller låt bli, så blir han glad.

Sluta!

- Signera de här nu. - Inte nu.

Det är 40 stycken till en välgörenhetsorganisation.

- Jag har en show, Bergie. - Vi är sena!

Ja, jag vet. Okej, Bergie, ge mig skiten.

Jag vet, jag måste... Jag kan inte göra alla nu.

Du måste göra dem nu!

- Vi skickar dem. - Nej, det är för MS. Jag måste.

- Jag ska bara... Jag var taskig mot en unge. - Har han MS?

Då är det nej, de här ska till MS.

Ge honom en jävla putter.

Tack, kompis.

Kom igen, nu kör vi. Tack för tröjan.

- Här är ditt kaffe. - Stevia?

- Självklart. Ner för trapporna. - Ha en bra show.

Jag spelar lite av syntharna i Comedy Live.

Ja, visst.

- Vi klippte bort "Bees, maple syrup". - Låt mig göra den!

- Vi får se vad som händer. - Den är med. "Maneten"...

Jisses!

- Vems hund är det? - Vet inte. Det är galet här.

- Vänster, vänster. - Okej, vänster och vänster.

Vi har andra versen av "Locked door".

- Funkar det? - Ja. Okej.

- Vi borde prova en vocoder. Vad sägs? - Ja, ja. Det blir kul. Så jag...

- Sjunger jag bara normalt? - Helt normalt.

Du gör precis som vanligt.

- Ursäkta, mr Sandler. Förlåt att jag stör. - Inte alls. Vad händer?

Kan du göra mig en tjänst och säga några ord till min son, James?

- Absolut. - Han är på sjukhuset.

Låt mig göra showen... Jaså, på sjukhuset?

Han var med om en olycka med vespan.

- Tråkigt att höra. - Han skadades svårt.

Och han älskar dig.

- Okej, jag... - James.

- Jaså, är han här? Okej. - Jag har mr Sandler här.

- Hej, James! - Inte en chans! Är det mr Sandler?

- Hejsan. - Herregud...

- Du landade på ansiktet, va? - Mr Sandler, jag mår inte bra.

- Jag ser det. - Kom till sjukhuset.

Jag vill gärna träffa dig. Men jag gör en komedishow nu.

- Du kommer bli okej. - Jag kommer inte att klara mig.

- Vi ses... - Adam.

Bra show. Jag ställer i ordning.

- Ha en bra show. - Adam!

Ja...

Jag är ledsen. Ursäkta.

- Bra publik. - Tack så mycket. Ni var toppen.

- Jag kände mig äkta. - Willie och Lester, ni...

- Det här betyder så mycket för mig. - Tack så mycket.

En stor applåd för Adam Sandler!

- Du är mannen. - Nu går vi.

Ta hand om dig! Lycka till!

Det där var redan helt galet.

Jag vet inte vad som hände. Tack, mina damer och herrar.

Tack. Okej. Nej, gör inte så. Jag älskar er!

Hej! Hur mår ni? Bulla.

Kul att se er!

Hur är läget? Hejsan.

Jag älskar er. Tack så mycket! Okej, vi har en hel show.

Tack så mycket, allihop. Tack för att ni kom. Vad händer med...

Varför gör den så där? Varför...

- Vi jobbar på det. - Datorstrul. Vi jobbar på det.

Lite dator... Okej.

Ska vi vänta på...? Ska jag vänta?

Nej, vänta inte. Vi fortsätter. Vi får igång dem. Det löser sig.

Nu kör vi.

Okej.

Okej, fixa det, så sätter vi igång,

för vi har så många saker vi ska visa där uppe.

Det är okej. Vi...

Åh nej. Kommer det att se ut så där? Åh nej.

Vi fimpar dem.

Det är Splenda i kaffet. Du blåste mig. Det skulle vara Stevia.

- Stäng av skärmarna, tack. - Ja, stäng av dem.

Släck ner dem.

Så där, ja. Okej.

Mina damer och herrar, vilken... Tack.

Jag åt vindruvor.

Jag åt lite vindruvor, det gick bra.

Killen jag var med säger: "Usch!"

"Vadå?", sa jag. "Du har förändrats", sa han.

"Lägg av, jag har alltid gillat vindruvor."

Och... "Jag gillar inte den här versionen av dig", sa han.

Och jag sa: "Jag har ätit vindruvor hela livet. Lugna ner dig, för fan."

"Jag drar", sa han. "Okej, stick då. Jag har fått nog av dig med", sa jag.

Så han stack, och sen sa jag till mannen som matade mig med druvor:

"Vad säger du? Har jag förändrats?"

"Nej". "Visst har han förändrats?", sa jag.

"Ja", sa han. "Han har förändrats."

En kvinna där ute sa: "Jag har en tatuering av dig på min vad."

Jag tittade och sa: "Ja, den var fin." Hon sa: "Jag gillar den också."

Sen säger hennes man: "Adam, får jag prata med dig?"

"Kom hit lite." "Hur är läget?", säger jag.

"Tror du att jag gillar den där skiten?

Jag älskar med min fru, och hon har benen här uppe.

Plötsligt ser jag ditt fula nylle. Tror du att jag gillar det?"

"Du behöver inte titta", säger jag.

"Hur ska jag annars kunna komma?

Jag har vant mig vid ditt ansikte."

Jag fick nyligen ett brev från en man.

Jag öppnade det, och det stod: "Jag heter Charlie Mungo.

Jag är 30 cm lång, och jag tänker skjuta dig."

"Aj då", tänkte jag.

Det går några veckor, och jag får ett brev till.

Jag öppnar det. "Det är jag, Charlie Mungo."

"Fortfarande 30 cm."

"Du är så jävla död, Sandman."

"Satan", tänker jag. "Han menar allvar."

Det går några veckor.

Samma kråkfötter på det här kuvertet.

"Dags igen." Jag öppnar det.

Det står: "Dra åt helvete.

Du förtjänar inte att leva, Sandman. Det här är Charlie Mungo.

Du ska få betala för dina synder.

P.S.

Fortfarande 30 cm lång."

"Satan", tänkte jag.

Mina vänner sa att jag borde anmäla det. "Det där måste FBI får veta."

"Vet ni vad?", sa jag. "Jag berättar inte för nån, för då vinner Charlie Mungo.

Jag måste leva mitt liv, fattar ni?"

Men jag köpte skottsäkra strumpor.

Så...

Vad hände? Vad är det där?

- Va? - Jag trodde att det var Stevia.

Va?

- Förlåt, det var Splenda. - Det var Splenda!

- Du är bra! - Jag är bra! Jag visste det!

Jag älskar dig. Jag är glad att du var ärlig.

Ja, det där är Stevia. Tack för att du erkände, kompis.

Vänta lite.

- Är allt okej här borta? - Håll käften!

- Han håller inte tyst. - Vem är inte tyst?

Han hotade att spöa honom.

- Oroa er inte. - Bara för att vi skrattar.

Okej. Tja, alla skrattar på sitt eget sätt.

Vad sägs om att ni inte tittar på varandra?

Men ni får skratta. Alla får skratta. Och efter showen kan vi slåss allihopa.

Okej. Oroa er inte. Jag älskar er. Ha kul, bara.

Hon har långt brunt hår Uppsatt i en liten röd huva

Hon har en fin vit blus Med en bild på en fruktkorg på

Hon har röda fina kinder och en eldighet

Sitter ute på landsbygden Och onanerar till damen på russinpaketet

Okej. Så det där skulle vara...

Du skulle visa henne där uppe. För helvete!

Vi jobbar på det. Jag tror att vi har...

Datorerna är jättegamla. Jag försöker lösa det.

Var det ingen som ville bidra till en ny?

Jag var på restaurang nyligen. Jag åt en hamburgare, det var trevligt.

En kille kommer fram. "Får jag fota din hamburgare?"

"Varför?", frågar jag. Han sa: "Jag är från Spanien."

"Ni har hamburgare", sa jag. "Ja, men den där är stor och saftig."

"Okej, fota den om du vill", sa jag.

20 minuter senare fotar han en annan killes hamburgare.

"Vad är det som händer?", frågar jag. "Den här var större."

"Radera min då, för fan."

Jag...

Jag tog med familjen till cirkusen. Vi har kul. Clownbilen kommer ut.

De har 15 clowner i en liten bil.

"Hur gör de?", frågar barnen. "Jag vet inte. De är proffs."

Vi körde hem, och barnen pratar fortfarande om det.

"Helt otroligt." Plötsligt har vi den lilla bilen bredvid oss.

"Ungar, kolla!" Samtliga 15 clowner sitter i den.

Ungarna bara: "Ja! Toppenshow!" Clownerna röker gräs.