Troy the Odyssey

Agamemnon behöver diskutera krigföringen.

Jag kommer. Ge mig en liten stund.

Berätta för mig, musa, om den genialiska hjälten.

Som reste långt efter att ha plundrat den kända staden Troja.

Efter tio år av Agamemnons blodiga belägring-

-är det endast vise Odysseus som kan störta den gyllene civilisationen.

Jag älskar dig, Penelope. Min lilla kattgudinna.

Jag älskar dig mer än luften och vinden.

Jag älskar dig mer än livet självt.

Och jag dig, min stiliga make. Min pirat.

Han är stark likt sin far.

Vi döper honom till Telemachos. Den store krigaren.

Bättre att lära honom använda huvudet. Som hans far gör.

-Det är Agamemnon. -Det är för tidigt.

Det är min plikt att kämpa vid hans sida när han kallar till krig.

I Athenas namn, lova att du återvänder.

Det är upp till gudarna.

Så länge jag har luft i lungorna ska jag kämpa för att återvända till dig.

Tiden är slut, det är dags att förbereda för krig.

Ge den här ringen till min son, om jag inte återvänder.

Vänta.

Må gudarna ge dig tur.

-Farväl, min älskade. -När ni ses är ditt namn historiskt.

Oroa dig inte för din fru.

Med dina trupper och mina grekiska krafter har vi över 1000 skepp.

Troja kommer falla. Du är hemma om en månad.

Kung Agamemnon!

Vi måste vända hem. Trojanska muren är ogenomtränglig.

Jag ger inte upp. Jag är en hanrej i den här praktfulla nationen.

Min Helen, min brud-

-min ägodel, ligger med den smutsigaste varelsen av dem alla.

Vi kan inte bryta oss in genom portarna.

Om du vill dö för att döva din skam, varför anfaller du inte muren-

-och möter pilarna av de praktfulla trojanerna?

-Jag är kung, Akilles. -Tio år av krig!

-Gudarna måste älska dig. -Då hade jag varit hemma med min fru.

Kanske om du kämpat med ditt hjärta och testiklar!

-Sluta! Sluta! -Muren är ogenomtränglig.

Jag ser trojanerna rida in och ut hela dagarna!

-Finns det nån hjärna där inne? -Akilles...

-Han har en poäng. -Har du också tappat det?

Nej. Vi måste lista ut ett sätt att ta oss in med trojanerna.

Hur ska vi göra det?

Det kanske finns ett sätt.

-Trojanerna är fåfänga människor. -Extremt.

De bygger statyer och ställer dem på torgen.

De älskar sina statyer. De representerar deras storhet.

Tänk om vi skulle ge dem en trofé de inte kan motstå?

Det måste vara en väldigt stor trofé.

-En som smickrar dem allra mest. -Exakt.

Va? Vad pratar ni om? Tala klarspråk.

Agamemnon... Om jag öppnar Trojas portar-

-får jag då återvända hem och aldrig kriga igen?

Om du ser till att Troja faller, lovar jag dig som kung-

-att du får åka hem till Ithaka och familjen.

Vi har en plan! Män!

Tio dagar senare

Vi har gått i evigheter. Var är den här fantastiska saken?

Här framme, ers majestät.

En gåva?

Grekerna har flytt som ynkryggar!

Man kan inte lita på en gåva från grekerna.

Vi bränner den och kallar på Krakens förbannelse.

Då må alla greker sjunka och drunkna.

Nej, Kirke. Vi lämnar grekerna till deras skam.

Beordra dina män att köra in trofén i min stad.

Så att vi kan fira vår seger runt den.

Gör som kungen beordrar.

-Kraken. Hör ni det? -Det är bara en legend.

Det sägs att den aldrig skulle skada trojaner men jaga varje grek.

Var tyst, annars tar jag din tunga.

Om vi lyckas, Aesus, får vi återvända hem.

Vi närmar oss porten.

Jag har aldrig sett så mycket guld och juveler. Snart är det vårt.

Se upp med din girighet, det kan bli vår död.

-Fokusera på ditt svärd och gudarna. -Åt helvete med gudarna.

Hälsa Priamos, kung av Troja.

Skåda gåvan från grekerna. Gudarna prisar dig, store konung.

Store Apollo, solens gud. Ta denna gåva och ge oss tur.

Länge leve Priamos. Bäraren av Trojas svärd.

-För Troja! -För Troja!

För Troja! För Troja!

De firar som att de vunnit olympiaden. När ska vi anfalla?

Vi måste vänta tills deras glädje vaggat dem till sömn.

Vi borde ha mer respekt för dem som dödat våra män i så många år.

Därför njuter jag av deras förfall.

Du är ung. Vi dödar för att det är vår plikt.

Du borde inte njuta av det.

Kom igen.

Du har gjort mig en stor tjänst, Odysseus, kung av Ithaka.

Jag har gjort vad du bett om. Låt oss avsluta så att jag kan återvända.

Låt oss ta vår ära.

Stoppa honom! Anfall!

Far! Porten är öppen.

Grekerna. Jag visste att vi inte kunde lita på dem.

Släpp Kraken fri och lär dem en läxa.

Monstret har aldrig släppts fri förut. Den kommer förstöra allt.

Nej, Kraken skadar inte trojaner. Den förgör sig själv innan dess.

Jag ber dig, släpp Kraken fri.

Rädda ditt folk.

Till attack! Den grekiska horden är på oss!

-Kirke, led mig till Kraken. -Den här vägen, min herre.

Försvara ditt hem och din brud.

Helen, din otrogna sköka! Jag kommer ha ditt huvud på en spik.

Jag hade glömt hur vacker du är.

Min stad.

Titta inte. Släpp Kraken fri och du får din hämnd.

Systrar! Dödens timme är här.

Endast du kan göra det här, gode kung.

Att kalla på varelsen kräver en stor uppoffring.

Vi måste kämpa.

Stopp! Gör det inte.

Kraken är gudarnas monster. Du kan förstöra hela jorden.

Vem är denna grek som vågar trotsa mina murar?

Jag är Odysseus. Kung av Ithaka.

Odysseus. Kung av Ithaka. Jag förbannar dig och alla som följer dig.

Din fru gifter sig med en annan. Din son dör utan en tron.

Inga av er ithakaner kommer nånsin ta er hem!

-Jag tror inte på dina förbannelser. -Din tanklösa grek!

Om du nånsin sätter din fot i Ithaka kommer det förstöras!

Hör mig, store Kraken! Verkställ denna förbannelse!

-Ser du din undergång närma sig? -Den är en fiktion.

Vi ses i helvetet.

Akilles! -Släpp ditt vapen.

Ta henne, Aesus!

-Min vän, vi tar dig till båten. -Åk, Odysseus.

Ta dina män och res hem.

Till gudarna, jag har dödat den oövervinnerliga Akilles.

Till gudarna! Ni kan inte döda en trojan!

Så länge hon är med oss kan ni inte skada oss!

Ta mig med er. Döda mig. Det spelar ingen roll.

Ni flyr till havs, in i Krakens domäner.

Nog med era legender och förbannelser!

Åk, Odysseus. Men glöm mig inte.

Sörj inte din vän, du träffar honom snart igen.

Jag fruktar inte dagen när mitt namn nämns i historian bredvid Akilles.

Var inte så säker. Du ser aldrig ditt älskade Ithaka igen!

Se hur dina män skakar av rädsla. Är det dem du försvarar?

-Vad var det för jordbävning? -Staden har fallit, Eurylochus.

Ta oss hem.

Av Zeus, vad är det för pest som förföljer oss?

Det är Kraken! Ni är alla fördömda!

Hur besegrar vi den?

Den kan inte skada oss så länge vi har den trojanska prästinnan!

Ni kan inte ha mig vid er sida för alltid. Kraken följer er för evigt.

-Tills du och ditt kungarike är dött. -Tyst, trojanska häxa!

Framåt, Eurylochus!

Så fort vinden tar oss! Låt oss lämna detta ställe!

Drick upp, män. Kriget är över men kungen har inte återvänt.

I sinom tid kommer drottningen ta sig en ny man.

Bäst att göra er hemmastadda. Det här är vårt kungarike nu.

Drottning! Kom och servera oss! De bästa återstående!

-För ett nytt styre i Ithaka! -Ja!

Din längtan tjänar inget till. En död kung kan inte höra dig.

Tanklösa odjur. Jag borde slänga ut dig.

Göra dig av med stödet från de mäktigaste familjerna i Ithaka?

Skulle du beröva din son både en far och en kung?

Försiktigt, du är fortfarande en gäst i mitt hem.

När min make återvänder lär han dig hyfs.

Om han återvänder.

-Tills dess kräver vi din gästfrihet. -Som ni önskar.

Det behövs mer vin, våra glas står tomma.

Vi har letat i månader, fortfarande inga landmärken.

Vi kan vara utanför kartan.

-Är vi inte på väg väster ut mot solen? -Jag styr åt väst men vi åker öster.

Jag styr åt norr och vi åker söder.

-Det verkar vara magi. -Det är Priamos förbannelse.

Prata inte om förbannelser, det gör det bara värre.

Bröd. Kung.

Jag är ledsen, min herre. Det är allt vi har kvar.

-Hur många dagar har vi till? -Inga. Det är bara maskar kvar.

Jag äter inte innan mina män.

Har du sett Kraken, gamle Thelonius?

Nej. Inte sen malströmmen.

-Den är borta, tror jag. -Låt oss hoppas.

Prästinna.

Prästinna? Vilket tempel? Du hånar mig med en sån titel.

-Så vad ska jag kalla dig? -Jag är Kirke.

Jag är Odysseus.

Jag vet vem du är. Du har förbannats i all evighet.

-Ska du binda mig igen? -Ska du försöka hoppa överbord igen?

Vart skulle jag ta mig? Troja är borta, mitt folk finns inte längre.

Var är min beskyddare, Kraken?

Det här är allt jag har. Den här båten och luften jag andas.

Här. Ät.

Varför sån vänlighet?

Kriget är över. Vi är inte längre fiender.

Ät det här. Det är sista biten.

Vi behöver proviant. Känner du till dessa vatten?

Varför skulle jag hjälpa dig? Du förstörde min stad och kidnappade mig.

Du satte en förbannelse på mitt namn. Kriget har gjort oss jämlikar.

-Vi borde kasta i den där subban. -Nej, vi behöver henne som skydd.

Jag tror att det finns nåt gott i henne.

Här finns det inga trojaner. Inga greker. Vi är alla barn av havet.

Hon är en av oss nu.

Land i sikte!

En rosa ö. Det här är märkligt.

Vad gör en ö till den färgen? Hur du sett nåt liknande, Thelonius?

Nej, min herre.

En ö av rosa blommor.