Below the Surface (Gidseltagningen)

I TIDIGARE AVSNITT

Det här är Philip Nørgaard från terrorenheten.

Jag har 15 gisslan.

Vapnen stals för två år sen från kasernen i Ålborg.

-Vad fan gör du här? -Vem köpte du geväret av?

Han sålde vapen till terroristerna som tagit femton danskar gisslan.

-Vi har en adress. -Kan det finnas ett garage också?

- "Howdy, partner." -Kanske har min mardröm tagit över.

-Philip... -Jag behöver dig här, Louise.

Nej! Nej!

-Vi är redo. -Förlåt, men jag kan inte.

-Polisen måste få arbeta i fred. -Så du bara drar nu?

Jonas. Min pappa är gisslan. Jag vill ta över insamlingen.

Jag förstår varför folk öppnar sig för dig.

Det är jag. Hon svarar nästa gång du ringer.

-Är du säker på det? -Ja.

-God morgon. Philip? -Han sover.

Simon och S.P. vill att han åker till lägenheten.

Han har inte sovit på tre dagar.

-Säg till dem att jag är på väg. -Okej.

Philip.

HAN LURADE DÖDEN

NY ANTITERROR-ENHET

-Hittade ni nåt? -Ja, i garaget.

Där fanns en hel vägg med artiklar och bilder om mig.

Bara om dig? Man blir ju lite förnärmad.

-Hans... -Det behöver inte betyda nåt.

Du är en offentlig person, och alla vet var du är chef.

De visste att de skulle möta dig, så de gjorde research.

Lägg dina krafter på att få upp de tretton där nere.

-Vi börjar med dem om Philip. -Den också.

Jäklar. Det är jäkligt många.

-Hej. -Hej. Nåt nytt?

-Nej. -S.P., vet vi nåt mer om lägenheten?

Nej. Hyresgästen, Kenneth Larsen, vet inget om det här.

-De kapade hans identitet. -Och fingeravtryck, DNA?

Massor. Vi kollar dem, samma med Interpol.

Ha kontakt med dem. Jag vill veta om de hittar nåt.

Jag vill veta vilka förövarna är.

Kan alla lyssna en sekund?

Jag vet att ni är trötta och jobbar hårt.

Men vi måste öka tempot. Gisslan har varit fångna i fem dygn.

De är trötta, och det är gisslantagarna också.

Det är nu som det kan slå slint.

-Bra. -Uppfattat.

-Du kan ha knäckt ett revben. -Aj!

-Har du pratat med Denise? -Jag sa god morgon.

-Jag blir galen av att bara vänta. -Vad pratar ni om?

-Vi måste göra nåt! -Piska inte upp nån stämning!

Det gagnar ingen av oss.

Titta bara på Ricco. Han gör det bästa av det.

-Snyggt trick. -Vi behöver inte göra det värre.

Jag tänker inte vänta på att dö!

Efter fem dagars gisslandrama flyter trafiken normalt-

trots avspärrningarna i centrum.

Man är inte närmare en lösning på dramat.

Flera experter påpekar att man går in i en kritisk period.

Jag hoppas på fler intervjuer. Så jag väntar vid telefonen.

Ja. Precis.

Jag måste lägga på nu.

Det är bra. Tack för stödet.

-Hej. -Hej.

-Har det hänt nåt? -Jag väntar. Det är frustrerande.

-Jag vet inte ens om de ringer. -Vad ska vi göra under tiden?

Jag vet inte.

-Det är Naja Toft. -Ny intervju i kväll kl. 20.

Okej. Vem ska prata med? Kan jag få ett namn?

-Se bara till att vara redo. -Okej.

Tänk om jag ska intervjua din pappa?

Jag vet inte hur han hade hanterat det.

Jag ska vara försiktig.

Du ska inte vara försiktig med mig. Kom.

Vi får snart åka hem.

Har du barn?

Hon är ett och ett halvt. Hon sitter aldrig stilla.

Det blir roligare när de är lite äldre.

Då kan man prata med dem på riktigt.

Hon kan redan säga "nej". Och "mamma".

-Och "Teletubbies". -Hon låter som en smart liten tjej.

Jag vet inte riktigt var hon fått det ifrån.

Det är åtminstone inte från mig.

Och absolut inte från sin pappa.

Jaså.

Jag vill inte dö utan att ha lärt känna henne.

Men herregud...

-Det vill jag inte. -Nej.

Allt kommer att bli bra. Det lovar jag.

-Vi kan slå oss fria. -Slå oss fria?

-Vi har ju inte en chans. -Vi är tretton, de är tre.

Ja, det är bra odds förutom...

Det är bra odds förutom att vi är inlåsta och de har automatvapen!

Vi ska bara avväpna en. Då har vi ett vapen, de har problem.

Jag hörde att det blir en ny intervju i kväll.

De kommer att vara upptagna av det. Då har vi vår chans.

Skapa inte en massa allianser. Det angår alla.

-Jag hoppas alla blir fria. -Vi måste rösta om det.

Håll öråd om du nu gärna vill. Jag gör det jag är bra på.

Mormor?

Nu är de där. Polisen kastade ut oss från replokalen.

-Det kan inte stämma. -De sa åt oss att packa ihop.

-Vad ska ni göra? -Mamma tycker vi ska göra det.

Jag försökte uppfostra henne till att inte följa auktoriteter-

men det tog inte riktigt.

Hon var med som liten när vi grundade Christiania.

-Juridiken har förstört henne. -Absolut!

Vi sa att vi skulle packa ihop, men vi lämnar inte replokalen.

-Vi ockuperar den. Vi ska kämpa. -Det gillar jag!

Det är därför jag är här. Har du en sovsäck?

Jag har allt möjligt. Har ni mat? Ni måste orka kämpa.

Visst, allt sånt.

-Naja är i gång igen. -Jaså?

Vi avlyssnade hennes samtal. Det blir en ny intervju klockan 20.

-Sänder hon live? -Ja, och vi kan inte hindra det.

Vi måste få henne att samarbeta. Du får prata med henne.

-Jag? -Du har bra hand med folk.

-Varför gör inte du det? -Jag är inte bra på det.

-Åtminstone inte med henne. -Okej.

Tack.

-Vad händer? -Vi börjar få svar.

Inga träffar hos Interpol eller i vår egen databas.

-Det verkar vara en återvändsgränd. -Ring om det händer nåt.

Inget är så uppfriskande som motion på eftermiddagen.

-Vill du vara med på nästa intervju? -Vad menar du?

Om jag ska intervjua din pappa så kan ni ju prata.

-Jag vet inte. -Blir han inte glad om du är med?

Det uppmuntrar honom.

Det hade hjälpt insamlingen.

Folk vill gärna att de anhöriga får ett ansikte.

Jo, det är bara...

Han kan flippa ut helt.

Och det vill jag inte utsätta honom för.

Nej.

Det förstår jag. Så klart.

Vem fan är det?

Hej. Louise Falck. Jag är från polisen.

Jag är med i förhandlingsgruppen.

-Har du förhandlat med dem? -Ja.

Jag trodde man hade erfaret folk till sånt.

Vi vet att du ska göra en intervju och vill gärna vara med.

Hur vet ni att jag ska göra en intervju?

-Avlyssnar ni min telefon? -Ja.

-Hur länge har ni gjort det? -Sen första intervjun.

-Vad ville du? -Vi vill sitta med vid intervjun.

-Glöm det! -Naja, vänta.

Vi vill alla lösa situationen snabbt och fredligt.

-Om vi får sitta med... -Glöm det. Trevlig hemresa.

Naja!

När intervjun börjar övermannar vi en, tar hans vapen-

och ta itu med den siste.

-Jag såg några verktyg på marken. -Hur får vi tag i dem?

Jag ber Charlie att få komma ut.

-Han tar gärna chansen. -Han går inte på det igen.

Ricco?

-Du är väl på god fot med Bravo? -Det är att ta i.

-Ni kan snacka. -Han gillar mina trick.

Precis. Vi behöver din hjälp. Denise har hittat verktyg...

Ricco.

Tänk efter nu. Det kommer att sluta illa.

Vi måste ju göra nåt.

Du, Bravo?

Får jag pissa?

Jag måste verkligen pissa.

-Vill du pissa? -Ja. Snälla.

Jag måste.

Visa ditt trick först.

-Hur fan gör du det? -Magiska händer.

Kan jag inte få lov att pissa?

Charlie.

Vänta.

Gå.

-Du har två minuter på dig. -Ja.

-Skynda på! -Ja.

Vänta.

Scarfen.

Ge mig scarfen.

-Gå. -Tack.

Jag vill visst ha demokrati.

Det är en bättre samhällsform än alla andra, men ändå skit.

Det är klart man måste ha regler.

Men nån måste utmana reglerna och kolla så de verkligen funkar.

-Jag startar en ungdomsrevolt. -Det är på tiden!

-Tack för hjälpen, mormor. -Ring och berätta hur det går.

Stanna.

Håller ni på att flytta in? Så sa vi inte.

-Snutjävlar! -Stick!