Chicago Fire

Vi tar oss ur det här. Carver, täck honom!

-Pryma? -Han lever, tack vare dig.

-Hur fick du ärret? -Jag var nio år, vi var vid en brasa.

Min storebror knuffade in mig i elden.

Ingen trodde mig, för det lät inte klokt.

Vilken 15-åring skulle göra så mot sin lillebror?

-Er mamma ska opereras. -Jag har en tumör.

-Hon kommer att bli bra. -Vi fick inte bort all cancer.

Vi har en kamp framför oss.

-Åh, tack så mycket. -Det var så lite.

Vi måste ringa och boka tid för cellgiftsbehandling.

Jag måste kolla upp vår försäkring och se hur vi bäst löser betalningen.

Doktorn sa att det var bråttom.

Vi bokar först, sen kan vi prata med...

Jag vill läsa igenom försäkringen först.

Fick du tag i mr Mercado? Angående skolans insamling.

-Han har redan skickat över allt. -Jag håller i det varje år.

Det är viktigt i år för de skär ner på idrotten.

Om jag kan släcka eldsvådor så kan jag sköta en skolinsamling.

Nu blir jag sårad.

Jag vet inte om ni hörde, men allt är bra och ingen dog.

Pappa, jag skjutsar Max och Luke. Du tar Kenny och Annabelle.

Du ser, vi fixar det.

Annabelle är ledig idag, lärarna rättar nationella prov.

-Hon får vara på brandstationen. -Då blir hon nog glad.

Jag älskar dig.

-Vänta, den har fastnat. -Tack.

Riggar du ett stativ för räddning i slutna utrymmen?

Vill du göra klart det?

Ska den riggas för två på en eller fyra på en?

Två på en räcker.

Alla är inte utbildade på den här utrustningen, var har du lärt dig?

Jag har tittat på er, pluggat vid sidan av.

Ser bra ut.

-Hur länge har du jobbat insats? -I 14 år.

-Här på 51:an? -Det stämmer.

-När började Kidd jobba här? -För snart sju år sen.

Du är en lyckligt lottad man, Severide.

Kärlek vid första ögonkastet är en myt.

-Det är det inte alls. -Det tar tid att bli kär.

Tänd kan man bli på ett ögonblick.

Blev du kär i Casey så fort ni träffades?

Ja, det tror jag.

Det var en viss känsla. Jag gillade Dylan, men jag fick inte den känslan.

Det blir omöjligt för dig att dejta om du ska jämföra alla med Casey.

-Cruz, blev du kär i Chloe direkt? -Ja, genom brandröken.

Hör inte på honom, han går på moln ända sen adoptionen.

Enhet tre, ambulans 61. 400 Armour Street.

Ni snackar strunt!

-Det här blir intressant. -Skynda er, det är riktigt illa.

Stanna här, jag kollar läget.

-Vad hände? -Alla ska lägga ned bågarna...

...när alla hämtar sina pilar.

Nån idiot pillade med sin och släppte iväg en pil.

Ge oss lite utrymme.

-Jag kan inte... -Prata inte. Vad heter han?

-Alex. -Du har svårt att andas, Alex.

Slappna av och ta bort handen så att jag ser.

-Ska vi intubera? -Nej, syrehalten är bra.

Det bästa är att han andas själv. Men vi kan inte ta ut pilen.

-Den får sitta kvar så länge. -Ska vi stabilisera skaftet?

-Den sticker ut för mycket. -För bred för ambulansdörren.

Minsta grop i vägen kan skära av lufttillförseln. Vi måste kapa pilen.

Cruz, ta hit cirkelsågen och verktygsväskan.

Funkar det inte med en bultsax?

Det är kolfiber, den skulle mosas och bli sylvassa flisor.

-Jag är rädd för vibrationerna. -Vi är försiktiga. Ta in en bår.

Jag tar sugen. Gapa.

Cruz, håll i änden av pilen med en griptång.

-Visst. -Ge mig en handduk.

-Den här skyddar ögonen. -Jag kapar.

Sluta. Sluta. Vibrationerna orsakar subkutant emfysem.

-Luftbubblor trycker mot strupen. -Jag håller så stilla jag kan.

Vi måste förhindra att det kommer in luft.

Vi lindar ett figur åtta-bandage.

-Testa igen nu. -Var med, Cruz. Täck för ögonen.

-Det funkade. -Vi lyfter honom.

-Försiktigt. -Ett, två, tre.

Vänd dig om och sätt dig.

Vi kommer ut!

Annabelle, det står att jag ska ha tolv korgar samt en stor donation.

Gör din mamma det här varje år?

Det är mycket.

-Behöver du hjälp? -Nej, nej.

Om Cindy klarar det själv så klarar jag det också.

-Säkert? -Ja då, jag fixar det här.

Det är mycket för Herrmann. Cindy är klippan i familjen.

Jag hoppas att hon klarar sig. Det är synd om ungarna.

Hej, Annabelle. Läget?

Har du sett Riffis senaste TikTok?

Håller han fortfarande på? Vad tragiskt.

-Så, vad gillar du bäst? -Egentid, att få vara ifred.

Visst, förlåt.

-Hon är läskig. -Jag började svettas.

Du vet den där skolinsamlingen Cindy har hand om varje år?

Herrmann försöker ta över den medan hon är sjukskriven.

-Vi borde kanske hjälpa honom. -Jag erbjöd mig, han vägrade.

Kan du beordra honom att ta emot hjälp?

Annars kommer skolan att kursa.

Cindy kan bli sjukskriven länge.

Herrmann vill kanske inte be om hjälp direkt.

Han vill visa att han kan fixa det här på egen hand-

-och vänta med att be om hjälp när han verkligen behöver det.

Jag tänker på vad de går igenom, sen tänker jag på Trudy...

Tänk inte så.

Jag kramar Donna varje gång jag får chansen.

Vi respekterar hans önskemål, men står redo att hjälpa till.

Det låter bra. Tack.

Jag spårade läckan till slangen, det går att laga.

Vad bra. Jag är nöjd så länge vi inte behöver byta ut den.

Nej då, vi lagar den.

-Carver, din bror är här. -Nej, min bror är i Texas.

Han frågade efter dig. Han heter Nathan.

Han står utanför, han ville inte komma in.

Okej. Tack.

-Du kunde ha ringt. -Vi behöver pengarna.

-"Vi"? -Det gick inte som det skulle.

-Var inte så skadeglad. -Du är en skitstövel.

Ska mamma och pappa förlora huset för att du är bitter och arg?

-Stick härifrån. -Vi kan aldrig räkna med dig.

-Jag sa det till dem! -Stick!

Carver...

-Sa Carver nåt? -Inte ett ord.

Låt honom vara, det är hans privata angelägenheter.

Han berättade vad brodern gjorde. Han vet att jag vet.

Jag håller ett öga på honom och ser hur han mår.

-Capp! Hade inte ni ett pingisbord? -Inte längre. Det var ett tag sen.

-Så tragiskt. -Förlåt.

-Är det allt? Ett munstycke? -De kanske vill leka brandman.

-Du vet att den är trasig? -Vem bryr sig?

-De ska inte släcka bränder. -Vad har du mer?

Jag tänkte lägga i en t-shirt, men det finns inga kvar.

-Capp, ge mig din tröja. -Varför jag?

Det står "Insats" på den. Ungarna kommer att älska den.

-Vad stelt. -Förlåt.

-Herrmann, den här korgen...suger. -Vi tar över.

-Jag fixar det! -Nej, det gör du inte.

Han kommer strax. Här är han. Du har en besökare.

-Severide, det här är Dawn. -Dawn Cannon.

-Frun till killen med pilbågen. -Alex? Hur mår han?

-Bra, tack vare er. -Sylvie gjorde det mesta.

Det kunde ha gått värre utan er. Han får komma hem om några dagar.

-Skönt att höra. -Han vill gärna visa sin tacksamhet.

-Vi gjorde bara vårt jobb. -Ett jobb som betalar för lite.

Vi vill säga tack med en gåva till er var.

Vad sägs om 3 000 dollar var?

-Nej, det är... -Jag insisterar.

Alex och jag driver vår egen investmentbank.

Vi har det bra ställt ekonomiskt, så tänk inte ens på det.

Vi får inte ta emot pengarna, det är emot reglerna.

-Tack ändå, det var en fin tanke. -"Regler".

Okej, men Alex kommer inte att bli glad.

Han är van att få som han vill. Tack än en gång.

Skit också!

Jag ber om ursäkt. Det ska inte upprepas.

-Mår du bra? -Ja, jag klämde mig bara.

Jag pratar inte om din hand.

Du är den enda som vet hur sjukt det var att han kom hit.

Prata med mig, då.

Om du vill.

Han kom hit för att be om pengar.

Jag flyttade så långt bort jag kunde så fort jag fick chansen.

Jag hör av mig vartannat år.

När jag blev brandman kallade Nathan mig en värdelös knegare.

Och nu ber han mig om pengar.

Psykfallet med sina märkeskläder, som knuffade in mig i en brasa-

ber mig nu om mina livsbesparingar.

-Kan du fatta det? -Nej, det är helt vansinnigt.

Varför ber han inte dina föräldrar?

Han hade en reklambyrå som han körde i botten.

-Då tog han mina föräldrars pengar. -Jag beklagar.

Jag har i många år haft en återkommande dröm.

Nathan och mina föräldrar är på en husbåt i sjön där vi växte upp.

Båten sjunker, och de kommer att drunkna. Jag vet det.

Jag står på strandkanten och tittar.

Jag skulle kunna försöka rädda dem.

Men det gör jag inte, jag bara...

Jag ser bara på.

Vem är psykfallet nu?

En dröm gör dig inte till ett psykfall.

Det känns som om det är det som händer nu.

Det är så konstigt.

Trots allt, kan jag bara se på när mina föräldrar går under?

Och förlorar allt? Jag vet inte.

Jag vet faktiskt inte.

Hjälmarna glömde jag bort att vi hade. Bra jobbat.

En korg klar, bara elva kvar.

Det är...ganska många.

-Chefen? -Förlåt, Ritter.

Cindy har inte sovit så bra.

Hon hostar... Jag vill hålla ett öga på henne.

-Så jag är lite trött. -Du behöver inte be om ursäkt.

Var är Kenny? Skolan har väl slutat nu?

Jäklar. Jag sa till Lee Henry att jag skulle ta hand om Kenny!

Jag glömde! Det här är inte bra. Vi måste åka nu!

Hallå! Hej, har du sett Kenny Herrmann? Han går i trean.

Alla barn hämtades för flera timmar sen.

Jag har ännu ett Herrmann-barn på stationen.

-Vad? -Kenny är här.

En förälder såg honom stå och vänta och körde hit honom.