Seinfeld

Tanken med smokingen är nog att alla män ser likadana ut.

Ett bröllop äger rum mellan en vacker brud och nån kille.

Smokingen är skapad av kvinnor för att de vet att män är opålitliga.

Om brudgummen bangar ur tar hon bara nästa kille.

Därför säger man inte "tar du Bill Simpson"utan "tar du denna man"!

- Lämna ett medde/ande. - Jerry... Joe Devola.

Jag har ett hårstrå på tungan. Jag får inte bort det.

Vet du hur mycket jag avskyr det? Klart att du gör, du la det där.

Jag vet att du baktalade mig för cheferna på NBC.

Du fimpade mitt kontrakt, så nu tänker jag fimpa dig.

Jag har fimpat folk förut...

...och jag tänk er göra det igen.

- Vad säger du om operan? - Jag vill inte gå.

Jag gillar inte opera. Varför sjunger de?

De kan väl säga det!

Det är så de snackar i Italien, de sjunger till varandra.

Språket låter som när man sjunger. Det är språket, Jerry!

- Varför pratar de inte så där nu? - Det är jobbigt att hålla på så...

- Det är jag. - Kom upp.

- Jag vet inte. - Det är premiär!

Pajazzo, den store tragiske clownen. Precis som du!

Så smickrande... Hur fick du tag på biljetter?

- Jag har många kontakter. - Opera är inte min grej.

- I så fall går inte jag heller. - Tänk på George, Susan och Elaine.

Du är kärnan, sugröret som rör om i drinken!

Jag följer väl med då.

- Hej! Har du biljetterna? - Inte på mig.

- Det var därför jag kom hit. - Min vän har dem.

Jag ville överraska Joey med dem. Du har väl en extra?

Äntligen får jag träffa din polare Joey!

- Visst är det festligt? - Så Joey älskar opera.

Hör här... du ska veta en sak.

Det är skönt att träffa nån som har lite djupare intressen.

Han har koll, han är lycklig, han är välanpassad.

- Kul att träffa honom. - Jag måste gå.

- Varför har du så bråttom? - Jag ska överraska Joey.

Män älskar sånt!

- Du har ett meddelande. - Det kan vara den där blondinen.

Jerry... Joe Dev o/a. Jag har ett hårstrå på tungan.

Vad ska jag ta mig till?! Han är galen!

Ta dig samman!

Han ska ju gå på mediciner!

- Låt mig tänka! - Jag ringer polisen!

De gör ingenting.

De måste göra nåt, han tänker fimpa mig!

Jag vet inget om hans kontrakt med NBC!

Ring honom och säg det!

Det är precis vad jag ska göra.

Han är mänsklig, han förstår säkert.

Nämn inte mitt namn.

Det är telefonsvararen. Trevligt meddelande.

Det är Jerry Seinfeld. Det måste vara ett enormt missförstånd.

Om vi pratar om det kan vi reda ut alltihop.

Joey?

Herregud, du skrämde mig!

Bra, fruktan är vår mest ursprungliga känsla.

- Dörren står öppen. - Jag vill uppmuntra inkräktare.

Vad är det här?

Tycker du om det? Mitt hem är en helgedom för dig.

- Var fick du tag på alla bilderna? - Jag tog dem själv med teleobjektiv.

På kontoret, i din lägenhet, när du shoppar, duschar...

Duschar...?

Jag har framkallat dem själv i mitt mörkrum. Vill du se?

I mörkrummet...? Nej tack, inte just nu.

Jag tycker bäst om dagsljus!

- Hur är det med dig? - Hur så?

Du verkar inte vara dig själv.

Vem är jag? Vem ska jag vara?

Det är en bra fråga! Mycket existentiell...

Vem är du, vem är jag?

- Vad gör du här? - Inget, jag ville bara snacka lite.

Fick du operabiljetterna från din vän? Jag ser fram mot det.

Nej, han fick inte tag på några.

Menar du det?

Tusan också, jag måste gå!

Gasen är på, lyset, vattnet!

Nånting står på, så jag måste...

- Kan du storyn om Pajazzo, Netta? - Jag heter Elaine...

Han är en clown vars fru är otrogen.

Tror du att jag är en clown, Netta?

Om jag tror du är en clown...? Nej, inte om det är dåligt att vara clown!

Men om det är bra måste jag tänka om.

Du har bedragit mig med en annan.

Du ska tala om vem han är. Säg vad han heter.

Inga karlar tittar åt mig! Nu ska jag gå...

- Pajazzo dödar sin fru. - Det är inte alls snällt gjort.

Jag vet inte hur det går, men han råkar säkert illa ut.

Du ska inte gå.

Han hotade mig, det är inte rätt!

Om det var presidenten skulle ni säkert utreda det!

Jag är faktiskt komiker, och jag är lika hårt pressad.

Tack ändå.

- Vem är det? - Det är George.

Låser du dörren nu?

Se på dig!

Den är lite trång där.

Jag hade den senast för sex år sen när jag höll tal på Bobbys bröllop.

Vilket hemskt tal...

- Folk brukar inte svära i ett tal. - Jag försökte lätta upp det lite.

Det fanns gamlingar där, hela släkten. Du var hemsk!

Efter talet drack de inte ens, de bara stod där helt blickstilla.

Ett av de värsta talen nånsin.

Hennes pappa hade inte behövt kasta ut mig. Han bröt ner mig!

- Susan följer inte med. - Varför inte det?

- Biljetten kostade hundra dollar. - Varför betalade hon inte för sin?

När vi äter middag tillsammans försöker hon inte ens ta notan.

- Vem är det? - Det är jag!

- Varför låser du dörren? - För Devolas skull! In med dig.

- Varför är du inte klädd? - Det är jag. Jag ska säga en sak...

- Du sa ju att folk klär upp sig. - En del gör det, inte jag.

- I så fall går inte jag sån här. - Tror du att jag är ledigt klädd?

Jag kan inte byta om, så du måste gå sån.

- Varför ska jag behöva lida för det? - Vi är vänner, du ska också lida!

Okej, jag har det här. Jag får sitta intill den här slashasen!

- Vad är det för smörja? - Det är Pajazzo.

Vi har två biljetter över. Susan kan inte gå och inte Elaines vän heller.

Vi säljer dem! Vi kan få 500 per biljett.

Menar du det? Är folk ute efter biljetter?

Skojar du? Det är premiär, Pavarotti och Pajazzo!

- Vilket storslam! - Jag visste att jag älskar opera!