Wonderland (원더랜드)

Min pappas familjenamn är Bai, och min mammas är Li.

Därför döpte de mig till Bai Li.

Jag är fondförvaltare och har världen över.

Nu har jag min bas i Sydkorea.

Jag bor med min mor och min dotter.

Min mamma ville det egentligen inte, men jag övertalade henne.

Min dotter vet inget.

Jag ville alltid vara hennes vän, men jag misslyckades.

Jag vill försöka igen när jag kommit dit.

När jag är där kommer jag inte att veta att jag är död, eller hur?

Trevligt. Jag kan bli arkeolog.

Det var min barndomsdröm. Jag hade nästan glömt det.

Tack.

Om vi kunde träffas igen,

är det så mycket jag vill säga dig.

Jag saknar min mamma.

Förut saknade jag inte henne lika mycket.

Nu när jag närmar mig döden tänker jag på dem jag förlorat.

Personen jag vill ha tjänsten för...

Jag vill se båda mina föräldrar

leva ett gott liv tillsammans på en vacker plats.

Jag ville besöka så många platser, men jag hann det inte i livet så...

En lite varmare version av min vän.

Det är personen jag kände och som jag vill träffa.

Jag ville möta hen i en dröm, men det blev inte så.

- Min sista bild av honom gjorde så ont. - Hur är det? Har du haft kul?

WONDERLAND

Reser du ensam?

Ja.

Har du familj där?

Nej, jag ska jobba där.

Min dotter är hos min mamma.

Jag är arkeolog.

Utforskar du ruiner?

Vilket coolt jobb.

Ja.

Min dotter vill också bli arkeolog. Jag hörde hennes säga det på...

- På förskoleavslutningen. - Förskoleavslutningen?

- Ja. - Din koreanska är bra.

- Den är perfekt. - Bara lite.

Ska du vara borta länge?

- Ungefär tre månader. - Tre månader?

Saknar du inte din dotter då?

Det går bra.

Hon är van.

Jag har redan ordnat allt.

Så bra.

Okej, nu måste jag gå.

Vi kan väl höras?

Ja.

- Hej då. - Hej då.

Lycklig resa.

Hallå!

Hej.

BAI LI

Jag är framme, mamma.

Vad är det? Vad har hänt?

Var är Jia?

Var är Jia?

Jia! Mamma ringer.

Jia?

- Jia. - Jia!

Kom nu.

Kom och titta.

- Där är du ju. - Det är mamma.

Tittut!

Ser du?

Varför är min älskling så ledsen?

För att jag inte har ringt på länge?

Förlåt!

Vet du var mamma är just nu?

Titta här. Se vad jag känner på.

Vad är det här?

Det är en kamel! Ser du?

Hoppas att den inte biter mig!

Pälsen är så mjuk.

Här, ta den.

Mamma jobbar här nu.

Jag ska hitta något spännande varje dag och visa det för dig.

Sovit gott, Jung-in?

TAE-JU

Vakna nu.

Behöver du sova lite till?

Du hinner fem minuter till om du duschar, 20 om du bara tvättar håret.

Tåget går 18 minuter i. Hur gör du?

Om jag bara tvättar håret och borstar tänderna?

Då kan du sova 15 minuter till.

Men du har redan använt upp 30 sekunder med mig.

Idag är det Barcelona som du älskar. Ska du inte dit?

Så klart.

- Jag ska dit. - Precis.

Jag ska.

Jung-in.

Tåget gick precis!

Du måste iväg nu!

- Har det gått? - Ja, du måste gå. Skynda dig!

Jag skojar.

Vill du dö?

Det funkar varje gång.

Stig upp. Du måste göra dig klar nu.

Det är fint väder i Barcelona idag.

Temperaturen är 16 grader, luftfuktigheten 58 %.

Flygtid är 12 timmar och 40 minuter. Beräknad ankomsttid är 18.40.

Det är kallt när du kommer fram, så ta med en jacka.

- Ögondropparna. - Just det.

Vitaminerna också.

Hej då!

- Väck mig tidigt imorgon! - Jung-in!

Är du ledig i helgen?

Vill du gå på bio?

Ett ögonblick.

Hej, Jung-in.

Har vi planer för helgen?

Nej, varför frågar du?

- Då går jag kanske på bio. Går det bra? - Javisst, gör det du.

- Hur dags? - Hur dags?

- Funkar klockan 17? - Han säger 17.

- Ska jag köpa biljetterna? Vilken film? - Vilken film?

Det är min pojkvän.

Glöm det. Du borde gå med honom.

Det går bra. Han är långt borta.

- Vill du säga hej? - Hej!

Hejsan.

- Då går jag på bio. - Okej.

- Hej då. - Ha det så kul.

Hej då.

Ska vi inte gå?

Gapa!

Jättegott!

- Vill du se nåt coolt? - Visst.

Det har jag sett. Inte impad.

Visa nåt annat.

Okej.

Kolla.

- Coolt, visst? - Det är ganska coolt.

- Jung-in. - Ja?

- Här. Fånga den. - Okej.

Träff.

Tog jag den?

- Skicka tillbaka den! - Sluta nu.

Okej.

Titta, norrsken.

Minns du när vi åkte och såg det?

Sjung en sång.

En sång?

Ja, sjung för mig.

- Nu? - Ja.

Sätt igång, då.

Då så. Skratta inte.

Jung-in

Gu-gu-gu-gu

Min älskade

Åh, min älskade

Även om

Avståndet skiljer oss åt

Får du mig alltid att le

Inget kan förändra min kärlek till dig

Ta min hand

Och låt oss flyga upp i skyn

Slut dina ögon

Le mot mig

Håll mig nära

Stjärnorna lyser ner på oss

Låt oss dansa iväg

Precis så här, för evigt

Min älskade

Åh, min älskade

Även om avståndet skiljer oss åt

Ska jag alltid skydda dig

Inget kan förändra min kärlek till dig

Inget kan förändra min kärlek till dig

Åh, min älskade

"...ta till vapen mot ett hav av kval Och göra slut på dem med ens?"

"Ja, minsann."

"Stor kärlek för..."

"Är rädslan stor..."

Vad gör du?

Jag jobbar just nu.

Fortsätt så.

Det är lättare att memorera det så här.

Vi fortsätter, Jin-gu.

"...fördraga ett bittert ödes styng och pilar eller ta till vapen..."

Nej, stanna där.

Snurra inte. Bara...

Det funkar inte. Glöm texten.

Okej.

Jag tar en titt på det.

Då kopplar vi igenom er nu.

Mormor! Hej, mormor!

JIN-GU

Hur är det?

Det är så fint här. Tack!

Varför gråter du?

Det är underbart här. Du ska få se.

Hur fint är inte det här?

Det är London!

Just det, mormor.

Jag är så glad för kimchin du skickade.

- Tack! - Kimchin?

Jag har mer goda nyheter.