Hotel Desire

Det är den varmaste dagen på 7 år. Inte ett moln, och ändå ska det regna.

Mamma, vi måste gå. - Vad är klockan?

- Ta ut tandborsten först. Vad är klockan?

- 09:30, mamma. - Vilken tid åker bussen?

09:50. Om 20 minuter.

HOTEL BEGÄR

Rött.

- Jag ber om ursäkt. - Det är okay.

Du lovade mig, Mamma. Jag vill inte få cancer.

- Hur vet du vad cancer är? - Internet.

Oh, Luca.

Grönt.

- Vart la jag nyckeln? - I bilen, Mamma.

- Skit. - Mamma.

- Vad är det? - Svär inte.

Förlåt.

Vänta.

Luca, vad ska jag ta mig till med dig?

Du klarar dig, Mamma. Det är bara i två veckor.

- Lova? - Självklart.

Här får du, unge man. En keps. - Tack så mycket.

Du är välkommen... Luca.

Vart ska du, Luca? - Till min Pappa.

Han ska hämta mig i Paris och ta mig med till Coated Sewer.

- Så du ska till Cote d'Azur - Till Céte d'Azur.

Just ja. Vet du vad det betyder? - Nej.

Den blåa Azure kusten. - Wow.

Exakt. Nu åker vi. - Den blåa Azure är väldigt djupblått.

- Visst stämmer det, Mamma? - Så klart.

Luca, glöm inte bort att fånga den där fjärilen åt mig.

- Jag lovar. - Jag älskar dig.

Jag älskar dig också.

- Hälsa till Pappa. - Det ska jag göra.

- Rök inte annars kommer det att regna. - Jag lovar.

Så Julius Pass målar porträtt av människor utan att ha sett dem?

Korrekt. Han använder sin beröring, utforskar deras egenskaper med händerna.

Otroligt. - Och hans utställning öppnar...

Cappuccino för gentlemannen, nypressad apelsinjuice till damen.

Mycket bra. Ha en fortsatt bra dag.

Toni, är du galen? - Jag är ledsen, Felix, men jag är sen.

Kan du parkera den åt mig? - Har du mens eller?

Snälla, nycklarna sitter i. Det är sista gången. De...

Snälla.

Hotell Mira Mare Berlin, Ostrowski. Hur kan jag hjälpa er?

Självklart, Mr Rubinstein.

Vildsvin, service tack. - Karamelliserad mango till bord 26.

Han någon sett Antonia än? - Nej.

Rumsservice, Zylinski. Hur kan jag hjälpa dig?

Engelsk frukost till rum 406.

Suse, har du sett till Antonia än? - Nej.

35 minuter sen. Var är hon?

Har du sett Antonia idag?

Måste vara Groundhog Day.

Det är därför ett välskött hotell bara borde anställa homosexuella.

För de kan inte skaffa barn och använda dem som en ursäkt till att strula till allt.

Marcel, Jag... - Nej, Antonia, det räcker.

Efter att ha hört mig tjata om min ouppfyllda önskan om ett barn...

borde du veta att jag inte kan acceptera mer skitsnack. Jag kan bara inte.

Okay, du är en ensamstående och du arbetar på det här hotellet. Så?

Gör det att du inte går upp på morgonen, tar din son till bussen...

...och kommer till jobbet i tid?

Nej.

Va fan, Toni.

Om jag hade vad du har, skulle jag arbeta längre och gå upp ännu tidigare.

Jag vet, Marcel. Det är därför det får mig att...

Ja, jag vet. Det är därför det får dig att känna dig ännu värre. Jag vet, jag vet.

Så nu för sista gången ska jag som vänlig Gay värd för d'h6tel säga:

Låt oss glömma det som hänt.

- Du är bäst. - Du får sparken om det händer igen.

Detta var sista gången. - Tack.

Och du ser fortfarande ut som 7 dagar av regn.

Jag skulle må bra av ett riktigt skyfall för att få bort dammet från gatorna.

Självklart. Och nu byt om ifrån dina sorgligt vardagliga kläder.

Och ta på dig dina sagokläder, Askungen.

Tack. - Iväg nu.

Hej, Antonia.

Mina fötter gör riktigt ont. - Hej, Julia.

Vad är det med dig? - Inget, allt är okej.

- Jag svettas bara, det är allt. - Svettas du??

Vad pratar du om? Vad är fel? Vad är det?

Antonia, kom här.

Vad är det för fel?

Vad har hänt?

Jag svettas, och jag tror inte svetten kommer ut från dina ögon.

Lika sant som du har mens varje månad, så är inte det där svett.

- Du är knäpp. - Och du ler.

- Älskling, vad har hänt? - Jag hatar mig själv för det.

Det är så löjligt. Det... - Jag vet, det handlande om en man.

- Ögonblicket jag kom in... - Nej.

- Det handlar inte om en man. - Den ända "Mannen"...

Han är inte en man, han är min son.

- Luca? - Ja, Luca.

Han är i Frankrike med sin Pappa.

- Jag kan inte fatta att du gav med dig för henne. - Jag är ledsen.

Hej, Direktören. Ostrowski, från receptionen.

- Verkligen? - Ja.

Jag har varit riktigt orolig. Jag menar, han är bara sju år gammal.

- En självständig ung man. - Han är verkligen självständig.

Du vet, för första gången på länge så kan jag känna...

Jag har...

Vad?

Sedan Luca's Pappa...

Sedan Luca's Pappa?

- Skratta inte åt mig. - Jag skrattar inte åt dig. Fortsätt.

Det är sju år sedan jag...