Untamed Royals

Okej, Xavier. Nu, efter två års terapi, säger du att du inte kan sluta ljuga

för att du tänder på det?

Ljuger du just nu?

Nej.

Nu talar jag sanning.

Numret du har ringt är inte...

- Hallå? - Mamma, jag är klar. Var är Polo?

Vi tvingades sparka Leopoldo. Ta en Uber. Okej?

- Varför det? Vad hade han gjort? - Jag förklarar när du kommer hit.

Några av din pappas saker försvann. Ta en Uber.

- Nej, jag hatar fanimej Uber. - Xavier, snälla, inte nu.

- Vet du vad? Jag går hem. - Xavi!

Polo?

Polo!

Vad fan? Jag väntade på dig.

Varför var inte du där?

UNTAMED ROYALS

Jag är säker på att han inte har gjort nåt. Han sms:ade mig.

Han sa att han hade fått sparken.

En klocka försvinner, och så säger de att han stal den.

Ja, men du vet hur de är.

Du känner honom. Leopoldo skulle aldrig stjäla.

- Du vet hur de är. - Det var ungarna.

- Slynglarna. - Du vet ju hur de är.

- Har de sagt nåt till dig? - Nej, ingenting.

- Bara det du berättade. - Hej, Mari.

Hej, Xavi.

- Vi ses. - Ja, vi ses sen.

- Kom nu, Chente. - Kommer.

Vad vill du leka idag?

Jag tror att...

Det här var droppen! Det är alltid samma sak med dig.

Eller hur? Ger man dem lillfingret tar de hela handen.

Du hjälper dem alltid med deras jäkla festivaler,

och låter dem åka taxi. För om det regnar får de små jävlarna inte bli blöta.

Så fort du vänder ryggen till blåser de dig. Det är alltid samma sak!

Vänta tills jag får syn på den jäveln.

Du är ju otrolig. Ska du inte med?

Det är inte mitt fel. Varför sparkade du min chaufför?

Helt otroligt! Behagade den där latmasken äntligen dyka upp?

Vad är det?

Det där aset bryr sig varken om sin familj, sitt hem,

eller nåt som händer här.

Den där...

Raring, du är jättefin.

Tack, pappa.

- Vad hände med Leopoldo? - Jag berättar senare.

- Den där jävla tjuven. - Vi pratar om det senare, Santiago.

- Mari! Hämta min kappa, tack! - Ja, frun.

Snälla, kan vi bara få ha ett trevligt firande?

Bara idag, på vår bröllopsdag? Ställ inte till besvär.

- Okej? - Jag är klar.

Om det var så bråttom kunde du ha skickat nån.

- Så där. - Jag fick gå hem.

- Och Polo? - Han är så bortskämd.

- Här är den. - Inte den kappan.

- Larva dig inte. - Kan du stryka min skjorta, Mari?

Lägg kappan på bordet och stryk pojkens skjorta.

- Ja, frun. - Så där. Är det bra?

Perfekt. Redo.

- Snabba på, skithög. - Mamma.

- Vad är det med Mari? - Vad menar du nu?

Jag såg henne med Renatas hembiträde. De lät arga.

- Som om... Jag vet inte. Det var skumt. - Jag berättar senare.

Kom igen! Vi är väldigt sena.

- Gick du hem? - Ja.

Skynda dig.

Sätt fart, Victoria!

- Du får ursäkta min familj, Mari. - Käften, idiot.

- Du gav den inte till Mari heller. - Varför inte?

- Ja, varför inte? - Ta en dusch. Du stinker gräs.

- Ha en trevlig kväll. Gratulerar. - Tack.

- Jag duschar och kommer sen. - Skynda på, latmask!

Redan tillbaka?

Mari! Är min skjorta klar?

- Vad i helvete? - Nu är du körd, ditt as!

Sluta!

Gör det inte! Gör mig inte illa! Jag ber dig!

Ta vad du vill! Ta...

Nej, snälla! Sluta!

Snälla, gör inte illa mig!

Jag ber dig! Gör inte illa mig!

Snälla, sluta! Ta vad du vill!

Ta vad du vill, men gör inte illa mig!

Nej! Snälla, inte där!

Snälla!

Inte där! Det gör ont!

- Vad fan gör du? - Gör inte illa mig!

Vad gör du, din idiot?

Det är ett rån, inte nån jävla våldtäkt.

Nu är det ute med dig, din korkade lilla viting!

Ge mig pengarna, annars dödar jag både dig och flickan!

- Nej! - Skit samma, jag tänker döda dig!

Nej!

Skrik, din idiot.

Du är ju helt jävla galen.

Vad gör vi nu?

Ska vi sätta igång?

Den här är grym. Okej, vi lägger den här.

- Den går inte att öppna. Hämta nyckeln. - Okej, vänta.

Skynda på, för fan.

Skjut inte!

- Skrik! - Rikta inte pistolen mot mig.

Skrik, din jävel!

Snälla!

- Skjut inte igen, skitstövel. - Kolla in alla pengar.

- En jävla massa. - Ja.

Sjukt mycket.

Lägg allt i den här. Lägg hela skiten i den här.

Kom igen, din jävel! Missa inget, din jävla viting!

- Alltihop. - Rikta den inte mot mig.

Jag tänker inte skjuta dig.

Rikta den inte mot mig. Ingen kan se oss.

Ta det lugnt.

- Ta det lugnt själv. Lägg ner pistolen. - Lugn.

Jackpot, din jävel!

Jackpot!

Du har stånd, va?

Nej, vad snackar du om?

Jag ser det ju. Vill du att jag suger av dig?

Det är helt okej för mig.

Eller ska jag runka av dig? Vad föredrar du?

- Du är en idiot. - Gör dig redo.

Nej. Vi sa ju nej.

- Jag sa nej. - Gör dig redo och håll käften.

Jag gör det inte.

- Gör dig redo! - Nej.

- Ska fettot göra upp med din far istället? - Du gör bara det här för din tjejs skull.

- Gör dig redo, din jävel! - Okej.

- Vad gör jag med händerna? - Upp med dem!

Ett.

- Två. - Nej. Gör det inte.

- Xavi, var inte en mes. - Skjut inte.

- Upp med händerna nu! - Jag vill inte att du skjuter mig!

Håll käften! Räkna själv då.

- Okej, jag räknar. - Ja, din idiot.

Ett...

Mari.

Är du okej?

Ja.

- Xavi, vad har de gjort med dig? - De sköt mig.

- Din mobil. Jag ringer mina föräldrar. - De tog den.

Jag hämtar hjälp.

Pappa, Xavi blöder!

Vad är det, raring?

Xavi? Jävlar. Angélica!

...en läkare!

Vad tror du? I den här jävla fästningen. Jisses...

- Vi har väl sett värre än så här nyligen? - Det kan jag föreställa mig.

- Tack för att du kom. - Äsch. Det är vårt jobb, Santiago.

Det här är min personliga åsikt.

Det den här mannen har gjort för Mexikos rättssystem

är spektakulärt.

Han är högt aktad av justitieministern. Var glad att han inte är din svärfar.

Men vi ska nog hålla oss borta från det ämnet. Hör på...

Räkna med polisens och mitt personliga stöd. Vi ska hitta de ansvariga.

Tack så mycket.

- Vad tror du, kompis? - Kulhålen tyder på nio millimeter.

- Får jag? - Ja, varsågod.

Där är den andra.

Xavier, var stod du när du blev skjuten?

Du var väl där borta?

Ja, där borta.

Och om vi kan hjälpa till med nåt, vad som helst, så kan du räkna med oss.

Då sätter vi igång. Det är en massa pappersarbete, byråkrati.

Vad måste jag göra?

Gör en anmälan.

Kriminalpolisen väntar utanför på ditt vittnesmål.

- Vadå anmälan? - Ja, en anmälan, Xavier.

- Måste jag göra det nu? - Ja. Är du upptagen?

Nej, jag är inte upptagen.

Jag är bara inte redo.

Jag kom just hem från sjukhuset. Jag kunde ha dött.

- Kommer du med ursäkter nu? - Det är inte ursäkter, pappa.

- Inte? - Nej.

Du, Santiago.

Jag pratar med folket från departementet. Låt honom vila.

- Vi tar vittnesmålet imorgon. - Tack.

"Låt honom vila?"

"Låt honom vila."

Har du nåt emot att jag pratar med Mari nu när alla är här?

- Nej, självklart inte. - Okej.

Visa lite ryggrad.

Jag väntar i vardagsrummet. Mari!

Hur mår du?

Jag har mått bättre.

Du hade tur.

Skönt att det bara var ett köttsår. Kom.

- Xavier? Kom igen. - Ja.

Hur många var de? Bara en, eller flera?

Tja...

- Det kan säkert ha varit mer än en. - Det var antagligen en man.

Xavier.

Hur många var de? Bara en, eller flera?

- En, tror jag. - Är du säker?

Jag förstår att du var chockad, men du kan ha hört röster.

Lät nån av rösterna bekant?

Xavis skrik.

Nån annans?

Först...