The Lord of the Rings: The Rings of Power

Ingenting är ont i början.

Och det fanns en tid när världen var så ung,

att den ännu inte hade sett en soluppgång.

Men även då fanns ljus.

Så, är den färdig än?

Inte ens du kan tro att det där skräpet kommer att flyta.

Den ska inte flyta.

Den ska segla.

Sluta!

Nej, sluta!

Sluta, du förstör den!

Sluta! Låt bli!

-Kom nu. -Sluta, du förstör den!

Sa ju att den inte flyter.

Släpp mig!

Miste du fotfästet igen, Galadriel?

Det var en bra båt, syster.

Jag gjorde som du lärde mig.

Vet du varför en båt flyter men inte en sten?

För att stenen bara ser nedåt.

Vattnets mörker är vidsträckt och oemotståndligt.

Båten känner också mörkret,

som i varje ögonblick strävar efter att bemästra och dra ner den.

Men båten har en hemlighet.

Till skillnad mot stenen är dess blick inte riktad nedåt, utan uppåt.

Fäst vid ljuset som vägleder den,

viskande om större saker än mörkret nånsin känt till.

Men ibland lyser ljusen lika starkt

när de speglas i vattnet som de gör på himlen.

Det är svårt att säga vad som är upp eller ner.

Hur vet jag vilka ljus jag ska följa?

Men det verkar så enkelt.

De viktigaste sanningarna är ofta det.

Men du måste själv lära dig att urskilja dem.

Jag kan inte alltid vara här och göra det åt dig.

Inte?

Följ med. Mor och far väntar.

Vi hade inget ord för döden.

För vi trodde att vår glädje var oändlig.

Vi trodde att vårt ljus aldrig skulle mattas.

Så när den Store fienden, Morgoth,

förstörde själva ljuset i vårt hem...

...gjorde vi motstånd.

Och en härskara av alver drog ut i krig.

Vi lämnade Valinor, vårt hem, och reste till ett avlägset rike.

SKILJANDE HAVEN

Ett rike fyllt av otaliga faror och märkliga, oräkneliga varelser.

En plats som kallas Midgård.

De sa att det snabbt skulle ta slut,

men kriget la Midgård i ruiner.

Och det varade i århundraden.

Vi lärde oss många ord för döden.

Morgoth besegrades till slut.

Men inte utan mycken sorg.

För hans orker hade spridit sig till varje del av Midgård.

De förökade sig alltmer,

under ledning av hans mest hängivna tjänare,

en grym och listig svartkonstnär.

De kallade honom Sauron.

Min bror svor att söka upp honom och förgöra honom.

Men Sauron hittade honom först

och märkte hans kropp med ett tecken.

Ett vars mening inte ens våra vise kunde skönja.

Och där, i mörkret,

blev hans löfte mitt.

Så vi jagade.

Till jordens ände jagade vi Sauron.

Men spåret blev svagare.

År följde på år.

Århundrade följde på århundrade.

Och för många alver kom smärtan från dessa tider

att blekna bort ur minnet.

Fler och fler av vårt slag

började tro att Sauron bara var ett minne.

FORODWAITH NORRASTE OBYGDEN

Och att hotet äntligen var över.

Jag önskar att jag vore en av dem.

Befälhavare Galadriel.

Detta kompani har följt er till världens yttersta ände.

Men ingen som djärvts söka efter detta sista fäste

har nånsin hittat något.

Det har gått många år sen den sista orken sågs.

Kan de andra befälhavarna ha rätt i att vår fiende inte finns längre?

Natten närmar sig.

Hur länge uthärdar levande varelser på en plats som även solljus räds?

Det vore kanske klokt att slå läger här.

Och påbörja vår resa hem imorgon.

Det börjar bli mörkt.

Befälhavare, vänta!

Nej. Vi fortsätter.

Galadriel, stanna!

Det finns ingenting här ute. Vi borde ha varit framme nu.

Vi är framme.

Här är det.

Det var här orkerna samlades efter Morgoths nederlag.

Långt fler måste ha undkommit än vad vi trott.

Min hand är bortdomnad.

Nej.

Den här platsen är så ond att våra facklor inte värmer.

Den här vägen.

Hur kan du vara säker?

Det är kallare här.

En dörr har satts igen.

Riv ner den.

Vad är detta för djävulskap?

Dessa orker inlät sig med den osynliga världens krafter.

Mörk trolldom från förr.

Men vad var deras syfte?

Det måste vara bortglömt nu.

Vad som än hände här var för länge sen.

Vatten.

Inte ens sten kan dölja avtrycket

från den vars hand är en outsläckt eld.

Han har varit här.

Säg åt de andra att vila medan de kan.

I gryningen drar vi vidare. Vi söker längre norrut.

"Längre norrut"?

Märket sattes som ett spår som orker kunde följa.

Jag såg det senast på min bror.

Vi måste följa det.

Märket är flera hundra år gammalt.

Kanske från en sedan länge död.

Eller en som ligger på lur

och finslipar svartkonsten han inte klarat här.

Vi har överträtt våra order länge.

Bäst att återvända hem för att rådgöra med högste drotten.

Jag lovar att det inte finns nån i vårt sällskap

som längtar hem mer än jag gör.

Jag känner ännu ljuset från Träden på mitt ansikte.

Jag ser det fortfarande.

Och tills vi är säkra på

att varje tillstymmelse av vår fiende är utplånad...

...kan jag inte återvända.

Snötroll!

Vi borde aldrig gått in hit.

Vi går snart vidare.

Ordern är given.

Vi marscherar i gryningen.

Då får du göra det ensam.

MAKTENS RINGAR

RHOVANION ÖDEVIDDERNA ÖSTER OM ANDUIN

Nåt stämmer inte. Finns inget att jaga.

Vargar i vartenda snår.

Tycker du inte att det är det minsta konstigt?

Världen är konstig.

Låter jag dem göra mig konfys,

tar jag mig aldrig av barstolen.

Hallå!

Fortsätt gå.

Hur så?

Såg ut som en grävling. Kanske en räv.

Troligare en hårfot.

En hårfot?

Inget man vill se,

men om du gör det, se upp.

De är farliga varelser.

Du hittar på.

Kom igen. Rör på påkarna!

Vi vill nå fram till sjön innan det skymmer.

Det är fritt fram.

Nori.

Nori.

Nori.

Strövare? Vid den här tiden på året?

-Slår vad om att det är ett omen. -Ett dåligt ett.

-Av värsta sort. -Lugn, Malva.

Senast strövare kom så tidigt fick vi storfrosten.

Det är omöjligt att glömma vilken dyster tid det var.

Troligast är att de bara gick vilse. Måste vara skälet.

Du förstör middagen.

Har letat både högt och lågt.

De små är fortfarande där ute.

De klarar sig, Gullan.

Nori är med dem. Du känner Nori.

Ja. Det gör jag.

Kan vi vända tillbaka nu?

Hundratio saker kan döda oss här.

Hundraelva om du räknar med att du oroar ihjäl dig.

Du vet att vi inte får vara så här långt bort.

Om vi aldrig gjorde nåt vi inte fick,

skulle vi knappt göra nåt alls.

Jag först!

Iväg med dig. Se upp för pölen.

Akta huvudet.

Den här vägen!

Nori!

Jag har dig.

Det är...

Nori!

Förtjusande.

Kom nu.

Kan vi vända tillbaka nu?

-Men du har inte ens sett det än. -Sett vadå?

Bra gömställe för ett höglandstroll skulle jag säga.

O ära och prakt!

Nori!

Nori!

Jag har hittat nåt.

Det är nåt i leran.

Vad är det?