The Blade (刀)

Fältet vid den Stora Fästningen.

Jag vet inte vad det är.

Det enda jag minns är att pappa tog med mig till många platser

långt ifrån varandra.

Men, han berättade aldrig varför.

Jag minns att jag hörde många dialekter.

Jag lärde mig vissa av dem.

Men jag minns inte vart de kom ifrån.

Pappa berättade

många berättelser om uppgörelser han gjort.

Allting handlade om affärer

för honom.

Om vi vill ha någonting,

får vi köpa det... och betala för det.

Men, för att sälja någonting måste vi ibland betala också.

Jag kunde inte skilja på ord som "köp",

"försäljning" och "betalning".

Pappa brukade säga:

Rättvisa?

Det finns många dispyter om rätt och fel.

Det är svårt att urskilja.

När vi ser en orättvisa måste vi göra någonting.

Men vi kan inte förutse någonting.

Den orättvise kan vara du.

Det är meningslöst att känna någon ånger.

Ingen kommer att tycka synd om dig.

Just nu bryr jag inte alls om sånt.

Jag visste aldrig vad min pappa gjorde.

Inte förrän dagen

jag såg vackra ljus genom mitt fönster.

De blinkade.

Som på en nöjespark.

Det var underbart.

Tills jag fick veta vart de ljusen kom ifrån.

Min fantasivärld föll samman.

Det var då jag började spionera

på pappas aktiviteter.

Vi har också det böjda svärdet, det är 75 cm långt.

Det är gjort av tre tunna lager stål.

Det är tre gånger lättare än ett vanligt svärd.

Jag har också ett eget fält vid den stora fästningen.

Det rör två män.

Järnskallen har arbetat för oss fyra år.

Sedan dagen han kom hit,

har hans blick etsat sig fast i mitt minne.

Den andre är Ding On, en föräldralös som pappa tog sig an.

Jag bär ansvaret för ärret på hans ansikte.

Jag var fem år, han var sju.

Han sa inte ett ord när jag skadade honom.

Jag står i evig skuld till honom.

Min skuld syns på hans ansikte.

Kissen!

Kissen!

Regi - Tsui Hark

SVÄRDET

Jag har länge haft en dålig tanke i mitt sinne.

Jag vill starta ett bråk

mellan dessa män.

Vinnaren skall bli min.

Jag har redan bestämt tid och plats.

Kampen från mina drömmar kommer snart att ske.

Kom till köket och ät lite soppa.

Kom till köket och ät lite soppa.

Kampen jag länge drömt om kommer att ske

En ensam skål åt två starka män. Hur skall den delas?

Men den här kampen är inte mellan dem.

Den är mellan mig och dem.

Hur delar man på en skål soppa?

Den blir kall om de inte kommer. Ät den själv.

Vart gick Ding On och Järnskallen?

Var är de?

Soppan blev det första som hände mellan dem.

Jag visste inte då hur jag skulle få betala för det.

Denna kopparplåten är utsökt.

Den är vacker.

- Vad är det? - Den kommer från Väst.

Det är en slags frälsare. Den har räddat massor av människor.

En slags Gud?

Vilka räddade den?

Det är en amulett.

Hur mycket?

Har du pengar? Jag har inte fått betalt.

Jag har sparat lite.

Döda den här grisen nu!

Se på honom. Han snackar sig in.

Betala honom senare.

Hjälp mig att hitta en tjej. Skynda på.

Släpp mig!

Du ville ha en kamp, inte sant? Spring!

Är du säker på priset?

Det är dyrt. Räknade du ordentligt?

Fyra gånger tre, tolv. Och en karaff med vin,

det blir sexton.

Bara för det? Det är för dyrt.

Chefen!

Det är ett problem med räkningen.

Är det någon som vägrar betala?

Ta med knivarna.

Fem knivar att skinna oxen.

Förbannade munk!

Försök aldrig det omöjliga.

Lagar du hjul? Jag har problem med mina.

- Pengarna ligger på bordet. - Tack skall du ha.

Räkna det för säkerhets skull.

Munken slogs igen, mot flera människor.

Men den här gången blev hans sista. Han blev övermannad.

Spring! Spring!

Mästare! Mästare!

Järnskallen!

Häng med.

- Järnskallen. - Var är jägarna? Säg det!

- Är du tokig? Stopp! - Han vet ju.

Låt dem komma om de vågar!

Du är inte bättre än dem om du beter dig sådär.

Är ni rädda att visa er?

- Är du tokig? - Jag måste hämnas munken!

Hämnas honom?

Vi har fortfarande en leverans att göra.

Järnskallen!

Var är de där jägarna?

Vi arbetar på svärdfabriken.

Våra bröder kommer att slåss mot er.

Kom ikväll om ni vågar.

Möt oss vid träförrådet.

Våra bröder från fabriken kommer att slåss mot er.

Om ni inte kommer skall vi döda er en efter en.

Ikväll vid förrådet. Glöm inte det.

Vi gör svärd.

Vad de används till har vi inte med att göra.

Fabriken måste hålla sig utanför dessa strider.

Järnskallen och Ding On har förändrats.

De pratar inte med mig längre.

Järnskallen stirrar bara på en boll.

Och Ding On tittar bara uppåt.

Så var de inte förut.

Kampen från mina drömmar kommer snart att börja.

Är det jag som står på spel?

Det spelar ingen roll

så länge vinnaren

blir min.

Jag hatar de där jägarna! Vi borde döda dem!

De kommer aldrig att sluta om de inte straffas.

Var står på?

Inga leveranser idag?

Vad skall ni ha svärden till? Är det krig?

Vissa av jägarna terroriserar folk. Alla är rädda.

Än sen? Är planen att döda allihopa?

- Få dem att ge sig av. - Få dem att ge sig av?

Är ni här för att göra svärd eller för att strida?

Vet ni hur man slåss?

Varför tittar du på Ding On?

Hårdare!

- Hårdare! - Bra gjort.

- Hårdare! - Bra gjort.

Tala! Tala!

Hårdare!

Jag slåss om du inte vill göra det.

Är det ditt slutliga svar?

Mästare, de vill hjälpa folket.

Vill du strida också?

Knäböj!

Det var en munk.

Varför ingrep ingen?

Chefen, du är Buddist.

Är Buddha för våld?

Jag vill behålla mitt goda rykte.

Jag vill inte att någon smutsar ner det.

Ta ner skylten!

- Har du hört? - Munken blev dödad.

Tystnad!

Tyst. Det är rör inte oss.

Säg någonting!

Två dagar senare,

var det årliga firandet för svärdet.

Jag trodde aldrig att saker kunde förändras.

Den här dagen, trädde jag in

på Fältet vid den Stora Fästningen som de talat om.

Det är en blodig ceremoni.

Tyst. Du kommer att kasta blommor snart.

Du kommer att fånga fjärilar.

Och du kommer att köpa en fin vas att ha dem i.

Jag är inte ett barn längre. Jag växte upp!

Jag har bestämt

att om jag kan, skall jag döda dem allihopa.

Men jag kunde inte göra det.

Vårt årliga firande av svärdet är idag.

Detta brutna svärd skall ge oss 20 år av fred.

Dess historia

uppmuntrar oss att vara goda.

Jag blir bara äldre. Att göra svärd är för unga människor.

Jag har beslutat att befordra en av er till min efterträdare.

Det blir Ding On.

Han har varit med mig sedan början.

Det är därför han skall efterträda mig.

Mästare!

Mästare, jag vet inte hur man driver ett företag.

Om du inte kan göra det, vem kan?

Jag vill överlåta det till dig.

Mitt beslut är gjort.

Hans order är mina order.