The Drownsman

Isabelle.

Snälla. Nej.

Snälla, inte i dag, Sebastian.

Snälla.

Nej! Nej!

Nej! Nej! Nej, Sebastian!

Nej!

Nej, snälla! Nej! Nej! Nej!

Snälla, Sebastian!

Vänta!

Vart är du? Vänta!

The Drownsman

-Vad sa du? Du sa ja, eller hur? -Jag vet inte. Det var sent, drinkar...

Kom igen, Hannah. Bästa vänner får höra först.

Okej, om du måste veta...

Jag är förlovad.

Grattis. Jag är så glad för din skull.

Vem börjar en förlovningshistoria och sen springer iväg?

Hon sa ja.

-Jag tror det är dags för mer drinkar. -Drinkar!

Hannah ska gänga sig!

-Vart är vi på väg, Hannah? -Följ bara med.

Det här var romantiskt.

Jag vet inte om du har hört, men jag ska gifta mig.

Ja, det är ryktet som går.

Jag har några positioner att fylla.

-Som vilka då? -Som bartender, DJ...

Hederstärna.

-Vill du ha jobbet? -Men...

Inga men, bara ja.

-Ja, jag är på. -Bra.

-Jag måste kissa. -Alltid elegant.

Det vet att du inte kan göra det i en bröllopsklänning!

Jag får motbevisa dig!

Madison.

-Herregud! -Så, ja! Du är okej. Du är okej.

Du är okej. Du är okej. Det går bra.

-Vad hände? -Du föll ner i sjön.

-Du slog i huvudet, låt mig se. -Nej, nej, nej. Det var nåt...

Nej, nej. Du är okej.

Så, ja. Så, ja. Du har fått tillräckligt i kväll.

Vi borde åka till sjukhuset. Hon mår bra, showen är över!

-Du är okej, Maddie. Det är okej. -Vi måste värma henne.

Så, ja. Du är okej.

Ett år senare

Är du helt seriös?

För en kväll. För en väldigt viktigt kväll-

-kunde du inte bara bita ihop och bete dig som en normal människa?

Jag har stått ut med det här det senaste året.

Dina bra och dåliga dagar.

Det kommer inte döda dig, okej? Du kommer inte drunkna av det.

Jag förstår vad du gick igenom, Maddie. Jag var där, men...

Helvete.

-Hannah... -Jag vill inte höra det.

Du måste ta itu med det här.

Jag pratade med de andra tjejerna.

Det här skulle vara min kväll.

Imorgon... Imorgon ska vi ta itu med det här.

-Jag försökte, okej? Jag bara... -Du missade precis mitt bröllop.

Du var min hederstärna...

...och du missade precis mitt bröllop.

Hur kan jag gottgöra dig?

Nej! Nej!

Kom till mitt hus i morgon. Klockan åtta.

Jag har aldrig sett en brud slå ner en bestman förut.

Ja, det hände.

Dabrowsky. Under hans tal.

Han kallade dig för "hedersfegisen."

Det blev det stående skämtet. Hannah tyckte inte det var kul.

Jag ville vara där. Jag...

Det kändes bara som att nåt dåligt skulle hända.

Nåt dåligt hände faktiskt.

Du missade hennes bröllop.

Kom dit i kväll.

Vad händer i kväll?

Hej.

Hej.

Det här är Cathryn, Kobies vän. Hon ska hjälpa oss i kväll.

Jag hoppas det är okej, Maddie.

Kobie har berättat vad som försiggått och jag har erfarenhet i ämnet.

I vilket ämne?

Att kontakta andra sidan.

Vadå?

-Oroa dig inte, Maddie. -Sätt dig ner så förklarar vi.

Hörni, jag...

Jag ville säga att jag... Jag är så ledsen för i går.

Vi uppskattar din ursäkt, men vi har hört det förr och inget förändras.

Vi alla är här för att vi älskar dig. Oroa dig inte för mig.

Det här är en intervention. Du måste förstå att det bara är en fobi.

Jag vet att den stark, men folk kommer över sina rädslor hela tiden.

Det är inte bara det.

Det är därför jag är här, Maddie.

Från vad jag har hört upplever du kanske förföljelse.

Låt oss inte kalla det för förföljelse, okej?

Nej, Hannah. Det här skulle kunna vara förföljelse.

Jag har undersökt olika metoder för rensning.

Vi ska försöka få kontakt med väsendet du ser.

Om det är ett väldigt elakt väsen...

Jag är säker på att det är nåt som lätt går att hjälpa.

Jag har sett en del illvilliga andar i mitt arbete.

Väsen som kan göra allt från att blåsa i gardiner till att starta eldar.

Det finns en hel värld bortom oss som de flesta inte tror på.

En farlig plats dit torterade själar går för att dö, fulla av smärta...

Cathryn? Får jag prata med dig lite snabbt?

-Vi ska precis börja. -Det tar bara en minut.

Lyssna. Ta det lungt med den där förföljelseskiten.

Vi vill att det här ska verka verkligt, men överdriv inte.

-Kobie sa att ni ville ta kontakt. -Ja, med det här är ingen exorcism.

Vifta lite med rökelsen och säg att vad det än är som håller henne-

-vaken om nätterna är borta, så att hon kan gå vidare med sitt liv.

Det sista jag behöver är att du lurar i henne fler galna idéer.

Hon har en psykisk sjukdom.

-Tänk om hon... -Lyssna, det är inte verkligt.

Det är sista gången jag säger det.

Det här var Kobies idé och jag gick motvilligt med på det.

Få mig inte att ångra mitt beslut.

Rummet är klart.

Cathryn har gjort det här förut. Du behöver inte oroa dig.

-Hörni, jag är...verkligen inte bekväm. -Maddie!

Du håller på att bli helt galen och det måste få ett slut.

Du ska göra det här och ingen lämnar huset förrän vi har prövat.

Prövat vadå?

Vi ska visa dig.

-Nej, snälla! Nej! -Oroa dig inte.

Vi skulle aldrig tvinga dig till nåt du inte vill.

I kväll kan du visa att du i alla fall är villig att gå vidare.

Snälla, jag kan inte göra det här.

Lyssna på mig, Maddie. Vi är här för dig.

Men du måste konfrontera det här i kväll-

-så du kan se att det inte är nåt som vill skada dig.

-Det kommer gå bra, jag lovar. -Det är så här du gottgör henne.

Du kan antingen möta det här med oss, eller låta det förstöra dig ensam.

För efter i kväll...

...kommer vi inte finnas här.

Kom igen. Det är okej.

Cathryn?

Vi behöver en kanal om du ska försöka ta kontakt.

Badkaret fungerar som en bro till andra sidan.

Det är okej. Vi är här.

Alla slappnar av. Ta några djupa andetag.

Vi vill ha en behaglig miljö att välkomna vår gäst till.

Jag kan inte uttrycka nog vilken dålig idé det här är.

Det är okej, Maddie. Cathryn är expert.

Okej, då börjar vi.

Vi öppnar upp oss själva till vem det än är som vill prata med Maddie.

Vi välkomnar oss själva till anden.

Om du är här med oss, ge oss ett tecken.

Det är bra. Vi har nån här med oss.

Vem du än är, vi är här för att sluta fred.

Vi vill försäkra Madison om att du inte vill skada henne.

Utan bara är en vilsen själ.

Om du faktiskt önskar att skada Madison, visa oss ett tecken nu.

Det är ju goda nyheter.

Nej, nej. Bryt inte cirkeln!

-Vad i helvete, hörni? -Det var inte jag.

-Det här är över. Slappna av Maddie. -Vadå?

-Allt är en bluff. -Nej, det...

-Nej, det var en bluff. -Förlåt.

Vi tänkte att om vi övertygade dig att inget är fel...skulle det hjälpa.

-Tack för att ni tog det här seriöst. -Förlåt.

Vi borde kanske inte ha gjort det, men...

...vi kan inte fortsätta se dig göra det här.

Det är inte jag som gör det här. Jag vet inte vad jag ska göra.

Ingenting hjälper.

Om du verkligen vill bli bättre...

...måste vi göra nåt radikalt.

Vill du bli bättre?

Du är i säkra händer.

Vi alla är här och vi kommer inte låt nåt hända dig.

Jag kan känna honom.

-Han är här. -Nej, det är han inte.

Han är inte verklig.

Möt det bara, Maddie.

Luta dig bakåt i våra armar så får du se.

Släpp mig inte, okej?

Dra ur henne! Dra ur henne!

-Det går inte! -Hon kommer drunkna, få ut henne!

Det går inte!

Flytta på er!

Maddie!

Herregud, Maddie. Maddie? Maddie?

Fan.

Maddie? Maddie?

Maddie? Maddie? Är du okej? Är du okej?

Vad hände, Maddie?

-Vem är det där? -Vad?

-Det är nån här, jag såg honom. -Det räcker!

Jag lovar, det var nån där!

Tycker du det är okej att lura henne sådär? Var det du som höll ner henne?

Nej. Jag lovar, nån var där.

Inga fler jävla lekar. Försvinn!

Jag är så ledsen, Maddie. Meningen var att hjälpa dig.

Får jag gå hem nu?

Efter traumatiska upplevelser kan hjärnan reagera på massa olika sätt.

Synerna du har, har du skapat omedvetet.

Likt vid alla fobier är det hjärnans utspel som gör störst skada.

Det är samma sak med den här rädslan.

Jag förstår vad du säger. Men det här är annorlunda.

-Det jag ser... -Är i ditt huvud.

Jag förstår att du känner att det du går igenom är annorlunda.